Etikettarkiv: fantasy

Andra brevet till Sagans syster

Postat av
Svara

Min allra käraste syster.

Så jag längtar efter att få se dig igen. Jag kan snart inte hålla räkning på hur många månader jag tillbringat i sällskap med detta avskyvärda folk. Jag längtar tillbaka till tiden då vi vandrade uppe efter bergsryggarna vid Kasmodiah, din skickliga dans under mysteriespelen och trösten vi gav varandra då mor dog.

Det är dessa ljusglimtar av lycka som håller mig på fötter i denna storm av kaos. Jag vet att du alltid varit intresserad av Raunlänningarna men jag kan nu berätta sanningen för dig om dem. De är inte det naturälskande och fria folk som vissa hävdar att de är. De är en primitiv och föråldrad ras likt de tiraker som vi fått höra om under utbildningen.

Visst kan man ibland överraskas av deras mod, dådkraft och skicklighet men det är endast ljusglimtar i den odyssé av förräderi, demondyrkan och illvillighet som löper genom hela deras liv. Till sina gudar offrar de människor, skrikande män och kvinnor som skärs upp framför en exalterad folkmassa för att deras visa män skall få goda omen och utläsa framtiden i deras tarmar. Lojalitet tycks inte finnas bland dem, de vänder snart kappan efter vinden och de som försöker upprätthålla någon form av heder blir snabbt undanröjda. Får de chansen så dräper de sina forna allierade, våldtar deras kvinnor och tar dem som trälar.

Jag kan inte ens föreställa mig vilken förstörelse det skulle innebära om dessa uslingar svepte ned över vårt kära rike. All den historia som skulle utplånas. Alla skrifter som skulle eldas upp för blotta nöjets skull och hur vår ståtliga kultur skulle utplånas under deras galenskap.

Jag känner tyngden av mitt ansvar. Jag måste vara den hand som styr bort dem från vårt rike och riktar sina blodtörstiga blickar mot andra mål. Inte känner jag någon kärlek för Cirefalierna eller de i Östcolonan men jag känner ändå en avsmak i munnen att de kan komma att bli erövrade av dessa odjur.

Skulle jag få min önskan skulle de alla dräpas i en våldsam farsot. Ingen skulle sakna dem och världen skulle bli en bättre plats.

Men nej. Nu har jag allt för länge tänkt mörka tankar och det finns inte mycket mer jag kan skriva om min bevingade budbärare skall orka bära meddelandet ända fram.

Hälsa far om du ser honom. Jag vet att han ofta är upptagen men du får försöka få honom att lugna ned sig, jag är rädd att han tar på sig allt för mycket saker.

Din bror S.

Fjärde brevet till Sagans syster

Postat av
Svara

Min allra käraste syster

Här kommer ännu ett brev från mig, långt uppe i norr bland det primitiva folket. Jag är ledsen att höra att ditt äktenskap inte blev av som planerat men antar att du är nöjd eftersom du sällan talat särskilt väl om ätten Vaganda. Dessutom vad skulle din älskare säga?

Här på slätterna finns det inga direkt lämpliga kandidater till giftermål om man inte uppskattar håriga och illaluktande makar och makor. Något som förmodligen skulle locka svinherdarna i öst-colonan. De är så lika. Här kastar man avföringen på marken utanför tältet, likadant gör de i öst-colonan i sina städer. Kan de måhända ha samma ursprung?

Men visst finns det några skönheter här på stäppen. Har umgåtts en del med en kvinna som heter Akta, en vis och manipulativ sådan. Dock så hyser hon ett skarpt sinne, det skarpaste jag stött på här i vildmarken, och hon utnyttjar mig lika mycket som jag utnyttjar henne. Hon är numer gift med en av Tarbatais bröder, Melek, och visst kände jag dock ett sting av svartsjuka. Men jag skulle inte säga att jag ”vill ha henne”. Visst hon är ett nöje för stunden men inte mer än så. Skulle inte kunna ta med henne hem till Thalamur, det hade varit för skamligt.

Dessutom så stör mig inte äktenskapet så mycket. Akta föraktar Melek och har så vitt jag vet inte delat hans bädd. Själv har jag delat hennes flera gånger före och flera gånger efter äktenskapet. Hon är lika djurisk som hon är vacker och jag kan le åt Meleks illa förtäckta förolämpningar då jag timmarna innan gjort saker med hans kvinna som han bara kan drömma om.

Nåväl. Du får lycka till med allt. Nu skall jag spela stenekrig med Tarbatai. Ett spel där han oavbrutet besegrar mig. Synd bara att den taktiken inte kommer honom vara till hjälp på slagfältet då han blir allt för uppeldad och kaotisk i dessa skeden.

Ser fram emot då vi får träffas.

Din bror.

S.

Sjunde brevet till Sagans syster

Postat av
Svara

Syster,

Jag återvänder hem. Inom en eller två veckors tid kommer vi att träffas. Tarbatai och hans anhang är splittrat för vinden och var de är på väg och vad de skall göra vet jag inte. De har dragit en drakes vrede över sig, denne ödelade deras lägerplats och de främsta av deras ledare. Numer är den eviga vinden splittrad och ledarlös så mitt ärende är för närvarande över.

Jag har med mig många historier från slätterna och har redan nu börjat skriva på en bok om det raunländska folket och deras seder. Med mig har jag även två personer, två av deras ledare, khanen Akta och hennes son, khanen Ködu. Akta är svårt skadad av drakens eld men med den läkevård som finns i Thalamur är jag säker på att hon skall kunna klara sig. Även om jag fann det viktigt att återvända i all häst till mitt rike så kunde jag inte lämna henne där bland de förkolnade resterna av deras läger.

Tills vi ses igen

S.

Yerlogkrönikorna

Postat av
Svara

Här återfinns krönikor skrivna av olika spelare. Det kan vara spelrapporter, korta noveller eller dagboksinlägg, exempelvis. Kanske inte dagboksinlägg då, raunerna inte kan skriva. Krönikorna finns också på rollspel.nu.

Säsong Ett

Akt I – Barndomen

Minnen från de tre bröderna Melek, Gal och Nevas barndom, händelser som präglade dem djupt och slutligen splittrade dem.

Akt II – Vi rider samman

Bröderna återförenas som ynglingar, och för en stund lever de livet på slätterna utan ett bekymmer, med drömmar om framgång. Men relationen med fadern Yurgan är ansträngd och ställs slutligen på sin ödesdigra spets.

Akt III – Flykten mot gryningen

Efter en omkastande händelse vänds hoppet om framgång till desperation. Slätterna tycks vändas mot dem och bröderna har inget annat väl än att fly. Efter stort lidande når de en total pånyttfödelse i det sällsamma Gryningens land i öst.

Akt IV – Åter med hämnd

Efter en vinter, förlorade från slätterna, återvänder de med hämnd i sinnet. Stärkta av gudarna tar de snart mer och mer kontroll över den Eviga vinden

Akt V – Härtågens tid

Horden är enad och det är dags att lägga civilisationer under sig. Men med makt följer dilemman, och offren som måste göras blir allt större. Den interna politiken dominerar, och jakten på legendariska föremål tar fokus. Det hela slutar i en kataklysmisk strid efter ett avsigkommet härtåg, och bröderna är förlorade…

Säsong Två

Efter många år passerat vaknar förhoppningarna om stordåd, men de nödvändiga offren är större än något annat. Men denna gången står hela världen på spel…

Akt VI – Vill vi vakna?

Den thalaskiske emissarien Sagan har fått uppgifter om att bröderna inte är försvunna. Han genomför en lång resa för att samla dem åter, men ingen är längre vad de än gång var. Den svåraste uppgiften blir att övertyga alla om deras rättmätiga plats i livet – att återgå till stordåd.

Akt VII – Drakens tid

Den nytillkomne Alan Ajav, i skuggan av en fruktad drake, arbetar sig metodiskt mot makten. Den pånyttfödde Tarbatai är tvivlande, förvriden och alltmer upptagen med själafrågor än politik. Sagan försöker i underläge hålla sin, eller var det Thalamurs, agenda i schack. Tillslut vinner han en tillsynes omöjlig triumf mot Draken.

Akt VIII – Imperiets återfödelse

I enlighet med Sagans planering sätts ett enormt schackbräde i spel. Horderna väller ner från slätterna mot den civiliserade världen. Men tilliten bland raunernas högsta blir allt sämre, och när det uppdagas att Sagan har en helt annan agenda än först trott utvecklas härtågen till en episk slutstrid i ett thalaskiskt bergspass.

Sagans brev

Allmän kronologi

  • 10 år innan: Roke föds (var, när, hur?)
  • Khaganens första år: Khagan Auldur tillträder
  • 4e Auldur: Tarog föds i khan Yurgans flock, son till slaktaren Ödek.
  • 9e Auldur: Batuk av Od föds på slätterna.
  • 10e Auldur: Melek, äldste son av Yurgan, föds.
  • 12e Auldur: Gal son av Yurgan föds (på vintern?)
  • 13e Auldur: Nevas, son av Yurgan, föds.
  • 19e Auldur: Batuk av Od anländer till Yurgans flock för att inleda sin träning som Yurgans livvakt.
  • 20e Auldur: Akta av Tjakar, endast 14 år gammal, blir i hemlighet havande med khan Yurgans barn sedan de delat bädd på tinget.
  • 21e Auldur: Unge Gal blir biten av en giftig orm men tillfrisknar senare. Ett stort tecken på hans gudagunst. Samma år föds i Ködu Yurganson hos Tjakar.
  • 22e Auldur: Gal och Tarog far med Tarogs älskade Mira till Eviga vindens dal för att välsigna sin samvaro. Främmande krigare kidnappade dock Mira, då Tarog tvingades välja mellan att skydda henne och khansonen Gal.
  • 23e Auldur: Både Gal och Melek genomför sin mandbarhetsrit. Melek såras svårt av en pantera som Gal sedan dräper. Melek förvisas samma år av sin far på grund av sin misslyckade rit. Även Nevas skickas iväg, till klan Taug, efter att ha försökt mördat sin fader.
  • 25e Auldur: Melek lämnar sitt enkla arbete i Thalamur och reser med en Caserisk köpman till Caserion.
  • 31e Auldur: Melek återvänder till Yurgans flock. Under sommartinget visar det sig att Yurgan har en son med Akta av Tjakar, och han tvingas av khagan Auldur proklamera den nye sonen Ködu som sin arvtagare. Då dräper Gal sin fader och tvingas fly österut med sina bröder. Od ger härbärge, men bröderna tvingas vidare österut där de påträffar den mytomspunna Gryningens hord.
  • 32e Auldur: På våren återvänder Gal, nu vid namn Tarbatai, med krigare från Gryningens hord. Han jagas undan av en samlad armé från Kutlug och Tjakar, men återvänder senare och dräper khan Yeke av Kutlug. Vid sommartinget anländer ett återförenat Od under nye khan Batuk – på samma ting dräper Auldur alla sina arvtagare (utom dottern Akta) innan han tar sitt liv. Unge Ködu blir khan av Takil, Akta blir khan av Tjakar och Batuk väljs till khagan av Eviga vinden. På hösten bortrövas Sube, Tarbatais moder, av Kutlugkrigare. Därefter ingår Tarbatai en allians med Uriangkathai i utbyte mot khaganposten – Batuk avsätts efter bara några månader som khagan.
  • 1a Tarbatai: Tarbatai tar en armé genom Kagamarken och anfaller Vargens hord. Anfaller Caserion, på tinget bränner draken alla.
  • 8a Tarbatai: På sensommaren hittar Sagan och Nevas karavanföraren Gal (Tarbatai). Pereine bröt sig fritt.
  • 9a Tarbatai: Efter en mycket hård vinter rider Kutlug och Alan Ajav till Sodoran där han gifter sig med Akta. Colonan fritt tidigt detta år.
  • 9e Tarbatai: Motsvarar 2961 i Mundanas tidsräkning

Kapitel X – Faliernas flaggskepp

Postat av
Svara

Amiral Tzeeman hade mer eller mindre låst in de som inte var skadade i mässhallen ombord på flagskeppet. Enligt falisk artighet och generositet som värd så bjöd han rikligt på mat och dryck även fast han inte närvarade under större delen av tiden. Det hade givetvis kommit till hans kännedom att Renzim hade varit ombord på sabriern och även dödats där och han var fast besluten att ta reda på vem den skyldige var och döma honom efter eget tycke. Trots att Cadius hade tagit på sig skulden så räckte det inte utan fler skyldiga skulle fram innan amiralen var nöjd.

Medan Rogelius, Leon och Evia sågs över av de faliska läkarna i sjukstugan, så planerade de övriga i gruppen om vad man skulle göra och säga. Man var ense om en sak: det fick inte avslöjas att det var Leon som låg bakom själva mordet på Renzim, då falierna med all säkerhet skulle upphöra med behandlingen av Leons livshotande skador. Cadius försökte flera gånger inleda förhandlingar med den faliske amiralen, men utan större framgång. Istället satte en förhörstortyr av besättningen på de sabriska skeppen igång och kapten Neres och Bavel blev allt mer desperata att få ett slut på det och försökte flera gånger ta på sig skulden för mordet på Renzim men både Zenos och Cadius var helt emot det och kunde inte tillåta det.

Under tiden tog sig de skadade från sjukstugan till mässen där man återberättade för de nyanlända om vad som hade hänt och vad som var på gång. Till slut enades man att man ville ha tag på Piet, kaptenen på den sabriska jakten, för att ta reda på ifall någon av sjömännen avslöjat sig. Vid det här laget hade falierna upphört med förhören men det visade sig dock att Piet redan hade fallit offer för de faliska förhörsmetoderna så man berättade helt enkelt för Tzeeman att det var Piet som hade varit den som låtit svärdet falla mot Renzim. Amiralen verkade dock inte tro på det överhuvudtaget men gick kapten Neres till viljes när han önskade hälsa på sin besättning på sabrierna. Förutom Bavel, så följde även Cadius, Zenos och Ardax med.

Efter visst dividerande om kaptenen skulle träffa besättningen under däck eller om besättningen skulle komma upp på däck så valde kapten att besättningen skulle komma upp efter att han sett hur bedrövligt de hade där nere. När de faliska marinkårister började hiva upp besättningsmän så försökte Ardax hjälpa till men mötte motstånd och fick vänta tills alla kommit upp innan han kunde komma ner. Väl därnere letande han runt ett tag och hittade staven bland lite bråte. Det tog inte lång tid innan Neres upptäckte Ardax och Bavel kom strax därefter. Neres och Bavel propagerade för att falierna bara skulle ta staven om de fick syn på den så Ardax gick med på att gömma staven. Han gjorde det dock inte på det sätt som sabrierna förväntade sig – genom att lägga den någonstans på skeppet – utan istället använda dess egna krafter för att gömma den.

För Cadius och Zenos blev det snabbt ganska uppenbart att Ardax hade fått tag på staven och fick det tydligt bekräftat när en av de faliska marinkåristerna gjorde ett utfall mot amiralen men slogs snabbt ner av de övriga. Amiralen som synnerligen överraskad av det som hänt beordrade att man skulle resa tillbaka till flagskeppet omgående. Väl där så fick gruppen istället bo instängda i ett förråd under natten och en konflikt började växa angående staven och det slutade med att Ardax försvann ut ur förrådet. Han passade på att smyga runt på skeppet och såg till att hämta sin järnstav där falierna förvarat den. Han återvände sedan till de andra – lite mer sansat – och gick med på att inte använda staven i onödiga syften, helst inte alls, fram till nästa hamn.

Det han dock inte gå många glas innan ett tumult verkade bryta ut utanför. Gruppen lyckades bryta upp dörren och fly ut, för att mötas av en spektakulär syn: Två drakar var i full färd med att bränna ner större delen av den faliska övärldsflottan. Neres och Bavel lyckades i tumultet bryta sig in i amiralens rum och ta flagskeppets kista. Tillsammans tog de sig sedan närmre den ännu oskadda sabriern och lyckades med viss möda flytta över kistan. Sedan bar det iväg från de brinnande faliska fartygen. När lugnet hade tilltagit och faran var över så dök Holaxor upp, generalen av den ebhronitiska armén. Det första han gjorde var att kräva staven som han fick med viss motvillighet från Ardax och samlade sedan alla för att berätta om sitt värv och vad han hade i åtanke att gruppen kunde göra – nämligen ta hand om en av den ondes inkarnationer, troligen en person i det damariska hovet. Han svarade även på de flesta av gruppens frågor, men tog sedan farväl och försvann i formen av en drake. Sabriern satt kurs mot närmsta hamn där man kunde fylla på förråden.