Etikettarkiv: Eon

De stora slätterna

Postat av
1

De stora slätterna är enorma, de sträcker sig tvärs över det kända Mundana, från Kamorviken till toppen av Ebhron och Méaslätten. Traditionellt delas de dock upp i en väst- och en östsida. Västsidan sträcker sig från Kamor till Monolitberget, och därefter tar östslätterna vid.

Slätterna är dominerade av raunafolket, även om stora delar är helt obebodda. Norr om slätterna hittar man bara bosättningar av veddo. Söderut gränsar slätterna mot majoriteten av Mundanas framstående riken: Jargien, Caserion, Thalamur, Colonan och Consaber. Andra grannfolk är kamorianerna i Kamor, kragg och eyrentigrinnorna vid Kraggbergen samt tokoner och léaram vid Tokon respektive Alarinn.

Ändringar från officiella Mundana

Den officiella beskrivningen av rauner finns framförallt i Barbarer och Människofolk. I de allra flesta hänseenden följer Yerlog dessa. Vi har givetvis lagt till en massa information, bland annat språk, legender samt alla beskrivningar av östraunerna och Gryningens hord. Det vi känt oss tvingade att ändra på från officiellt material är:

  • Horden som Uriangkathai är khagan över har döpts om från ”Den eviga vindens hord” till Vredens hord. Uriangkathai är också inte ung, utan i medelåldern
  • Namnet ”den Eviga vindens hord” används istället för den löst sammankopplade hord som lever ute på de stora slätterna, öster om Ringbergen, horden där kampanjens huvudpersoner finns. Östraunerna är i praktiken samma sak som den Eviga vindens hord.
  • Bland östraunerna antar vi att ”stam” namnges som ”klan” av historiska skäl

Slätternas politik

De stora slätterna har länge varit mycket splittrade. Raunernas förmåga att ena sig finns som ett svagt minne i grannländernas historieskrivning, inte som en reell faktor. Östraunerna har alltid varit färre men också segare och mer svåra att hantera. Västraunerna har haft långa perioder av välstånd. De har delvis börjat ge upp sin nomadiska livsstil, och upprätta handel med sina grannar, framförallt Drunok, Asharien och Caserion.

De två länder med störst anledning att hålla ett öga på slätterna är Caserion och Thalamur. Båda har en ganska konkret strategi. Caserions är, föga förvånande, att idka handel, att skapa ekonomiska band, en lojalitet till pengaflöden som skulle försvinna om fred byttes mot krig. De har nära relationer med Kärlekens stam, men idkar handel med flera andra västrauniska stammar.

Thalaskierna har av naturliga skäl fokuserat mer och mer på östraunerna. Dels har befästningar rustats upp, men man har också försökt behandla den närliggande Vargens stam så väl som möjligt. Man har stående emissarier hos dessa, och genomför olika former av miltärt utbyte – rauniska hästar och rauniska legoknektar i utbyte mot vapen och guld. De hoppas kunna göra raunerna till framtida militära allierade mot sin ärkefiende, Consaber.

Consaber och Colonan har skickat expeditioner ut mot slätterna, och haft visst utbyte med raunerna, men mycket begränsat. De ser bara splittrade och tämligen ofarliga stammar som mer kämpar mot sig själva och naturens nycker än mot sina grannar.

Avstånd

Slätterna är knappa 200 mil på höjden och minst 600 mil på bredden. En normal dagsritt är 40 km, vilket är 3.75 mundanska mil. Slätten är alltså 50 dagsritter hög och 150 dagsritter bred. Den Eviga vindens hords domäner är 50 dagsritter bred och 25 dagsritter hög. I snabbt tempo och med utbyteshästar kan man dock rida sju mil (två vanliga dagsritter) eller mer per dag. Tarbatai är känd för att ha tagit sig över 90 mil på nio dagar.

Från perspektivet av klan Takil i Eviga vindens hord så är avstånden som följer:

  • Takil -> Kärlekens hord: 30 dagsritter
  • Takil -> Taug: 12 dagsritter
  • Takil -> Od: 16 dagsritter
  • Takil -> Tjakars: 4 dagsritter
  • Takil -> Ikankor: 25 dagsritter
  • Takil -> Frostens hord: 35 dagsritter
  • Takil -> Méaslätten: 50 dagsritter
  • Takil -> Pereine: 10 dagsritter

Raunernas storlek

Ingen vet riktigt hur många raunerna är. Men enligt hordernas egna uppskattningar är antalet ryttare (invånare exklusive yngre barn) som följande:

  • Eviga vindens hord: 31 000 ryttare
  • Vargens stam: 20 000 ryttare
  • Vredens hord: 24 000 ryttare
  • Kärlekens stam: 30 000 ryttare
  • De vanställda: 14 000 ryttare
  • Reptilens stam: 11 000 ryttare
  • Svärdets stam: 8000 ryttare
  • Krigets stam: 6000 ryttare
  • Åskans stam: 10 000 ryttare
  • Vita horden: 8000 ryttare
  • Frostens hord: 4000 ryttare
  • Gryningens hord: 5000 ryttare
  • Fria stammar: minst 30 000 ryttare

Totalt: 193 000 ryttare, varav minst 100 000 direkt krigföra

Raunernas potentiella allierade

  • Raunatroende kragg: ca 7000 krigföra
  • Sironkragg: ca 4000 krigföra
  • ”Fria” tokon: 30 000 krigföra

Riken nära slätterna

  • Drunok: mindre än 5000 krigföra
  • Thalamur: cirka 160 000 krigöra
  • Consaber: mindre än 30 000 krigföra plus tokoner
  • Caserion: 40 000 krigföra
  • Colonan: 10 000 krigföra
  • Pereine: 10 000 krigföra

Karaktärsskapande

Postat av
1

I Yerlog finns det ett överskuggande öde över alla, och det är återkomsten av Tarbatai (den äldre). Det är legenden som ska återförena horderna och sätta skräck i världen. Kampanjen bygger på att karaktärerna axlar den rollen. Det är vår starka rekommendation att låta en av karaktärerna stå framför de andra, en karaktär ödesbestämd att bli den framtida Tarbatai. Detta behöver inte klargöras när karaktärerna skapas, men det skadar förstås inte att ha en diskussion om vilken roll man vill ta i gruppen. Att ge en spelare Tarbatai-rollen kommer garanterat ge denne mer ”screen time”. Spelaren måste förstås vara beredd att axla den rollen. Spelaren bör också vara den mest tillgängliga

När vi beskriver karaktärerna syftar vi på den inledande spelgruppen, den som börjar i barndomen. Spelgruppen kan och bör förmodligen förändras över tid. Vi förde in en mycket central karaktär i vuxen ålder, som inte alls var raun (Sagan).

Vi föreslår vi följande ramverk för karaktärerna:

  • De är nära släkt eller vänner. De måste haft en orsak att växa upp tillsammans. Alla behöver dock inte vara släkt. Förslagsvis är det två,tre syskon där den framtide Tarbatai är en av dem. En mycket stark dramatik bildas om Tarbatai-rollen inte är den förstfödde sonen (eller, om man verkligen vill skruva till det, inte är en man).
  • Karaktärerna bör komplettera varandra och fylla olika roller, både personlighetsmässigt och ”färdighetsmässigt”. Exempelvis en lovande krigare, en slug och förrädisk, en huslig, en mystisk, etc.
  • Alla behöver inte vara i samma ålder. I vår karaktärsuppsättning är en av rollerna en några år äldre vän, och en annan en ung pajon med roll att övervaka de unga. Man kan tänka sig roller som en slav, en livvakt, en långväga kusin, en lärare.
  • Alla bör vara rauner, även om säkert en kan undantas. Det viktiga är att de delar och förstås samma kultur. Mycket av kampanjen handlar om kontrasten mellan rauner och andra, och den försvinner lätt om gruppen redan är multikulturell.
  • Uppmana till ”rauniskheter” hos karaktärerna (och än viktigare, under de första akterna). Om karaktärerna etableras som vanliga Svenssons så blir det lätt den bilden som sitter i. Ge karaktärerna något säreget, något ödesmättat.

Metaplott

Postat av
Svara

Bakom Yerlog finns en ganska omfattande metaplott. Men allt bygger på Legenden om Tarbatai, så börja med att läsa den!

Hela detta avsnitt är dock MASSIV SPOILER. Läser du detta är risken stor att mycket av charmen med att spela Yerlog förstörs. Jag rekommenderar endast att läsa detta om du vet med dig att du kommer spelleda Yerlog, eller om du redan spelat Yerlog!

Sanningen om Tarbatai

Legenden är sann på många områden, men inte alla. När Tarbatai red runt i världen stötte kom han ensam till Gryningens land i öster. Där fann han en bortglömd rest från förra Mörkret – en mycket kraftfull demon eller halvgud som tog skepnaden av ”Gryningens hord” – ”urrauner” och fruktade krigare i svarta, ornamentala rustningar.

Om Tarbatai gjorde en överenskommelse med offer till de rauniska gudarna, eller om det bara var till demonen Gryningens hord, är det ingen som vet. Men summan är att han naivt lovade bort saker som ingen bör lova – sin Själ, Familj, Kärlek, Vänskap, Lycka och Hälsa – för en chans att få erövra världen.

Gryningens hord red med honom, och raunerna var mycket framgångsrika. Men under härtågen insåg han efter stor vånda att han bara drog olycka över världen, raunerna och sig själv. Han såg omkring sig hur hans familj sönderföll i inre maktstrider, hur dem han älskade hatade honom, hur hans kvinnor började föda missfoster, hur raunernas grymheter plågade världen. Gryningens hord hade vid det laget assimilerats – eller på något sätt uppgått – i raunerna själva.

Många gånger sökte Tarbatai efter tecken från gudarna, efter en möjlighet att beveka dem eller undslippa offren. Men hans böner hörsammades inte. Galenskapen började krypa närmre Tarbatai och slutligen valde han att fly allt. Endast tillsammans med sitt livs obesvarade kärlek – alvkvinnan Nomarian som han kidnappat i norra Sunari – red han åter över slätterna och till Gryningens land. Han red bortom den kända världen, tills han hittade ett stort stenröse. Där begravde han metodiskt sig själv och Nomarian, i vad som blev deras egen krypta.

Men offren, eller förmågorna som givits honom, gjorde honom odödlig. Eller snarare, gudarna lät honom inte ta den enkla vägen ut. Veckor blev till år och Tarbatai dog inte, han bara förtvinade. Varken vrede eller kärlek till gudarna hjälpte honom. Lite visste han att hans namn redan var legendariskt, och att många önskade ta vid där han slutade…

Nomarian, Tarbatais vackra alvslav, hatade sin situation över allt annat, men hyste endast en sak för sin inre blick – kärleken till alven Carwelan. Den kärleken fick henne att uthärda Tarbatais galenskap och våld, fick henne att överleva på regnvatten och insekter, i tusen och åter tusen år.

Tarbatais här, å andra sidan, tappade helt sin riktning när Tarbatai försvunnit. Men Gryningens hord fanns kvar bland dem, och avsåg hetsa dem att fortsätta attackerna mot resten av världen i ett slags förtida Mörker. Detta hade noterats av drakarna, och de skickade sin oregerlige broder Warrdurkh att stoppa hären. I vad som nu kallas Andarnas dal överraskade han hären och slaktade tusental med sina eldkvastar och magi. Han jagade Gryningens hord på flykten, och raunerna splittrades internt.

Under årens lopp har olika rauner, ofta med hänvisning till släktskap med Tarbatai, ofta försökt ena sig, men ingen har i längden lyckats. Istället har man med jämna mellanrum drabbats av sjukdomen den raunländska döden, som även den spritt sig till andra delar av världen. Raunländska döden är egentligen demonen från öst – eller spåren av den – i det rauniska blodet.

Liten tidslinje

 -3040 e.D.- Tarbatai enar raunerna
 868 e.D. - Raon bildas norr om Nevo
 1100 e.D. - Raunländska döden härjar bland raunerna
 1192 e.D. - Cirefalierna landstiger i Raon
 1205-1222 e.D. - Cirefalierna erövrar Nevo
 1301 e.D. - Kejsarstaven försvinner
 2516 e.D. - Raon faller, siste kejsaren får asyl i Consaber
 2950 e.D. - Yerlog börjar (Akt II)

Draken Warrdurkh

Warrdurkh var en av de största och mest dyrkade drakarna i Colonan. Men han hade en smak för att bli dyrkad, han var en krävande herre som gärna samlade på sig skatter och för sitt höga nöjes skull åt Colonska jungfrur. Hans excesser ogillades alltmer av hans drakbröder, som de ansåg korrumperade Colonan. Så de tvingade honom att lämna Colonan och istället ta på sig den otacksamma uppgiften att vaka över slätterna och förhindra att raunerna i alltför stor utsträckning störde världsbalansen. Warrdurkh var inte det minsta nöjd över uppgiften men kunde inte gå emot sina drakbröder. Dock svor han småsint nog att hämnas på colonerna.

Warrdurkhs horn

När Colonans draktro började vackla skapade drakarna så ”Warrdurkhs horn” som en garant åt colonerna att hålla Warrdurkh på behörigt avstånd. Hornet kan sägas vara ett omvänt drakväktarhorn. Hornet var etsat med Warrdurkhs antiaspekter och dess närhet, eller framförallt dess ljus, var garanterat att orsaka stor plåga för Warrdurkh. Dessutom skulle ljudet höras av drakar över hela Mundana som skulle kunna komma för att jaga bort honom. När drakdyrkan försvann i Colonan glömdes dock hornet bort och försvann så småningom.

Sedan dess har Warrdurkh försiktigt sökt efter hornet. Han vet att han inte kan förstöra hornet, däremot så vill han försäkra sig om att människorna aldrig kan få använde det mot honom. Han förolämpas svårt av tanken att människor kan tvinga honom till någonting. Hans plan är att få tag i hornet och begrava det djupt i Monolitberget, där han under många tusen år haft sin hemvist.

Hornet stals av så småningom av caserierna som krigsgods när de först kämpade med Thalamur. Den har sedan kommit i den rike mecenaten Zarmand Ymtez av hus Yzmitzors ägo, tillsammans med ett större antal andra skatter. Mecenaten är dock oerhört paranoid. Han förvarar skatterna i två dvärgsmidda kistor, som dessutom fått magisk förstärkning.

Statister

Postat av
Svara
  • Storkhagan Uriangkathai av Vredens hord: En fruktad och grym storkhagan som aspirerar på att gå i Tarbatai (den äldre)s fotspår – att ena alla horder och tåga söderut. Uriangkathai gillar symbolik och överflöd, och ser till att alltid ha de bästa krigarna, de vackraste oskulderna och det största tältet. Han är slug och har ett gott sinne för politik, alltid redo att kompromissa trots sin fasad av kompromisslöshet.
  • Khan Akta av Tjakars: Yurgans andra fru, sen dotter till khagan Auldur av Tjakars. Blev i sina unga år khan Yurgans älskarinna. När Auldur dräpte alla sina barn och därefter sig själv blev akta den nye khanen. Hon gifte sig inte långt senare med Melek.
  • Lors av Takil: Gammal veteran av klan Takil, goda kunskaper i krigföring och förste militäre rådgivare till khanen. Mycket respekterad även inom horden. Hans son Ar försvann under sökandet efter Tarbatai och har aldrig återkommit. Lors tvekar aldrig att säga vad han tycker.
  • Khan Ködu av Takil: Son till khan Yurgan och Akta, som även Auldur tagit under sina vingar. Har mycket ung utlysts som Yurgans efterträdare, vilket gjorde att Gal dräpte Yurgan. Följer med Tarbatai för att lära sig krig.
  • Osini av Gryningens hord: En lång och muskulös kvinna som tycks styra Gryningens hord. Hon är hård i strid, förhandling och kärleksliv, men då och då kan hon visa empati. Bar Tarbatais barn och har gått i allians med Tarbatai inför kommande krig – men de två har inte setts på länge.
  • Vulek son av Dov, klan Tjakars: Spetsfundig och snabbtänkt härförare under jakten på Gal. Har förtroende för Tarbatai och är numer Aktas hirdledare och därmed Evige vindens ”general”. Han är egentligen Kutlug, äldre broder till Alan Ajav, men han blev bortbytt till klan Tjakars efter en dust med Kutlug, och har växt upp som en Tjakars.
  • Oreg Askirson av Takil: Yurganflockens bäste jägare är en man som ogärna umgås med andra utan helst håller sig för sig själv. Han har en tyst, raspig röst, men hans visdom om naturen och slätterna gör att alla lyssnar. Oreg var traditionalist och stödde de som ville straffa Tarbatai efter denne dödat Yurgan – efter detta har han trakasserats av Tarbatais bröder…
  • Tjangrek son av Vide: Legendarisk krigare från västra Kärlekens stam vars vackra syster Mongke tagits som konkubin av Uriangkathai. Detta vredgade Tjangrek stort, men hans khan hade redan svurit lojalitet mot Uriangkathai. Han smider nu planer på en gruvlig hämnd.
  • Bortai av Od: Synsk Od-kvinna, Batuks yngre syster, som bortfördes som barn av dem onda Kutlug, där han misshandlades och slutligen blev Alan Ajavs fru – för att kunna förutsäga framtiden åt honom. Batuk kidnappade henne, ovetandes om släktskapet, och delade bädd med henne. Nu har Bortai blivit den första nya ihanan i Od.
  • Khan Orun av Taug: Smått fanatisk drakryttare som efter att ha förstört båda benen i slaget om Vargens stam har tvingats alltid rida. Han hade en nära relation till Nevas, men styr nu en falang av Taug efter sina egna, underliga visioner.
  • Luma: Nonis syster, åtrådd av Tarbatai men hatar honom i hemlighet.
  • Khagan Jagutai Tekla av Svärdets stam: Hans moder är en känd eyrentigrinna, och därifrån har han fått sin tro. Han lyckades mot alla odds konvertera Svärdets stam till Sirontron som ung khan och har hållit järnkontroll sedan dess. Han lever fanatiskt efter Sirontron och vill lägga hela raunafolket under den.
  • Orlik khan Kutlug: En enorm krigare som med ren kraft och grymhet tog kontrollen över Kutlug efter khan Yekes död mot Tarbatai. Har dock i hemlighet lierat sig med Vredens hord för skydd, medan Kutlug härjar och plundrar i utkanten av Eviga vinden.
  • Crizma av Yzmitzor : En cirefalisk karavanledare och handelskvinna som fått det mindre önskvärda uppdraget att göra profit på de barbariska raunerna.
  • Aidann Ciaran síol Chuana : Tokonsk hjälte som skickats med i en sabrisk delegation med avsikt att vända det rauniska hotet mot Thalamur. Han har en koppling till drakarna…
  • Nadir Thalaskiskt sändebud, Sagans hantlangare, som ska hålla ett öga på raunerna.
  • Farak Legoknekt: Andreman i legoknektsförbandet Gryningens hord, går med på att åt Batuk träna Od med thalaskiska spaningstekniker, men i gengäld måste Batuk ge Farak Od som ett legoknektsförband under gällande legoknektsavtal. Farak är mycket slug och girig, och en skicklig skuggkrigare.
  • Baron Lestat: Consabers rauniska sändebud.
  • Khan Ran: Vald, tillbakadragen khan för Od.
  • Atle Nevas lärling: Mycket skön ung man som är en hänvgiven lärning och Taug-medlem.
  • Yesugei av Kutlug: Snacksalig hästhandlare som kan har lätt för språk.
  • Kuja: Subes mystiska omhändertagerska.
  • Kara: Tarogs och Miras dotter, som Mira uppfostrade i fångenskap, senare tillsammans med barn som hon gett Uriangkathai. Kara ärvde dock sin faders förmågor och gudaskuld och blev slutligen Krigs främsta hantlangare.

Statister som lämnat kampanjen (döda, etc).

Uppdaterades löpande under kampanjens gång.

  • Ortug Ereson av Takil: Tarbatais nästkusin, ett år yngre och ledare för ”Tarbatais bröder”, de unga Takil-krigare som fanatiskt följer den nye Tarbatai. Har en lätt hes röst och tycks inte sky några medel för att följa Tarbatais ord och sätta skräck i hans fiender.
  • Entor av Reptilens stam: En av Uriangkathais närmaste män. En ganska kort och solbränd man, med bortrakade ögonbryn och huvudhår. Fängslades av Uriangkathai men frisläpptes senare och avancerade. Slug, diplomatisk och social och har fått en god relation till Tarbatai. Leder den hird Tarbatai fick från Uriangkathai.
  • Noni Tarbataifru av Ulagan: Liten, späd men mycket vacker ung kvinna som giftes bort med Tarbatai för att stärka lojaliteten med klan Ulagan. Hon är starkare än hon ser ut och bär för tillfället Tarbatais barn.
  • Khan Yon av Od: En karg och väderbiten krigare från klanen Od. Brukar leda klanens handelsexpeditioner till bland annat klan Takil. Trodde på Tarbatai men ansåg sig sviken av både honom och Batuk som blev khagan med Yons hjälp. Har nu tagit Od österut och lämnat Eviga vinden.
  • Sube Yurganfru av klan Yisun: Meleks, Gals och Nevas moder. En vacker och högburen kvinna som dock plågas mycket av syner och andar (deprimerad, förvirrad). Är i själva verket mycket manipulativ. Kidnappades av Kutlug och är sedan dess försvunnen. Blev sedan som ande bunden i en påse a sitt eget hår, och vaktad av sin lärljunge Kuja.
  • Khan Yurgan av Takil. Känd som en god krigare och ledare som dock fått utstå viss spe för att inte ha lyckats bli khagan. Yurgan ströps av sin son Gal under senaste tinget, en händelse som skakat upp hela slätten.
  • Khan Ködu av Od: Omtyckt och vis khan av Od som lägger stor vikt vid traditioner och legender. Dräptes av Kutlugs krigare när Gal och de svarta ryttarna anföll dem.
  • Khagan Auldur av Tjakars: Åldrad khagan av Auldur som alltid sörjt för att behålla och utöka sin makt, men som undvikt direkta konfrontationer. Har en större mängd söner och döttrar, och det är oklart vem som skall få arvet den dag han går till gudarna.
  • Udes av Od: Khan Yurgans edssvurna livvakt, och möjlig baneman. Utsänd av klan Od att upprätthålla eden. Tränar unge Batuk som sin efterträdare. Dräptes i Kutlugs första angrepp på Od.
  • Ar son av Lors: En av khan Yurgans bättre hirdmän, fruktad i strid. Mycket lojal mot Yurgan och följde jakten på Gal efter mordet på Yurgan. Befarats ha dött av sina sår ute på den östra stäppen.
  • Ihana Utjaka: Yurgans familjs ihana, och har så varit i två tidigare generationer av khaner. Hon har dock länge tränat upp en pajonen Roke att ta över efter henne. Skar ut sin tunga vid Gals födelse och har sedan dess varit något av en gåta.
  • Khan Yeke av Kutlug: Ung och stolt hetsporre som var khan över Kutlug (onda rykten menar att Yeke dräpte den tidigare khanen i lönndom). Hade stora förhoppningar om att bli näste khagan, men dräptes i en dramatisk strid med Tarbatai.
  • Urm av Gryningens hord: En av Osinis partners och närmaste man. Anförde den hird av svarta ryttare som skickades med Tarbatai när de lämnade Gryningens hord. Försvann i striderna mot Kutlug.
  • Mira av Takil: Tarogs trolovade samt första – och enda – kärlek. Som seden bjuder tog Tarog ut Mira till Eviga vindens dal för att idka älskog – detta skulle fullborda äktenskapet. Men män från Kutlug överföll dem och tog Mira – för att aldrig ses igen.
  • Eli från Thalamur: Sagans nye följeslagare och skrivare, en 20-årig kvinna med kritvitt, midjelångt hår. Hon är lång och slank, men rör sig smidigt och med styrka. Hon tycks ha alvblod i sig. Tarbatai har fått ett starkt begär efter henne.

Alan Ajav

Postat av
Svara

Alan Ajav är den karismatiske ledaren över klan Kutlug, av Drakens stam och numera även Storkhagan av slätterna. I sitt ansikte bär han ett konstigt cirkelformat ärr som tycks ge ifrån sig ett lätt glödande sken och det sägs att han för guden Krigs talan och vilja till folket. Det är mer bakom fasaden hos Alan Ajav än vad de flesta kan ana. En krigare, en ledare, men framförallt en slug själ som alltid bidar sin tid och har ett stort tålamod.