Szakar

Szakar Syfitolor (Petter)

Szakar är en cirefalisk ung man som nyligen blivit en del av den Ebhronitiska kulturen och är en medlem av krigarordern och hus Syfitol. Szakar har alltjämt en stark koppling till sin riktiga familj och inte fullt ut anammat det Ebhronitiska sättet att leva. Hans familj sägs också ha sålt allt de hade för att kunna ge honom en god utbildning och köpa (vissa skulle säga muta) honom en ingång till det Ebhronitiska samhället.

Szakar är tränad av en cirefalisk klingmästare och detta har gjort honom en naturlig del av krigarordern. Han är lärling och högra hand till Kapten Zviadi och är ålagd att övervaka och hjälpa till med försvaret av kolonin.  

Szakar förstår vikten av styrka och makt. Har man denna på sin sida kan man göra vad man vill. Självklart kan man spela spelet utan att fuska men om man på detta sätt riskerar att förlora är det bättre att sparka undan benen på motståndaren. Szakar saknar dock en del av disciplinen som krävs. Innerst inne är han allt för nyfiken och äventyrlig och även om han vill hålla huvudet kallt och vara taktisk är det svårt för honom att inte släppa greppet och kasta sig in i något nytt och bara improvisera utan att planera. Trots allt vill han bara leva och upptäcka nya saker och inte vara fast i det sociala spel som han är inmutad i. Sedan finns det något annat där på Luberos. Han har haft otaliga drömmar om ön, redan innan han kom dit, och sedan ankomsten har de blivit fler och allt kraftfullare.

 

Bakgrund

När jag var liten var havet mitt hem. De första stapplande stegen togs på det gungande däcket på familjens fartyg ”Ruzanions pärla”. Jag vaggades till sömns av vågorna och tittade fascinerat på seglen som slog i vinden och fåglarna som följde skeppet så långt ut till havs. Jag fick det berättat att vi hade lämnat det som var kolonin Asharion sedan det primitiva folket där gjort uppror och att min fader och moder nu var så tyngda av skuld (själslig som ekonomisk) att vi färdades mellan hamnstäder, öar och olika riken i jakt på något jag inte kunde förstå.

Min far satt mestadels i sin hytt, uppsvälld och däst, och drack vin från morgon till kväll. Min mor försökte hålla sig för sig själv men så fort de kom nära varandra brast de ut i våldsamma gräl. Min farfar, och tillika morfar, sade att det berodde på att de var syskon och att de likt som när de var små alltid bråkat.  Han skrattade dock åt deras utbrott och tog mig i sitt knä och kallade mig för hans lilla sparv.

Han var en klingmästare och det var till största del för att stilla sin egen tristess som han började undervisa mig. På det gungande däcket i regn som i solsken i dyningar som i stiltje möttes våra klingor och han var snar till att ge mig en örfil när jag gjorde för många misstag men sedan snabbt ge mig en godsak om jag gjort något riktigt duktigt.

Jag fick lida den klassiska undervisningen med rigorös skolgång och disciplin av min privatlärare men tankarna drev iväg som molnen på himlen och jag fastnade aldrig för de tjocka böckerna eller de heliga rullarna. Skeppet var en egen värld och nätterna bjöd på mer spännande äventyr. Jag visste varje skrymsle och varje vrå. Kunde krypa längst in under skrovet vid barlasten, stjäla mat från förrådet eller starksprit från kaggarna. Jag kunde sitta gömd i skuggorna och lyssna i timmar under däck medan sjömännen spelade tärning och berättade historier om vilddjur, bestar, skökor och kungar. De visste hur man förutsade vädret genom att blanda salt och sött vatten och spegla himlen i det. De drack rikligt för att hålla humöret uppe och jag såg hur vuxna och starka män kunde bli som barn och utan skam gråta i varandras armar.

Vi anlöpte i hamn gång på gång alltid i en främmande stad och min far och mor klädde upp sig i sina finaste kläder och anlade sina vackraste leenden och gick stolta och självsäkra upp mot palats och borgar. När de kom tillbaka var blickarna nedslagna och strax seglade vi vidare.

Slutligen anlände vi till riket Ebhron. En plats som de flesta sjömän sade låg vid världens ände. Här blev vi mottagna och fick slå oss till ro. Men för min del blev det en tid av prövningar. Jag var rastlös på land och stirrade alltid ut mot havet. Språket var nytt och kändes grovt och tungt att uttala och folket var annorlunda. De ting som jag fått veta sedan barndomen om familjens styrka, sammanhållning samt blodets renhet ifrågasattes och jag fick höra hur barn togs från sina familjer och spreds ut över riket utan någon koppling till sitt ursprung.

Jag fick dock alltid veta att jag var speciell. Att jag var annorlunda. Min far och mor pratade om det faliska blodet och att vi formade våra egna lagar och att jag skulle återupprätta familjens ära.

Under några år spenderade min familj sina sista tillgångar. Skeppet såldes, juvelerna gavs i ”gåvor” för att vi skulle bli emottagna och rätt dörrar skulle öppnas. Min farfar (morfar) dog inte långt efter ankomsten och han lämnade sin melomanklinga till mig.

Slutligen var ”avtalet” ingått. Jag blev en del av krigarordern och hus Syfitol. Jag lämnade mitt hem och fick börja ett nytt liv med en ny familj. Med charm och manipulation hade jag inte svårt att få vänner men jag föraktade det stela systemet. Den eviga maktkampen. Men så kom beslutet att jag skulle bli lärling till Zviadi på den nya kolonin på Luberos. Detta väckte ogillande i mitt ”hus” då många ansåg (rätteligen) att min familj mutat mig till den positionen.

För mig lät det dock spännande. En ny tid på en ny värld. En okänd ö fylld med mysterier och bort från det hårda och kvävande styret i Ebhron. Kanske en möjlighet till frihet.

 

Relationer

Dobax: Har ett tråkigt och översittande beteende, men är en skicklig person väl värd att hålla sig väl med.

Parda: Förmodligen samma mål som mig, men verkar labil. Mycket attraktiv!

Kapten Zviadi: Verkar inte kunna hantera Luberos, en svaghet som jag kan utnyttja för att ta hans position. Men under tiden gäller det att hålla sig väl uppåt!

Obulbul: Har många spännande historier och gillar att prata om sjölivet, en mycket trevlig person att spendera en fartygsresa med!

Adzizmar: En likasinnad, förmodligen – känner en koppling till denne samt intresse för vad denne håller på med.

Personlighet och motiv

  • Beteende: Social, pratar mycket, stora och yviga gester.
  • Motiv: Familjens önskan och planer driver karaktären till Luberos för att med den faliska listen hamna i en maktposition som är inkomstbringande och som kommer kunna upprätta familjens ekonomiska situation och anseende.
  • Kärlek: Blir attraherad av de som är lite mer djuriska och farliga. De skall helst vara rebelliska och bryta invanda mönster. Allt för väna och tama gör honom snabbt uttråkad.
  • Rädsla: Att fastna i det sociala spelet och att inte kunna bryta sig loss. Att förlora all sin frihet. Fruktar och undviker sjuka människor, finner dem obehagliga.