Alverna på Luberos

Statister

Eremiten Meanora (Fredriks alter ego)

Meanora är en mycket gammal alvisk kvinna som för länge sedan drog sig undan från samhället efter någon form av tvist som ingen längre minns. Inte heller Meanora säger sig längre minnas vad det hela handlade om, eller vill inte säga.

Många inom Kinyen Torodieda menar att Meanora kan vara en av de äldsta på ön, undantaget Den Skinande (Amras), och alla utanför kretsen hyser samma respekt för henne som för någon kretsmedlem. Hon besöker samhället vid viktiga händelser; hur hon får reda på att dessa är på gång är det ingen som vet, men det är inte heller någon som tycker det är konstigt, det är bara en del av hennes mystiska natur. Sedan människorna kom till ön har hon kommit allt oftare, och uppmuntrar en försiktig interaktion med dem. Hon undviker kretsen så mycket som möjligt och förespråkar nästan alltid en annan väg än kretsen.

Mederi (Petters alter ego)

”De kortlivade för inte med sig något annat än problem, låt vågorna skölja bort dem från våra stränder.”

En man som är misstänksam gentemot de nyanlända. De må vara kortlivade men de är hänsynslösa likt parasiter och om man släpper dem inpå livet så kommer de antingen  med vapen eller idéer förinta det harmoniska samhället. De alver som fascineras av dem och umgås med dem blir han mycket orolig för. Vad skall komma att hända med dem. Kommer de att drabbas av samma sjukdom som de dödliga? Girighet, aggression och svek?

Mederi är hantverksmästare och lever i den mindre bosättningen Ibaeros. Även om hans roll är att leda det lilla arbetslaget att tillverka bosättningens föremål – vi’ae, vapen, rustningar, redskap – så tar han själv på sig rollen som “vaktuggla”. Han bor högst upp i Ibaeros med god utsikt över låglanden, och om han ser något rapporterar han ofta till Kretsen.

Vaktkapten Sol (Pauls alter ego)

Sol är Kinyen Torodiedas vaktkapten, vilket innebär att han ansvarar för ett par hundra nie’nidor vars främsta roll är att bevaka platån från farliga djur och möjliga människointrång.

Sol använder en käpp då hans ena ben en gång blev söndertrasat i en strid med en skenbest. Han helades då men valde att avbryta de ceremonier som med tiden kunde återställa honom helt. Inget vet riktigt varför, men hans skada har inte hindrat honom.

Sol är hedersam men tar bosättningens harmoni på största allvar. Sol är själv en mycket harmonisk person – inget kan rucka hans sinne och zen-liknande fokus. Sol kan dock vara både våldsam och hänsynslös när nöden så kräver. Han svingar ett stort lyfalisvärd.

Amras (den Skinande)

Ledaren för Kretsen och därmed nie’nidor är Amras, som helt enkelt betyder “den skinande”. Det är en allmän uppfattning att Amras är betydligt äldre än alla i bosättningen – han har valt att offra sin egen uppgång med Arvet mot att leda nie’nidor mot ett bättre samhälle. Många antar att han lider av detta, och många är förstås djupt tacksamma. Amras är dock sällan sedd i bosättningen, särskilt på senare tid. Det kan ta åratal innan han visar sig. Han är alltid omsvept i ett vitt, glitttrande sken som gör det svårt att fästa blicken på honom eller bedöma hans rörelser.

Vaeritha

Amras mest betrodde och skrupellösa inom Kretsen är Vaeritha. Hon är en relativt ung alv som blivit upphöjd av Amras under det senaste seklet. Hon ansvarar i praktiken för säkerheten i Kinyen Torodieda (även om hon inte är vaktkapten) och är också högsta dömande instans. Hon överser alla harmoni-ceremonier.

Vaeritha bär ständigt en svart vi’ae men har också tillgång till övriga. Hon är en mycket skicklig användare av Arvet och tar mycket krafter därifrån.

Deliolith

Deliolith är en ungdomlig nie’nidor som är mycket välkänd inom bosättningarna. Hans självpåtagna roll har blivit att vara en utforskare av Luberos, att söka kunskapen och visdomen. Han har ett androgynt utseende och är också välkänd för sin eskapader och sin lusta bland bosättningens män och kvinnor. Han är en av bosättningens stora tänkare och har alltid ett öra både hos Kretsen och övriga. Han har själv varit med och upptäckt både nya djurarter, platser och mäniskobosättningar på ön – han har under perioder levt flera år med människorna och talar deras språk.

Tvillingarna Lea och Eo

Lea och Eo är ett ungt och harmoniskt tvillingpar (de enda på ön såvitt man vet). Lea och Eo har alltid vördats – i egenskap av tvillingar men också i egenskap av siare. De anses ha en mycket nära koppling med Arvet och en förmåga att både minnas saker och se framtiden som få andra klarar. De har inte haft en enda plikt i sina tämligen unga liv utan spenderar sina dagar med att umgås, fascineras av omgivningen eller meditera. De är alltid med i glädjeceremonier, och de är ofta nakna (de undviker dock all form av intimt umgänge – oklart varför). De två är alltid lekfulla, glada och harmoniska men pratar inte särdeles mycket. Då och då försvinner de ut i skogarna för att inte ses på ett par dagar.

Lea och Eo är syskon med Vani’atanoch Iri’anel (men inte biologiskt). Lea och Eo är båda mycket vänliga själar – de har många gånger både hjälpt eller uppoffrat sig för sina syskons skull, eller för andra också för den delen.

Tyrial

En av Kretsen och ansvarig för att administrera Kinyen Torodieda är Tyrial. Han är en strikt personlighet som sällan deltar i glädjeceremonier eller firar syskonskapet. Trots den relativa värmen går han klädd i heltäckande rock och personligen anser han att avhållsamhet är en viktig dygd för ett harmoniskt samhälle.

Tyrial är mycket kunnig om både Luberos, alver, människor och annat. Han kontrollerar också Kinyen Torodiedas skriftbibliotek – där nästan bara Kretsen får vistas, han känner själv till många av de hemliga metoderna för att skapa samhällets artefakter, lyfaliglas och motsvarande.

Ra’ile

Ra’ile är en orädd medlem i vaktstyrkan runt Kinyen Torodieda och högplatån. Hennes problem med harmoni är välkända – hon har ett hetsigt humör och kommer inte väl överens med många inom bosättningen. Flera gånger har hon dragits in i ceremonier på grund av detta.

Sol har dock valt att behålla henne, men har satt henne i vaktstyrkan, oftast upptagen med att patrullera utkanterna av platån, för att hålla henne ur trubbel. Hennes oräddhet och nyfikenhet har gjort henne en viktig del i styrkan, och hon är mycket skicklig på att använda både spjut och kniv.

Tebriea

En ganska nyanländ nie’nidor med overkligt bländande vitt hår. Hon talar inte så ofta, men hon tycks ofta observera och beröra. Ett vanligt beteende bland nyanlända, men hon har gjort detta under ovanligt lång tid. Tebriea är har inte brytt sig nämnvärt om kläder eller ceremonier. Hon är erkänt vacker och Amras själv har flera gånger besökt henne för att ta en titt, och har berömt henne för sina “ursprungliga alviska former”. Hon har också redan blivit älskare till många av de mer lössläppta männen och kvinnorna i bosättningen. Ofta börjar det helt enkelt med att hon söker upp någon och börjar röra vid dem.

Bakom ryggen viskar dock folk om att hon är underlig, att hon inte är som andra, att det är svårt att hålla ett riktigt samtal med henne. Lagen om Harmoni ser till att folk håller sig artiga mot henne, men många bland “gemene alv” fryser ut henne, undviker henne, avslutar samtal när hon dyker upp eller motsvarande. Tebrieas känslor för detta är ännu svårtydda, men hon tycks ofta bli förbryllad när det sker.

Kinyen Torodieda

Den huvudsakliga alviska bosättningen på Luberos kallas Kinyen Torodieda.  Det är en vit kalkstensstad i terasser, torn och öppna byggnader. Många är reparerade med nytt material, andra är inte använda på århundraden, verkar det som. Alvernas egna tillbyggnader görs ofta med en lätt men hållbar rödaktig träsort från ön. Staden, som rymmer runt 10 000 personer, ligger i en gömd dal på högplatån, omgiven av våtmark och skog. En tjock dimma – eller moln snarare – befinner sig alltid i området – på morgonen och eftermiddagen rakt ovanpå staden, men annars sänker sig de ofta så att platån har klar himmel medan låglanden är molntäckta. Staden är omöjlig att se från kusten.

Utöver Kinyen Torodieda finns det ett antal utposter runt omkring platån, exempelvis Ibaeros, en by som byggts ovanpå ett av de vattenfall som störtar utför platåns kant.

Alverna kallar sig själva “De Förstfödda”, Nie’nidor. Det finns kanske 30 000 på Luberos. De flesta är unga – inte bara till utseendet utan också i faktisk ålder. Deras hy är oftast mörk i olika skalor, och en hel del har vitt hår. Det anses vara det ursprungliga utseendet hos alver.

Samhälle

Nie’nidors samhälle finns till för att uppnå harmoni och slutligen det glädjefyllda eviga livet som ger en insikt i världens fundament, och Arvet, den kraft och kunskap som alvernas förfäder behärskade. Alla samhällets medlemmar ska sträva efter sin egen och andras harmoni samt insikt, tills dess att de uppgår i Arvet, där de sällar sig till de ursprungliga alverna, som nått ett högre medvetande.

Givetvis kan man inte leva på luft eller endast sträva efter harmoni. Vardagssysslorna i samhället som får hjulen att gå runt, bygger på två pelare: väcka kraft ur Arvet och samla Luberos mer fysiska resurser – mat, djur, byggmaterial. Men tack vare Arvet är den senare uppgiften mycket förenklad. Tack vare de skickliga väckare som bildar Nie’nidors inre krets har en mängd förenklande föremål och ceremonier bevarats eller förbättrats. Allt detta kräver ett konstant väckande av Arvet.

Alla ägnar sålunda någon del av sin tid att arbeta för samhällets fortlevnad, men större delen av tiden finns ledig för ens egna sysslor. Många mediterar, övar på sång eller dans, polerar sin förmåga i träsnide eller vandrar till många av de fortfarande oupptäckta delarna av Luberos. Givetvis spelar också ens familj och vänner oerhört stor roll – man äter all sin mat tillsammans och har nästan dagliga glädjeceremonier och festligheter. Det är ett samhälle där det alltid finns tid för kärlek och vänskap!

Nie’nidors lagar

Det är känt bland nie’nidor att alver annorstädes – var de nu må vara – följer fem lagar. Dock anser man att dessa lagar är korrumperade och felaktiga versioner av de ursprungliga lagarna, som är som följer:

Lagen om plikter: Lagen om plikter säger helt enkelt att även om alla nie’nidor är fria och jämlika så måste alla ta på sig plikter för att upprätthålla bosättningen och de övriga lagarna. Plikterna måste sättas före nöjen och sökandet efter Arvet. Dock säger lagen att ingen nie’nidor skall ges så mycket plikter att de inte har tid över till sökandet efter Arvet. Istället tillåts de nie’nidor som vill att offra sitt eget sökande efter Arvet för att därmed ta ett större pliktansvar i samhället. Detta är vad Kretsen har gjort, och därför säger även lagen att Kretsen måste åtlydas – annars vore deras uppoffring i onödan!

Lagen om avskildhet: Nie’nidor kan endast leva sina liv och söka Arvet om de lever i säkerhet. Lagen om avskildhet säger att alla nie’nidor har rätt till skydd och avskildhet. Det betyder två saker: dels är alla nie’nidors skyldiga att ingripa för att skydda en annan. Dels betyder det att alla nie’nidor måste leva tillsammans men åtskiljda från resten av världen. Alla måste verka för att hålla bosättningen avskild – man får inte utan tillåtelse lämna bosättningen, bjuda in icke-alver eller på annat sätt öppna för konflikter. Att utsätta sig för omvärldens korruption, kaos och konflikter gör nie’nidors kall om harmoni och upplysning omöjligt. Att lämna bosättningen utan tillåtelse är ett svårt brott, eftersom även detta kommer drabba fler än den flyende själv. De som flyr från bosättningen måste därmed sökas upp och hämtas tillbaka.

Lagen om livet: Alla alver lever för evigt, men är i full kontroll över sitt eget liv. Det betyder att ingen får ta någon annans liv. Däremot kan en person antingen välja att avsluta sitt liv, eller att uppgå med Arvet – vilket är den sanna uppgången till evigt liv. Men att döda en annan alv är inte bara ett brott mot lagen om livet utan förstås också ett brott om lagen om harmoni – en dödad lämnar djupa konfliktsår i samhället och drabbar därmed fler än den som dödats.

Lagen om harmoni: Anledningen att de sentida alverna splittrats i stammar, klanar och länder beror på deras glömska av lagen om harmoni. Denna lagen föreskriver att ingen alv får gå i konflikt med en annan, och att det är alla alvers ansvar att upprätthålla harmonin. Detta är den viktigaste lagen – om harmonin försvinner kommer allt man kämpat för att försvinna.

Lagen om delande: Allt som alverna äger tillhör alla alver. Alla föremål, all föda, all kunskap ska delas mellan alla alver. Det innebär i praktiken att man inte kan äga ett föremål, och att man inte heller får undanhålla eller ljuga om saker.. Det betyder också att alla har rätt att få det de behöver för att klara sig, och alla måste dela med sig för att garantera att detta sker.

Nie’nidors livssyn

Förstfödda: De vet att de är ättlingar till de förstfödda alverna, och att övriga alver spritts ut från Luberos. Det har sagts att övriga alver korrumperats och splittrats i olika stammar, medan man på Luberos lever i ett. Ingen har hört eller sett från de emigrerande alverna sedan de lämnade, årtusenden tidigare.

Familj: Enligt Nie’nidors synsätt består ens familj av syskon. Syskon betyder inte att man har samma förälder (eftersom många inte vet vem som är deras förälder), utan kan bero på att man är av liknande ålder, utseende eller personlighet. Man har ofta tre eller fler syskon, och umgås mycket nära med dem under lång tid. Det är inte alls förbjudet, utan snarare vanligt, att syskon har sexuella eller kärleksrelationer. Ett fåtal av de äldre på ön kallas helt enkelt “äldre syskon” (och ett fåtal av tror sig vara föräldrar till några, men pratar inte öppet om det).

Hierarki: Alla är jämlika och alla är värda samma mål – att uppgå i Arvet. Däremot så måste bosättningen hållas i harmoni och uppfylla vissa plikter, och det är Kretsens roll att göra. Så hierarkin är enkel – om Kretsen säger något, så lyder man. Om en betrodd av Kretsen säger något, så bör man lyda. Annars är man fri att göra som man vill och man står inte över eller under någon. Respekt ger man åt dem som är närmare Arvet – de kan mer, har nått större insikt eller har en större närhet till Arvet naturligt.

Tid: Nie’nidor har en mycket vag tidsuppfattning. Man mäter inte år och har ingen gemensam tidsbenämning. Det finns nästan inga säsonger att mäta. När man pratar om saker som skedde så kopplar man det ofta till hur nära någons anländande (e.g. när någon fötts ur Arvet) eller andra eventuella större händelser. Om det har 10 eller 20 års noggrannhet spelar inte så stor roll. Det går att se på många om de är äldre eller om de är unga – men det är ett relativt begrepp, inte ett absolut, eftersom alla lever för evigt.

Sex och fortlevnad: Nie’nidor vet att det uråldriga sättet för de förstfödda att reproducera är den viktiga befruktningsceremonin där man söker hämta en ny själ ur Arvet – och om allt går rätt väcker ett nytt liv någonstans på Luberos. Exakt hur det går till är det få som vet, men det är en allmän regel att befruktning direkt mellan två nie’nidor är absolut förbjudet. Det är möjligt, men ett brott mot Arvet. Dessutom skulle det göra en stor otjänst till barnet, som inte skulle kunna se eller använda Arvet. Men allt sex upp till penetration anses hälosamt för harmoni och kropp.

Kunskap: Ett fåtal skrifter finns kända bland nie’nidor, man vet också att Kretsen har tillgång till betydligt fler. Dessa är välkända legender

Kärlek: Nie’nidor anser att kärlek är en av de bästa vägarna till harmoni, och något som alltid bör sökas, och uppmuntras. Kärlek kan vara kort och flyktig – bara något decennium – eller livslång, vilket oftast leder till att de två räknar sig som varandras syskon. Brist på kärlek är en stor anledning till disharmoni och något nie’nidor hoppas slippa. Kärlek kan förstås också finnas till husdjur, eller främlingar.

Harmoni: Det är mycket viktigt att nie’nidor håller sams – alla vet att alverna splittrades på grund av brist på harmoni. Man är därför mycket generös mot varandra och omtänksamhet är en dygd. Uppstår en konflikt – vilket händer då och då – så ska en särskild ceremoni ordnas för att reda ut det. Men oavsett så vet man att man ska undvika att prata om konflikter – egna eller andras. Den viktigaste vägen till harmoni är dock inre harmoni. Det når man med meditation, insikt genom teamin (brygder) eller genom att utöva Arvet och ceremonier. Om det behövs kan man också ge sig ut på vandring – Luberos är mycket stort och ensamhet hjälper ofta till.

Människor: Man vet att människor finns, och det är känt att de varit på ön tidigare. Men man vet också att de lämnat då de inte klarat av det ogästvänliga låglandet. Människorikena är kända som mycket disharmoniska och kaotiska. Människorna själva är fascinerade och mystiska men också mycket oharmoniska och kortlivade. Det är inte tillåtet att visa eller släppa in främlingar till nie’nidors bosättningar utan särskilt tillstånd – att riskera folket är det värsta man kan göra. Men när tillåtelse funnits har människor vid ett fåtal tillfällen bjudits in, och vid lite fler tillfällen träffats på i låglandet.

Döden: Död är inget som nie’nidor behöver tänka på. I egenskap av förstfödda alver är de odödliga. Dock så är livet på Luberos i sig ynkligt jämfört med vad man kan uppnå om man uppgår i Arvet. Att uppgå gör att man upplöses från Luberos och blir ett med Arvet, vilket ger en möjlighet att vara överallt samtidigt under en oändlig tidsrymd – man når total insikt. Det händer även att flitiga användare av Arvet spontant uppgår i det. Död kan endast ske om en främling tar ens liv, vilket kommer bestraffas avsevärt, eller om man har otur med Luberos djur och natur.

Sjukdom: Emedan både människor och de utvandrade alverna ofta drar på sig sjukdom är det ovanligt hos nie’nidor. Och får man något symptom så kan en enkel vitaliserings-ceremoni ta bort det.

Luberos: En stor ö som man inte vill eller försökt ta sig utanför. Luberos är alvernas födsloplats. Ön domineras av vulkanerna och bergskedjorna, högplatån däromkring och låglandet runtom kusten. Låglandet är obekvämt och stundtals riskabelt så man undviker det till stor del, medan högplatån är hemlandet.

Exempel på Arvsföremål

Uy’ni: rödaktiga, skrumpna äggsäckar med en tråd i varje hörn som samlas från träsklevande blötdjur, de kan väckas och samla kraft för senare bruk genom ceremonier.

Iendil: Gröngula snäckor som fungerar som skinande lyktor, kan regleras i styrka och vara riktade eller lysa upp allmänt.

Teamin: Purpurfärgade blomlökar som kan växa på andra växter och därifrån skapa en brygd som fyller löken. När de är klara kan de drickas direkt ur löken.

Nie’man: Skarpa kortsvärd som är snudd på oförstörbara och som ger ett bländande sken från sig på kommando. Botten på svärdshjaltet är organiskt från en bepansrad insekt och det kan ofta röra sig spontant.

Serinana: Mycket stor rödaktig båge som kan vikas samman och som endast används av ett fåtal av krigarna närmast Kretsen.

Ludaea: Svarta, skrovliga stenar som när de knackas mot varandra blir mycket varma. Används regelmässigt för all form av matlagning.

Luftsäckar: Blå-grå luftsäckar som tas från trädlevande reptiler som har förmågan att sväva mellan träd. Säckarna sys till en form av väska där allt som bärs inuti är mycket lättare att bära. För stora transporter kan ett antal luftsäckar knytas till samma föremål och få det att sväva.

Fali’ea: Pergament gjort från bark, täckt med sav vilket gör att den svartnar när den berörs av särskilda skriftpennor. De som kan arvet kan även skriva

Vi’ae: En stav med huvud i ett benliknande material ofta med en organisk form och målat. Vi’ae stavarna kan göra en mängd olika saker beroende på deras prägling. De är gjorda i de hårdaste och lättaste rödträden.

Svart vi’ae: En vanlig är den svarta vi’ae som används för att få växter att vika undan eller i värsta fall vissna. Staven används väldigt flitigt för att vandra genom skogarna. Det är ohälsosamt att beröra dess huvud.

Grön vi’ae: Den gröna vi’aen används i samband med växtceremonier eller för att hela krämpor.

Vit vi’ae: Den vita vi’aen är sällsynt och används endast av medlemmar i Kretsen. De är mycket fruktade och varsamt hanterade. Vid beröring kan de få en person att uppgå i Arvet. Den kan också transportera bäraren.

Blå vi’ae: Den blå vi’aen är också ovanlig, och finns endast hos några av Kretsens betrodda. Den blå används för att lugna och glömma i de fall det blir problem mellan nie’nidor. Beröring eller ibland närhet till stavens huvud ger offret ett onaturligt lugn eller minnesförlust, i händerna på en skicklig användare.

Ceremonier

Prägling: En svår men mycket viktig ceremoni för att skapa många av de föremål som används. Präglingen leds oftast av någon inom Kretsen, och utvalda från Nie’nidor, och sker i skymundan. Prägling kräver stora mängder Uy’ni. I sällsynta fall går en prägling inte som planerat och någon i ceremoni går upp i eviga glädjen. Dessa hedras särskilt.

Väcka: Väckandet är den enskilt viktigaste ceremoni, och också den som många nie’nidor dagligen genomför. Det pågår dagligen väckanden runt om platån och även i låglanden. För att väcka behöver man röra sig en bit från boplatserna (och allt längre varje gång, verkar det som). Det gäller att hitta orörda delar av ön där en grupp kan genomföra en dans som utmynnar i att en eller flera uy’ni väcks (fylls). Man behöver tränas för att väcka, men trots det händer det ganska ofta slumpmässiga olyckor – explosioner, drunkningar (på torra land), etc.

Vitalisera: Då och då upptäcker Nie’nidor olika hälsoproblem. De kan vara av många slag – tillsynes bränd hud, förmörkade ögon, utväxter, vattenlunga, etc. Vitaliserandet är en ceremoni tillsammans med nära syskon och en särskilt tränad nie’nidor. Det inbegriper massage, oljor och krämer som ofta får problemen att träda undan.

Glädjestund: En fest-ceremoni som sker dagligen i grupper om 10 och uppåt. Det handlar om att rena sina tankar med glädje, vilket åstadkoms med mat, rusdrycker, rökdroger och sex (all form av sex utom faktisk penetration, som är förbjuden utanför befruktningsceremonin).

Harmoni: om någon form av fientlighet uppstått så ska en ceremoni för harmoni ordnas för att reda ut det. Under uppsikt av en av Kretsen betrodd ska parterna berätta och reda ut missförstånd. Om de inte kan enas avgörs det med minnesförlust hos båda parter, vilket åstadkomms med en blå vi’ae.

Befruktning: Alla nie’nidor hoppas få bli utvalda till befruktning. Två syskon måste rekommendera en person för befruktning, och Kretsen måste godkänna. När det sker tas mannen eller kvinnan undan och utsätts för prövningar. Dessa pågår under lång tid – män är ofta borta i en månad medan kvinnor upp till ett år. De minns aldrig själva ceremonin. I ett fåtal fall har personer inte kommit tillbaka från befruktning.

Inträde: En ceremoni som inte sker ofta är inträdet – välkomnandet av en ny medlem till Nie’nidor. Enligt tron så leder befruktning efter många år till att en ny medlem växer fram ur Arvet. Denne yngling kommer föras in till samhället och under stora ceremonier välkomnas som ny medlem, samt få minst tre syskon utvalda.

Språk

Niklas: Jag tycker att det är nice med lite kulturella ord för vanliga uttryck så jag klippte in dessa från alvboken, kan hända är de inte helt olika Nie’nidors alviska. Man kanske lyckas memorera två-tre åtminstone.

  • l’ei – ja
  • keli – nej
  • valomya – tack
  • sakira – jag ber om ursäkt
  • toviri – jag är hemskt ledsen, ni har mina sympatier
  • sovanmo – var så snäll
  • baca’ – skit, fan, helvete
  • rik’cha – pest!
  • sava’ – sätt fart! kom igen!
  • co’ – jag vägrar!
  • lin – ja, okej, jag gör det
  • petac – idiot, jävel
  • eylani – charmerande, trevligt
  • mayla’ – mycket bra, bra gjort
  • yosh – bra
  • shi’ – redo (att ta emot order)

Fauna på Luberos

Ljusling (alv. fae’nor): Självlysande primat med förmåga att teleportera sig själv.

Stjärnugglor (alv. ari’uthian): Vacker färgranna ugglor som skiner i mörkret och som lever på att äta ljus. I självförsvar kan de blända fiender.

Träskhaj (alv. Nemi’ach): En sjölevande best som spenderar halva säsongen till havs, och andra halvan i träskmarkerna, där de lägger ägg. I träskmarkerna har de förmågan att ta sig upp på land och hasa sig fram tack vare sina kraftiga framfenor och mindre utskott på buken. Kan bli upp till 40 fot långa.

Vulkanysk (alv. rageai): En flygande reptil som häckar bland Luberos högsta bergstoppar. Den kan inte blåsa eld som en draken men är extremt varm i sig, särskilt dess käft, som omedelbart bränner genom kött. Den är också mycket värmetålig och återfinns ofta i vulkankratrarna.

Paradisfåglar (alv. eleliah): Tämligen vanligt förekommande färgranna fåglar på Luberos höjder och högplatåns skogar. Äter frukt men för skydd mot rovdjur kan de avge en färgat puder som söver eller omtöcknar fienden.

Rökkatt (alv. gialineth): Rökkatten är ett flygande rovdjur som dock framförallt jagar småfåglar och större insekter. Rökkatten är helt nattlevande och gömmer sig för att sova under dagarna. Den lyser för att söka byte men när något kommer tillräckligt nära så blir det helt kolsvart inom minst 20 fot kring djuret – under tiden fångar den bytet.

Skenbest (alv. amirath): Skenbesten är ett av djungelns större rovdjur. Seniga och långa besten är en utmärkt klättrare. Den låter ofta sin långa svans med spets bete sig som ett löv eller blomma för att locka fram byten, som den sedan avslutar med sina fasansfulla klor. Den saknar tänder och har istället en näbb – för att äta måste ta sitt byte till förrutnelsegropar där kadavret ruttnar till en mer viskos form som kan sugas upp av skenbesten. Mätta skenbestar hittas ofta i ljusa dungar eller på soliga klippor. Skenbesten har ett lätt genomskinligt utseende och skimrar på ett sätt som gör den svår att placera.

Skuggtiger (alv. alysar): Skuggtigern är en tiger vars päls och ränder anpassas efter omgivningens färger. På natten blir tigern näst intill svart. Tigerns ögon skiftar även efter dess beteende, brandrött under jakt, himmelsblå när den är lugn och helvita när den är rädd.

Ebhroniterna på Luberos

Statister

Kapten Zviadi (Niklas alter ego)

Gatsivar Zviadi Sifytolor, man, kring 30 år, av hus Sifytol (Krigarorden)

Zviadi är vaktkapten i kolonin och har varit det sedan han anlände för nästan två år sedan. Zviadi kom med utmärkta kvalifikationer från Sifytols militärakademi i Charom. Han briljerade under sin studietid och erhöll snabbt därefter en officersposition i hedersgardet i Charom. Han tillbringade en längre tid med att utbilda rekryterna till hedersgardet och blev känd för att skilja ut de bästa och mest disciplinerade krigarna. När Zviadi fick möjlighet att ta en position på Luberos tvekade han inte ett andetag.

Livet på Luberos har inte varit lätt för Zviadi som levt hela sitt liv i metropolen Charom. Vid första etappen kunde han nätt och jämt slå sig till ro innan han fick en av djungelns sjukdomar och var tvungen att återvända till Lalasta för att återhämta sig. Zviadi har börjat nära ett särskilt respektfullt hat för djungeln och har sett till att bränna ner växtligheten i närheten av kolonin för att upprätta vakttorn. Tidigare försökte han få en paus från djungeln genom att åka till Lalasta för att finna lämpliga lokala vakter men detta upphörde när hans sergeanter gemensamt krävde att han skulle återvända och överlåta rekryteringsansvaret till någon annan.

Kapten Zviadi har numera en fortsatt spänd relation med sina sergeanter men åtnjuter å andra sidan ett stort förtroende från Nebsinlem och han anses göra ett bra jobb då inga incidenter av vikt inträffat sedan han tillträdde.

Akoia (Marcos alter ego)

Akoia är en av de tidiga kolonisterna på ön. Hon har ett  starkt nätverk bland tauperna och är den inofficiellt ledaren för öns tauper. Hon är också modern till den nyanlände Dobax. Akoia är handlingskraftig och direkt och har inte tvekat att personligen ta hand om problem som uppstått inom eller utanför kolonin.

Åren på Ar-Ebhron har satt sina spår och även om det inte märks utåt i någon högre grad så har hennes glöd falnat. Bitterheten lyser igenom och hennes önskan att lämna över brinner starkare för var dag. Hon vill lämna över till Dobax, men är inte övertygad om hans kapacitet ännu. Sonen måste härdas så att han kan försvara ättens position i samhället – det viktigaste i hennes liv. Enligt erfarenhet bitter piskan bättre än morötter och detta sätt dominerar hennes relation till sonen.

Padime Calasor

Pardas tvillingsyster Padime är förvisso lik sin syster i mycket, men är också en tydlig motpol. Padime och Parda skickades till olika ordnar innan de fyllt 10 år. Båda var lovande begåvningar som snabbt fann mäktiga mentorer inom sina organisationer och därmed fått både privilegier och framstående utbildning.

Det var tydligt att något låg i blodet – även Padime har en magisk förmåga och känslighet likt sin syster, men Padimes specialitet är istället en svåröverträffad förmåga i att “känna” magi – att kunna notera magi på stora avstånd och vid beröring få väldigt detaljerade förnimmelser om vilken typ av magi det är.

Padime hade också, likt sin syster, en förmåga att snabbt gå hem hos dem som bestämmer. Hon blev snabbt känd bland professorerna i Kabalaorden och fick deras beskydd – och en biljett till Charoms societetsliv.

Padime och Parda rörde sig snart i samma societetskretsar i Charoms övre lager – vissa kvällar var de ett berömt radarpar, andra kivades eller förråde de varandra. Allt var dock i stora drag en lek, tills dess att Pardas bekväma liv i Charom rycktes upp med rötterna och hon skickades till Luberos. Antingen av rädslan för ensamhet, eller av begäret efter nya utmaningar och rikedomar, så sökte sig även Padime till Luberos. Hon lyckades övertyga Nebsinlem om att hon behövde följa med.

Obulbul

En av de mest erfarna fartygskaptenerna mellan Lalasta och Luberos – mycket förrädiska vatten – är Obulbul. Han är hälften lalastier, hälften ebhronit, och trots en bister uppsyn har han lätt för att brista ut i skratt. Han är ofta drucken – och spenderar allt längre tid i hamn just för att dricka (och nyktra till). Detta har till och med börjat bli ett problem – men han är den bäste och det är sällan de ansvariga vill riskera sin last bara för att statuera ett exempel.

Obulbul har varit med från början av kolonins skapande och har sett och hört det mesta. Han har hjälpt folk som inte hör hemma där ta sig in, och han har hjälpt folk som inte står ut längre att lämna. För att tjäna lite extra är han inte främmande för att smuggla in extra varor, och han är också delaktig i nätverket som sköter det illegala i kolonin – Träskhajarna (efter en hajsort som är vanlig på Luberos – den kan vandra mellan havet och träskmarkerna och kan vara i land flera timmar i sträck).

Lawube

En lalastisk guide och bärare har skickats med på resan mellan Lalasta och Luberos för att förklara för de nyanlända vad de har att vänta. Lawube är en lalastier som spenderat avsevärd tid på Luberos – under stor tillförsikt. Vad som gör honom annorlunda är hans vita hår – i stort sett alla lalastier har svart hår. Om man frågar honom så kan han tillslut erkänna att han föddes med svart men att det blivit vitt.

Lawube talar god ebhronitiska har många gånger guidat ebhroniter på Luberos. Han är en försynt och vänlig person, men det kan synas på honom att han ofta ser mycket men inte berättar allt. Han är vidskeplig enligt ebhronitiskt mått mätt och tar inga onödiga risker.

Lawube har inte själv en familj, vilket han sörjer, men han är mycket glad över en chans att få spendera tid med ynglingar.

Adzizmar

En av de få icke-ebhroniterna som finns på Luberos är cirefaliern Adzizmar. Han är visserligen ingen nybörjare till Ebhron – han har spenderat 10 år i landet och lärt sig språket och kulturen väl. Men han är i allra högsta grad en cirefalier och hans mål är att göra sig både rik och mäktig genom att vara först och aldrig tveka. Han vet att ebhroniterna som folk gärna är metodiska och inte så risktagande – han har därför satt i system att komma först och ta för sig.

Han har ingen mölljlighet att lägga beslag på land på Luberos – istället har han sett till att med ett mindre lag av hyrsvärd och äventyrare leta reda på viktiga källor till mat, metall och material i låglanden. Några har han lyckats hålla hemliga och göra sig en hacka på att leverera till kolonin. Han har också tillfångatagit och sålt djur eller eskorterat ordensfolk.

Bale

Ebhron sköter säkerheten på Luberos med olika hus från Krigsorden, som normalt består av främst rauner. Men ett av husen på ön – Sifytol – använder sig av en hel del lalastiska krigare som rekryterats på grannön i ett försök att pacifiera deras aggression mot Ebhron som sådant. De blir skäligt ersatta och får skicka hem pengar till sina familjer, men rekryterades under inte helt frivilliga former.

Bale är en av dessa krigarna, också en av de mer skräckinjagande. Han har satts att bli en av livvakterna till expeditionen som ska nå höglandet. Bale säger väldigt lite och ger ett skrämmande intryck – hans kunskaper i ebhronitiska är begränsade. Han hyser dock en särskild respekt för skogen och tvekar inte att stanna för att betrakta något vackert eller ta en omväg för att undvika att förstöra något. Han har rikliga kunskaper i om hur man överlever i skogen och dess fauna.

Soldat Kertai Ndemoludor

Soldat Kertai är en av hus Ndemolud inom Krigsorden, som är det andra huset satt att bevaka ön. Kertai är av framförallt raunisk börd med någon del ebhronitiskt blod. Kertai är en fruktad man – han har mycket lite respekt för både överhuvuden och jämbördiga. Han är storväxt med svällande muskler och riklig kroppsbehåring.

Kertai är helt skrupellös. Han har utan vidare skam sålt en del av sina tjänster vid sidan av hans roll i Krigsorden.

På Luberos har Kertai snabbt insett att det finns guld att tjäna, och att det finns få som kan stoppa honom. Han har börjat testa gränser och ta för sig…

Apostat Juthia Gdemeor

Kabalaorden har skickat en apostat Juthia till Luberos för att delta i expeditioner inåt landet. Hon är magiker – biotropiker och psykotropiker bland annat – men framförallt en helare. Hon har också en vana av att resa runt och kan lite alviska.

Hon är den seniore representaten från Kabalaorden – hus Gdeme – under expeditioner inåt landet. Hon är fortfarande ungdomlig – helt klart ung för sin nivå inom Kabalaorden.

Juthia är väldigt rättfram och säger direkt vad hon tycker. Hon är också ganska krävande av andra, och försöker kontrollera expeditionen så gott det går. Hon är mycket karriärorienterat och indoktrinerad i det ebhronitiska tänket – vilket också gör att hon har liten respekt för ras- eller familjeband. Å andra sidan behandlar hon alla som havandes samma potential till framgång och har stor respekt för kompetens.

Nebsinlem Calasor

I den så kallade andra vågen av expeditionen till Luberos har Rådet valt att ta ett mer kontrollerat grepp – de första decennierna tilläts kolonin klara sig lite på egen hand. För att se till att detta sker skickade man Nebsinlem av hus Calas. Nebsinlem sitter i Kabalaordens inre råd och är inte bara en kompetent magiker från Sanctus-akademin utan också en skicklig politiker.

Nebsinlem är en taup av börd men har inte synts ha starka band till de taupiska ätterna – han säger sig alltid agera med Ebhrons bästa för ögonen. Han har inte heller omgett sig med tauper som bundsförvanter.

Nebsinlem ger alltid ett gott första intryck – han är mån om att välkomna andra och han är inte särskilt noggrann med formaliteter eller rang. Han är alltid beredd att lyssna på de med mindre erfarenhet än honom, och uppskattar nya lärdomar. Han är dock beräknande och söker alltid finna vilken gemensam nytta som går att uppnå.

Nebsinlem är nyanländ till Luberos och har inte en tidigare erfarenhet av att resa runt. Det viskas att han har svårt att anpassa sig till ön men samtidigt har hans tjänare gjort sitt yttersta för att ge honom det liv han är van vid på fastlandet.

Nebsinlem har omedelbart tagit över rollen som ordförande i kolonins råd tillika guvernör och även börjat sätta personer från andra vågen i maktpositioner där de förstkomna tidigare var. Detta har förstås redan skapat friktion.

Ari Prmetsielior

Ordföranden för kolonins råd och utgående guvernör har de senaste åren varit Ari. Han tillhör Handelsordens hus Prmetsieli men insåg tidigt att enda sättet att vara framgångsrik på Luberos är att acceptera och anpassa sig. Ari var en viktig anledning till att kolonin och alverna kunde komma överens tidigt – Ari insåg att det var viktigt att inte stöta sig med alverna och istället lära sig vad de kan för att lättare överleva.

Aris närmaste allierade är Akoia, som har en helt annan attityd men tillsammans har de lyckats hålla kolonin enad och utan större oro – åtminstone till andra vågens ankomst

Ari som person är en gladlynt och vänlig person, med ett bullrande skratt men också snabb till allvar när så behövs. Han har rauniskt släktskap men har på inga sätt ärvt de mer typiska rauniska personlighetsdragen.

Ebhtsithi

Under kolonins framväxt har det ofta varit brist på olika varor – som mediciner, mat, vapen. Det har växt fram ett underjordiskt nätverk som kallas Träskhajarna, som har sett till att leverera för höga priser när kolonins administration inte kunnat. Under en lång tid leddes de av en man vid namn Holme men han förälskade sig i Ebhtsithi – en prostituerad på kolonins bordell. Hon blev alltmer involverad i affärerna och för något år sedan dog Holme under oklara omständigheter. Ebhtsithi har kontrollerat nätverket sedan dess. Hon antas ha en riklig summa guld i förvar och använder detta för att se till att lojaliteten mot henne är konstant.

Hon behöver inte längre sälja sin kropp men kontrollerar fortfarande bordellen, eftersom det är ett utmärkt sätt att få hållhakar på folk i kolonin, och eftersom det ger en konstant inkomst som aldrig kommer försvinna.

Tsaul

Den mycket betrodde tjänaren tillhörandes Akoia och sedan tidig barndom Dobax främste uppassare – och övervakare. Tsaul är inte taup själv utan lågländare från Charom-området.

Tsaul är alltid vaksam och uppmärksam, och en god människokännare. Han vet att hans egna liv hänger på Dobax trygghet – Akoia skulle inte vara förlåtande om något hände med Dobax!

Tsauls enda svaghet är dåligt spelsinne – han har som vana att på kvällarna dra sig undan för att spela tärning eller andra spel med de få slantarna han tjänar.

Ebhroniterna

Ebhron är ett enormt rike, med en konfliktfylld urtid men som varit i fred de senaste tusen åren.

Hemligheten, enligt Ebhrons styrande ordnar och ofta invånarna själva, är den upplysning och ekonomiska styrka man har. I Ebhron är alla lika inför lagen, oavsett härkomst och ras. Det enda som spelar roll är ens förmåga. Har man kunskap och förmåga kan man stiga ur långt som helst. Detta garanterat också att Ebhron alltid styrts av de allra bästa, vilket är en förklaring till framgången.

Alla vet att Ebhron föddes ur konflikt – Terek och dess lydriken kämpade mot de invaderande tauperna, och båda två tvingades i sin tur kämpa mot invaderande raunahorder från norr. Men metoden som har visat framgång alltsedan dess är att bjuda in fienden, ge dem styrande rätt som en del av Ebhron, ge dem ekonomisk frihet och låt dem inse att de har det bättre med Ebhron än mot Ebhron. Samma princip har man framgångsrikt utövat mot Ebhrons gränsområden, och de senaste seklerna, i expansionen över haven.

Expeditionen

Lalasta, den mindre grannön till Luberos, nåddes av en expedition för ett par hundra år sedan. Även om den inledande perioden var konfliktfylld så är Lalasta nu en fruktbar del av riket. Och Luberos, med sin enorma storlek och förmodade resurser, står på tur. Minst en exepedition har tidigare avseglat mot ön, med aldrig hört av sig. Lalastierna själva har bott på ön, men lämnade den. Ön är oförlåtande. Men situationen är nu ny. I sin visdom har Rådet satt samman en av de största och mest genomtänka expeditionerna någonsin.

Under de enade fanorna av Kabalaorden (kunskapsorden), Handelsorden och Krigsorden hundratals skepp nått ön. Rikets allra bästa inom sina respektive områden har skickats dit. De skickligaste sjökaptenerna, handelsmännen och byggmästarna. De bästa biologerna och magikerna. De skickligaste tecknarna och berättelseskrivarna. Upptäckare, tolkar, doktorer och soldater. Resurser nog att bygga en mindre stad har skeppats över.

Och för att garantera långsiktig framgång har Rådet bestämt att minst två hus inom varje orden ska konkurrera (under gällande konkurrenslagar förstås – inget våld!) för att på så sätt skapa den bästa av kolonier. Det finns mycket att vinna – de resurser man förväntas kunna ta hem går till allra största del direkt till de vinnande husen. Här finns en chans att både bli rik och nå ordnarnas högsta skikt.

Organisation

Ebhron är organiserat efter ett meritokratiskt system där rikets alla aktiviteter kan inkluderas. Systemet bygger på ett antal ordnar som samlar all kunskap och förmåga inom ett visst område, exempelvis byggnad, handel eller magi. Vad som först var en liten orden, Kabalaorden, har blivit en av de dominerande. Kabala betyder ungefär ”kunskap” och ordens ansvar är all form av teoretisk forskning, där magi ingår som en mycket viktig komponent. Alla ordnar sitter i ett råd, vars syfte är att ta de allra mest upplysta besluten om rikets framtid.

Varje orden är i sin tur uppdelad i Samfund kring specifika verksamheter, exempelvis Samfundet för ädelgods. Dessa samfund delas i sin tur i olika geografiska områden eller ”hus” som i teorin ska verkställa rikets beslut men som i verkligheten ofta konkurrerar med varandra.

Ett viktigt element inom Ebhron är att man bryter upp de naturliga släkt- och familjebegreppen. De gör detta dels för att skapa koncentration av expertis, dels för att bryta upp de traditionella kulturerna bland de invandrande folken. Det innebär att man har ett system med lärlingsskap som bryter ut de flesta yngre från sina familjer vid 10-årsåldern. De plockas av byråkrater till olika hus beroende på vad de visat förmåga i (eller familjens förmåga att betala). Under lärlingsskapet så drillas man i husets seder och bruk, och man får bröder och systrar inom huset. Arv mellan generationer är också begränsat då minst hälften av ens ägodelar ärvs av huset. Det är vanligt att lärlingar flyttas långt geografiskt för att minska beroendet till släkten.

Ebhronitiska språket

Stavelsebaserat språk, typiskt sett med en förstavelse och en slutstavelse, och eventuell modifikation däremellan. I Ebhron talas ofta raunländska och ett par mindre språk. Tauperna har gett upp sitt egna språk.

Alternativ för “hus”:

- Kader

Möjliga titlar

  • Amanuens (e.g. skrivbiträde)
  • Rektor
  • Pedell (e.g. universitetspolis)
  • Prosektor (e.g. medicinsk akademisk titel)
  • Kabal (kunskap)
  • Marsk / marsalk (e.g. rytteriofficer)
  • Konnetabel
  • Arkon (e.g. grekiska, härskare)
  • Arkont(i)
  • Basil (e.g. grekiska, kung)
  • Efor (e.g. grekisk statsherre)
  • Hegemon (e.g. grekiska)
  • Hoplit
  • Navark (e.g. grekiska, sjöbefäl)
  • Nomark
  • Meridark (distriktsherre)
  • Polemark (stadsgeneral)
  • Politark (stadsguvernör)
  • Proxeni (värd)

Vani’atan

Vani’atan (Niklas)

 Vani’atan (purpuröga) är särskilt begåvad i att väcka Arvet och har tack vare detta fått en framskjuten plats i samhället som en av Kretsens betrodda. Närhelst hon inte utför de sysslor som samhället kräver så spenderar hon en stor del av sin tid med sin älskade Iri’anel, på långa vandringar på Luberos med Mi’os (en skuggtiger) eller Deliolith, försunken i meditation eller i glädjefyllda lekar med sina övriga syskon, Lea och Eo.

Bakgrund

Vani’atan är en särdeles blek nie’nidor som är en aning mindre till växten än sina syskon. När hon först kom till samhället hette hon Alewa (solsken) men ganska snabbt upptäckte man att hon hade talang för att väcka Arvet. Detta uppmärksammades av Kretsen och Vaerithas ålades att utbilda henne. När Vani’atan började bruka kraften i Arvet visade det sig att hon var extra mottaglig för dess påverkan och det förändrade hennes kropp. Vaeritha beslutade då att ge henne namnet Vani’atan (purpuröga), vilket hon burit som namn sedan dess.

Vaeritha har sett till att Vani’atan fått en grön vi’ae samt introducerat henne för Tyrial och på så sätt har hon fått tillgång till en del av de skrifter han förvarar. Hon har läst en mängd av dem och även om hon inte alltid förstått hela innebörden eller andemeningen så har hon ändå memorerat det. Genom skrifterna och Vaeritha mentorskap har Vani’atan bemästrat alla de vanliga ceremonierna som inte är begränsade till Kretsen. Skrifterna har dock hjälpt Vani’atan i sin meditation som hon helst genomför en bit utanför samhället. Under sina meditationer så har hon kommit till insikt om att allt liv måste mötas genom vänskap och att det aldrig får övergå till våld, oavsett hur kontrollerat eller ritualiserat det anses vara. Våld leder oundvikligen till disharmoni och slutligen kaos och än så länge har hon inte tvingats ta till våld ens för att försvara sig.

Inom sin syskonskara och i det större samhället så har hon aldrig tagit upp särskilt mycket plats och hon har aldrig haft något stort behov att befinna sig i centrum även om hon har ett stort behov av trygghet och bekräftelse. Under större delen av hennes liv så har Iri’anel funnits där för henne och gett henne det hon behöver, något som med tiden blivit en stark kärlek och passion. De två fullkomligt sprudlar av harmoni när de är med varandra och de lämnar sällan den andre ur sikte, om så bara för att utföra de dagliga sysslor som krävs. Vani’atan älskar Iri’anel och det han ger henne men det finns ändå visst tvivel. Även om han har visat stor acceptans och respekt för hennes talang för att väcka Arvet så har han aldrig riktigt förstått det ur hennes perspektiv. Han har inte samma förståelse för det liv som genomsyrar Luberos och hur fantastiskt det är. Han förstår inte varför hon måste bege sig ut på vandringar på Luberos för att få “känna” de varelser som finns där och när han säger “Jag förstår” så klingar det endast ihåligt.

Vani’atan har länge varit fascinerad av att upptäcka Luberos och “känna” allt det liv som existerar på ön. Det var främst hennes (något äldre) bror Deliolith som tog med henne ut på de första längre turerna men hennes begåvning och träning kring Arvet har hindrat henne från att följa med honom varje gång. Varje gång han återvände berättade han de mest fantastiska saker han upptäckt vilket nästan har gjort Vani’atan rastlös att få komma iväg. Under en av de senare resorna var Vani’atan med Deliolith och upptäckte en fantastisk dal som de än så länge inte berättat så mycket om för de andra (inklusive Iri’anel då han skulle inte förstå dess skönhet). Dalen omgav sig med ett töcken av drömmar som Vani’atan kunde känna av på ett långt avstånd och om det inte vore för den hade nog Deliolith aldrig funnit den på egen hand. Det var i denna dal hon träffade en ung alysar (skuggtiger) och kunde direkt “känna” hur ett band skapades mellan dem och hon valde att kalla honom för Mi’os (styrka). De fortsatte att färdas tillsammans på Luberos och kom att uppskatta varandras sällskap. Vani’atan har funnit det enklare att nå inre harmoni genom sina meditationer närhelst Mi’os är i närheten, en tydligt lugnande kraft för henne.

Deliolith har dock fortsatt sina färder ut mot Luberos utkanter och hans senaste berättelser om människorna har gjort henne ännu mer nyfiken. Hon hoppas kunna komma iväg för att se dessa underliga varelser som valt Luberos som sitt hem.

I likhet med många andra alver har hon svårt att gå medelvägen när det gäller känslor, antingen så sprudlar hon av dem eller så är hon skeptiskt beräknande. Manoempatisk kort och gott. Hon pendlar oftast mellan tre områden, nyfiken och lekfull mot passionerad, lugn och öm mot ängslig och bekräftelsebehov.

Relationer

Iri’anel: Vani’atans stora kärlek som är en passionerad och stark men samtidigt en ömtålig och vilsen själ. Han är nästan allt vad hon kan önska sig, nästan. Det hon faller mest för är hans styrka, finurliga leende och hans kropp som hon älskar att leka med. Hon är oroad över hans drömmar och hans svårighet att finna inre harmoni och hon finner det numera mest sorgligt att det är våldet, striden och jakten som ger honom mest lugn, något som de grälat om fler gånger än hon orkat räkna. Snart måste något hända, en positiv gnista i deras långsamt dalande harmoni, annars finns det risk att hon kvävs i den.

Mi’os: Han är en alysar (skuggtiger) som når en bit över midjan på Vani’atan. Han följer alltid med henne när hon beger sig ut utanför samhället och även om han är välkommen i själva staden så föredrar han att hålla sig borta. Har mer än en gång räddat Vani’atan undan problem på Luberos och hon sover alltid gott med honom i närheten.

Deliolith: Han är den vördade brodern som Vani’atan ser upp till eftersom han är så berest och har sett så mycket mer av Luberos. Hon hoppas kunna följa honom fler gånger framöver.

Vaeritha: Vaeritha verkar uppskatta och respektera Vani’atans förmåga även om de har väldigt olika personlighet. Vaeritha är krävande och har ett helt annat synsätt som inte är kompatibelt med Vani’atan.

Meanora: Likt många andra hyser hon stor respekt till henne men Vani’atan har även träffat henne för att vidga sina insikter om Arvet och hur det har påverkat henne.

Personlighet och motiv

  • Beteende:Nyfiken och otroligt fascinerad av andra varelser och deras drömmar. Hon kan bli väldigt uppspelt över väldigt lite samtidigt som hon är väldigt lugn, sansad och eftertänksam inom själva samhället.
  • Motiv: Upptäcka. Världen är en så fantastisk plats som bara väntar på att “kännas”, skådas, beröras, inandas och helt enkelt upptäckas. Hon vill även finna förståelse för sin gåva och om möjligt dela med sig av förståelsen till Iri’anel.
  • Kärlek: Hon hyser ett särskilt intresse för varelser med annorlunda drömaura. Hon skulle vilja “drunkna” i någons aura, bli helt upptagen och omsluten av den. Hon uppskattar särskilt de som fyller hennes behov av trygghet och bekräftelse, samtidigt som en stark kropp aldrig är fel.
  • Rädsla: Att bli utsatt för våld eller se någon närstående bli det. Blir även lätt ängslig efter att nattens mörker lägger sig över ön. Ensamhet och otrygghet.
  • Citat: “Åh, du skulle ha sett dess drömmar – det var som vid botten av regnbågsfallet, fast där varje droppe av vatten istället svepte över himlen likt en fallande stjärna men ändå lika färggranna som trollsländorna vid Mianaiträdet, i tusen och åter tusen till antalet.”

Utrustning

  • En knälång enklare gräddvit klänning med kanter i blekt purpur.
  • En grön vi’ae.
  • En tunt halsband med ett smycke föreställande två dansande fiskar som hon fått av Iri’anel.
  • Öronbesmyckning i guld som visar på att Vani’atan är en av Kretsens betrodda.
  • Ansiktsmålningar med sol- och livstema.
  • Korta verser ur ceremonierna på fingrarna, händerna och underarmarna.

Dobax

Dobax (Fredrik)

Dobax är en 17 årig taup, med en ovanlig begåvning för språk. Han är självsäker, på gränsen till arrogant och alltid mycket formell. Han är född på Luberos och son till den framstående Akoia, men har tillbringat nästan halva sitt liv i Ar Kabal. Har nu återvänt till Luberos, formellt för huset Gdemes räkning, men det kan tänkas att det egentligen är för att förbereda sig på att bli överhuvud för släkten.

Bakgrund

Föddes på Luberos, minns barndomen på Luberos som lycklig och fri. Har inga minnen av fadern men modern, Akoia, minns han som hård, på gränsen till oövervinnerlig, och trots att hon gav honom mycket stor frihet som sträng.

Som barn sprang han omkring i kolonin och den omgivande skogen, ibland åtföljd av sin orolige tjänare, Tsaul, som fått stränga order av modern att låta Dobax göra vad han ville och lära av sina misstag. Strapatserna uppmuntrades av Lawube som ofta visade Dobax du mer spektakuära delarna av ön, och även   Dobax visade tidigt extrem talang för språk och kunde redan som sjuåring alla språk som talades i kolonien, inklusive acceptabel alviska som han lärt från den alviske representaten i kolonin – Deliolith.

Trots koloniens knappa resurser försökte modern ge honom en en utbildning som anstår en arvtagare till en av imperiets främsta ätter, och eftersom ättens huvudsäte nu verkade hamna i civilisationens utkant gavs han även viss stridsträning. Utbildningen var hård och det gjordes väldigt klart för unge herren att han hade ett mycket stort ansvar för ättens framtid och att han måste förbereda sig väl för att kunna göra vad som krävdes.

Vid nio års ålder blev Dobax hämtad av huset Gdeme, för vilket han var en perfekt kandidat för att placerats på Luberos i framtiden. Varför modern gick med på att släppa iväg honom till Gdeme, trots uppenbar motvilja, är fortfarande oklart för honom.

Nu har Dobax återkallats till ön och sin moder Akoia. Under den långa färden till ön lärde han känna Parda – de två ungdomarna hittade till varandras famn under tristessen.

Relationer

Lawube: Minns honom som en mycket äldre broder.

Annan relation: Deliolith

Annan relation: Akoia

Personlighet och motiv

Beskriv (allt behöver fyllas i!)

  • Beteende: Formell, ibland arrogant. Självsäker.
  • Motiv: Plikten till huset och ätten. Utforska öns mysterier och överträffa sig själv.
  • Kärlek: Fascineras/attraheras av styrka, faller för ömhet.
  • Rädsla: Att misslyckas och svika sina plikter.

Dobax är en plågad ung man. Han är pressad av både hus och släkt, och förväntar sig stordåd av sig själv. Dock ifrågasätter han inte ändamålet helgar medlen-moralen intellektuellt, utan är istället arg på sig själv för att han inte kan släppa sina samvetskval; han vet att han alltid gjort det rätta. Denna inställning gör att han kan ha intuitiva spärrar för att göra hemskheter, men givet att han kan motivera det med att det är för ett gott ändamål och han får tillräckligt med tid för att övertala sig själv, så kan han överkomma spärrarna och göra vad som helst, dock med jobbiga följder för hans välmående.

Dobax har pressats mycket hårt under sin utbildning, både fysiskt och psykiskt. Den fysiska träningen har gjort honom mycket smidig och stark, men har hämmat hans växt något, så han ser ganska liten och späd ut (tänk ung elitgymnast eller dansare). Pressen från huset och ätten, och även det plågade samvetet, har givit honom vissa sömnproblem som ytterligare har spätt på hans spröda framtoning.

Dobax har inte haft några nära vänner. Det närmsta en vän han haft är hans trogne tjänare Tsaul, men på grund av en åldersskillnad på över 40 år, och på grund av att Dobax ägnat i princip hela sin vakna tid till träning och tjänstgöring för huset, kan den relationen snarare beskrivas som en stark lojalitet. Mentorn i Gdeme, Mästare Chaol, har även han stått Dobax nära, men Dobax har fruktat honom och inte kunnat komma honom särskilt nära, dock litar han på honom och ser upp till hans kunnande.

Bristen på vänner har gjort Dobax lite främmande för närgångenhet, och kan inte riktigt slappna av i andras närvaro. Han kan även uppfattas som stel eller rent av otrevlig, speciellt i informella sammanhang; i formella miljöer däremot vet han hur han skall föra sig och smälter in väl. Den hårda miljön i Gdeme, och hans egna höga krav på sig själv, gör att han har ganska lite sympati för svaghet, och uttrycker sig ofta lätt nedsättande.

Men trots allt är Dobax en ganska känslodriven ung man, och väntar, om än omedvetet, på att någon skall ta sig igenom hans skal av plikt och plågor.

Parda

Parda Prmetsielior (Paul)

Parda är en ebhronitisk artonåring, upptagen i Handelsorden, och med en sällsynt förmåga att förnimma människor och andra varelsers känslouttryck. Hon har en uppenbar fascination för vackra ting och varelser och närmast dras till dem som en magnet. Särskilt märks det i att hon är mån om sitt yttre, utan att för den skull vara fåfäng. Det Parda anser vackert är nödvändigtvis inte den allmänt rådande uppfattningen. Det har också gjort att hon har fått ett rykte om sig som något underlig och drömmande. Parda har svårt att knyta starka känslomässiga band, men de gånger hon gör det så är de otroligt starka, och effekten om de bryts p.g.a. ex. svek, är desto större. Parda har en framstående roll i Handelsorden och har skickats till Luberos tack vare sin utbildning i flora och fauna, som kan ge handelsmöjligheter för huset.

Bakgrund

Parda har få minnen av sin tidiga barndom då hon redan vid sex års ålder togs upp av Handelsorden som lärling i huset Prmetsieli i Charom. Handelsorden hade kommit att få kännedom om att den unga flickans medfödda förmåga att förnimma känslor och fann stor potential i detta. Parda placerades hos sin blivande mentor Dramna, och hennes make, Hector, vilka också kommit att bli det närmaste familj som Parda har.

Utöver de separationssvårigheter som de flesta barn som rycks upp från sin tillvaro och sina föräldrar drabbas av, så uppvisade Parda särskilda svårigheter att knyta an till människor. Till stor del beror detta på hennes förmåga att känna av människors egentliga känslor inför henne och andra, vilket medfört att hon har en grundläggande skepticism till att knyta några känsloband. Detta sitter kvar än idag och Parda har, närmast som en skyddande mur, svårt att känslomässigt knyta an till andra människor. De gånger hon gör det är det dock med stor passion – det är som att hennes känslor i dessa relationer inte har något mellanläge, endera älskar hon eller så hatar hon, endera avgudar hon eller så föraktar hon, endera känner hon en sexuell laddning som närmast går att ta på, eller så äcklas hon o.s.v.

Ju äldre hon blivit desto svajigare har hennes känslospel blivit, något som lett till att hon börjat nyttja lugnande och uppiggande droger under vilka hennes positivare känslor tas fram. Det har dock medfört att hon kommit att uppfattas som ännu mer labil då de “falska” positiva känslor hon under flyktiga rus har inför individer, efter ruset förbyts till känslomässig kallhet till följd av hennes svårighet att knyta relationsband. De negativa känslor som alltid blossar upp kring relationer tär på Parda, som därav kommit att bli alltmer reserverad inför annat än flyktiga relationer. Detta har också lett till att hon är i princip avtrubbad inför de känslor andra hyser inför henne

Pardas intresse för pskyotropi är begränsat till att söka förstå varför hon “drabbats” av sin förmåga. Det har dock lett till att hon fördjupat sina kunskaper inom psykotropi och sedan hon har en uppenbar naturlig talang för det kommit att bli erkänt duktig inom området.

Pardas intresse riktas dock mot ett annat håll – flora och fauna. Intresset har egentligen helt naturliga orsaker. Intresset för fauna har uppkommit genom Pardas hängivenhet inför djur. Djurs känslomässiga uttryck liknar i grund och botten de känslor som Parda besitter. De skapar få, eller inga, långvariga känsloband men känner ofta starkt i stunden. Parda kan därför närmast tyckas kunna kommunicera med djur, vilket inte alls är fallet, snarare att hon förstår dess behov/känslor i varje stund. Djur som har den analytiska förmågan att knyta känslor för individer trivs därav väl i Pardas sällskap.

Pardas intresse i växter har främst två orsaker. Den senare som kommit att utvecklas i takt med hennes känslosvaj är inriktad mot droger, smaksättning etc., alltså växters nytta som “föda”. Det ursprungliga intresset uppkom dock till följd av Pardas nästintill besatthet av skönhet och vackra ting. Som liten kom Parda att skämmas bort med allehanda materiella ting, särskilt som Hector lyckades väl i sitt värv som handelsman och hade det gott ställt. Bortskämdheten kom nästan att slå över i att Parda blev manisk kring samlandet av vackra ting. Med tiden har detta kommit att renodlas till “naturlig” skönhet, där yttre attribut såsom kosmetika spelar en central roll. Att nyttja växter för att tillverka kosmetika har därför blivit något av en specialitet för Parda.

Att beteckna Parda som fåfäng i reguljär mening är dock felaktigt. Även om hon är noggrann med sitt utseende och föremål hon omger sig med, så är det uppenbart att Parda och omgivningens uppfattning om vad som är vackert inte alltid går ihop. Hennes i många fall excentriska uttryck genom kosmetika och, klädesplagg och föremål har gjort henne ryktbar som något av en tok och drömmande person.

Parda har tillbringat, åtminstone vad hon kan minnas, hela sitt liv i Charom. Hon tillbringar lite tid utanför Handelsordens domäner då hennes största intresse är att vidareutveckla sina kunskaper inom flora och fauna. Ett tydligt karaktärsdrag är att hon har ett behov av att förstå allting om allt.

Som 15-åring tjänstgjorde Parda hos en särskild delegation som skickats till Consaber på diplomatiskt uppdrag. Pardas roll var främst att notera och rapportera de intryck hon fick av de sabrier som delegationen hade möten med. Uppdraget varade i något drygt år och den händelse som kom att påverka Parda främst är mötet med en ung alvisk adelsman. Parda tillbringade endast en natt med den unge mannen, och vet inte ens hans namn (hela dagen och natten är som ett stort töcken), men har sedan dess en fast övertygelse om att alver besitter den puraste av skönhet som förlänats Mundanas varelser.

Väl tillbaks i Ebhron utforskade Parda sin fascination för alver och kom att söka kontakt med de få alver som fanns i Charom. Ingen alv väckte dock sådan lust och passion som den sabriske alven, men Parda är övertygad i sin fascination om att vissa alver besitter denna gåva. Den kontakt Parda tog med alver var dock de första sociala kontakter hon sökt på egen hand där inte omgivning mer eller mindre tvingat henne in i en relation. Det var också genom dessa relationer som en värld av droger öppnades för henne och Parda kom närmast att ha en rumlarperiod tillsammans med höga societetskvinnor som fascineras av Pardas kunnande om kosmetika.

Den nyvunna lycka Parda kände med hjälp av droger kom att spilla över på hennes känslor även utanför rusen. Det slutade med att Parda kom att bli tillfälligt passionerat förälskad i Tandoor, en jämlike i handelsorden tillika son till Nebsinlem Calasor, systern Padimes mentor. Tandoor är en mycket blyg och något tafatt person som uppriktigt tycker att Parda är det vackraste han någonsin sett. Trots att de båda varit ett par i cirka två år är Tandoor fortfarande fumlig i Pardas närhet och vet inte riktigt hur han ska bete sig. Tandoors uppriktiga tillgivenhet inför Parda har och är antagligen en förutsättning för att Parda ska kunna stå ut med deras relation, för kärlek är det inte längre tal om från hennes sida.

Det är ingen tvekan om att Parda är den starkare i deras förhållande, även om Parda faktiskt känner en viss trygghet i deras relation. Tandoors mor är allt annat än road över att hennes son, förvisso den yngste i en barnaskara om åtta, trolovat sig med en “tok”. Desto mer förtjust är däremot Tandoors far, den något gubbsjuke Nebsinlem, som hyser ett osunt intresse för Parda. Hans ständiga gåvor i form av vackra föremål till Parda har ommit att medföra att hon tillåter sig ha tålamod med de gubbsjuka blickar som slängs mot henne. Pardas motiv med sin relation till Tandoor är dock att ha en fot in i Charoms förnämsta kretsar, och det har inte undgått henne att hennes band till Tandoors far gynnat hennes karriär, då Nebsinlem är en mycket respekterad och högt uppsatt man.

Det enda naturliga familjeband Parda har är till sin tvillingsyster, Padime. Padime hämtades också som mycket ung från deras familj och placerades hos Kabalaordens hus Calasor. Parda har genom Dramna sedan barnsben medvetengjorts om sin tvillingssysters existens och deras uppväxt har följts åt, om än att de vuxit upp inom olika ordnar och hus .De båda systrarna har ständigt tävlat mot varandra och verkar ha en naturligt medfödd avundsjuka mot varandra. Utseendemässigt är de båda svåra att skilja åt.

De senaste månaderna har främst inneburit tragedi för Parda. Nyligen gick Dramna mystiskt bort genom vad som tillsynes är ett självmord. Parda började gå in i en depression som medfört att drogernas verkan avtagit. I viss utsträckning har hon också kommit att lida av drogernas biverkningar och främst i form av kortvariga minnesförluster. Kort efter Dramnas död anklagades Hector för varusmuggling i vad som av många misstänks vara en smutsig uppgörelse inom det hus han verkade inom. Hector gavs två veckor på sig att lämna Charom och skulle då slippa att ställas inför rätta. Svårt plågad av Dramnas nyliga bortgång såg sig Hector inte tillräckligt stark för att kämpa emot utan valde att lämna Ebhron och fly till Lalasta. Hans handelshus har slagits i spillror och de egendomar han inte lyckades få med sig till Lalasta har han efterlämnat till Parda.

Ett par månader har förflutit sedan Hectors flykt till Luberos. Parda har nyligen beordrats till Luberos för att kartlägga öns fauna och flora. Det viskas om att uppdraget särskilt begärts av Nebsinlem som relativt nyligen flyttat till kolonin. Parda förhöll sig till en början skeptisk men efter att ha läst på om ön och notiser om dess alviska ursprungsbefolkning och mångfacetterade djur- och växtliv har hennes intresse alltmer väckts. Hon tycker också det ska bli något av en befrielse att komma bort från Charom. Tandoor, som lider av svår sjösjuka, tilläts, på order av sin far, inte lämna Charom.

Under färden till Lalasta tillbringade Parda ett antal nätter tillsammans med Dobax efter ett veckolångt drog- och alkoholrus. Väl framme i Lalasta sköljde dock verkligheten över henne i samma sekund som hon såg Nebsinlem som tillfälligt befann sig på Lalasta och inväntade henne för vidare färd till Luberos. Hon känner en skam över det inträffade och en besvikelse gentemot sig själv över det inträffade. Hon har varit klart avvisande gentemot Dobax fortsatta sexuella inviter, men inte avvisat honom i övrigt. Hennes beteende gentemot Dobax kan tyckas något schizofren då den skiftar karaktär från stund till stund.

Relationer

Dobax: Bär på något kraftfullt inom sig, verkar vilja ta hand om och lova en säker framtid. Men han är inte rätt person, och bär på farliga tankar.

Szakar: Gillar att han är jordnära, att han inte är för komplex.

Nebsinlem: Parda ser en möjlighet att “förenkla” sitt liv genom sin relation till Nebsinlem. De gåvor hon får samt det politiska stöd han ger tas tacksamt emot.

Padime: En tvillingsyster som inte går att “göra sig av med”… Hon är Pardas syster, men så irriterande! Kan hon inte skaffa ett eget liv? Fast inte för långt bort. Är dock orolig för att hon förändras av Kabalaorden…

Tandoor: även om kärleken är slut sedan länge ser Parda ändå något i Tandoor. Han är trots allt den enda människan som inte visat några negativa känslouttryck mot henne.

Personlighet och motiv

  • Beteende: Undersökande, närgången, impulsiv, stundvis drömmande. Uppfattas lätt som lynnig/humörsvängande pga. att hon inte bryr sig om känslor som andra. Parda är oftast något tillbakadragen i större sociala sammanhang, men tvekar aldrig att träda fram om det behövs.
  • Motiv: Långsiktiga motivet är att hamna i känslomässig balans/harmoni – hur vet hon inte, men skönhet har en uppenbar positiv effekt. Kortsiktigt är målsättningen att fortsätta lära sig orsaken och bakgrunden till det mesta, och i synnerhet om de mystiska alverna.
  • Kärlek: Harmoni, tillgivenhet, passion är känslor som väcker “kärlekstankar” hos Parda.
  • Rädsla: Att gå in i en relation och knyta känslomässiga band till någon, rädd för blixtar och åska.