Daval 20/2 – 2969

Mina bästa och äldsta vänner och förtrogna,

Inledningsvis vill jag tack er alla för era lyckönskningar och presenter vid min fyrtionde födelsedag. Festen var ett gott tillfälle att minns svunna tider och samtidigt blicka framåt. Jag vill också tacka Antonos och sällskapet för förtroendet att bli andre man i Sällskapet. Jag är övertygad om att jag kan leverera.

Jag tror också att jag kommer att finna mig väl i Daval, speciellt med vänner som ni, och Daaks godhjärtade blick som vakar över oss alla. Det är inte ofta vi får en chans att sammanstråla allihop – jag tror inte det har skett sedan åren i Erat. Det var beklagligt att ni inte har möjlighet att träffa min kära hustru Atina. Jag valde att inte ta med henne. Jag är rädd att Daval hade gett henne för många intryck och tyvärr inte hjälpt henne i hennes sorg. Arma själ.

Jag kan inte låta bli att minnas Erat. Jag kanske börjar bli en gammal och nostalgisk man men födelsedagsfesten fick mig att tänka tillbaka på vår tid förr. En enklare tid, om jag så får säga. Felix, du verkar fortfarande ha energi som en ungdom, och med lömsk blick och fuktiga läppar betraktar du fortfarande de unga och sköna, ger dem en smekning över deras lena hy. Vissa saker förändras aldrig, gamle vän! V, dina ord som skallrar om förändring klingar lika fast nu som vid kvällsvarderna på St Yrgams. Ditt krigarhjärta höljer fortfarande en glöd som du inte har låtit fallna och stelna. Må Daak vara med dig alltid, kamrat! Marius, alltid ivrig och hungrig, alltid är det viktigast att synas. Din entré till festen är fortfarande något som det tisslas och tasslas om bland tjänstefolket på godset jag lånar. Jag förlåter dig den här gången också, men försök gärna att vara lite mer lågmäld nästa gång. Se till så att inte Daak ser dig som uppstudsig! Det var tråkigt att de övriga från Erat inte kunde närvara så att vi hade kunnat ha en fullständig sammankomst.

Er förtrogne
Darrian Everni Victorinas