Statister

 

Eremiten Meanora (Fredriks alter ego)

Meanora är en mycket gammal alvisk kvinna som för länge sedan drog sig undan från samhället efter någon form av tvist som ingen längre minns. Inte heller Meanora säger sig längre minnas vad det hela handlade om, eller vill inte säga.

Många inom Kinyen Torodieda menar att Meanora kan vara en av de äldsta på ön, undantaget Den Skinande (Amras), och alla utanför kretsen hyser samma respekt för henne som för någon kretsmedlem. Hon besöker samhället vid viktiga händelser; hur hon får reda på att dessa är på gång är det ingen som vet, men det är inte heller någon som tycker det är konstigt, det är bara en del av hennes mystiska natur. Sedan människorna kom till ön har hon kommit allt oftare, och uppmuntrar en försiktig interaktion med dem. Hon undviker kretsen så mycket som möjligt och förespråkar nästan alltid en annan väg än kretsen.

 

Mederi (Petters alter ego)

”De kortlivade för inte med sig något annat än problem, låt vågorna skölja bort dem från våra stränder.”

En man som är misstänksam gentemot de nyanlända. De må vara kortlivade men de är hänsynslösa likt parasiter och om man släpper dem inpå livet så kommer de antingen  med vapen eller idéer förinta det harmoniska samhället. De alver som fascineras av dem och umgås med dem blir han mycket orolig för. Vad skall komma att hända med dem. Kommer de att drabbas av samma sjukdom som de dödliga? Girighet, aggression och svek?

Mederi är hantverksmästare och lever i den mindre bosättningen Ibaeros. Även om hans roll är att leda det lilla arbetslaget att tillverka bosättningens föremål – vi’ae, vapen, rustningar, redskap – så tar han själv på sig rollen som “vaktuggla”. Han bor högst upp i Ibaeros med god utsikt över låglanden, och om han ser något rapporterar han ofta till Kretsen.

 

Vaktkapten Sol (Pauls alter ego)

Sol är Kinyen Torodiedas vaktkapten, vilket innebär att han ansvarar för ett par hundra nie’nidor vars främsta roll är att bevaka platån från farliga djur och möjliga människointrång.

Sol använder en käpp då hans ena ben en gång blev söndertrasat i en strid med en skenbest. Han helades då men valde att avbryta de ceremonier som med tiden kunde återställa honom helt. Inget vet riktigt varför, men hans skada har inte hindrat honom.

Sol är hedersam men tar bosättningens harmoni på största allvar. Sol är själv en mycket harmonisk person – inget kan rucka hans sinne och zen-liknande fokus. Sol kan dock vara både våldsam och hänsynslös när nöden så kräver. Han svingar ett stort lyfalisvärd.

 

Amras (den Skinande)

Ledaren för Kretsen och därmed nie’nidor är Amras, som helt enkelt betyder “den skinande”. Det är en allmän uppfattning att Amras är betydligt äldre än alla i bosättningen – han har valt att offra sin egen uppgång med Arvet mot att leda nie’nidor mot ett bättre samhälle. Många antar att han lider av detta, och många är förstås djupt tacksamma. Amras är dock sällan sedd i bosättningen, särskilt på senare tid. Det kan ta åratal innan han visar sig. Han är alltid omsvept i ett vitt, glitttrande sken som gör det svårt att fästa blicken på honom eller bedöma hans rörelser.

 

Vaeritha

Amras mest betrodde och skrupellösa inom Kretsen är Vaeritha. Hon är en relativt ung alv som blivit upphöjd av Amras under det senaste seklet. Hon ansvarar i praktiken för säkerheten i Kinyen Torodieda (även om hon inte är vaktkapten) och är också högsta dömande instans. Hon överser alla harmoni-ceremonier.

Vaeritha bär ständigt en svart vi’ae men har också tillgång till övriga. Hon är en mycket skicklig användare av Arvet och tar mycket krafter därifrån.

 

Deliolith

Deliolith är en ungdomlig nie’nidor som är mycket välkänd inom bosättningarna. Hans självpåtagna roll har blivit att vara en utforskare av Luberos, att söka kunskapen och visdomen. Han har ett androgynt utseende och är också välkänd för sin eskapader och sin lusta bland bosättningens män och kvinnor. Han är en av bosättningens stora tänkare och har alltid ett öra både hos Kretsen och övriga. Han har själv varit med och upptäckt både nya djurarter, platser och mäniskobosättningar på ön – han har under perioder levt flera år med människorna och talar deras språk.

 

Tvillingarna Lea och Eo

Lea och Eo är ett ungt och harmoniskt tvillingpar (de enda på ön såvitt man vet). Lea och Eo har alltid vördats – i egenskap av tvillingar men också i egenskap av siare. De anses ha en mycket nära koppling med Arvet och en förmåga att både minnas saker och se framtiden som få andra klarar. De har inte haft en enda plikt i sina tämligen unga liv utan spenderar sina dagar med att umgås, fascineras av omgivningen eller meditera. De är alltid med i glädjeceremonier, och de är ofta nakna (de undviker dock all form av intimt umgänge – oklart varför). De två är alltid lekfulla, glada och harmoniska men pratar inte särdeles mycket. Då och då försvinner de ut i skogarna för att inte ses på ett par dagar.

Lea och Eo är syskon med Vani’atanoch Iri’anel (men inte biologiskt). Lea och Eo är båda mycket vänliga själar – de har många gånger både hjälpt eller uppoffrat sig för sina syskons skull, eller för andra också för den delen.

 

Tyrial

En av Kretsen och ansvarig för att administrera Kinyen Torodieda är Tyrial. Han är en strikt personlighet som sällan deltar i glädjeceremonier eller firar syskonskapet. Trots den relativa värmen går han klädd i heltäckande rock och personligen anser han att avhållsamhet är en viktig dygd för ett harmoniskt samhälle.

Tyrial är mycket kunnig om både Luberos, alver, människor och annat. Han kontrollerar också Kinyen Torodiedas skriftbibliotek – där nästan bara Kretsen får vistas, han känner själv till många av de hemliga metoderna för att skapa samhällets artefakter, lyfaliglas och motsvarande.

 

Ra’ile

Ra’ile är en orädd medlem i vaktstyrkan runt Kinyen Torodieda och högplatån. Hennes problem med harmoni är välkända – hon har ett hetsigt humör och kommer inte väl överens med många inom bosättningen. Flera gånger har hon dragits in i ceremonier på grund av detta.

Sol har dock valt att behålla henne, men har satt henne i vaktstyrkan, oftast upptagen med att patrullera utkanterna av platån, för att hålla henne ur trubbel. Hennes oräddhet och nyfikenhet har gjort henne en viktig del i styrkan, och hon är mycket skicklig på att använda både spjut och kniv.

 

Tebriea

En ganska nyanländ nie’nidor med overkligt bländande vitt hår. Hon talar inte så ofta, men hon tycks ofta observera och beröra. Ett vanligt beteende bland nyanlända, men hon har gjort detta under ovanligt lång tid. Tebriea är har inte brytt sig nämnvärt om kläder eller ceremonier. Hon är erkänt vacker och Amras själv har flera gånger besökt henne för att ta en titt, och har berömt henne för sina “ursprungliga alviska former”. Hon har också redan blivit älskare till många av de mer lössläppta männen och kvinnorna i bosättningen. Ofta börjar det helt enkelt med att hon söker upp någon och börjar röra vid dem.

Bakom ryggen viskar dock folk om att hon är underlig, att hon inte är som andra, att det är svårt att hålla ett riktigt samtal med henne. Lagen om Harmoni ser till att folk håller sig artiga mot henne, men många bland “gemene alv” fryser ut henne, undviker henne, avslutar samtal när hon dyker upp eller motsvarande. Tebrieas känslor för detta är ännu svårtydda, men hon tycks ofta bli förbryllad när det sker.

 

Kinyen Torodieda

Den huvudsakliga alviska bosättningen på Luberos kallas Kinyen Torodieda.  Det är en vit kalkstensstad i terasser, torn och öppna byggnader. Många är reparerade med nytt material, andra är inte använda på århundraden, verkar det som. Alvernas egna tillbyggnader görs ofta med en lätt men hållbar rödaktig träsort från ön. Staden, som rymmer runt 10 000 personer, ligger i en gömd dal på högplatån, omgiven av våtmark och skog. En tjock dimma – eller moln snarare – befinner sig alltid i området – på morgonen och eftermiddagen rakt ovanpå staden, men annars sänker sig de ofta så att platån har klar himmel medan låglanden är molntäckta. Staden är omöjlig att se från kusten.

Utöver Kinyen Torodieda finns det ett antal utposter runt omkring platån, exempelvis Ibaeros, en by som byggts ovanpå ett av de vattenfall som störtar utför platåns kant.

Alverna kallar sig själva “De Förstfödda”, Nie’nidor. Det finns kanske 30 000 på Luberos. De flesta är unga – inte bara till utseendet utan också i faktisk ålder. Deras hy är oftast mörk i olika skalor, och en hel del har vitt hår. Det anses vara det ursprungliga utseendet hos alver.

 

Samhälle

Nie’nidors samhälle finns till för att uppnå harmoni och slutligen det glädjefyllda eviga livet som ger en insikt i världens fundament, och Arvet, den kraft och kunskap som alvernas förfäder behärskade. Alla samhällets medlemmar ska sträva efter sin egen och andras harmoni samt insikt, tills dess att de uppgår i Arvet, där de sällar sig till de ursprungliga alverna, som nått ett högre medvetande.

Givetvis kan man inte leva på luft eller endast sträva efter harmoni. Vardagssysslorna i samhället som får hjulen att gå runt, bygger på två pelare: väcka kraft ur Arvet och samla Luberos mer fysiska resurser – mat, djur, byggmaterial. Men tack vare Arvet är den senare uppgiften mycket förenklad. Tack vare de skickliga väckare som bildar Nie’nidors inre krets har en mängd förenklande föremål och ceremonier bevarats eller förbättrats. Allt detta kräver ett konstant väckande av Arvet.

Alla ägnar sålunda någon del av sin tid att arbeta för samhällets fortlevnad, men större delen av tiden finns ledig för ens egna sysslor. Många mediterar, övar på sång eller dans, polerar sin förmåga i träsnide eller vandrar till många av de fortfarande oupptäckta delarna av Luberos. Givetvis spelar också ens familj och vänner oerhört stor roll – man äter all sin mat tillsammans och har nästan dagliga glädjeceremonier och festligheter. Det är ett samhälle där det alltid finns tid för kärlek och vänskap!

 

Nie’nidors lagar

Det är känt bland nie’nidor att alver annorstädes – var de nu må vara – följer fem lagar. Dock anser man att dessa lagar är korrumperade och felaktiga versioner av de ursprungliga lagarna, som är som följer:

Lagen om plikter: Lagen om plikter säger helt enkelt att även om alla nie’nidor är fria och jämlika så måste alla ta på sig plikter för att upprätthålla bosättningen och de övriga lagarna. Plikterna måste sättas före nöjen och sökandet efter Arvet. Dock säger lagen att ingen nie’nidor skall ges så mycket plikter att de inte har tid över till sökandet efter Arvet. Istället tillåts de nie’nidor som vill att offra sitt eget sökande efter Arvet för att därmed ta ett större pliktansvar i samhället. Detta är vad Kretsen har gjort, och därför säger även lagen att Kretsen måste åtlydas – annars vore deras uppoffring i onödan!

Lagen om avskildhet: Nie’nidor kan endast leva sina liv och söka Arvet om de lever i säkerhet. Lagen om avskildhet säger att alla nie’nidor har rätt till skydd och avskildhet. Det betyder två saker: dels är alla nie’nidors skyldiga att ingripa för att skydda en annan. Dels betyder det att alla nie’nidor måste leva tillsammans men åtskiljda från resten av världen. Alla måste verka för att hålla bosättningen avskild – man får inte utan tillåtelse lämna bosättningen, bjuda in icke-alver eller på annat sätt öppna för konflikter. Att utsätta sig för omvärldens korruption, kaos och konflikter gör nie’nidors kall om harmoni och upplysning omöjligt. Att lämna bosättningen utan tillåtelse är ett svårt brott, eftersom även detta kommer drabba fler än den flyende själv. De som flyr från bosättningen måste därmed sökas upp och hämtas tillbaka.

Lagen om livet: Alla alver lever för evigt, men är i full kontroll över sitt eget liv. Det betyder att ingen får ta någon annans liv. Däremot kan en person antingen välja att avsluta sitt liv, eller att uppgå med Arvet – vilket är den sanna uppgången till evigt liv. Men att döda en annan alv är inte bara ett brott mot lagen om livet utan förstås också ett brott om lagen om harmoni – en dödad lämnar djupa konfliktsår i samhället och drabbar därmed fler än den som dödats.

Lagen om harmoni: Anledningen att de sentida alverna splittrats i stammar, klanar och länder beror på deras glömska av lagen om harmoni. Denna lagen föreskriver att ingen alv får gå i konflikt med en annan, och att det är alla alvers ansvar att upprätthålla harmonin. Detta är den viktigaste lagen – om harmonin försvinner kommer allt man kämpat för att försvinna.

Lagen om delande: Allt som alverna äger tillhör alla alver. Alla föremål, all föda, all kunskap ska delas mellan alla alver. Det innebär i praktiken att man inte kan äga ett föremål, och att man inte heller får undanhålla eller ljuga om saker.. Det betyder också att alla har rätt att få det de behöver för att klara sig, och alla måste dela med sig för att garantera att detta sker.

 

Nie’nidors livssyn

Förstfödda: De vet att de är ättlingar till de förstfödda alverna, och att övriga alver spritts ut från Luberos. Det har sagts att övriga alver korrumperats och splittrats i olika stammar, medan man på Luberos lever i ett. Ingen har hört eller sett från de emigrerande alverna sedan de lämnade, årtusenden tidigare.

Familj: Enligt Nie’nidors synsätt består ens familj av syskon. Syskon betyder inte att man har samma förälder (eftersom många inte vet vem som är deras förälder), utan kan bero på att man är av liknande ålder, utseende eller personlighet. Man har ofta tre eller fler syskon, och umgås mycket nära med dem under lång tid. Det är inte alls förbjudet, utan snarare vanligt, att syskon har sexuella eller kärleksrelationer. Ett fåtal av de äldre på ön kallas helt enkelt “äldre syskon” (och ett fåtal av tror sig vara föräldrar till några, men pratar inte öppet om det).

Hierarki: Alla är jämlika och alla är värda samma mål – att uppgå i Arvet. Däremot så måste bosättningen hållas i harmoni och uppfylla vissa plikter, och det är Kretsens roll att göra. Så hierarkin är enkel – om Kretsen säger något, så lyder man. Om en betrodd av Kretsen säger något, så bör man lyda. Annars är man fri att göra som man vill och man står inte över eller under någon. Respekt ger man åt dem som är närmare Arvet – de kan mer, har nått större insikt eller har en större närhet till Arvet naturligt.

Tid: Nie’nidor har en mycket vag tidsuppfattning. Man mäter inte år och har ingen gemensam tidsbenämning. Det finns nästan inga säsonger att mäta. När man pratar om saker som skedde så kopplar man det ofta till hur nära någons anländande (e.g. när någon fötts ur Arvet) eller andra eventuella större händelser. Om det har 10 eller 20 års noggrannhet spelar inte så stor roll. Det går att se på många om de är äldre eller om de är unga – men det är ett relativt begrepp, inte ett absolut, eftersom alla lever för evigt.

Sex och fortlevnad: Nie’nidor vet att det uråldriga sättet för de förstfödda att reproducera är den viktiga befruktningsceremonin där man söker hämta en ny själ ur Arvet – och om allt går rätt väcker ett nytt liv någonstans på Luberos. Exakt hur det går till är det få som vet, men det är en allmän regel att befruktning direkt mellan två nie’nidor är absolut förbjudet. Det är möjligt, men ett brott mot Arvet. Dessutom skulle det göra en stor otjänst till barnet, som inte skulle kunna se eller använda Arvet. Men allt sex upp till penetration anses hälosamt för harmoni och kropp.

Kunskap: Ett fåtal skrifter finns kända bland nie’nidor, man vet också att Kretsen har tillgång till betydligt fler. Dessa är välkända legender

Kärlek: Nie’nidor anser att kärlek är en av de bästa vägarna till harmoni, och något som alltid bör sökas, och uppmuntras. Kärlek kan vara kort och flyktig – bara något decennium – eller livslång, vilket oftast leder till att de två räknar sig som varandras syskon. Brist på kärlek är en stor anledning till disharmoni och något nie’nidor hoppas slippa. Kärlek kan förstås också finnas till husdjur, eller främlingar.

Harmoni: Det är mycket viktigt att nie’nidor håller sams – alla vet att alverna splittrades på grund av brist på harmoni. Man är därför mycket generös mot varandra och omtänksamhet är en dygd. Uppstår en konflikt – vilket händer då och då – så ska en särskild ceremoni ordnas för att reda ut det. Men oavsett så vet man att man ska undvika att prata om konflikter – egna eller andras. Den viktigaste vägen till harmoni är dock inre harmoni. Det når man med meditation, insikt genom teamin (brygder) eller genom att utöva Arvet och ceremonier. Om det behövs kan man också ge sig ut på vandring – Luberos är mycket stort och ensamhet hjälper ofta till.

Människor: Man vet att människor finns, och det är känt att de varit på ön tidigare. Men man vet också att de lämnat då de inte klarat av det ogästvänliga låglandet. Människorikena är kända som mycket disharmoniska och kaotiska. Människorna själva är fascinerade och mystiska men också mycket oharmoniska och kortlivade. Det är inte tillåtet att visa eller släppa in främlingar till nie’nidors bosättningar utan särskilt tillstånd – att riskera folket är det värsta man kan göra. Men när tillåtelse funnits har människor vid ett fåtal tillfällen bjudits in, och vid lite fler tillfällen träffats på i låglandet.

Döden: Död är inget som nie’nidor behöver tänka på. I egenskap av förstfödda alver är de odödliga. Dock så är livet på Luberos i sig ynkligt jämfört med vad man kan uppnå om man uppgår i Arvet. Att uppgå gör att man upplöses från Luberos och blir ett med Arvet, vilket ger en möjlighet att vara överallt samtidigt under en oändlig tidsrymd – man når total insikt. Det händer även att flitiga användare av Arvet spontant uppgår i det. Död kan endast ske om en främling tar ens liv, vilket kommer bestraffas avsevärt, eller om man har otur med Luberos djur och natur.

Sjukdom: Emedan både människor och de utvandrade alverna ofta drar på sig sjukdom är det ovanligt hos nie’nidor. Och får man något symptom så kan en enkel vitaliserings-ceremoni ta bort det.

Luberos: En stor ö som man inte vill eller försökt ta sig utanför. Luberos är alvernas födsloplats. Ön domineras av vulkanerna och bergskedjorna, högplatån däromkring och låglandet runtom kusten. Låglandet är obekvämt och stundtals riskabelt så man undviker det till stor del, medan högplatån är hemlandet.

 

Exempel på Arvsföremål

Uy’ni: rödaktiga, skrumpna äggsäckar med en tråd i varje hörn som samlas från träsklevande blötdjur, de kan väckas och samla kraft för senare bruk genom ceremonier.

Iendil: Gröngula snäckor som fungerar som skinande lyktor, kan regleras i styrka och vara riktade eller lysa upp allmänt.

Teamin: Purpurfärgade blomlökar som kan växa på andra växter och därifrån skapa en brygd som fyller löken. När de är klara kan de drickas direkt ur löken.

Nie’man: Skarpa kortsvärd som är snudd på oförstörbara och som ger ett bländande sken från sig på kommando. Botten på svärdshjaltet är organiskt från en bepansrad insekt och det kan ofta röra sig spontant.

Serinana: Mycket stor rödaktig båge som kan vikas samman och som endast används av ett fåtal av krigarna närmast Kretsen.

Ludaea: Svarta, skrovliga stenar som när de knackas mot varandra blir mycket varma. Används regelmässigt för all form av matlagning.

Luftsäckar: Blå-grå luftsäckar som tas från trädlevande reptiler som har förmågan att sväva mellan träd. Säckarna sys till en form av väska där allt som bärs inuti är mycket lättare att bära. För stora transporter kan ett antal luftsäckar knytas till samma föremål och få det att sväva.

Fali’ea: Pergament gjort från bark, täckt med sav vilket gör att den svartnar när den berörs av särskilda skriftpennor. De som kan arvet kan även skriva

Vi’ae: En stav med huvud i ett benliknande material ofta med en organisk form och målat. Vi’ae stavarna kan göra en mängd olika saker beroende på deras prägling. De är gjorda i de hårdaste och lättaste rödträden.

Svart vi’ae: En vanlig är den svarta vi’ae som används för att få växter att vika undan eller i värsta fall vissna. Staven används väldigt flitigt för att vandra genom skogarna. Det är ohälsosamt att beröra dess huvud.

Grön vi’ae: Den gröna vi’aen används i samband med växtceremonier eller för att hela krämpor.

Vit vi’ae: Den vita vi’aen är sällsynt och används endast av medlemmar i Kretsen. De är mycket fruktade och varsamt hanterade. Vid beröring kan de få en person att uppgå i Arvet. Den kan också transportera bäraren.

Blå vi’ae: Den blå vi’aen är också ovanlig, och finns endast hos några av Kretsens betrodda. Den blå används för att lugna och glömma i de fall det blir problem mellan nie’nidor. Beröring eller ibland närhet till stavens huvud ger offret ett onaturligt lugn eller minnesförlust, i händerna på en skicklig användare.

 

Ceremonier

Prägling: En svår men mycket viktig ceremoni för att skapa många av de föremål som används. Präglingen leds oftast av någon inom Kretsen, och utvalda från Nie’nidor, och sker i skymundan. Prägling kräver stora mängder Uy’ni. I sällsynta fall går en prägling inte som planerat och någon i ceremoni går upp i eviga glädjen. Dessa hedras särskilt.

Väcka: Väckandet är den enskilt viktigaste ceremoni, och också den som många nie’nidor dagligen genomför. Det pågår dagligen väckanden runt om platån och även i låglanden. För att väcka behöver man röra sig en bit från boplatserna (och allt längre varje gång, verkar det som). Det gäller att hitta orörda delar av ön där en grupp kan genomföra en dans som utmynnar i att en eller flera uy’ni väcks (fylls). Man behöver tränas för att väcka, men trots det händer det ganska ofta slumpmässiga olyckor – explosioner, drunkningar (på torra land), etc.

Vitalisera: Då och då upptäcker Nie’nidor olika hälsoproblem. De kan vara av många slag – tillsynes bränd hud, förmörkade ögon, utväxter, vattenlunga, etc. Vitaliserandet är en ceremoni tillsammans med nära syskon och en särskilt tränad nie’nidor. Det inbegriper massage, oljor och krämer som ofta får problemen att träda undan.

Glädjestund: En fest-ceremoni som sker dagligen i grupper om 10 och uppåt. Det handlar om att rena sina tankar med glädje, vilket åstadkoms med mat, rusdrycker, rökdroger och sex (all form av sex utom faktisk penetration, som är förbjuden utanför befruktningsceremonin).

Harmoni: om någon form av fientlighet uppstått så ska en ceremoni för harmoni ordnas för att reda ut det. Under uppsikt av en av Kretsen betrodd ska parterna berätta och reda ut missförstånd. Om de inte kan enas avgörs det med minnesförlust hos båda parter, vilket åstadkomms med en blå vi’ae.

Befruktning: Alla nie’nidor hoppas få bli utvalda till befruktning. Två syskon måste rekommendera en person för befruktning, och Kretsen måste godkänna. När det sker tas mannen eller kvinnan undan och utsätts för prövningar. Dessa pågår under lång tid – män är ofta borta i en månad medan kvinnor upp till ett år. De minns aldrig själva ceremonin. I ett fåtal fall har personer inte kommit tillbaka från befruktning.

Inträde: En ceremoni som inte sker ofta är inträdet – välkomnandet av en ny medlem till Nie’nidor. Enligt tron så leder befruktning efter många år till att en ny medlem växer fram ur Arvet. Denne yngling kommer föras in till samhället och under stora ceremonier välkomnas som ny medlem, samt få minst tre syskon utvalda.

 

Språk

Niklas: Jag tycker att det är nice med lite kulturella ord för vanliga uttryck så jag klippte in dessa från alvboken, kan hända är de inte helt olika Nie’nidors alviska. Man kanske lyckas memorera två-tre åtminstone.

• l’ei – ja
• keli – nej
• valomya – tack
• sakira – jag ber om ursäkt
• toviri – jag är hemskt ledsen, ni har mina sympatier
• sovanmo – var så snäll
• baca’ – skit, fan, helvete
• rik’cha – pest!
• sava’ – sätt fart! kom igen!
• co’ – jag vägrar!
• lin – ja, okej, jag gör det
• petac – idiot, jävel
• eylani – charmerande, trevligt
• mayla’ – mycket bra, bra gjort
• yosh – bra
• shi’ – redo (att ta emot order)

 

Fauna på Luberos

Ljusling (alv. fae’nor): Självlysande primat med förmåga att teleportera sig själv.

Stjärnugglor (alv. ari’uthian): Vacker färgranna ugglor som skiner i mörkret och som lever på att äta ljus. I självförsvar kan de blända fiender.

Träskhaj (alv. Nemi’ach): En sjölevande best som spenderar halva säsongen till havs, och andra halvan i träskmarkerna, där de lägger ägg. I träskmarkerna har de förmågan att ta sig upp på land och hasa sig fram tack vare sina kraftiga framfenor och mindre utskott på buken. Kan bli upp till 40 fot långa.

Vulkanysk (alv. rageai): En flygande reptil som häckar bland Luberos högsta bergstoppar. Den kan inte blåsa eld som en draken men är extremt varm i sig, särskilt dess käft, som omedelbart bränner genom kött. Den är också mycket värmetålig och återfinns ofta i vulkankratrarna.

Paradisfåglar (alv. eleliah): Tämligen vanligt förekommande färgranna fåglar på Luberos höjder och högplatåns skogar. Äter frukt men för skydd mot rovdjur kan de avge en färgat puder som söver eller omtöcknar fienden.

Rökkatt (alv. gialineth): Rökkatten är ett flygande rovdjur som dock framförallt jagar småfåglar och större insekter. Rökkatten är helt nattlevande och gömmer sig för att sova under dagarna. Den lyser för att söka byte men när något kommer tillräckligt nära så blir det helt kolsvart inom minst 20 fot kring djuret – under tiden fångar den bytet.

Skenbest (alv. amirath): Skenbesten är ett av djungelns större rovdjur. Seniga och långa besten är en utmärkt klättrare. Den låter ofta sin långa svans med spets bete sig som ett löv eller blomma för att locka fram byten, som den sedan avslutar med sina fasansfulla klor. Den saknar tänder och har istället en näbb – för att äta måste ta sitt byte till förrutnelsegropar där kadavret ruttnar till en mer viskos form som kan sugas upp av skenbesten. Mätta skenbestar hittas ofta i ljusa dungar eller på soliga klippor. Skenbesten har ett lätt genomskinligt utseende och skimrar på ett sätt som gör den svår att placera.

Skuggtiger (alv. alysar): Skuggtigern är en tiger vars päls och ränder anpassas efter omgivningens färger. På natten blir tigern näst intill svart. Tigerns ögon skiftar även efter dess beteende, brandrött under jakt, himmelsblå när den är lugn och helvita när den är rädd.