Etikettarkiv: Eon

Szakar

Postat av
Svara

Szakar Syfitolor (Petter)

Szakar är en cirefalisk ung man som nyligen blivit en del av den Ebhronitiska kulturen och är en medlem av krigarordern och hus Syfitol. Szakar har alltjämt en stark koppling till sin riktiga familj och inte fullt ut anammat det Ebhronitiska sättet att leva. Hans familj sägs också ha sålt allt de hade för att kunna ge honom en god utbildning och köpa (vissa skulle säga muta) honom en ingång till det Ebhronitiska samhället.

Szakar är tränad av en cirefalisk klingmästare och detta har gjort honom en naturlig del av krigarordern. Han är lärling och högra hand till Kapten Zviadi och är ålagd att övervaka och hjälpa till med försvaret av kolonin.  

Szakar förstår vikten av styrka och makt. Har man denna på sin sida kan man göra vad man vill. Självklart kan man spela spelet utan att fuska men om man på detta sätt riskerar att förlora är det bättre att sparka undan benen på motståndaren. Szakar saknar dock en del av disciplinen som krävs. Innerst inne är han allt för nyfiken och äventyrlig och även om han vill hålla huvudet kallt och vara taktisk är det svårt för honom att inte släppa greppet och kasta sig in i något nytt och bara improvisera utan att planera. Trots allt vill han bara leva och upptäcka nya saker och inte vara fast i det sociala spel som han är inmutad i. Sedan finns det något annat där på Luberos. Han har haft otaliga drömmar om ön, redan innan han kom dit, och sedan ankomsten har de blivit fler och allt kraftfullare.

Bakgrund

När jag var liten var havet mitt hem. De första stapplande stegen togs på det gungande däcket på familjens fartyg ”Ruzanions pärla”. Jag vaggades till sömns av vågorna och tittade fascinerat på seglen som slog i vinden och fåglarna som följde skeppet så långt ut till havs. Jag fick det berättat att vi hade lämnat det som var kolonin Asharion sedan det primitiva folket där gjort uppror och att min fader och moder nu var så tyngda av skuld (själslig som ekonomisk) att vi färdades mellan hamnstäder, öar och olika riken i jakt på något jag inte kunde förstå.

Min far satt mestadels i sin hytt, uppsvälld och däst, och drack vin från morgon till kväll. Min mor försökte hålla sig för sig själv men så fort de kom nära varandra brast de ut i våldsamma gräl. Min farfar, och tillika morfar, sade att det berodde på att de var syskon och att de likt som när de var små alltid bråkat.  Han skrattade dock åt deras utbrott och tog mig i sitt knä och kallade mig för hans lilla sparv.

Han var en klingmästare och det var till största del för att stilla sin egen tristess som han började undervisa mig. På det gungande däcket i regn som i solsken i dyningar som i stiltje möttes våra klingor och han var snar till att ge mig en örfil när jag gjorde för många misstag men sedan snabbt ge mig en godsak om jag gjort något riktigt duktigt.

Jag fick lida den klassiska undervisningen med rigorös skolgång och disciplin av min privatlärare men tankarna drev iväg som molnen på himlen och jag fastnade aldrig för de tjocka böckerna eller de heliga rullarna. Skeppet var en egen värld och nätterna bjöd på mer spännande äventyr. Jag visste varje skrymsle och varje vrå. Kunde krypa längst in under skrovet vid barlasten, stjäla mat från förrådet eller starksprit från kaggarna. Jag kunde sitta gömd i skuggorna och lyssna i timmar under däck medan sjömännen spelade tärning och berättade historier om vilddjur, bestar, skökor och kungar. De visste hur man förutsade vädret genom att blanda salt och sött vatten och spegla himlen i det. De drack rikligt för att hålla humöret uppe och jag såg hur vuxna och starka män kunde bli som barn och utan skam gråta i varandras armar.

Vi anlöpte i hamn gång på gång alltid i en främmande stad och min far och mor klädde upp sig i sina finaste kläder och anlade sina vackraste leenden och gick stolta och självsäkra upp mot palats och borgar. När de kom tillbaka var blickarna nedslagna och strax seglade vi vidare.

Slutligen anlände vi till riket Ebhron. En plats som de flesta sjömän sade låg vid världens ände. Här blev vi mottagna och fick slå oss till ro. Men för min del blev det en tid av prövningar. Jag var rastlös på land och stirrade alltid ut mot havet. Språket var nytt och kändes grovt och tungt att uttala och folket var annorlunda. De ting som jag fått veta sedan barndomen om familjens styrka, sammanhållning samt blodets renhet ifrågasattes och jag fick höra hur barn togs från sina familjer och spreds ut över riket utan någon koppling till sitt ursprung.

Jag fick dock alltid veta att jag var speciell. Att jag var annorlunda. Min far och mor pratade om det faliska blodet och att vi formade våra egna lagar och att jag skulle återupprätta familjens ära.

Under några år spenderade min familj sina sista tillgångar. Skeppet såldes, juvelerna gavs i ”gåvor” för att vi skulle bli emottagna och rätt dörrar skulle öppnas. Min farfar (morfar) dog inte långt efter ankomsten och han lämnade sin melomanklinga till mig.

Slutligen var ”avtalet” ingått. Jag blev en del av krigarordern och hus Syfitol. Jag lämnade mitt hem och fick börja ett nytt liv med en ny familj. Med charm och manipulation hade jag inte svårt att få vänner men jag föraktade det stela systemet. Den eviga maktkampen. Men så kom beslutet att jag skulle bli lärling till Zviadi på den nya kolonin på Luberos. Detta väckte ogillande i mitt ”hus” då många ansåg (rätteligen) att min familj mutat mig till den positionen.

För mig lät det dock spännande. En ny tid på en ny värld. En okänd ö fylld med mysterier och bort från det hårda och kvävande styret i Ebhron. Kanske en möjlighet till frihet.

Relationer

Dobax: Har ett tråkigt och översittande beteende, men är en skicklig person väl värd att hålla sig väl med.

Parda: Förmodligen samma mål som mig, men verkar labil. Mycket attraktiv!

Kapten Zviadi: Verkar inte kunna hantera Luberos, en svaghet som jag kan utnyttja för att ta hans position. Men under tiden gäller det att hålla sig väl uppåt!

Obulbul: Har många spännande historier och gillar att prata om sjölivet, en mycket trevlig person att spendera en fartygsresa med!

Adzizmar: En likasinnad, förmodligen – känner en koppling till denne samt intresse för vad denne håller på med.

Personlighet och motiv

  • Beteende: Social, pratar mycket, stora och yviga gester.
  • Motiv: Familjens önskan och planer driver karaktären till Luberos för att med den faliska listen hamna i en maktposition som är inkomstbringande och som kommer kunna upprätta familjens ekonomiska situation och anseende.
  • Kärlek: Blir attraherad av de som är lite mer djuriska och farliga. De skall helst vara rebelliska och bryta invanda mönster. Allt för väna och tama gör honom snabbt uttråkad.
  • Rädsla: Att fastna i det sociala spelet och att inte kunna bryta sig loss. Att förlora all sin frihet. Fruktar och undviker sjuka människor, finner dem obehagliga.

Personer i Daval

Postat av
Svara

Aborat Ignitius Donato Innocente


“Daak kommer inte tillåta dig att göra det, tro mig”

  • Mycket intrigerande, politiskt slug
  • Tillsatt 2958, har utlyst korståg mot Samorismen
  • Påstås ha låtit sin föregångare ätas till döds av råttor
  • Det ryktas att han aldrig sover

Antillimar de Jehor

“Hans hjärta är befläckat – ta ut det”

  • Inkvisitionens ledare, mäkt-igare än primoder
  • Bister, allvarlig, kalla ögon, lysten, självsäker
  • Bor i Kastelia Jehoris, Daval
  • Har antytt Jargus som kättare, har väntat hans död

Alexius Jahanet

“Väna dam, du måste lära mig mer!”

  • Ung ädling, charmat många högt uppsatta kvinnor, ställer till problem
  • Karismatisk men vek
  • Har alltid livvakt, som hans moder bekostar. Stadsvakten får ej röra honom.

Anerian Lascaris

“Vid den helige, en fantastisk Doralom-årgång!”

  • Sonson till Jargus (arvtagare), 75-år gammal, bor i Erafalan
  • Livsnjutare, jovialisk, opolitisk, barnlös, halvdöv
  • Påstås vara bastard av vissa
  • Föraktad av många i Daval-överklassen

Primod Vibius Alexis Silvanian

“Vi borde följa Daak, inte hordoft och lögn!”

  • Davals primod
  • Ogillar ränkspel och är djupt troende, har kritiserat både kyrka och kejsare ofta
  • Har blivit desperat sedan han informellt hotats få lämna sin post, är nu extremt paranoid och räddhågsen

Precept Avolonius 
Terbari a Tibara

“De kommer få sitt straff, låt oss inte föregå Herren”

  • Leder Arvorns hammare (inkvisitionens militära gren)
  • Gott anseende i kyrkan, anklagats av Antillimar för häxkonst
  • Tystlåten, allvarsam

Vapenmästare Izman Regelius

“Titta noga på vänsterhanden… och så var du snittad!”

  • Mycket välkänd och populär
  • En underhållare, fintar och luras
  • Reser världen runt men återvänder ofta till Davals fester
  • Mycket alkoholiserad

Rogerran Londstirm

“Med handen om Jargus ballar och foten i aboratens röv”

  • Leder Absalons garnison, informell herre över staden
  • Grov i mun, stor och lång
  • Ryktats ha slagit ihjäl tjur, kallas ”Tore” (tjur)
  • Stort kontaktnät, lojala män
  • Söker total makt

Handelsfurst Zhaya Temiranz

“Det är så sött när ni ber om förlängning…”

  • Leder faliska handelshuset Temiranz delegation i Daval
  • Välkänd i Davals societet, träffat kejsare och aborat
  • Ansvarar för de enorma faliska lånen till Jargien
  • Ung, vacker, målmedveten

Imperator Fulvius Quintillis

“Fexior kommer gå som en lie över bönderna”

  • Leder Corer Fexiores, Megara
  • Arvtagare till kejsartronen (ättling till förre kejsaren)
  • Ung imperator, karriärist, ogillas av en del veteraner / traditionalister
  • Har spelat vidare på sitt regementes brutala historia

Imperator Vincerius 
Abile (Botaneiates)

“Daval är säker som björnungen i idet”

  • Leder Octum citatana, Daval, försvarar kejsarens & Daval
  • Använder inte släktnamnet, då släkten är i konflikt med kejsaren
  • Erfaren och pålitlig men för kompromissvänlig eller optimistisk enligt vissa

Consilator Antonos 
Vincafluva Botaneiates

“Förlåt alltid dina fiender – de finner det oerhört irriterande”

  • En av Jargus två rådgivare
  • Storväxt, pragmatisk, orädd, svart humor
  • Mycket troende, ser sitt jobb som givet av Daak snarare än Jargus
  • Missbrukare av droger
  • Leder det Blå sällskapet

Bernardo Terbari Donato

“Det är Herrens bud, och jag är Hans spjut”

  • Leder Arvorns hammare i Daval, mycket lojal mot aboraten, tycks sakna egen agenda
  • Undviker närkontakt med andra människor
  • Har en svaghet för vackra föremål, tyger och reliker (gärna främmande)

Ducescan Lea Jahanet

“Så vacker hon är – och så menlös. Nästa fråga?”

  • Davals borgmästare, gift med Imperator Belicius Jahanet
  • Gör allt för att avsätta Davals princep, Antonius Randarian
  • Som ung kvinna blev hon känd som societetens ”madrass”, men numer är det ingen som underskattar henne
  • Kontrollerar stadsvakten noga

Praetor Carus Jahanet

“Var läste du Lagen? På asylum? Bespara oss ditt yrande”

  • Tidigare militärdomare, reformerat militärmakten
  • Kritisk, ung men mycket påläst. En av Davals främsta jurister någonsin.
  • Sägs ha tillrättavisat Jargus själv under stiftandet av en ny lag.
  • Extremt logisk och känslokall

Praetor Felix de Jehor

“Se till att jag är inbjuden – eller bränn dem.”

  • Antillimars brorson, ansvarar för de Jehors ekonomi, stora befogenheter
  • Högmodig, arrogant, men njuter också av societetslivet
  • Söker rätten att bygga upp nedbrända Daval-området
  • Har flera gånger åtalats för att ha misshandlat eller slagit ihjäl slavar och prostituerade, men har alltid frikänts

Praetor Cornelos Lemire


“Min son, du är vek och smutsig”

  • Mycket gammal, döende
  • Milargoan, konservativ, förespråkar självspäkning
  • Låter sig späkas av slavar då han inte orkar själv längre
  • Påstås vara egentlige fadern till Jamina Lemire

Primod Zenvos Timode Papas

“Vi tolererar inte ert ränkspel, käre dux”

  • Aboratens repr. i lagrådet, primod i Tibara, delar sin tid mellan Tibara och Daval
  • Kontrollerar noga Papas, är personligt inblandad i alla befodringar släktingar får
  • Föraktar Felix de Jehor och har motarbetat honom framgångsrikt

Princep Flavos 
Grande Quintillis

“Någon, få tyst på den där mannen, hans uppsyn retar mig”

  • Leder Lemira-provinsen och (på pappret) Compania Valinna
  • Fet, bullrig och övertagande
  • Extremt rik och korrupt
  • Hans kläder består av tiotals kilo ädelmetaller och –stenar
  • Har alltid eftertraktat kejsartronen djupt

Consilator Merakal Randarian

“För att bemästra folket behöver vi vara dess tjänare”

  • Andre rådgivare till kejsaren
  • Hård, rättvis, väjer aldrig för en konflikt, vältalig
  • Tar hjälp av sin kusin, Antonius Randarian, trots att de två har helt olika principer
  • Påstås lida en mystisk sjukdom

Princep Antonios Randarian

“Åh, du tog med en flicka? Mmm”

  • Leder Daval-provinsen
  • Motarbetar Lea Jahanet maximalt
  • Grym, hånfull, håller sig med ett harem av yngre flickor, handplockade från byarna i området
  • Medlem i Glutharianerna
  • Har en svårt missbildad son som hålls instängd

Praetor Fulvius Randarian

“Jag tvivlar på ert ord och på er karaktär”

  • Kritisk, hederlig, har kritiserat sin egen släkt likväl som andra
  • Stark Gula fanan-sympatisör, var tidigare vetenskapsman
  • Säger sig veta ”vad Jargus hemlighet är”, men har aldrig avslöjat den

Imperator Leon 
Randarian a Daval

“Prygla dem ändå, kapten”

  • Leder Propriae emperatiës, vid gränsen till Drunok
  • Räddade i sin ungdom livet på Jargus vid ett mordförsök
  • Har absolut lojalitet från sin legion, är en mycket hård ledare
  • Djupt inblandad i slavhandel med drunokier, kragg och rauner

Imperator Valerian Salvianis

“Folket behöver trygghet, en varm hand”

  • Leder Cintos Davios, Salan
  • Påstås ha en osund relation med sin kusin, Salvatora
  • Mer en politiker än en soldat
  • Eftertänksam, välartikulerad
  • Påstås hatas av Jargus, även om det aldrig visats

Primod Galin
 Camosi (Salvianis)

“Medan Jargus jäser, gråter folket och Herren med dem!”

  • Primod och princep i Tibara
  • Har officiellt brutit med kejsaren, stödjer aboraten istället, försöker manövrera ut Jargus
  • En filosof, teolog och god talare som har särskilt hög status bland lokala prelater
  • Djupt förälskad i en manlig slav

Faktorator Deradius Victorinas


“Stora ledare är sällan visa män”

  • Aboratens representant i Daval hos kejsaren
  • Lever och verkar i Rasur (Daval), sägs ha spioner bland tjänarna
  • Saknar humor, citerar ofta Libera, ger sken av att inte bry sig om politiken – i själva verket är han mycket slug och långsint
  • Hyser ett intensivt hat mot Antillimar de Jehor, beskylld för att ha mördat Deradius fru och söner

Lagråd Elia Damilia Victorinas

“Jag förstår er ilska, men jag önskar försoning”

  • Kyrkans representant i lagrådet, tidigare novis i Ordo Oraculum, jurist
  • Goda kontakter med sin far Deradius Victorinas
  • Ryktas vara synsk
  • Mycket lugn och vänlig men har visat oroande tecken på galenskap (förlorade sin familj)

Faktorator Hanna 
Abila Bonoso

“Det hör inte hemma här!”

  • Ordförande i faktoratorrådet
  • Från stor juvelerarsläkt
  • Principfast, för ordning och reda, arbetar intensivt mot “dekadensen” hon ser i Daval
  • Påstås ha varit Jargus älskarinna i sin ungdom

Faktorator Kalian 
Tasis Vestoris


“Det påminner mig om Charoms dofter!”

  • Rik, adlig, bosatt i gods vid byn Arconos utanför Daval
  • Vittberest, har många utländska kontakter
  • Samlare, har en stor samling utländska föremål i sitt förvar
  • Författare till flera stora verk inom filosofi och geografi

Prior Servius Salvianis

“Utan dig vore Rasur plötsligt en vacker plats”

  • Leder kyrkans inrättning (ett kloster) i Rasur (Daval)
  • Antas vara mer lojal mot Jargus än kyrkan
  • Tycks ser och höra allt i Rasur
  • Enkelt klädd, fåordig, känd för sina dräpande smädelser

Princeptor Fulvius Tiberian

“Jag skulle akta tungan om jag vore er”

  • Leder kejsarens livgarde i Rasur, tar uppdraget på största allvar
  • Ung men mycket skicklig ledare och soldat
  • Grymma ögon, fruktad bland många, anses oberäknelig
  • Mycket rättfram och orädd

Faktorator Lucius 
Jhesasi Donato

“Din död kommer vara omedelbar”

  • Före detta precept för ordern Kaalds hand, antas vara lojal mot orden och aboraten
  • Beskylld för ett flertal mord och mordförsök genom åren, ofta påstått utförda av Lucius själv
  • Fruktad av många, även inom faktoratorrådet, tros ha fått posten genom politiska hot

Princescan Atina Vestoris

“Varför straffar Herren mig, varför?”

  • Leder provinsen Sardan i norra Jargien
  • Fick ta över när hennes far dödades av tiraker
  • Svårt sörjande, har lämnat sin fullmakt till maken Darrian Victorinas Everni

Princescan Salvatora Salvianis

“Vad som än händer är jag er drottning”

  • Leder provinsen Jargien och distriktet Liboria
  • Också “Drottning av Jargien”
  • Arvtagare till Jargus, men har tidigare avsagt sig detta
  • Mycket vacker och folkkär
  • Dyrkar nästan öppet gudinnan Leticia, vilket många traditionalister i provinsen gillar

Stadsvaktskapten 
Cain Salvianis

“Stör mig inte, sergeant, jag knullar”

  • Leder Davals 5000-man starka stadsvakt
  • Korrupt men håller en strikt ordning i staden
  • Obotlig nymfoman, besöker ofta Davals främsta bordeller, men har också påståtts tvingat till sig kvinnor på gatan

Informator Jamina Lemire


“Jag skulle inte uttrycka det så”

  • Chefsinformator över Daval, ansvarar för offentliga info
  • Strikt i yrket, men lössläppt och överdådig privat
  • I själva verket djupt skuldsatt
  • Klär sig mycket exklusivt och längtar ofta till Södern/Lemira. Umgås helst med populära lemirier eller de som helt anammat lemiriska kulturen

Exaktor Intalea Fortunatis

“Jag kan alltid införa en avgift”

  • Davals skattmästare, tillika handelshuset CCAs Davalchef
  • Extravagant leverne, anordnar stora orgier, mycket impopulär
  • Har ett flertal hundar som bärs och omhändertas av slavar – onda tungor påstår att hon idkar köttsligt umgänge med dem

Praetor Domitius Fortunatis

“Ni kommer inte ha råd, era papegojor!”

  • Leder handelskompaniet CCA
  • Excentriker, mycket skicklig på beräkningar
  • Svag röst, svår reumatism, får sällan sin röst hörd längre
  • Nyligen djupt troende, spenderar sin tid i basilikorna, donerar allt mer till kyrkan

Imperator Belicius Jahanet

“Ett fältslag avgörs i planeringen, inte i utförandet”

  • Leder Lupana grisana, Chan, även borgmästare i staden
  • Gift med Lea Jahanet, tillsammans är de Jahanets främsta
  • En mycket skicklig officer, högsta betyg, relativt ung
  • Korrekt, sträng, mycket ambitiös

Cornelia Jahanet

“Jargiens förfall kan bytas mot en visdomens gyllene era”

  • En av “Davals vackraste”, får endast det allra finaste av sin mor Lea
  • Drömmande, filosofisk, tyr sig gärna till dem med ålder och visdom – därför omsvärmad av rykten
  • Har ärvt sin moders politiska intelligens

Ione Marcian-Fortunatis

“Du vill gärna tro det, har jag förstått”

  • Fru till Marius, ingift i Fortunatis, borgmästare i Jarum
  • Hennes politiska ambitioner har gjort henne populär inom Fortunatis, där vissa favoriserar henne över Marius
  • Känd för att straffa misslyckanden mycket hårt

Ambassadör Arimar Khard

“Ert rike är… ett fantastiskt exempel på excess”

  • Mûhads ambassadör
  • Skyddad av 100 man garde
  • Bjöds in av Jargus, men har attackerats av Daak-troende
  • Försonande och generös, men med starka principer
  • Påstås ha en affär med Lea Jahanet av illvilliga tungor

Ambassadör 
Mircalla av Targus

“Det är mycket du inte vet, och det bör så förbli”

  • Damariens ambassadör
  • Nära släkt med Thamas Vitfjäder, Damariens furste
  • Mystisk, har hörts tala i tungor, påstås sakna skugga
  • Påstås ha förtrollat stadsvaktskaptenen till förälskelse

Erastes B

“Adelsfittorna kan hora runt ett tag till, det gör mig inget”

  • Ledare för Acaleo-syndikatet, där de flesta gladiatorer ingår
  • Ökänt grym, påstås ex. ha våldtagit en undersåte till döds dennes egna skenben
  • Stor respekt för kyrkan, ceremonier och heder

Kejsar Jargus (Zavian Salvianis)

  • Regerat i 131 år, blev kejsare efter att ha vunnit en gladiatorduell med förre kejsaren
  • Ambitiös, kompetent med med stundvis våldsamt humör
  • Kämpat för att hålla ihop Jargien, med mutor, eftergifter och fult spel
  • Har överlevt många mordförsök
  • Har tagit döden av sina barn svårt och har blivit allt mer innesluten

Magistrat 
Bartolomeos Salvianis

“Jag talar. När min mun rör sig, håll igen din. Eller ta straffet.”

  • Högste domare inom Daval, tillsatt av Jargus
  • Avskyr korruption och har kämpat mot den oavbrutet – men har inte haft många framgångar
  • Mycket barsk, kan bryta ned motståndare verbalt
  • Dödade i sin ungdom sin fru och barn, har aldrig varit glad sedan dess

Rådsherre 
Jarim Lascaris

  • Rådsherre över staden Erat
  • Medlem i Blå sällskapet, studerade samtidigt som er
  • Den akademiskt mest framgångsrike, och har aldrig lämnat de domänerna
  • Tror på ett upplyst kejsardöme där de lärda styr byråkratin

Lukas Hymeris

  • Studerade samtidigt som er
  • Den yngsta i gruppen
  • Vek och tafatt, mobbad
  • Såg Daak som främsta redskapet mot ett nytt Jargien efter Jargus
  • Försvann efter studietiden

Marius Fortunatis
 [Paul]

  • 39 år, från Jarum, bor i Daval
  • Leder postverksamheten inom CCA
  • Rik och känd äventyrare
  • Många kärleksaffärer och ex-fruar
  • Har startat en egen “koloni”, Maritus, nära Tarhai

Princeptor Valthian Randarian 
[Fredrik]

  • 49 år, från Randarian, bor i fält
  • Andre man i Corer Fexiores, leder ett ryttarkompani
  • Bitter hjälte från Drunok-kriget
  • Familjetragedi då båda bröderna dött
  • Har lätt till både skratt och våld

Praetor Felix 
Agrippa Quintillis 
[Petter]

  • 64 år, från Daval, bor i Daval
  • En av Davals rikaste män
  • Äger ett flertal gladiatorarenor
  • Är trots sin höga ålder mycket aktiv i societeten
  • Dekadent charmör

Prior Darrian Victorinas Everni 
[Marco]

  • 40 år, från Tibara, bor i Athor
  • Kontrollerar klosterstaden Athor och har fullmakt för provinsen Sardan
  • Teologiskt geni som ung
  • Fläckat rykte, makthungrig

2969 Brev från Darrian

Postat av
Svara

Daval 20/2 – 2969

Mina bästa och äldsta vänner och förtrogna,

Inledningsvis vill jag tack er alla för era lyckönskningar och presenter vid min fyrtionde födelsedag. Festen var ett gott tillfälle att minns svunna tider och samtidigt blicka framåt. Jag vill också tacka Antonos och sällskapet för förtroendet att bli andre man i Sällskapet. Jag är övertygad om att jag kan leverera.

Jag tror också att jag kommer att finna mig väl i Daval, speciellt med vänner som ni, och Daaks godhjärtade blick som vakar över oss alla. Det är inte ofta vi får en chans att sammanstråla allihop – jag tror inte det har skett sedan åren i Erat. Det var beklagligt att ni inte har möjlighet att träffa min kära hustru Atina. Jag valde att inte ta med henne. Jag är rädd att Daval hade gett henne för många intryck och tyvärr inte hjälpt henne i hennes sorg. Arma själ.

Jag kan inte låta bli att minnas Erat. Jag kanske börjar bli en gammal och nostalgisk man men födelsedagsfesten fick mig att tänka tillbaka på vår tid förr. En enklare tid, om jag så får säga. Felix, du verkar fortfarande ha energi som en ungdom, och med lömsk blick och fuktiga läppar betraktar du fortfarande de unga och sköna, ger dem en smekning över deras lena hy. Vissa saker förändras aldrig, gamle vän! V, dina ord som skallrar om förändring klingar lika fast nu som vid kvällsvarderna på St Yrgams. Ditt krigarhjärta höljer fortfarande en glöd som du inte har låtit fallna och stelna. Må Daak vara med dig alltid, kamrat! Marius, alltid ivrig och hungrig, alltid är det viktigast att synas. Din entré till festen är fortfarande något som det tisslas och tasslas om bland tjänstefolket på godset jag lånar. Jag förlåter dig den här gången också, men försök gärna att vara lite mer lågmäld nästa gång. Se till så att inte Daak ser dig som uppstudsig! Det var tråkigt att de övriga från Erat inte kunde närvara så att vi hade kunnat ha en fullständig sammankomst.

Er förtrogne
Darrian Everni Victorinas

2968 Brev från Marius till Valthian

Postat av
Svara

Kära Broder Valthian,

jag tackar vänligast för din hjälp när det gäller min näst äldste son Flavius önskan att få genomföra en grundläggande militärtjänstgöring. Hans två år inom kejsardömets legioner, och dessutom den ökända ’Corer Fexiores’, har gjort honom gott. Även Flavius är mycket tacksam för din hjälp och ditt goda mentorskap åt honom under hans tid. Det glädjer mig mycket att en av mina söner väljer den militära banan och dessutom i armén. Flavius var länge inriktad på att liksom mig tjänstgöra inom flottan. Jag har dig mycket att tacka för att han kommit på bättre tankar. Du vet hur mycket jag älskar havet och framförallt skepp, men den jargiska flottan, som jag tidigare förlänats titeln imperator navale över, är ju inte särdeles ståtlig. Såväl sabrierna som cirefalierna har ekor med bättre stridskapacitet än delar av vår flotta. Det är synd och skam att den ståtliga kejserliga flottan tillåtits förfalla så under Jargus tid.

Hursom har Flavius beslutat sig för att vid stridsakademin i Megara studera militär strategi och historia. Det glädjer mig mycket!

När du nu blivit av med en Fortunatis hoppas jag att du tar emot en annan. Det var länge sedan jag hade tid över för mig själv och Daval har på sistone börjat tråka mig.  Jag har tröttnat till leda på alla dessa kejserliga blanketter som skickas till mig att jag beslutat att elda upp dem alla och betala de baskade förseningsavgifterna istället. Det visade sig att de blanketter som anlänt under en månads tid räckte gott och väl för att värma större delen av hushållet i närmare ett dygn. Nu behöver jag lite omväxling och hoppas att du vill ha förbarmade över mig i denna fråga.

För några år sedan besökte jag ju dig och din bataljon under en dryg månads tid och deltog i era sedvanliga aktiviteter. Detta skänkte mig stor glädje och jag hoppas nu att du är villig att ta emot mig under en liknande tidsperiod för att dela ett par stop öl med dig och dina mannar och även få pröva att svinga min värja, vilken dina mannar vid åsyn skrattar gott åt. Jag har också sökt tillse att din gamla kamrat vapenmästaren Izman Regelius medföljer frånDaval till dig för detta besök, men det verkar som den gode Izman har viktigare saker för sig bland hovets damer. De vore trevligt om vi tre kunde återuppleva några av de stunder vi upplevt tillsammans på St Yrgams.

Angående St Yrgams stötte jag nyligen ihop med en av våra plågoandar från denna tid – professor Ervius Donato. Jag mötte honom helt plötsligt där på gatan i Daval. Eller jag tror det var han. Han stannade till ett kort ögonblick och stirrade förvånat in i mina ögon. Hans ansikte var vedervärdigt åldrat och ärjat av hans märkliga hudsjukdom, men hans ögon lyste fortfarande klara, med en gulaktig ton. Han höll sig fortfarande med långa naglar och stripigt hår. Jag kom på mig själv med att än en gång, liksom senaste gången jag såg honom för snart tjugo år sedan, instinktivt vika av med blicken. När jag, till skillnad från vad jag vågat förr, tittade upp igen, var han som bortblåst.

Jag grämer mig ibland att vi tillät denne man göra det han gjorde mot Lukas.  Vi hade kunnat stoppa det! En så ung och svag pojke som Lukas var! Vår vän! Eller i alla fall vår broder. Och vi gjorde ingenting. Vi hade lätt kunnat stå upp mot Ervius om vi velat, men vi lät det hända. Och vissa av oss själva gjorde värre saker. Eller hur Valthian?
Jag har försökt söka upp Lukas flera gånger sedan Erat. Vissa har sagt att han tog sitt eget liv bara någon dryg månad efter att vi lämnat Erat. Funnen i en av stadens sämre gränder, påstås det. Men inga bevis. Och andra säger att de sett honom levande flera år senare. Hans mor lever än, har aldrig blivit sig själv sedan Lukas försvann. Jag ga henne ett exemplar av min bok, det kanske piggar upp.

I vilket fall har jag tänkt bege mig till mitt residens iFlavare som ju bara ligger några dagsmarscher från din bataljons bas. Mina döttrar medföljer dit och det vore trevligt om du hade möjlighet att personligen titta förbi ett par dagar som svar på detta brev. Särskilt Tullia tjatar om att få träffa dig. Antagligen eftersom du är den ende påMundana som hittills låtit henne vilt svinga ett svärd. Tur att det var din slav hon träffade och inte något dyrt prydnadsföremål eller liknande.

Sist men inte minst måste jag också ödmjukast få tacka för dina insatser hos Imperatorernas byråkrater här i Daval. Ditt föredrag om hur mycket effektivare den militära postgången skulle vara om den sköttes av CCA:s postverk istället för av militära kurir i fredstid har tydligtvis gjort ett stort intryck på byråkraterna. De har beslutat att låta legionen som är stationerad i Tibara under en period nyttja CCA:s kurirer för postgången för senare utvärderingar. Som tack för din insats kommer givetvis CCA att visa sin generositet.

På återseende,
Marius Fortunatis, 2968 e.D.

2968 Brev från Jarim

Postat av
Svara

Kära Valthian, Marius, Felix,

Jag har inte skrivit till er på länge och vi har inte träffats på ännu längre. Mitt ärende är dessvärre inte endast för vänskap och glada historier. Ni har säkerligen mottagit Antonius brev rörande den nye sekondanten, och jag vet att ni alla var nära bekanta med Darrian. Men jag har mina farhågor om denne nye sekondant. Ni kan inte ha undgått att Athors sten försvunnit, ett stort orosmoln för alla kyrkotrogna. Hans andra affärer är oklara likaså. Vad jag fått erfara menar vissa att Darrian ändrats mycket på sistone, att han blivit en mer hänsynslös och kall människa.

Dessa må vara kvaliteter Antononius söker för sin sekondant, men i min mening bör sekondanten svara först och främst för värderingarna i det Blå Sällskapet, och i andra hand för sin egen framgång. Jag kan yppa för er att Antonius tidigare talat med mig om att utnämna mig som sekondant. Min erfarenhet inom Blå sällskapet är svåröverträffad, och som rådsherre av Erat har jag nära kontakter med de lärda och universitete – där våra rötter ligger, bröder.

Jag ber er, far varsamt med mitt brev och mina åsikter, som yppats i förtroende. Förhoppningsvis kommer vi få en chans att samtala någon gång snart, men jag ber er också att skriva tillbaka med era tankar.

Er frände,
Rådsherre Jarim Lascaris, 2968 e.D.