Under åren Melek varit borta har Gal vuxit upp till en ståtlig ung krigare. Från Taug hörs det att Nevas fått en flygande heavédrake präglad på sig. Det råder inte längre någon tvekan om vem Yurgans favorit är. Gal är i allt annat än namnet, Yurgans förstfödde. Samtidigt har Yurgan tagit sig en ny kvinna - Akta av Tjakars,Auldurs dotter. Detta tycks ha drivit brödernas moder Sube än närmre galenskapen, och har gjort att många, även Gal, börjat ifrågasätta khanen. Akta finns nu alltid vid khanens sida, och tycks vara den enda som kan lätta hans tungsinne.

Tarog, som för flera år sedan offrade sin älskade Mira för att kunna rädda Gals livs, har aldrig återgått till den gladlynta, bullrige mannen han brukade vara. När han inte uppfyller sina plikter, eller funnits vid Gals sida som skydd, så har han ägnat all sin vakna tid åt att år ut och år in söka efter Mira – eller Miras mördare. Flera Kutlug har fått sätta livet till, men aldrig har han nått vetskapen om vad som hände.

Åtta år efter Gals manbarhetsrit så möter Tarog under sitt bittra sökande efter en gammal vän i Sodoran han aldrig trott han skulle få se. Melek har levt med cirefalier, han klär sig i främmande kläder, luktar annorlunda och har med sig märkliga ägodelar. Tarog kan fortfarande känna igen honom dock, och tillsammans ger de sig tillbaka till klan Takil. Många kommer bli mycket lyckliga att få återse Melek, andra inte fullt så lyckliga…

När Tarog för Melek in i lägret omfamnar Gal honom i ren glädje. Lägret samlas runt den hemkomne sonen, frågar om livet i sydländerna, tar på hans besynnerliga kläder och pikar honom för hans udda beteende. Han föreslås snabbt ta på sig lite riktiga kläder.

Brödernas far, Yurgan, är tydligt avvisande och menar att Melek inte hade någon anledning att återvända. Men Melek tänker stanna och offrar sin finaste slav till gudarna för att visa allvaret. Yurgan accepterar detta, men inte mycket mer.

Samma natt så kommer Nevas tillbaka till klanen som drakryttare. Att de tre bröderna är återförenade igen gör natten tung i omen, och pajonen blotar ceremoniellt för de återfunna bröderna, som nu samlats i en omfamning och glada tillrop.

Gal kallar genast till fest, utan att inhämta sin faders tillstånd. Yurgan väljer att stanna i sitt tält och inte komma ut, medan lägret utanför stojar och dricker. Under natten så berättar man sagor från fjärrande land, och Gal spinner stora planer på hur slätterna ska enas och sydlänningarna läggas under deras vapen. Den tystlåtne Batuk dricker sig pratsam, för att sedan snabbt försvinna in i dimmorna och sömnens famn.