2969 Brev från Darrian

Daval 20/2 – 2969

Mina bästa och äldsta vänner och förtrogna,

Inledningsvis vill jag tack er alla för era lyckönskningar och presenter vid min fyrtionde födelsedag. Festen var ett gott tillfälle att minns svunna tider och samtidigt blicka framåt. Jag vill också tacka Antonos och sällskapet för förtroendet att bli andre man i Sällskapet. Jag är övertygad om att jag kan leverera.

Jag tror också att jag kommer att finna mig väl i Daval, speciellt med vänner som ni, och Daaks godhjärtade blick som vakar över oss alla. Det är inte ofta vi får en chans att sammanstråla allihop – jag tror inte det har skett sedan åren i Erat. Det var beklagligt att ni inte har möjlighet att träffa min kära hustru Atina. Jag valde att inte ta med henne. Jag är rädd att Daval hade gett henne för många intryck och tyvärr inte hjälpt henne i hennes sorg. Arma själ.

Jag kan inte låta bli att minnas Erat. Jag kanske börjar bli en gammal och nostalgisk man men födelsedagsfesten fick mig att tänka tillbaka på vår tid förr. En enklare tid, om jag så får säga. Felix, du verkar fortfarande ha energi som en ungdom, och med lömsk blick och fuktiga läppar betraktar du fortfarande de unga och sköna, ger dem en smekning över deras lena hy. Vissa saker förändras aldrig, gamle vän! V, dina ord som skallrar om förändring klingar lika fast nu som vid kvällsvarderna på St Yrgams. Ditt krigarhjärta höljer fortfarande en glöd som du inte har låtit fallna och stelna. Må Daak vara med dig alltid, kamrat! Marius, alltid ivrig och hungrig, alltid är det viktigast att synas. Din entré till festen är fortfarande något som det tisslas och tasslas om bland tjänstefolket på godset jag lånar. Jag förlåter dig den här gången också, men försök gärna att vara lite mer lågmäld nästa gång. Se till så att inte Daak ser dig som uppstudsig! Det var tråkigt att de övriga från Erat inte kunde närvara så att vi hade kunnat ha en fullständig sammankomst.

Er förtrogne
Darrian Everni Victorinas

2968 Brev från Marius till Valthian

Kära Broder Valthian,

jag tackar vänligast för din hjälp när det gäller min näst äldste son Flavius önskan att få genomföra en grundläggande militärtjänstgöring. Hans två år inom kejsardömets legioner, och dessutom den ökända ’Corer Fexiores’, har gjort honom gott. Även Flavius är mycket tacksam för din hjälp och ditt goda mentorskap åt honom under hans tid. Det glädjer mig mycket att en av mina söner väljer den militära banan och dessutom i armén. Flavius var länge inriktad på att liksom mig tjänstgöra inom flottan. Jag har dig mycket att tacka för att han kommit på bättre tankar. Du vet hur mycket jag älskar havet och framförallt skepp, men den jargiska flottan, som jag tidigare förlänats titeln imperator navale över, är ju inte särdeles ståtlig. Såväl sabrierna som cirefalierna har ekor med bättre stridskapacitet än delar av vår flotta. Det är synd och skam att den ståtliga kejserliga flottan tillåtits förfalla så under Jargus tid.

Hursom har Flavius beslutat sig för att vid stridsakademin i Megara studera militär strategi och historia. Det glädjer mig mycket!

När du nu blivit av med en Fortunatis hoppas jag att du tar emot en annan. Det var länge sedan jag hade tid över för mig själv och Daval har på sistone börjat tråka mig.  Jag har tröttnat till leda på alla dessa kejserliga blanketter som skickas till mig att jag beslutat att elda upp dem alla och betala de baskade förseningsavgifterna istället. Det visade sig att de blanketter som anlänt under en månads tid räckte gott och väl för att värma större delen av hushållet i närmare ett dygn. Nu behöver jag lite omväxling och hoppas att du vill ha förbarmade över mig i denna fråga.

För några år sedan besökte jag ju dig och din bataljon under en dryg månads tid och deltog i era sedvanliga aktiviteter. Detta skänkte mig stor glädje och jag hoppas nu att du är villig att ta emot mig under en liknande tidsperiod för att dela ett par stop öl med dig och dina mannar och även få pröva att svinga min värja, vilken dina mannar vid åsyn skrattar gott åt. Jag har också sökt tillse att din gamla kamrat vapenmästaren Izman Regelius medföljer frånDaval till dig för detta besök, men det verkar som den gode Izman har viktigare saker för sig bland hovets damer. De vore trevligt om vi tre kunde återuppleva några av de stunder vi upplevt tillsammans på St Yrgams.

Angående St Yrgams stötte jag nyligen ihop med en av våra plågoandar från denna tid – professor Ervius Donato. Jag mötte honom helt plötsligt där på gatan i Daval. Eller jag tror det var han. Han stannade till ett kort ögonblick och stirrade förvånat in i mina ögon. Hans ansikte var vedervärdigt åldrat och ärjat av hans märkliga hudsjukdom, men hans ögon lyste fortfarande klara, med en gulaktig ton. Han höll sig fortfarande med långa naglar och stripigt hår. Jag kom på mig själv med att än en gång, liksom senaste gången jag såg honom för snart tjugo år sedan, instinktivt vika av med blicken. När jag, till skillnad från vad jag vågat förr, tittade upp igen, var han som bortblåst.

Jag grämer mig ibland att vi tillät denne man göra det han gjorde mot Lukas.  Vi hade kunnat stoppa det! En så ung och svag pojke som Lukas var! Vår vän! Eller i alla fall vår broder. Och vi gjorde ingenting. Vi hade lätt kunnat stå upp mot Ervius om vi velat, men vi lät det hända. Och vissa av oss själva gjorde värre saker. Eller hur Valthian?
Jag har försökt söka upp Lukas flera gånger sedan Erat. Vissa har sagt att han tog sitt eget liv bara någon dryg månad efter att vi lämnat Erat. Funnen i en av stadens sämre gränder, påstås det. Men inga bevis. Och andra säger att de sett honom levande flera år senare. Hans mor lever än, har aldrig blivit sig själv sedan Lukas försvann. Jag ga henne ett exemplar av min bok, det kanske piggar upp.

I vilket fall har jag tänkt bege mig till mitt residens iFlavare som ju bara ligger några dagsmarscher från din bataljons bas. Mina döttrar medföljer dit och det vore trevligt om du hade möjlighet att personligen titta förbi ett par dagar som svar på detta brev. Särskilt Tullia tjatar om att få träffa dig. Antagligen eftersom du är den ende påMundana som hittills låtit henne vilt svinga ett svärd. Tur att det var din slav hon träffade och inte något dyrt prydnadsföremål eller liknande.

Sist men inte minst måste jag också ödmjukast få tacka för dina insatser hos Imperatorernas byråkrater här i Daval. Ditt föredrag om hur mycket effektivare den militära postgången skulle vara om den sköttes av CCA:s postverk istället för av militära kurir i fredstid har tydligtvis gjort ett stort intryck på byråkraterna. De har beslutat att låta legionen som är stationerad i Tibara under en period nyttja CCA:s kurirer för postgången för senare utvärderingar. Som tack för din insats kommer givetvis CCA att visa sin generositet.

På återseende,
Marius Fortunatis, 2968 e.D.

2968 Brev från Jarim

Kära Valthian, Marius, Felix,

Jag har inte skrivit till er på länge och vi har inte träffats på ännu längre. Mitt ärende är dessvärre inte endast för vänskap och glada historier. Ni har säkerligen mottagit Antonius brev rörande den nye sekondanten, och jag vet att ni alla var nära bekanta med Darrian. Men jag har mina farhågor om denne nye sekondant. Ni kan inte ha undgått att Athors sten försvunnit, ett stort orosmoln för alla kyrkotrogna. Hans andra affärer är oklara likaså. Vad jag fått erfara menar vissa att Darrian ändrats mycket på sistone, att han blivit en mer hänsynslös och kall människa.

Dessa må vara kvaliteter Antononius söker för sin sekondant, men i min mening bör sekondanten svara först och främst för värderingarna i det Blå Sällskapet, och i andra hand för sin egen framgång. Jag kan yppa för er att Antonius tidigare talat med mig om att utnämna mig som sekondant. Min erfarenhet inom Blå sällskapet är svåröverträffad, och som rådsherre av Erat har jag nära kontakter med de lärda och universitete – där våra rötter ligger, bröder.

Jag ber er, far varsamt med mitt brev och mina åsikter, som yppats i förtroende. Förhoppningsvis kommer vi få en chans att samtala någon gång snart, men jag ber er också att skriva tillbaka med era tankar.

Er frände,
Rådsherre Jarim Lascaris, 2968 e.D.

2968 Brev från Antonius till alla

Kära Bröder,

Det Blå sällskapet leder vidare! In Bla no Vida! Vi välkomnar era framgångar i livet!
Jag skriver dock till er för allvars skull. Vårt kejsardöme, vår moder, är lika sjuk, om inte sjukare, än förr. Förbannelsen Jargus vilar än över oss. Men tro mig bröder, det kan inte vara längre till! Det talas om deklaration av galenskap, att Consiliet ska förklara Jargus ofullmäktig. Han kan nu spendera veckor utan att utföra en endaste av sina plikter då han är upptagen med sina studier av främmande skrifter och astrologier – tursamt nog kan jag och Consilator Randarian utföra det mesta som förväntas av kejsaren.

Jag vill också skriva till er för den glada nyheten att vår broder Prior Darrius Everni Victorinas nu är sekondant i vårt Sällskap! Ni känner honom alla, hans nit och flit har tagit honom långt. Prior Victorinas efterträder som ni förstår den sedan länge bortgångne Arius Zeno. Denna befordran har länge varit planerad., och jag hoppas ni alla kan stå bakom Prior Victorinas som om han vore mig. Prior Victorinas kommer att flytta till Daval, och bistå mig i bevarandet och expanderandet av det Blå sällskapet.

För att fira detta tillfälle bjuder jag också in er alla till ett tvådagars konvent för Sällskapet, där vi inte bara skall äta och dricka gott utan även dryfta viktiga ämnen kring kejsardömets framtid, likväl som er egen framgång. Som alltid ställer Blå sällskapet upp för att lösa problem som hindrar er framgång. Starka medlemmar leder till ett starkt Sällskap! Jag hoppas vid den Ende att ni alla kan närvara.

Skål för er framgång, sucesium flua.
Consilator Antonius Vincafluva Botaneiates, 2968 e.D.

2967 Brev från Darrian till Felix

9/10 – 2967

Kamrat Felix,

Jag tackar för din inbjudan till gladiatorfesten men jag måste tyvärr avstå då min kära, ödmjuka hustru mår mycket dåligt. Som du kanske har hört blev hennes fader överfallen och nesligt mördad av vildsinta tirakbestar. Mycket olyckligt. Jag har skickat ut gränsjägare för att spåra upp dem och utplåna dem som de skadedjur de är. Jag kommer dock att anlända till Daval runt nyåret för att ta hand om affärer och besöka Tibara. Jag hoppas vi kan ses då. Jag har ett par frågor om Davals politiska värld.

Du får skicka mina hälsningar till Marius och Valthian, som jag förutsätter kommer till din säkert magnifika fest. Känner jag dig rätt kommer inget att fattas någon, varken mat, dryck eller underhållning av alla de slag. Vad kostar en pojke nu för tiden? Sådana nöjen ni har tillgång till!

Jag tackar dig också för den vackra vita springaren du skickade för att gratulera till min utnämning. Den blå rosetten kanske var lite övertydlig men jag måste tillstå att jag drog på läppen över din spetsfundighet.
Nåväl, jag måste återvända till affärer och ge min hustru mitt stöd.

Din kamrat,
Darrian Everni Victorinas