Tarbatai har accepterats till den Eviga vinden, men han har också tvingats acceptera att inte ha någon formell makt. Takil har visserligen tagit honom tillbaka, men alla minns att Yurgan utnämnde unge Ködu som arvtagare, inte Gal. Få är beredda att gå emot Yurgans beslut, även om Tarbatai menar att Ködu bara är en direkt förlängning av Akta och Auldur. Tydligt är att Takil och Tjakars kommit närmre varandra under vintern som gått.

Men Tarbatai fortsätter oförtrutet att kalla sig Tarbatai, och att proklamera att han kommer ena horderna. Han har byggt upp en falang av unga Takilkrigare som själva kallar sig Tarabatais bröder. De leds av den skrupellösa Ortug, som snabbt blivit Tarbatais favorit. Samtidigt har Melek flyttat till Sodoran för att bedriva handel, till synes frustrerad över Tarbatais beteende. Batuk har ridit öster i ett försök att finna och ena Od.

Det är så tid för sommarting och alla klanerna rör sig likt karavaner mot tingestenarna i norr. Alla utom Od och Kutlug. Od är fortfarande gömda – och sannolikt skulle finna det svårt att förlåta oförätterna Yeke av Kutlug begått mot dem. Kutlug i sin tur sedan Yekes död haft inre stridigheter då ingen arvinge funnits. Många pratar om tinget, som garanterat kommer vara ett ting att minnas. Auldur är alltmer sjuklig och svag – han har mer än ett halvdussin barn- och barnbarn som kan kräva att ärva hans makt. Ryktena om Tarbatai – eller den galne Gal – är väl spridda. Kutlug önskar hämnd för sin döde khan, och ingen vet om Od ens är medlemmar av Eviga vinden längre. Dessutom ryktas det att onda järtecken setts inför tinget.

Tingestenarna är nu inhöljda i ett dammigt kaos. Tält står huller om buller i ringar runt, fördelade per klan. Ivrig handel har redan påbörjats – hornbågar, svärd, hästar, slavar och döttrar byter ägare. Drickandet har givetvis inletts i de olika gemensamma tälten.

Under kvällen går ryktet att Auldur bjudit in alla sina arvingar till ett möte. Det antas att han ska försöka lösa arvsfrågan en gång för alla – dock knappast troligt att lyckas. Tarbatai och Nevas drar och super med Ortug och hans anhang. Sagan, emissarien från Thalamur, observerar med lätt avsmak. Tarbatai smyger snart undan från supandet och finner Noni – snabbt förenar de sig i het passion och smisk (men Tarbatai kan inte tvinga bort den inre bilden av Osini).

Under natten fortsätter Nevas att rumla runt med Ortug och bröder, som dock just funnit en sovande kvinna. Hon protesterar mot deras närmanden, och försent inser Nevas att Ortug dragit kniv. Han förmår inte stoppa Ortug från att skrattandes hugga henne till döds. När han försöker ge sig på Ortug svarar denne hotfullt: ”Vi är med Tarbatai. Är du?”. Nevas backar undan men har redan börjat nära ett hat till Ortug.

I den tidiga morgonen hörs så ett skrik, och fler därtill, från Auldurs tält. Många rusar dit. De finner Auldur sittandes i tårar på en stol, med alla sina söner och barnbarn liggandes framför sig. Alla döda, mitt i måltiden de inmundigat kvällen innan. De är uppenbart förgiftade. Sagan kan inte tro sina ögon.

Under morgonen börjar en febril aktivitet. Det är dagen för utnämningar, och slutligen val av ny khagan. Men morgonens händelser har helt kastat om brädet. Vad som är klart är att endast khaner kan väljas till khagan, och för tillfället saknas khaner till många av klanerna.

Tarbatai får en inbjudan till Bore av Ulagans tält. Han sätter sig ned, dricker av det bjudna teet, då Bore berättar att han vet om Tarbatais förehavanden med Noni, och att han inte tycker det passar en ogift khandotter. Det hänger en viss hotfullhet i luften, innan han fortsätter och föreslår att Tarbatai får Nonis hand. Tarbatai accepterar, och de båda enas om att stödja varandra i tinget och framöver. En pajon kallas för att genomföra ceremonin.

Tingsdagen inleds sedan med att pajonrådet samlas för att blota och utläsa gudarnas vilja inför tinget. Utjaka, Takils ihana, tycks se en syn under ceremonin, och uttalar plötsligt med hög och hes röst: ”Tinget är ruttet”. Hon faller sedan död ihop. Det märkligaste med det hela är att Utjaka saknat tunga ända sedan Tarbatais födsel… många skakar på huvudet åt de bisarra händelserna i detta ting. Roke, som länge varit inåtvänd, blir ny pajon för Takil.

Nästa fråga är den om Tarbatai. Att kalla sig Tarbatai är inget man kan göra lättvindligt. Pajonrådet, ledda av Urda av Ydja, proklamerar att de inte sett nog av tecken från gudarna att Gal faktiskt är Tarbatai. Men de har funnit ett sätt att utröna detta. Tarbatai måste rida till den fruktade Andarnas dal, och finna anden till den pajon som sägs leva där. Denne kommer kunna sätta i klarhet om Gal verkligen är Tarbatai

Dagen fortsätter med att pajonrådet godkänner nya utnämningar. Den medtagne Auldur proklamerar att Akta blir näste khan och hans arvinge. Trots betydande oenighet accepterar rådet valet, men påbjuder att hon måste gifta sig snarast. Auldur nickar kort, och överraskar sedan alla genom att sätt en kniv i sin strupe. Sagan skakar på huvudet, medan övriga rauner inte tycks lika överraskade. Det misstänks redan av många att Auldur själv förgiftat sina barn! När Auldur förts undan proklameras Ködu som khan av Takil – allt i enlighet med Yurgans påbud från förra tinget.

Kutlug saknas fortfarande, men ett dammoln kan siktas i öster. In rider Batuk och ett större antal krigare från Od. Med bistra miner rider de genom lägret och fram till stenarna. Det proklameras att Batuk valts till ny khan av Od, vilket pajonrådet accepterar. Men det är uppenbart att Od söker hämnd och har mycket lite tilltro till tinget. Batuk söker därefter upp Tarbatai och bröderna och förklarar att Od vill se garanterat blodshämnd mot Kutlug och Auldur för de brott som begåtts mot dem.

Under dagen sker många diskussioner inför morgondagens khaganval. Förgäves försöker Tarbatai övertyga Taug om att stödja honom, men Taug förblir lojala mot traditionerna. Dels är Tarbatai inte khan, dels bröt han mot tingsfriden. Endast med hjälp av Nevas medlande undviks fortsatt konfrontation.

Melek, som spenderat en del tid med Akta på sistone, får under dagen ett oväntat förslag. Akta frågar om hon kan bli Meleks fru. Melek rådfrågar de andra, och accepterar. Men alla, även kanske Melek, inser att Akta gör detta i rent politiskt syfte. Akta har fortfarande kontrollen, även om Melek rent formellt kan se sig som khan av Tjakars. Det gör också att Melek, bisarrt nog, blir styvfar åt sin halvbror Ködu…

Under kvällen intensifieras intrigmakeriet. Melek inbjuder alla khaner, utom Batuk, till diskussioner i Tjakars tält. Många försöker utröna vad de olika khanerna kommer rösta. Och på morgonen sker så khaganvalet. Ska Akta, trots sitt kön, ha en chans att få röster till att bli khagan? Varken Taug, Ydja eller Bore tros ha möjlighet eller önskan att bli khagan. Batuk av Od tycks vara en mycket osannolik kandidat, och Kutlug är inte ens närvarande. Akta har försökt intrigera för valet av Ködu, men när rösterna slutligen läggs så blir det Batuk. Hans vänskap med Tarbatai och Takil får stå för garanti att han inte försöker sätta Eviga vinden i inre stridigheter. Od är inte helt nöjda med detta kohandlande. När sista rösten skall läggas rider plötsligt ett Kutlug-anhang in. De tycks ha valt en ny khan, för truppen leds av en enorm krigare som utropar sig som Orlik av Kutlug. Med skallande stämma klargör han att Kutlug inte länger följer förrädarna i Eviga vinden. Tinget saknar trovärdighet och kraft! Därför väljer Kutlug att lämna Eviga vinden, och de kommer ta av Eviga vinden vad de anser vara sitt rättmätiga gods. Därefter rider de i sporrsträck därifrån.

Tinget drar mot sitt slut, och många är utmattade efter alla vändningar. Då anländer överraskande utsända från Kvinnornas råd i klan Yisun, Subes fränder. De proklamerar inför tinget två saker. Om Tarbatais återkomst säger de att de sett tecken, men behöver bevis. Då Yisun plågats av attacker från draken Warrdurkh – eller guden Krig enligt vissa – menar de att om Tarbatai kan stävja draken, så ger de sitt fulla stöd. Endast den riktige Tarbatai skulle kunna göra något sådant. Det andra de har att säga är att Uriangkathais här, Vredens hord, mer eller mindre lagt Kärlekens stam under sig. Yisun räknar med att snart dela samma öde. Framförallt då Vredens hord har en mångtusenhövdad hord precis vid passet i Ringbergen – porten till Eviga vindens hord.

Ett oroat sus går genom åhörarna. Man hade hört rykten om den fruktade Uriangkathai, men ingen hade trott att han så snabbt, och så nära, skulle hota Eviga vinden. Batuks första uppgift som khagan blir att hantera detta hot. Med detta börjar tinget packas ihop. Tarbatai har blandade känslor. En frustration över att ha missat makten och att fortsätta utsättas för prövningar. Samtidigt har han vid sin sida sin vackra fru Noni, och kan nu bilda en familj han drömt om. Men han har också kastat förstulna blickar på Akta. Hon bär en särskild eld och slughet i sitt bröst, och han kan inte hjälpa att sukta efter hennes kropp. Hennes ögon tycks avslöja att hon önskar detsamma…