Min allra käraste syster

Här kommer ännu ett brev från mig, långt uppe i norr bland det primitiva folket. Jag är ledsen att höra att ditt äktenskap inte blev av som planerat men antar att du är nöjd eftersom du sällan talat särskilt väl om ätten Vaganda. Dessutom vad skulle din älskare säga?

Här på slätterna finns det inga direkt lämpliga kandidater till giftermål om man inte uppskattar håriga och illaluktande makar och makor. Något som förmodligen skulle locka svinherdarna i öst-colonan. De är så lika. Här kastar man avföringen på marken utanför tältet, likadant gör de i öst-colonan i sina städer. Kan de måhända ha samma ursprung?

Men visst finns det några skönheter här på stäppen. Har umgåtts en del med en kvinna som heter Akta, en vis och manipulativ sådan. Dock så hyser hon ett skarpt sinne, det skarpaste jag stött på här i vildmarken, och hon utnyttjar mig lika mycket som jag utnyttjar henne. Hon är numer gift med en av Tarbatais bröder, Melek, och visst kände jag dock ett sting av svartsjuka. Men jag skulle inte säga att jag ”vill ha henne”. Visst hon är ett nöje för stunden men inte mer än så. Skulle inte kunna ta med henne hem till Thalamur, det hade varit för skamligt.

Dessutom så stör mig inte äktenskapet så mycket. Akta föraktar Melek och har så vitt jag vet inte delat hans bädd. Själv har jag delat hennes flera gånger före och flera gånger efter äktenskapet. Hon är lika djurisk som hon är vacker och jag kan le åt Meleks illa förtäckta förolämpningar då jag timmarna innan gjort saker med hans kvinna som han bara kan drömma om.

Nåväl. Du får lycka till med allt. Nu skall jag spela stenekrig med Tarbatai. Ett spel där han oavbrutet besegrar mig. Synd bara att den taktiken inte kommer honom vara till hjälp på slagfältet då han blir allt för uppeldad och kaotisk i dessa skeden.

Ser fram emot då vi får träffas.

Din bror.

S.