2968 Brev från Marius till Valthian

Kära Broder Valthian,

jag tackar vänligast för din hjälp när det gäller min näst äldste son Flavius önskan att få genomföra en grundläggande militärtjänstgöring. Hans två år inom kejsardömets legioner, och dessutom den ökända ’Corer Fexiores’, har gjort honom gott. Även Flavius är mycket tacksam för din hjälp och ditt goda mentorskap åt honom under hans tid. Det glädjer mig mycket att en av mina söner väljer den militära banan och dessutom i armén. Flavius var länge inriktad på att liksom mig tjänstgöra inom flottan. Jag har dig mycket att tacka för att han kommit på bättre tankar. Du vet hur mycket jag älskar havet och framförallt skepp, men den jargiska flottan, som jag tidigare förlänats titeln imperator navale över, är ju inte särdeles ståtlig. Såväl sabrierna som cirefalierna har ekor med bättre stridskapacitet än delar av vår flotta. Det är synd och skam att den ståtliga kejserliga flottan tillåtits förfalla så under Jargus tid.

Hursom har Flavius beslutat sig för att vid stridsakademin i Megara studera militär strategi och historia. Det glädjer mig mycket!

När du nu blivit av med en Fortunatis hoppas jag att du tar emot en annan. Det var länge sedan jag hade tid över för mig själv och Daval har på sistone börjat tråka mig.  Jag har tröttnat till leda på alla dessa kejserliga blanketter som skickas till mig att jag beslutat att elda upp dem alla och betala de baskade förseningsavgifterna istället. Det visade sig att de blanketter som anlänt under en månads tid räckte gott och väl för att värma större delen av hushållet i närmare ett dygn. Nu behöver jag lite omväxling och hoppas att du vill ha förbarmade över mig i denna fråga.

För några år sedan besökte jag ju dig och din bataljon under en dryg månads tid och deltog i era sedvanliga aktiviteter. Detta skänkte mig stor glädje och jag hoppas nu att du är villig att ta emot mig under en liknande tidsperiod för att dela ett par stop öl med dig och dina mannar och även få pröva att svinga min värja, vilken dina mannar vid åsyn skrattar gott åt. Jag har också sökt tillse att din gamla kamrat vapenmästaren Izman Regelius medföljer frånDaval till dig för detta besök, men det verkar som den gode Izman har viktigare saker för sig bland hovets damer. De vore trevligt om vi tre kunde återuppleva några av de stunder vi upplevt tillsammans på St Yrgams.

Angående St Yrgams stötte jag nyligen ihop med en av våra plågoandar från denna tid – professor Ervius Donato. Jag mötte honom helt plötsligt där på gatan i Daval. Eller jag tror det var han. Han stannade till ett kort ögonblick och stirrade förvånat in i mina ögon. Hans ansikte var vedervärdigt åldrat och ärjat av hans märkliga hudsjukdom, men hans ögon lyste fortfarande klara, med en gulaktig ton. Han höll sig fortfarande med långa naglar och stripigt hår. Jag kom på mig själv med att än en gång, liksom senaste gången jag såg honom för snart tjugo år sedan, instinktivt vika av med blicken. När jag, till skillnad från vad jag vågat förr, tittade upp igen, var han som bortblåst.

Jag grämer mig ibland att vi tillät denne man göra det han gjorde mot Lukas.  Vi hade kunnat stoppa det! En så ung och svag pojke som Lukas var! Vår vän! Eller i alla fall vår broder. Och vi gjorde ingenting. Vi hade lätt kunnat stå upp mot Ervius om vi velat, men vi lät det hända. Och vissa av oss själva gjorde värre saker. Eller hur Valthian?
Jag har försökt söka upp Lukas flera gånger sedan Erat. Vissa har sagt att han tog sitt eget liv bara någon dryg månad efter att vi lämnat Erat. Funnen i en av stadens sämre gränder, påstås det. Men inga bevis. Och andra säger att de sett honom levande flera år senare. Hans mor lever än, har aldrig blivit sig själv sedan Lukas försvann. Jag ga henne ett exemplar av min bok, det kanske piggar upp.

I vilket fall har jag tänkt bege mig till mitt residens iFlavare som ju bara ligger några dagsmarscher från din bataljons bas. Mina döttrar medföljer dit och det vore trevligt om du hade möjlighet att personligen titta förbi ett par dagar som svar på detta brev. Särskilt Tullia tjatar om att få träffa dig. Antagligen eftersom du är den ende påMundana som hittills låtit henne vilt svinga ett svärd. Tur att det var din slav hon träffade och inte något dyrt prydnadsföremål eller liknande.

Sist men inte minst måste jag också ödmjukast få tacka för dina insatser hos Imperatorernas byråkrater här i Daval. Ditt föredrag om hur mycket effektivare den militära postgången skulle vara om den sköttes av CCA:s postverk istället för av militära kurir i fredstid har tydligtvis gjort ett stort intryck på byråkraterna. De har beslutat att låta legionen som är stationerad i Tibara under en period nyttja CCA:s kurirer för postgången för senare utvärderingar. Som tack för din insats kommer givetvis CCA att visa sin generositet.

På återseende,
Marius Fortunatis, 2968 e.D.