Har efter en svår resa slutligen kommit fram till Eviga vindens hord och deras högsäte, Sodoran. Folket är betydligt mer misstänksamma än Vargens stam och beklagligen också mer smutsiga och illaluktande. Det som vägvisarna beskrev som en stad visade sig vara ett fåtal hus och en långhall omgärdat med träckhögar, utmärglade trälar och huvuden från avrättade missdådare. Viskningarna när jag red in med mitt följe drunknade nästan i ljudet från de tusentals flugor som surrade kring träck, lik, hästar och det som de väljer att kalla mat. Jag såg till att mina raunländska vakter var alerta och höll uppsikt över handelsvarorna jag fört med mig.

Det var inga problem att få träffa deras khagan, Auldur, en gammal man som enligt ryktena skall vara försiktig, rentav feg med raunländska mått mätt men jag fann honom att vara ovanligt tillförlitlig och intelligent för att vara en av dessa barbarer. Jag berättade mitt ärende, att jag kom från södern med ett handelserbjudande samt min önskan att stanna som en thalaskisk ambassadör. Han lyssnade intresserad och jag tog in handelsvarorna i den stinkande hallen. Jag låtsades vara intresserade av det han erbjöd, de skabbiga fällarna, de taffliga läderarbetena, hästarna (bra för stäpperna kanske men inget som kan mäta sig med de thalaskiska fullbloden) och allt annat patetisk krimskrams de letade fram. De ledde till och med in trälarna men jag förklarade att jag inte var intresserad. Slutligen bytte vi varor och Auldur erbjöd mig att stanna för att lära honom mer om mitt land – varorna sände jag tillsammans med manskapet tillbaka till Thalamurs gräns.

Jag fick tillåtelse att slå upp mitt tält och han ordnade en vaktstyrka åt mig som skulle hålla borta eventuella missdådare samt hålla mig under uppsikt. Jag var ständigt i blickfånget och folk tisslade och tasslade runt mig. Kvällarna spenderade jag i Auldurs hall och berättade om världen och om mitt rike. Jag började ställa frågor om Tarbatai men fick veta att denne person begått en hel del brott mot traditionerna, bland annat dräpt sin egen far, och nu var på flykt. Detta bakslag tyngde mig då jag vare sig hade lust att jaga runt på slätterna efter honom eller dröja mig kvar onödigt länge bland dessa barbarer. Snart märkte jag dock att Auldur var ovanligt lätt att manipulera och snart hade jag lindat honom kring mitt finger. Jag har bett Auldur att fånga in denne Tarbatai levande så att jag skall få ett tillfälle att prata med honom och det verkar som han tänker göra mig till viljes. Han har sänt ut Khan Yeke av Kutlug för att fånga in honom och om turen står oss bi kommer Tarbatai vara i mitt våld innan månadsskiftet.

Er trogne tjänare

S.