Etikettarkiv: Mundana

Lukas Hymeris

Postat av
Svara

Lukas Hymeris var en person som från födseln hade stjärnorna emot sig. Livet borde vara enkelt när man föds in i en välrenommerad överklassfamilj med pengar, makt och inflytande. Han hade förbannats med en uttråkad moder som inte klarade av att vara en god mor, utan som ständigt hittade mening i vin och män. Som upprepade gånger sade att hon önskade att han hade dött vid födelsen. En mor som helt överlät Lukas till hunsade barnflickors vård. Lukas far syntes aldrig till. Han jobbade pliktskyldigt för administrationen och reste året om. Det var inte förrän senare, vid Lukas tionde levnadsår, som modern i ett sjukligt bakrus avslöjade att far inte var far, utan att Lukas var avlad av en världsvan och charmant och spännande man känd under namnet Felix Quintillis. Hon förbannade att Lukas inte var mer som denne man.

Uppväxten var ensam, blyg och otrygg. Lukas försökte finna kamratskap men han blev snabbt åtlöje eller hackkyckling vart han än begav sig. Han bet ihop. Tänkte att en dag skulle han fly och träffa sin riktiga pappa, en man som skulle ge honom ett bättre liv. Modern skickade Lukas till olika skolor och lärosäten för att bli av med honom.

Det verkar som om till och med stjärnorna fortsatte att skratta Lukas i ansiktet. När han av en slump hamnar på samma lärosäte i Erat som sin riktige far blir han istället faderns unge älskare. Lukas fick värme och trygghet men inte den han begärde eller önskade. Studierna påverkas och han hamnar mer och mer efter, mer och mer desperat för att hålla näsan över vattenytan.

Hans räddning i en tid då han överväger att kasta sig från klippkanten är en lokal knoppande kvinna vid namn Anna. Hon tyr sig till Lukas, ser att han är en skadad fågel men hon litar på honom, ser att han inte är ond och får honom att känna lycka för första gången någonsin. Han smiter undan från lektioner för att vara med Anna så mycket det går. Han jobbar extra och ger henne vad han har kapacitet till. Hon ger tillbaka det han begär och önskar. Tillsammans får de ett barn och Lukas börjar våga tro igen.

Efter en initieringsceremoni på skolan ändras allt. En klasskamrats otydliga ledarskap gör att Anna tillfångatas och bränns som häxa framför ögonen på Lukas. Med en smärta större än Daaks alla martyrer försvinner Lukas den natten och syns aldrig mer.

…förrän ungefär 20 år senare, under förklädnad och agerandes som prior Darrian Everni Victorinas, en annan av kurskamraterna från Erat. Efter Erat har Lukas, förvirrad och lamslagen av sorg och skam, fångats upp av Inkvisitionen, berättat om Erat och De Blå och fått en möjlighet till upprättelse och hämnd. Inkvisitionens ledare uppfostrar honom, stärker honom, härdar honom och formar honom till sitt privata redskap. Lukas tränas i konsten att verka i lönndom, att försvara sig och i bruket av gifter. Efter att ha röjt kättare ur vägen startar hans svåraste uppdrag – att infiltrera De Blå. Detta görs genom att fängsla Darrian Victorinas och ta över hans plats och kontaktnät. På blott ett fåtal år, och med viss hjälp av Inkvisitionen, når Lukas framgång efter framgång och blir en av Kejsardömets viktigaste personer. Snart kommer budet om att De Blå skall agera och Darrian möter sina vänner från förr. Ett möte få av dem kommer att glömma.

Felix Agrippa Quintillis

Postat av
Svara

En viril men äldre skintorr herre över de 60. Han har varit med i det politiska spelet länge – och det är spelet att han älskar – att vinna är sekundärt. Han är mycket omtyckt bland folket då han äger en av Davals största gladiatorarenor och är närvarande vid nästan alla typer av sociala evenemang. Hans största två fritidsintressen är att samla på erotiska skrifter och skulpturer samt samlandet av sällsynta bestar. Dessa bussas antingen ut på gladiatorarenan eller hålls för uppvisning i hans stora gods i Daval.

Han har många gånger varit i hetluften anklagad för både korruption, planer att störta kejsaren, synder gentemot Daak och liknande. Men varje gång har han klarat sig. Mycket tack vare folkets välgillande. Pöbeln älskar Felix och hans galna upptåg eftersom han vandrar bland dem och delar deras vin och bröd (när han inte är i sin stora villa och njuter av kulinariska läckerheter från hela Mundana) De gånger det blir trubbel så har det hänt att han har bussat sina gladiatorer på de som hotar honom.

Skulle det bli en möjlighet att kämpa om Kejsartronen kommer Felix glatt ge sig in i spelet. Han har spelat hela sitt liv så det är ju inte mer än rätt att det blir en riktigt utmaning såhär på ålderns höst.

(Tänk Hugh Heffner + Keith Richards + Machiavelli = Felix)

Rykten som finns om Felix:

  • Han var medlem i Glutharianerna men var för vällustig och slutade därför utav ren tristess.
  • Har vänner hos Cirefalierna
  • Har utlovat en belöning på 800.000 dinarer till den som kan fånga en riktig drake och föra den till honom.
  • Det går inte att dricka honom under bordet.
  • Pomirus – en rik handelsman som förolämpat honom och talat illa bakom hans rygg hittades mystiskt nog våldtagen till döds inne i en trollcell på gladiatorarenan.
  • En av hans söner har förskjutit honom och blivit en munk.
  • Hans dotter Illyria är nästan lika illa som Felix och minst lika förrädisk.

Darrian Everni Victorinas

Postat av
Svara

En prior som fått makten över klosterstaden Athor långt upp i de östra bergen, men efter att han gift sig med provinshärskarinnan Atina Vestoris har han också etablerat sin makt i nordliga provinsen Sardan. Atina är i sorg över sin fader som dräptes, och Darrian har utnyttjat detta för att bli Sardans utsände till Daval, med fullmakt från sin fru. Darrian är också andreman i Blå sällskapet, efter att Antonos sett stor potential i honom.

Darrian är 40 år och född i Tibara, men skolad i Erat och Athor. Var ett teologiskt geni som ung, den yngsta någonsin att vara prior över Athor, men hans makthungriga beteende de senaste åren, och stölden av stenen i Athor, har fläckat hans rykte.

När kampanjen startar så är den verkligen Darrian fängslad sedan länge och finns i Citadellets källarhålor. Han gestaltas dock av infiltratören Lukas Hymeris.

Akt I – Barndomen

Postat av
Svara

Tips: läs först vår filosofi bakom karaktärsskapandet samt lite allmän information om De stora slätterna

Barndomen är den akt där vi etablerar karaktärerna. Den utspelas inte som nutid, utan som tillbakablickar. Karaktärerna bör redan ha gjorts, men de bör också lämna tolkningsutrymme åt vad som sker under barndomen. Inget är förutbestämt i barndomen, men allt som sker i den bör ha stor påverkan på spelet framöver.

Att spela karaktärernas barndom tillsammans gör deras relationer till varandra, och utvalda SLP:er, mycket starkare. Ett förslag är att låta spelarna föreslå intressanta barndomsscener som de tror skulle passa karaktären. Se förstås till att flera av karaktärerna figurerar i samma scen, men tvinga inte för den sakens skull in alla i scenen. Någon/några kan gott titta på och fundera.

Yurgans agenda

Alla eller en del av karaktärerna är son till khan Yurgan av Takil. Han är en hård och krävande man, som sedan länge fått lära sig att den enda chansen att återupprätta Takil-klanens något stukade rykte och historia är att härda sin son till den främsta av framtida khaner – och khaganer.

Med detta i åtanke kommer han att noggrant granska sina möjliga arvtagare, och försöka rensa ut de svaga och härda de starka. Självfallet kommer den förstfödde antas vara den starkaste – men Yurgan kan komma att motbevisas av händelsernas och ödets väg! Han är beredd att rucka på alla traditioner så länge hans arvtagare blir starkast möjligast.

Under barndomen utspelas också ett relationsdrama. Yurgans första fru är Sube, en synsk och självständig kvinna som även hon har starka mål för sina barn. Under barndomen kommer vi se att Yurgan börjar förskjuta Sube och ta sig an den främmande men vackra Akta. Detta gör Sube ursinnig, men resultatet tycks också bli att hennes mentala hälsa börjar vackla. För karaktärerna som barn kan detta te sig skrämmande och obehagligt, men framförallt är det upplagt för att de ska ta Subes parti mot Yurgan. Mer om Yurgan, Sube och Aktas intriger finns beskrivet Akt II – Vi rider samman, då det hela ställs på sin spets.

Förslag på scener

  • Första ritten / jakten / partiet stenekrig: En eller ett par karaktärer får en chans att som unga (mindre än tio år gamla) visa vad de går för. Yurgan gör, som alltid, det hela till en nästan grym prövning med syfte att utröna vem som är starkast. Möjlighet för någon att fara illa och få endast en kylig blick från sin fader, eller för syskon/vänner att hjälpa varandra utstå smärta och smälek.
  • Hårda tider: Livet på slätterna är inte alltid lätt och hårda tider kan drabba flocken – hård vinter, sjukdom, stormar, hunger, monster eller fiender. Alla farorna är mer än vad en ung raun själv förmår stå emot. Det finns chans till att visa enkelt hjältemod, men framförallt är det en tid då en grupp binds samman, och då obehagliga minnen etableras (en jämnårigs död, en fobi, en nära-dödenupplevelse…)
  • Manbarhetsriten: En central scen för alla rauniska pojkar. Sker normalt vid 12 års ålder (men brådmogna kan göra den tidigare). Markerar vägen in till vuxenlivet, oftast genom ett antal prövningar för att testa en ynglings förmåga att rida, använda båge och vapen samt överleva på slätten. Kulminerar ofta i någon form av jakt eller strid. Riterna är ofta svåra och det händer då och då att de prövade dör – helt i sin ordning i den rauniska kulturen. Här finns en chans att etablera blodsband, konflikter och med all önskvärd tydlighet visa att Yurgan inte skyr något för att härda sin arvtagare.
  • Kärlekens eldar: Någon tid efter manbarhetsriten kan kärlekens eldar börja väckas. Här finns alla möjligheter till starka scener (men förankra gärna med spelaren/spelarna först). Det kan vara en enkel kärlek till en statist som rycks därifrån / inte hör hemma / är av fiendeklanen, det kan vara förbjuden kärlek mellan syskon, det kan vara kärlek mellan unga pojkar (inte alls ovanligt), det kan vara första älskogen med en äldre och erfaren eller i värsta fall, med någon som inte slutar vid ett nej.
  • Mötet eller avskedet: Kan ske tidigt eller sent. Om det gäller mötet så handlar det om att etablera en ny karaktär som ännu inte fått en scen, till de som redan haft en. Att bjuda in en ny i gruppen kan ge dramatik, särskilt om den nye på något sätt sticker ut eller tvingas till en prövning. Avskedet bör spelas mot slutet – då gruppens kitt redan byggts upp men en yttre händelse tvingar fram deras splittring (vi kan alltid börja nästa akt med deras återförening!).

Aktens slut

Barndomsakten har till skillnad från de övriga akterna inte ett definierat slut. Men det är antaget att vi gör ett längre tidshopp när vi börjar Akt II – Vi rider samman, vilket är när karaktärerna är ynglingar, så barndomen bör sluta några/något år innan dess. Man bör inte heller spendera mer än två, max tre, spelmöten på barndomen.