Dillon Mauras

Dillon Mauras

Genmanipulerad och framgångsrik kirurg och f.d. militär, som dock suttit i fängelse, knarkar och skaffat sig dåligt sällskap.

Växte upp i företagsdistriktet., överklassen, genmanipulerades för att ta bort svagheter.

Fördelar: Född bilförare, frisk (motståndskraftig mot sjukdomar)

Nackdelar: Färgblind, Blyg för motsatta könet

Uppväxt 2027-2045 i överklassen i Miami

Pengar: 0

16/2043        Arvlös. Kom på kant med sin farfar på grund av sitt leverne och sin attityd vilket gjorde att stämningen i hela släkten blev lite dålig.

17/2044        Spelade bort en massa pengar på casino och motsvarande. Lärde känna casinoföreståndaren Katy Dombroski.

18/2045        Rumlade en del i sina sena tonår och blev beroende av P-Cyclox till BG 7 vilket kostade honom en hel del. Lärde känna partyfixaren Clare Swing.

Framgångsrik lieutenant på Fort Benning, Georgia 2045-2050

Pengar: 0

19/2046        Efter ett kontokortsbedrägeri blev Dillon av med alla sina sparpengar.

20/2047        Blev av med drogberoendet.

21/2048        Specialistutbildad till fältläkare.

22/2049        Hedersmedalj för sina kunnigheter i militär läkarvård

23/2050        Åkte in i militärfängelse efter att ha gjort en grov försummelse i fältmedicin som orsakade förlusten av en högre officers liv under en övning.

Militärfängelset Schoneck Prison i Georgia 2050-2055

Pengar: -$4000

23/2050        Blev åter drogberoende, denna gång till BG 10. Lärde känna en knarklangare vid namn Davos Wawrzyniak. (Resurs 17)

25/2052        Misshandlade knarksmugglaren Guy Ours och blev placerad i isolering. Mr Ours har sedan dess varit Dillons fiende.

Lyckad kirurg på Miami University Hospital 2055-2059

Pengar: $17500 -$27500 + ($22500)

Utrustning: Skaffade sig en trea i centrala Miami och en Saab 9966 Turbo, förnyade garderoben med en ny uppsättning kläder. ID-kort, läkarlicens, nyckelkort, anonymt betalkort ($12000 kvar) , kontokort (tomt)

29/2056        Stal ett anonymt betalkort från en medvetslös patient med $22500 på.

31/2058        Dillon lyckades rädda hackern ArChON från en dödlig skada. Hackern blev mycket tacksam och lovade att återgälda eventuella tjänster.

32/2059        Dillon blev stämd efter en försummelse då han misslyckats i en operation och gjort den ryska gangsterledaren Gregorin Fedorov impotent. Dillon blev stämd på $27500 (sjukhuset betalade de resterande $1.400.000) och fick sedan genast sparken. Gangsterledaren har varit Dillons fiende sedan dess och överläkaren på sjukhuset, Dr Ashlee Erber, likaså.

Kontakter

Yrke

Res

Ålder

Träffades

Plats

Relation

Darren Folden

Datorförsäljare

11

32

2039

Miami

Barndomsvän

Max Mauras

Pensionär

15

77

2043

Atlanta

Fiende, farfar.

Katy Dombroski

Casinoföreståndare

14

54

2044

Miami

Gammal bekant

Clare Swing

Journalist

13

36

2045

Miami

Partyfixare och vän

Mathew McNab

Major

13

62

2050

Fort Benning

Fiende

Lance Vegas

Texas Ranger

12

34

2046

Dallas

Militärpolare

Davos Wawrzyniak

Knarklangare

17

37

2050

New York

Affärskontakt

Guy Ours

Knarksmugglare

14

30

2052

Charlotte

Fiende

Hugh Howley

Fängelsekamrat

5

29

2051

Kansas City

Arbetslös

ArChON

Hacker

16

22

2058

Miami

Evigt tacksam

Gregorin Fedorov

Gangsterledare

16

42

2059

Miami

Fiende

Ashlee Erber

Överläkare

13

53

2059

Miami

Fiende

Harazmels dagbocksanteckningar

<Okänt datum>

  1. Vid kvällsmåltiden anlände ett bud till Vanezicon. Det visar sig vara ett brev från storprimas. Förstår ej varför budet sändes till Vanezicon. Det borde ju rätteligen ha sänts till mig.
  2. Vanezicon drar sig tillbaka. När han återvänder har han förstört brevet och har med sig endast en textremsa ur brevet. Remsan innehåller en uppmaning om att han skulle förstöra brevet. Hur har han mage att göra det? Jag borde ju givetvis fått läsa försändelsen. Jag får diskutera detta med honom senare.
  3. Vanezicon meddelar att brevet påbjuder att vi skall invänta ett sällskap av fyra jargier och sedan färdas till Boron tillsammans med dem.
  4. I ljuset av att en ny konflikt mellan Jargien och Soldarn nyligen brutit ut verkar det ju onekligen något underligt att vi skall eskortera fyra jargier rätt in i Samoritemplets högsäte. Kan detta vara Cirzas vilja? Jag är förstås övertygad om att storprimas i sin stora visdom alltid handlar rätt.
  5. Vid kvällningen ber jag att få tala med Vanezicon i enrum. Jag ber om svar på de frågor som bekymrat mig.
  6. Han förklarar att brevet kom till honom eftersom det sänds via Temiranz. Storprimas uttryckte i brevet en direkt uppmaning om att brevet skulle förstöras av den som först läst det. Givetvis kunde ju inte Vanezicon gå emot en sådan order.
  7. Vanezicon ber mig tänkta tillbaka på strapatserna vid vadstället. Han påpekar att både Lezhari och även Zhaza går emot mina respektive sina direkta order. Jag har själv inte tänkt på det tidigare i någon större utsträckning. Jag får diskutera detta med Lezhari.
  8. Vanezicon berättar även att han vid vadstället upplevt vad han beskrev som en mörk kraft som försökte besätta honom. Jag misstänker att det rör sig om en andevarelse. Utan tvekan kan platsen ha hållit kvar andar från de döda. Vanezicon är orolig för att den skulle finnas kvar inom honom. Jag lovar att se igenom den knapphändiga information jag har i ämnet.
  9. Vi talar även om våra minnen från vår gemensamma uppväxt. Det kändes som om vi fick en mycket bättre kontakt.

<Okänt datum>

  1. Dagen har varit lugn. Tzilan beger sig in till staden tidigt på morgonen och har ännu inte kommit tillbaka. Säkerligen anländer han snart.
  2. Enligt vad mina böcker visar bör andevarelsen Vanezicon ej längre besvära honom då de nästan uteslutande är bundna till en specifik plats eller händelse. Jag får tala med honom om detta imorgon.

<Okänt datum>

  1. Tidigt denna morgon anlände de fyra jargierna. De ber att få tala med Vanezicon. Återigen uppträder Vanezicon som gruppens ledare. Det bör ej fortsätta. Får ta upp detta med honom vid nästa samtal.
  2. Efter att ha talat med Vanezicon i enrum återvänder gruppens ledare till vårt samlingsrum.
  3. Han presenterar sig som Arkadius. <Beskrivning av honom>. Därefter presenterar han i tur och ordning <jargier nummer två> <jargier nummer tre> <jargier nummer fyra>.
  4. När solen står som högst på himlen avreser vi så mot Hadarlon. Då vår färdväg nu ändrats till att innefatta Boron sänds ett bud iväg för att skeppet istället skall invänta oss i Kemitor Riskoz.
  5. Under färden samtalar jag med Vanezicon. Jag förklarar för honom att anden ej längre bör plåga honom vilket gör Vanezicon mycket lättad.
  6. Vanezicon påpekar även att jargierna kom till honom först då han är handelshuset Temiranz representant. Det fanns alltså en alldeles utmärkt förklaring.
  7. Jag måste sluta tänka på Vanezicon som en rival. Han är ju min vän.
  8. Funderade en stor del av resan kring de senaste dagarnas händelser. Jag kan inte förstå vad de cirefaliska trupperna gjort, då jag har en känsla av att de även pådrog sig Cirzas vrede. Jag får försöka finna svar på denna fråga i de bibliotek vi anländer till. Jag har stora förhoppningar om att Hadarlons bibliotek skall avslöja delar av denna gåta för mig.
  9. Vi anländer vid skymningen till en liten by vid namn Fältby.
  10. Jag samtalade där med Lezhari och bad att få höra hans tankar kring hans beslut att gå emot min order.
  11. Det han säger verkar onekligen riktigt. Jag medger själv att jag var ur stånd att fatta beslut vid tidpunkten. Dock finns Vanezicons varningsord kvar i bakhuvudet.

Harazmels första brev till storprimas

Högst ärade Ciremaliz,

Jag, Tzorza Harazmel av husfurst Mzians familj från Ciremelo, har nu i enlighet med Ers Excellens vilja lett denna av Cirza välsignade expedition i nitton dagar. Under denna tid har stora händelser inträffat, vilka Jag härmed ämnar skildra.

Det är med glädje Jag först kan förtälja att Våra kontakter med Västmarks President förbättrats. Cirza-templet har av Presidenten lovats att ett tempel skall få uppföras i huvudstaden Rampor, något Jag personligen framförhandlat. Jag ser med glädje fram mot att besöka bygget när Vår expedition åter är på väg mot Vårt signade moderland.

Vad Jag nu kommer att förtälja är av stor vikt för Vår expedition och är resans hittintills otvivelaktigt märkligaste episod. Händelsen utspelade sig inte långt efter det att expeditionen anlänt till Soldarns huvudstad Talon. Denna händelse har satt djupa spår i hela Vår expedition, och har väckt svåra frågor på många plan.

Expeditionen bjöds in till vinodlare Temanz av husfurst Nahrzasz familj från Remzian Krack som tack för att Mästerkirurg Tzilan av markfurst Kzazians familj från Zamm Mian behandlat ett akutfall på dennes gård. Vinodlare Temanz talade under bjudningen om en plats inne i den närliggande skogen, som han refererade till som en cirefalisk ruin eller gravplats. Då denna plats kunde vara knuten till den cirefaliska erövringen av Soldarn och således mycket intressant för Vår expedition, beslöt Jag att platsen omgående skulle besökas.

Tidigt nästa morgon begav sig Vår expedtion iväg mot platsen, som skulle ligga ett stycke in i skogen. Under eftermiddagen delade Jag upp expeditionen i tre delar för att på så sätt effektivisera Vårt sökande. Den del av expeditionen där Jag själv befann Mig lyckades lokalisera platsen vid kvällningen, innan Vi ännu hunnit återförenas med de övriga grupperna. Vi gjorde flera fynd av ting som sannolikt var mycket gamla. Historiker Nerzelan av husfurst Durzmal från Zhirim Mian var intresserad tillika imponerad av flera av Våra fynd, särskilt ett vad som förefaller vara mycket ålderdomligt svärd, ej olikt de cirefalierna använt anno dazumal.

Då mörkret sedan länge infunnit sig beslöt Jag att nattläger skulle upprättas på platsen. Det är från och med denna natt som förunderliga saker började inträffa. Det svärd Herr Nerzelan intresserat sig för och under natten förvarat tätt intill sig, befann sig vid gryningen intill Min sovplats, trots att Primasväktare Lezhari av furst Zhaziors familj från Ciremelo som med Cirzas hjälp troget vakat över Vår expedition försäkrade att ingen flyttat svärdet under natten. Flera av expeditionens medlemmar tyckte sig även ha sett otydliga varelser i skuggorna eller ha hört mystiska röster. Även Jag själv upplevde stundtals dessa fenomen.

Med dessa händelser i tankarna ägnade Jag flera timmar av den följande dagen åt en ritual för att söka Cirzas vägledning. Samtidigt undersökte expeditionen platsen mer noggrant och fann tydliga spår av en strid, vilken sannolikt ägt rum för mycket länge sedan. Vi fann även en medaljong som hela tiden tycktes dra mot älven, intill vilken Vi hade Vårt läger. Vi kunde konstatera att det på platsen en gång funnits både cirefalier och soldier, de senare sannolikt av deras packning att döma samorimän. Vid vadstället, under vattnet, fann Vi också en mattbit, vilken skulle kunna tänkas vara en samorisk relik.

Allt av vad som nu följer förstår Jag ej till fullo. Jag redogör därför här för vad Jag upplevt och hoppas att Ers Excellens mer tydligt kan se det samband Jag själv inte kan.

Efter att det cirefaliska svärdet på ett oförklarligt sätt hade börjat utsöndra en blodliknande vätska och medaljongen allt starkare drog mot älven insåg Jag att en åtgärd måste vidtagas. Skogen runt platsen tycktes bli mörkare. Många av expeditionens medlemmar anser sig nu än tydligare ha uppfattat en närvaro av människoliknande skepnader. Älven som tidigare endast varit en lugn bäck, brusade upp likt en vårflod.

Splittring uppstod inom expeditionen kring vad som borde göras med föremålen. Jag var själv vid tillfället djupt skärrad. Vi beslöt slutligen att medaljongen skulle kastas ned i älven, dit den drog. Plötsligt tycktes skogen på den sida av älven där Vi stod fyllas av okända mörka riddare som kom ridandes mot Oss i ett vansinnigt tempo. Expeditionen försökte ta sig över den rasande älven över till motsatt sida för att undkomma detta mörka hot. Genom hjältemodiga insatser av många individer lyckades hela Vår expedition ta sig över till andra sidan. Den mattbit Vi funnit under vattnet rycktes plötsligt loss i den vilda strömmen och en av expeditionens medlemmar kastade sig efter den i ett försök att fånga den, men misslyckades.

Jag har själv inget klart minne av vad som härefter hände, men medlemmar i expeditionen hävdar att skogen på den sida till vilken Vi kom tycktes vara fylld av vänliga människor och varma känslor. Det var i detta ögonblick av förvirring som båda dessa upplevda folkmassor plötsligt försvann och också samma ögonblick som älven åter började rinna likt en stilla bäck. Ingenting av det Vi nyss upplevt tycktes finnas kvar.

Vad Jag ännu ej fått klarhet i är det faktum att både Jag själv och många övriga av expeditionens medlemmar upplevde att det var de mörka och ogästvänliga skepnaderna var cirefaliska, och att människorna på den fridsamma sidan tycktes vara soldier. Vad som kan vara anledningen till detta övergår för tillfället mitt förstånd. Jag, Tzorza Harazmel, ber härmed ödmjukt Ers Excellens om råd i denna fråga.

De gudfruktiga män Ers Excellens vist beslutat ingå i Vår expedition har skött Sina förelagda uppgifter väl. Inte minst Gruvmäster Vanetzicon av husfurst Nihariz familj från Uzharon har visat sig vara expeditionen mycket behjälplig.

En händelse som dock förbryllat Mig är det faktum att det brev Ers Excellens skrev, var adresserat till Mäster Vanetzicon. I enlighet med vad Jag förstår var Ers Excellens vilja så läste dock ingen, Mig själv inräknat, förutom Mäster Vanetzicon vad som stod i brevet. Jag såg dock det sigill med vilket Ers Excellens själv signerat det.

De tre jargierna Ers Excellens i detta brev ombad Mig införliva i Vår expedition har anlänt. Trots att Jag personligen ännu ej lärt känna dem till fullo, är Jag övertygad om att de kommer att tillföra expeditionen mycket, just så som Ers Excellens säkerligen avsåg.

Sedan dessa märkliga händelser har expeditionen rest vidare till Hadarlon, där Vi genomfört ett officiellt besök och även fått tillgång till stadens stora bibliotek. Historiker Nerzelan har där funnit en del material kring händelsen i skogen, men inget som kastar ett klart sken över vad som där en gång hänt. Vid tidpunkten för nedtecknandet detta brev ämnar Jag leda expeditionen vidare genom Iraacskogen med riktning mot Boron.

Med en önskan om förböner i Cirzas namn för Vår expedition, Må Cirza vandra med Oss,

Harazmel Tzorza iz Mzian ret iz Ciremelo

Hadarlon, 22:e Mhalo 5011.

Harazmels andra brev till storprimas

Högst ärade Ciremaliz,

Jag, Tzorza Harazmel av husfurst Mzians familj från Ciremelo, skriver nu till Ers högst ärade Excellens ett andra brev för att redogöra vad som inträffat under expeditionens vidare resor. Somligt av det Jag ämnar berätta gör Jag med stor sorg.

Under besöket i Hadarlon avlade expeditionen ett besök hos Hertig Yssec namn. Hertigen insisterade på att expeditionen under sitt besök skulle ha sitt natthärbärge i Zorianorderns borg. Jag kunde för stunden inte hitta en lösning för att slippa detta utan att stöta Mig med hertigen. Trots detta avlöpte besöket utan problem.

Efter en dag i Hadarlon ledde Jag expeditionen vidare i riktning mot staden Boron. Expeditionen påbörjade alltså en resa genom Iraacskogen. Det är med oändligt stor sorg Jag måste förtälja att Tempelman Dalm namn under denna färd har avlidit. Denna oerhört tragiska incident skedde vidare under mycket osäkra omständigheter.

Expeditionen tillbringade natten i ett värdshus i en liten by vid namn Sista byn precis i brynet till Iraacskogen. Under kvällen anlände två Zorianriddare med väpnare och sökte även de natthärbärge på värdshuset.

När vi alla gått till sängs och sov djupt väcktes Vi av ett skrik. Jag störtade upp ur sängen för att undersöka vad saken gällde. Jag gick ut i korridoren och såg flera andra människor som stod och tittade ut genom ett vidöppet fönster. Även Jag skyndade mig dit och vad Jag där fick se har tagit Mig hårt. Min högst älskade skrivare Dalm, må Cirza vandra med honom, låg nedanför fönstret död på marken.

Ännu har vi ingen förklaring till hur detta har gått till. Att händelsen skulle vara en olyckshändelse håller Jag för högst osannolikt. Även då Jag inte har någon form av bevis är de grupper Jag främst misstänker Zorianriddarna som anlänt tillika Jargierna som vid tiden för denna händelse fortfarande följde med Vår expedition.

Jag har dock givit Dalm, må Cirza vandra med honom, en sista välsignelse som sig bör.

Den vidare färden mot Boron skedde av förståeliga orsaker under tystnad och en stor sorg vilade över Vår expedition.

<Händelserna i Boron … >

<Otrevlig stämning i Feman Riskoz (eller var det nu var) …>

Med en önskan om förböner i Cirzas namn för Vår expedition, Må Cirza vandra med Oss,

Harazmel Tzorza iz Mzian ret iz Ciremelo

Hadarlon, datum 5011.

Harazmel

Tzorza Harazmel iz Mzian iz ret Ciremelo

Utseende

Kropp

Harazmel är en en ganska kraftig och inte allt för lång man som uppnått den respektabla åldern av fyrtiosex år. Han har med åren lagt på sig en hel del extra hull och väger närmare etthundra kilo. Trots att han inte har någon stor ölmage eller liknande ser man tydligt på hela kroppen att kilona finns där. Intrycket förstärks ytterligare i och med att han är kortväxt, speciellt för att vara cirefalier. Han är knappt en meter och sjuttio centimeter.

Han har också med tiden lagt sig till med ett stort men välansat svart helskägg. Sitt axellånga lika svarta hår har han vanligtvis bakåtkammat eller i vissa situationer i en hästsvans, om det är mer praktiskt. Ansiktet avgränsas tydligt av skägget och håret. I ansiktet märks tydligt en ganska stor näsa, lite runda kinder och två buskiga ögonbryn ovanför blå ögon. Dessa drag är hemskt nog inte helt typiska för en cirefalier.

Klädsel

Normal klädsel för Harazmel är en vit toga med en vit tunika under. Denna klädsel är den han använder som tzorza vilket han praktiskt taget har varit konstant större delen av sitt liv. Vid mer högtidliga tillfällen är togan något utsmyckad och har en slags rangsymbol på axeln. Till denna klädsel bär han i praktiken alltid sandaler. Om vädret inte tillåter sandaler använder han någon form av enkla stövlar. Han bär alltid en ring i vänster öra som symboliserar Cirzatemplets fem grundpelare utöver den familjering han givetvis bär i höger öra. Det händer också att han bär smycken, vanligtvis halskedja och armlänkar.

Röst

Harazmel har en stark och välmodulerad röst när han höjer rösten för exempelvis välsignelser och vid undervisning. Han har en betydligt mjukare, något mer tankfull och avvaktande röst vid tal i normal samtalston. Somliga kan uppfatta Harazmels tal som något omständigt eller sävligt.

Bakgrund

Barndom

Jag föddes och växte upp på ett stort gods, lantligt beläget en bit norr om Ciremelo. Mina första år var som för vilken ung pojke som helst. Från att jag kunde gå flängde jag runt på vårt gods och försökte hjälpa far eller min bror med vad de gjorde. Jag sprang i köket och nallade kakor och drog mor i kjolen och var redan på den här tiden ganska rund om magen. Hela tiden försökte jag vara som min bror. Han var alltid så duktig, och jag såg upp till honom. Precis så ville jag bli, det var jag säker på. Jag umgicks ofta med en pojke i grannskapet, Vanetzicon hette han. Han var min bästa vän under den här delen av livet.

När jag var sju år tyckte min far att jag var mogen att börja tjänstgöra i byns tempel. Jag var lite ledsen över att behöva lämna livet på gården, i början saknade jag min bror och Vanetzicon jättemycket. Men jag lärde mig ganska snart att tycka om det. Jag gick som lärling hos en snäll gammal tempelman. Penzior tror jag bestämt att han hette. Jag lärde mig om Cirza, om de fem pelarna som talar om hur man skall leva och att ta hand om de dagliga sysslorna i templet. Detta var mitt liv i nästan ett och ett halvt år tills min läromästare gick bort.

Efter att Penzior hade gått bort, blev jag satt som lärling till en mer tillbakadragen, råttliknande man vid namn Azit. Han skulle lära mig skriva med bokstäver. Men när jag inte lärde mig vad jag skulle tillräckligt snabbt straffade han mig. Han slog mig ofta fastän jag ingenting gjort, jag ville bara därifrån.

Jag tog kontakt med min far, men han sade att jag skulle lära mig tids nog. Att jag inte skulle se slagen som en bestraffning, de skulle tvärt om sporra mig att arbeta fortare. Alltså uthärdade jag slagen. Men efter ett tag gjorde mycket mer än att slå mig. Han förgrep sig på mig. Det hände inte regelbundet, ibland ofta, ibland mycket sällan. Jag kände en stor skuld för denna bestraffning. Det var ju givetvis mitt eget fel, min far hade ju givetvis rätt. Om jag bara lärde mig själv fortare, skulle det inte hända. Jag sporrade mig själv att lära mig fortare och fortare. Men det hjälpte inte. Övergreppen fortsatte, mitt liv blev mörkare och mörkare.

Jag vet egentligen inte hur länge detta pågick, de flesta av mina minnen från den här perioden är ganska dimmiga. Jag vet inte ens varför jag fick resa bort från byn till huvudstaden Ciremelo. Inte heller minns jag min första tid där. Så småningom blev dock min tillvaro bättre.

I Ciremelo fortsatte jag min träning i språk och teologi. Jag var vid det här laget fjorton år, och jag hade inte längre någon regelbunden kontakt med min familj. Samtidigt som jag nu trivdes bra med mitt tempelliv, saknade jag ändå Vanetzicon och de där hemma. Jag tänkte dock i ärlighetens namn allt mindre på dem. Det kändes som om templet var mitt hem nu.

Jag försökte fortfarande lära mig allting så fort som bara var möjligt. Jag blev uppmärksammad just för detta, och det kändes bra, som ett erkännande. Jag började inse att vad min andre läromästare gjort varit bra för mig. Han hade sporrat mig att lära mig fort, precis som min far hade sagt. Jag började mer och mer fundera på varför jag egentligen tyckt illa om mannen.

Tempelman

Över tio år av mitt liv tillbringade jag i Ciremelos tempel. Vid 20 års ålder blev jag vigd till tempelman. Jag var nu ”vellmaer Harazmel”. För första gången i mitt liv var jag nu någonting. Jag var inte bara en pojke, jag var en av Cirzas tjänare. Efter fem år som tempelman fick jag dessutom möjligheten att tjänstgöra som tempelman ombord på ett stort handelsskepp som seglade mellan Jargiska kejsardömet och Ciremelo.

Jag var mycket entusiastisk när jag gav mig ut på mina första resor. Men förmodligen hade det skyddade livet inom templets murar gjort mig en aning naiv. Jag förstod inte att inte alla var som vi. Jargerna var så primitiva. De framstod rent ut som dumma.

Jag arbetade på skeppet i tre år innan jag åter slog mig till ro i Ciremelo. Där fortsatte jag att studera, nu främst historiska skrifter och Tzorlack angående folkslag och länder. Jag sökte svar på de frågor som dykt upp i mitt huvud under mina resor till Jargien. Genom mina studier av Tzorlack lär jag mig även Tebramad, det språk på vilket Tzorlack är skriven.

Så småningom får jag egna lärlingar. Det känns lite ovant till en början, men jag kommer in i rollen efter några månader. Jag ville ge dem samma sporre jag själv fick i den åldern, och älskar med dem. Speciellt kom jag att gilla en pojke vid namn Pirz som var en mycket skärpt och lärde sig snabbt. Jag tror att anledningen till att jag gillade honom var att jag såg mig själv i honom. De flesta av dessa gossar vet jag inte var de har tagit vägen idag, men Pirz har enligt vad jag förstått börjat en mycket fin karriär inom templet. Jag har dock inte träffat honom på några år.

Tzorza

Vid 33 års ålder blir jag upphöjd till Tzorza. Jag var lite besviken över det faktum att detta inte kändes lika uppmuntrande som min tempelmannavigning. Min far blev dock mycket nöjd, när budet om mitt avancemang nådde honom, och det gläder mig storligen.

Jag fortsätter att studera Tzorlack men begränsas något av att få andra forskade på samma områden som jag själv. För att söka fler med samma inriktning sökte jag mig till Cirza Falz för att där studera Tzorlack och kunna utveckla mina tankar mer ingående.

Expeditionen

Vid 46 års ålder får jag ett oerhört hedersamt uppdrag av självaste Ciremaliz Penrin Tzorzaziir. Jag skall under en kommande tid leda en expedition vars syfte är att bevisa den faliska rasens storhet. Till min hjälp har jag fått en grupp experter inom olika områden. Till min stora förtjusning är en av de expeditionens deltagare min barndomsvän Vanetzicon som kommit tillbaka från en längre tid i Gordrion.

Även om jag inte ser honom särskilt ofta ser jag fortfarande Vanetzicon som en god vän. Det var med honom jag sprang runt som barn, och vid de få tillfällen jag var hemma från templet försökte jag alltid se till att träffa honom.

Relationer

Familj

Jag själv är inte gift och har inte några barn. Mina båda föräldrar är döda och min familj består idag av min bror och hans familj.

Min familjs gods där jag växte upp är beläget norr om Ciremelo och består av 24 hektar mark. Godset gav under min uppväxt familjen goda inkomster. Vi hade allt vad vi behövde och en del lyx däröver. Min familj hade ett mycket gott rykte. Under de sista åren av min fars liv och efter hans död drivs familjegodset vidare av min bror. Han har drivit det mycket framgångsrikt och även utökat det. Han är en av de mest betydelsefulla personerna i byn och när han talar, lyssnar folk.

När jag var 32 dog min mor. Hon hann fylla 54 år innan hon dog i en lungsjukdom. Hon bar på sjukdomen i närmare ett år innan den slutligen tog hennes liv. Sex år senare, när jag var 38 dog även min far i en ålder av 63 år. Han var en gammal man och nöjd med att se sina söner växa upp och lyckas väl med sina respektive yrkesbanor. Han var inte minst mycket stolt över mig och mitt avancemang inom templet. Vid den här tiden var jag Tzorza i Ciremelo.

Ibland är jag lite ledsen över att jag inte fick tillbringa mer tid med min familj. Jag försvann från godset när jag var en pojke och var sedan där några enstaka veckor per år.

Kärlek

Jag har inte haft något långvarigt öppet förhållande. Jag har till och från haft relationer, uteslutande med unga män. Jag skulle dock vilja placera mitt förhållande med Pirz som det för mig emotionellt mest viktiga. I stor utsträckning liknar pojken mig själv och han är mycket ivrig att lära sig.

Under de senaste åren har jag dock inte haft någon längtan efter en relation. Jag har kommit att trivas mycket bra med forskartiden, då jag får all tid jag behöver för mig själv att tänka igenom saker.

Expeditionen

Dessa beskrivningar är skrivna under kampanjens gång.

Vanetzicon

Vanetzicon är en man jag uppskattar att ha i min närhet. Situationen blir ju lite speciell, då jag umgåtts med honom redan som barn. Det väldigt många år efter det där vi inte umgicks och därför blir återseendet nu desto gladare. Jag känner det också som att vi är i ungefär samma stadie i livet.

Han må ha större behov av världsliga nöjen, men jag kan ju samtidigt inte klandra honom. Han har valt en helt annan bana genom livet och där lyckats mycket väl, all heder åt honom för det. Dessutom har han ju hjälp expeditionen mycket vid flera tillfällen och hans kontakter med Temiranz kan komma nog så väl till pass.

Framförallt under och efter händelserna i skogen känns det som att vi kommit varandra närmare. Jag tror att en del av den vänskapliga närhet vi hade som barn hittat tillbaka.

Jag får dock öka pressen på Vanetzicon för att se till att han byter ut sin odrägliga livvakt. Nog för att hon fungerat väl som en sådan precis som han påpekar, men hon passar rakt inte in i denna expedition.

Tzilan

Vår kirurg Tzilan är en man jag förmodligen normalt inte skulle umgås med. Han är är onekligen mycket kunnig inom sitt område men saknar de kvalitéer jag uppskattar och verkar väl högdragen i sitt sätt.

Inte desto mindre är han en viktig del av expeditionen, så jag får uppträda korrekt mot honom.

Nerzelan

Historikern Nerzelan är en person jag inte helt lärt känna ännu. I expeditionen har han hittills varit tämligen annonym. Vid de tillfällen jag pratat med honom om expeditionen och dess mål har han låtit både intresserad och insatt och jag både hoppas och tror att vi får stor använding för honom.

Hans romans med den jargiska kvinnan var dock ett snedsteg. Hade det fortsatt mycket längre hade jag nog fått ta upp saken med honom. Nu löste ju sig det problemet av sig själv.

Lezhari

Lezhari är precis lika plikttrogen som man kan förvänta sig. En bättre säkerhetsansvarig för vår expedition hade inte Cirza själv kunnat välja. Det känns tryggt att ha någon i gruppen man till fullo kan lita på, vars lojalitet man inte behöver ifrågasätta.

Zhaza

Denna ogudaktiga kvinna börjar jag få allt svårare för att tolerera. Hon har inte gjort mycket mer än att smäda Cirza och ställa till problem under sin tid i expeditionen. Vore det inte för att Vanetzicon anställt henne skulle jag sett till att hon fått ångra sina handlingar i långt större utsträckning.

Personlighet

Intressen

Min huvudsakliga tjänst i Cirzatemplet är som forskare och jag tillbringar större delen av min tid med olika forskningsprojekt. Främst intresserar mig frågor kring den faliska rasen och dess relation till övriga folkslag. Det är detta som driver mig att fortsätta söka, att jag vill söka klarhet i förhållandet mellan Mundanas raser.

Jag deltar inte speciellt ofta i festligheter, jag anser att en Tzorza har plikter som är viktigare än världsliga nöjen. Jag försöker dock då och då hinna med att spela en omgång kungsbräde när jag har en god vän att spela med. Spelet ger en mycket god träning av tankeförmågan, något som jag själv kan ha nytta i under studierna. Jag uppskattar också en lugn pratstund med en bildad, likasinnad människa.

Mentalitet

Jag är nästan alltid lugn och allvarlig men är inte svår att tala med. Jag tror att jag utstrålar ett visst lugn. Detta lugn kommer från det faktum att jag vet att jag har Cirza bakom mig i mina handlingar. Ingen styrka kan vara större än så. Jag blir också ytterst sällan arg, då jag anser att den ilska inte tillför människan något gott.

Jag har svårt för människor som har överdrivna leenden eller som hela tiden måste hävda sig. Därför kommer jag oftast inte överens med försäljare i allmänhet.

Jag ber alltid en kort bön innan jag beger mig in i okända hus eller anländer till okända platser. När jag göra detta vet jag att jag har Cirza med mig, vad som än händer. Detta till trots håller jag mig gärna inomhus under natten. Jag anser att det är den tid då Cirza avsåg att man skall sova. Tydliga tecken eller onda omen kan göra mig något orolig.

Vanliga fraser

Harazmel använder sig ofta av något komplicerade meningar i stil med:

”Det är ju förvisso tämligen uppenbart att…”

”Det är ju inte så att jag på något sätt betvivlar det ni säger, men…”

Funderingar

De frågor som driver mig att fortsätta söka efter svar är frågor såsom; varför finns det olika raser och olika gudar? Vad är det som verkligen skiljer oss från de lägre stående. Hur kan svaret på den frågan vara så uppenbart men ändå så dolt?