Titlar i Jargien

Dessa titlar fanns att välja bland eller inspireras av inför valet av karaktärer till Jargus är Död.

Högre maktpositioner inom Jargien

  • Princep (provinshärskare)
  • Guvernör (koloni eller distriktshärskare)
  • Lagråd (medlem i lagrådet, stiftar kejsardömets lagar)
  • Faktorator (medlem i verkställande råd, kejsarens utvalde)
  • Imperator (legionsgeneral)
  • Primod (”biskop”, kan vara medlem i Aboratens råd för extra makt)
  • Borgmästare
  • Ordensmästare – precept (leder en tempelriddarorden)
  • Ledare av handelskompani (direktör, president, ordförande)
  • Ambassadör (från utlandet, bör lämpligen inte vara alltför oliksinnad Jargien)

Adelstitlar

  • Princep – motsv hertig, alltid provinshärskare
  • Duce/Dux – motsv greve, ofta guvernör eller borgmästare
  • Laudates – motsv baron, ofta officer
  • Jordanes – markägare, typiskt den bästa titel en icke-adlig kan nå
  • Cavalles – riddare, en ganska betydelselös hederstitel

Övriga positioner

  • Consultator – advokat eller juridisk rådgivare
  • Cognitor – kunskapare / kejserlig spion
  • Magistrat (domare, leder städers domstolar)
  • Gladiatorföreståndare
  • Stor författare/filosof/professor/artist
  • Hög officer / känd krigare

Companiea Comercions Abundantis

Huvudsysslor

  • Frakt av passagerare
  • Frakt av varor inom Jargien
  • Postförmedling

CCA lever i princip uteslutande på den livliga handeln inom Jargien. Handelshuset köper upp varor av fasta leverantörer i första hand (ofta handelshus med omfattande utrikeshandel eller stora jordägare) och fraktar sedan dessa vidare till större städer för försäljning till ett högre pris.

På grund av handelshusets i princip heltäckande nät har man arbetat upp en stor effektivitet såväl kostnadsmässigt som logistisk. De många mindre stationerna som handelshuset handhar i princip i varje stad och längs med strategiska platser på de kejserliga vägarna, verkar ofta som omlastningsplatser och mindre lager i väntan på vidare transport. De mängder av kurirer som handelshuset pga. sin postförmedling har att tillgå utgör ett utmärkt medel för att inhämta information om ankommande leveranser så att mottagande stationer i förväg kan planera vidare distribution av godset.

Nyckelpersoner, Styre & Organisation

CCA ägs i huvudsak av ätterna Fortunatis, Ulixis och Regelius.

CCA styrs av ett råd bestående av 9 medlemmar, varav en rådspresident. Traditionellt utser de tre ätterna tre representanter vardera vilka inom sig beslutar om vem som ska utses till rådspresident. För tillfället består rådet av Margum Regelius (rådspresident), Princep Stefanos Regelius (provinshärskare i Lothian), Uninos Regelius (borgmästare i Megara), Intalea Fortunatis, Falx Fortunatis (guvernör i Lativa), Marius Fortunatis, Princescan Justine Ulixis (Provinshärskare i Rankun), Duce Olos Ulixis (Provinshärskare på Berenholt) samt Victor Ulixis.

För varje större handelsnav (beskriva nedan) finns en Direktör med ansvar för sin ort samt de mindre stationer som ligger inom dennes område. Direktörerna är ofta personer inom någon av de tre ätterna. Traditionellt har ätten Regelius varit ansvariga för östra Jargien, Ulixis för de norra delarna och ätten Fortunatis för Daval, provinserna Jargien och Okrana. Ätten Fortunatis genom Marius Fortunatis sköter också hela den rikstäckande postförmedlingen med centralt nav i Daval.

Huvudorter

Eftersom CCA i mångt och mycket är ett fraktföretag med liten egen utvinning och produktion är det viktigt för handelshuset att finnas representerat på alla logistiska nyckelplatser i riket. För att täcka Jargiens flod- och vägnät har man försökt etablera sig i varje logistiskt nav.

Förutom dessa logistiska nav består handelshuset av en mängd mindre stationer längs med vägar och floder i riket. Dessa stationer bemannas normalt endast av 1-2 personer, men besöks ofta av desto fler handelsmän och kurirer inom CCA.

Här följer en kort redogörelse för CCA:s viktigaste nav:

Daval utgör hjärtat i CCA:s verksamhet. I Davals hamn har handelshuset ett stort område med såväl lager som administrationsbyggnader. På området finns ett torg som i folkmun kommit att kallas ”Överflödets torg”. Torget har blivit en viktig mötesplats för CCA:s representanter och de köpmän vilka handlar varorna i staden. Direktören i Daval är Intalea Fortunatis som är kusin till guvernören av Lativa; Falx Fortunatis. I Daval ligger också navet för CCA:s postförmedling.

Lagath är CCA:s viktigaste filial utanför Daval. Härifrån sköter CCA stora delar av sin verksamhet i sydöstra Jargien. Direktören i Lagath är tillika CCA:S rådspresident Margum Regelius. CCA har här ett stort magasin i hamnen, intill de egna kajplatserna och ”CCA-piren” samt en fullkomligt överdådig administrationsbyggnad i stadens finare delar. Administrationsbyggnaden kallas i folkmun för ”Krusidullslottet” då dess stora detaljrikedom i arkitekturen gjort huset på tok för pråligt med spirar och fina snirklande, men opraktiska, torn åt alla håll och kanter.

Morus är en viktig omlastningsplats för transporter på floden upp till Daval. CCA har här egna bryggor och kajplatser för sina många flodbåtar. Administrationen sköts av Direktör Maian Regelius som också är primod i staden med omnejd. Administrationen har primoden flyttat till sitt kyrkliga högkvarter.

Megara är ett klassiskt Regelius-fäste och härifrån stadshuset styr Direktör Uninos Regelius (borgmästare i Megara). Till viss del utgörs kommersen här av omlastning för flodbåtar vidare upp till Erat men framförallt är det landbaserade transporter i sydöstra Jargien som har sin utgångspunkt här. Flodbåtarna fraktar också mycket varor från inlandet ner till Lagath för försäljning till handelshus med export till andra delar av världen. I Megara finns också en större kurirstation för postförmedlingsverksamheten.

Jukon är centrum för CCA:s verksamhet i Jargiens allra mest sydöstliga delar. Här kommer många utlandsfartyg in från de östra delarna av Mundana. CCA har här många flodbåtar, men också vanliga vagntransporter, för leveranser till Erefalan, Athor och andra större städer och orter norröver. Direktör är Grappina Regelius och hennes residens fungerar även som administration.

Hamath är ändstation för flodtransporterna längs floden Rher som också passerar Daval. Härifrån skeppas jordbruks-, boskaps- och råmaterialsresurser ner till Daval tillbaks med de båtar som anlänt från Morus och Pelu-ka Omo, via Daval, med lyxvaror och annat som inte finns att tillgå i de nordliga städerna. I Hammath finns liksom i Megara en mycket stor apparat för att hantera de mängder av vägtransporter som CCA låter utgå härifrån till de nordöstra delarna, men också vidare väster ut. Direktör är Jantor Ulixis.

Lamur är navet i CCA:s västliga verksamhet. Här styr Direktör Falx Fortunatis (guvernör i Lativa). Nära det stora guvernörsresidenset ligger CCA:s administrationsbyggnad i staden och här finns också ett viktigt nav för handelshusets postförmedling. I egenskap av guvernör har Falx Fortunatis ordnat förmånlig tillgång till hamnplatser för såväl flodbåtar som ankommande skepp till CCA. CCA:s lilla havsgående handelsflotta utgår från Lamur till Övärlden eller de Jargiska provinserna.

Pelu-ka Omo är enkom en enda stor marin omlastningplats för CCA. Administrativt ligger kontoret under kontoret i Lamur och direktören där. Dels köps varor för vidare försäljning i staden, men framförallt sker omlastning av varor till Morus eller Lamur där varorna skeppas vidare.

Jarum är det administrativa centrat i nordvästra Jargien för CCA. Direktör är Vincento Fortunatis som administrerar verksamheten från Palatia Fortunatis. Härifrån tas mycket varor emot från leden över Tarkas till västerlanden. CCA har också egna karavaner som går över Tarkas.

Xanto är ett litet kontor som har mycket svårt att stå sig i konkurrensen mot redan etablerade handelshus. Några privilegiebrev för denna hamn har CCA ännu inte fått vilket gör att närvaron här är svår. Kontoret har ingen egen direktör utan administreras från Jarum. Närvaron motiveras dock av att man vill försöka säkra marginalerna från importen från kolonin Lothian så gott det går. Här är det samarbete Marius Fortunatis byggt upp med ätten Lemire som har ett ganska starkt fäste i Lothian, mycket viktigt, sedan ätten Lemire har goda förbindelser med provinsen Genrios mäktigaste ätt Arcadis.

Binkh är navet för landtransporter i nordvästra Jargien. Direktör är Princescan Justine Ulixis (Provinshärskare i Rankun) som gör allt för att CCA ska erhålla monopol i Rankun. Ett större nav för postförmedlingen är också beläget här.

Nya områden

Pelm är ett av CCA:s mer expansiva kontor för tillfället. Direktör är Duce Olos Ulixis som också är provinshärskare på Berenholt. Genom att erbjuda havsgående skepp en smidig omlastning i Pelms hamn istället för i hamnstäderna på Jargiens fastland till höga hamnpriser och ibland långa väntetider, har verksamheten i Pelm kommit att blomstra. Varorna fraktas sedan de lastats av med mindre snabbgående skepp från CCA direkt till de övriga naven i främst Mours. Lagath och Lamur för vidare transport och försäljning.

Lothians kontor styrs av Princep Stefanos Regelius som också är provinshärskare. Det här är ett av få ställen där CCA sysslar med faktisk utvinning och förädling av olika varor (mest lyxvaror för export till Jargien) som sedan skeppas till Xanto för vidare transport.

Maritus är CCA:s senaste projekt. Projektet leds av Marius Fortunatis och består i en ny kolonisering av en ö utanför Tharhai. Till en början var det hela tänkt att utgöra en handelsstation liksom de flesta av CCA:s projekt. Dock har projektet kommit att utvecklats sedan man upptäckte den rika tillgången av silke på ön. En ordentlig silkesproduktion har börjat ta form som en följd av detta.

Maritus viktigaste funktion är dock fortsatt att utgöra en handelsstation för kryddor, tesorter, kaffe, choklad och andra lyxvaror som inte återfinns i Jargien. Från handelsstation utgår en flotta ungefär en gång per månad för att handla av lokalbefolkningen på fastlandet.

Maritus är utvalt för sitt strategiska läge utifrån ett försvarsperspektiv. Ena sidan av ön består av i princip lodräta klippor där landstigning är omöjlig. Ön är formad som ett U och ankommande skepp måste segla in i viken för att nå den brygga som anlagts. Då det är relativt långgrunt i viken är bryggan ett par hundra meter lång. Totalt omfattar ön cirka 300 km2.

På ön har CCA anlagt en tvåvånings administrationsbyggnad som ligger ner vid vattnet vid bryggans fot. Här finns också ett stenbelagt torg och ett kapell har nyligen anlagts här. I hamnen återfinns ett tiotal lagerbyggnader och bodar tillhörande CCA samt tjugotalet mindre hus för handelshusets anställda. Det finns numer också en fullt fungerande smedja, ett bageri, ett fiskrökeri samt en vattenkvarn invid en av de strida bäckar som rinner ut i havet från berget. Strax ovanför hamnläget, på en strategisk platå i den stora klippa som ön består av till stor del, ligger residenset. Här bor idag CCA:s representant på plats, Flavius Ignitum. Även om residensets trevåningars centralbyggnad är färdigställd byggs fortfarande flyglar och annat. Residenset är omgärdat av en hög mur som är sammanbyggd med den omgivande klippan, vilket får hela platsen att likna ett kompakt svårintagligt fort.

Totalt bor idag cirka 570 personer i hamnläget. Av dessa är ett drygt hundratalfemotiotal anställda av CCA och utför expeditioner till Tharhai och återför varor till ön som sedan transporteras med större fartyg till Jargien. Övriga personer är hantverkare, handelsmän m.fl. från främst Jargien, men enstaka andra nationer finns representerade, som valt att bosätta sig på ön. Ytterligare cirka 250 personer ur den lokala befolkningen lever på ön och ingår i CCA arbetsstyrka med att odla marken på ön eller framställa silke. Ett femtiotal lokala fiskare är också bosatta på mindre närbelägna öar och förser ön med fiskleveranser.

Ätten Fortunatis

Ätten Fortunatis

Ätten Fortunatis är en mycket gammal ätt som kan härledas till ett par hundra år före Daak. Ursprungligen har ätten sitt fäste i nordvästra Jargien i det jordbrukssamhälle som växte fram där. Man är fortfarande en stor jordägare i provinsen Jargien. Med tiden och i takt med att större städer började växa fram skaffade man sig en position inom byråkratin och handeln i området. Ätten blev snart en dominerade ätt i konungariket Jargien. Sakta men säkert genomförde man en kolonisering och erövring av områden nordväst om Jargien (dagens Okrana) och anlade här med tiden ett starkt fäste för ätten. Många inom ätten anser fortfarande att Okrana är något av ”Fortunatis-land”. Ättens starka fästen kom med tiden att delas mellan Lamur, där det administrativa och ekonomiska centrat för släkten återfanns, och Jarum, där mer traditionella markägare inom ätten samlades.

I takt med att konungariket Jargien expanderade gjorde så även ätten som en av rikets mest framträdande familjer. När Jargien utropades till kejsardöme av en Fortunatis medföljde också många ättmedlemmar till den nya administrationen i Daval. Dessa har allt sedan dess blivit kvar där och Daval har blivit ett viktigt fäste för ättens politiska och ekonomiska inflytande.

Ätten Fortunatis är en välkänd ätt och relativt omtyckt och respekterad av befolkningen, särskilt på landsbygden i de västra delarna. De är kända i de högre kretsarna som hedersamma och goda administratörer. De har en tendens att särskilt söka sig till exaktorposter, men även poster som magistrater. Ätten har få millitära talanger och de få som finns koncentreras till Okrana för att utgöra ett första hinder mot hotet från väster. Relationen till Daak-kyrkan är allt sedan ätten lade grunden till dess expansion i konungariket Jargien mycket god. Ändock innehar få Fortunatis höga ämbeten inom kyrkan, men desto fler är klostermän och –kvinnor. Då mycket av ättens makt koncentreras kring handel med jordbruksvaror och inom CCA har de ämbetsposter man eftertraktat ofta strävat till att gynna dessa intressen, därav främst exaktor och magistratämbeten snarare än militär och kyrklig makt.

Framträdande Fortunatis genom historien

  • Kung Ignatius I, Byggde upp Daak-kyrkan i Jargien (ca 50 e.D.)
  • Drottning Vitalia, Förlorade hela jargiska flottan i slaget om Szal Dorain mot falierna (ca 210 e.D)
  • Kejsare Nargan a Lamur, Kejsardömet första kejsare (ca 478 e.D)

Ättens tre grenar

Genom århundradena har ätten i huvudsak kommit att indelas i tre olika grenar enligt nedan.

Traditionalisterna/Jordägare, Byråkrater

Allmänt: Detta är den äldsta grenen av ätten. De utgör fortfarande lite av ättens rötter och har ett relativt stort inflytande inom den. Medlemmarna är inte särskilt rika individuellt, men tillsammans utgör deras egendomar en stor förmögenhet. Mycket av denna är dock bunden till mark, kreatur och slavar. Denna del av ätten är också närmast bunden och lojal till Daak-kyrkan.

Huvudort: Starkast fäste i Jarum i ’Palatia Fortunatis’

Huvudnäring: De flesta inom ätten är markägare i Okrana, men i viss utsträckning även i Genrio, Mihrit, Rankun och nordvästra Jargien.

Positioner: Håller samtliga exaktor- och magistratämbeten i Okrana, samt spritt i övriga intilliggande provinser. Också borgmästartiteln i Jarum och indirekt i Absalon tillhör ätten. Stark närvaro inom Okranas militär genom Imperator Cornelius lo Brave, men också genom andra officerare i de stora garnisonerna i provinsen.

Företrädare: Imperator Cornelius lo Brave Fortunatis – Imperator för ‘Pugnon Vinca’ utanför Jarum. Fick ta över ansvaret för ättegrenen i Okrana efter Heracleitus Fortunatis död för ett tiotal år sedan. Eftersom Heracleitus son, Marius, inte fanns på plats i Jarum, och inte heller hade något brinnande intresse för att ta över detta ansvar, var Cornelius ett givet val. Han är mycket respekterad av de flesta Fortunatis. I takt med att Domitius Fortunatis, släktens främsta företrädare och lagråd i Daval, har börjat träda tillbaks allt mer av åldersskäl, har Cornelius fått allt mer att säga till om i ätten.

Övriga: Marius Fortunatis – i särklass rikast i denna del av ätten. Son till den föregående företrädaren för ättegrenen; Heracleitus Fortunatis. De flesta hade väntat sig att Marius skulle ta över denna del av ätten efter sin far, men Marius hade andra önskemål. Många inom denna ättegren ser därför med sneda ögon på Marius som lite av en svikare mot det traditionella Fortunatis. Att Marius mor var en Fortunatis från ättegrenen i Daval och en hårdför rik kvinna med stort inflytande och okonventionella metoder förbättrar inte synen på Marius person.Många är dock ambivalenta i sin inställning eftersom många blivit beroende av Marius kreditgivning för sin verksamhet. Marius många kontakter har också visat sig användbara i politiska strider även i Okrana och han har hittills aldrig svikit medlemmar av sin ätt.Marius har också seglat upp som ett tänkbart alternativ som efterträdare till Domitius Fortunatis som släktens främsta företrädare i Daval. Marius är son till Domitius äldre syster, som var en mycket färgstark och i Daval omtyckt och respekterad kvinna. Han har också hjälpt många inom ätten genom sin givmildhet och sin kreditgivning vilket gjort honom populär även i Fortunatis Daval-kretsar. Han har de senaste åren också börjat få visst indirekt politiskt inflytande genom sina kontakter med högt uppsatta politiker och handelsherrar.

Ione Marcian-Fortunatis – är borgmästare i Jarum. Trots att Ione i grunden är en Marcian ser alla Fortunatis henne som en Fortunatis. Hon beter sig också i mångt och mycket som detta och även om hennes far är en traditionell Marcian så är hennes mor en Fortunatis. Äktenskapet med Marius väckte därför stor glädje hos många inom denna ättegren som såg paret som ett ”kronprinspar till Fortunatis-tronen”. Många vänder sig till Ione för hjälp med diverse bestyr inom främst Okrana. Genom sin goda starka ställning inom både Fortunatis och Marcian är hon en mycket inflytelserik person i provinsen, vissa menar till och med att hon är den mest inflytelserika personen alltså även starkare än sin bror – provinshärskaren.

Zabinius Fortunatis – är borgmästare i Absalon och en Fortunatis genom ingifte. Då han är Zhan har han inte särskilt hög status inom ätten, men har visat sig kompetent att sköta Absalon och varit trogen Fortunatis.

Vincento Fortunatis – sköter CCA:s verksamhet i Jarum och därmed i hela Okrana. Därigenom är han en central figur inom ättegrenen och står nära Maris Fortunatis.

Marxinno Fortunatis – är magistrat i Jarum och en viktig politisk aktör inom Okrana.

Jargierna/Byråkrater, Handelsmagnater, Politiker

Allmänt: Denna del av ätten bildades när ätten fick allt mer makt i konungariket Jargien och härstammar från de ättemedlemmar som då lämnade jordbrukssamhällena för att arbeta inom konungarikets administration. De blev politiker och byråkrater i de stora städerna och med kung, och senare kejsare, Nargan de mäktigaste i provinsen Lativa. Denna ättegren kännetecknas av att de anser sig vara de ”sanna” Fortunatis och därför för mer än ”bönderna i Okrana” och ”lismarna i Daval”.

Huvudort: Starkast fäste i Lamur i ’Palatia Narges’

Huvudnäring: De flesta inom ätten är byråkrater och politiker inom den jargiska administrationen i provinsen Jargiens administration och/eller handelsmän. Det politiska inflytandet i provinsen Jargien är stort för denna ättegren genom sina många byråkrater och politiker. I grund och botten är många fortfarande markägare, men få är bofasta på sina gods utan dessa fungerar mer som en form av industri för handeln. Behovet av slavar är därför outtömligt. Ättemedlemmarna bor istället i palats och överdådiga lyxvillor i de större städerna.

Positioner: Håller många ämbetstitlar och politikerämbeten. Försöker binda så många handelshus som möjligt till CCA genom sitt inflytande i provinsen.

Företrädare: Guvernör Falx a Fortunatis – guvernör för provinsen Lativa. Inflytelserik och mycket respekterad av sin del av ätten. Ses med lite skepticism från de traditionella Fortunatis i Okrana då de anser att han inte stödjer dem tillräckligt.

Övriga: Eusebius Fortunatis – är borgmästare i Sabesta. Eusebius är också CCA-direktör i området och duktig på att knyta kontakter. Han kan beskrivas som något av en sann diplomat och har få ovänner, men är lider ändock av förföljelsemani och är övertygad om att många försöker komma åt honom. Han driver också en av Jargiens största vingårdar. Eusebius har inte en särdeles stark ställning inom ätten och att han inte lyckats äkta någon ligger honom till last, då detta förväntas av övriga i ätten.

Davalborna/Byråkrater, Handelsmagnater, Politiker

Allmänt: Denna del av ätten Fortunatis består av ättlingar till de Fortunatis som utvandrade från provinsen Jargien till Daval när kejsardömet bildades av Nargan a Lamur Fortunatis och Daval blev huvudstad. Många Fortunatis fick höga poster i den nya huvudstaden och kejsardömets administration av sin släkting och Fortunatis har sedan dess behållit en stark närvaro i staden. De senaste århundradena har man dock förlorat i politiskt inflytande i staden, men har fortsatt flera byråkratposter och en allt starkare ställning inom handeln genom CCA.Denna del av ätten är den i särklass rikaste och mest inflytelserika av de olika ättegrenarna. Dock har de en tradition av att lyssna till övriga ättegrenar och respektera deras beslut. Inflyttningen från främst ättegrenen i Okrana är relativt stor vilket gör att omsättningen av ättemedlemmar i denna ättegren är relativt hög. Det gör också att idéer utanför Daval ofta kommer till uttryck.

Huvudort: Daval, ’Palatia Regnum Priscus’ (det ursprungliga kejserliga palatset)

Huvudnäring: De flesta inom ätten är byråkrater och politiker inom den jargiska administrationen och/eller handelsmän. Merparten arbetar som tjänstemän inom administrationen och yngre Fortunatis, även från de andra ättegrenarna, sätts ofta i skola på dessa positioner för att därefter åta sig viktigare positioner runtom i Jargien. De som sysslar med handel är engagerade i CCA:s verksamhet, endera i Daval eller runtom i kejsardömet. I princip alla CCA-agenter från ätten Fortunatis anser sig härstamma och svara inför ättegrenen i Daval.

Positioner: Håller många ämbetstitlar och politikerämbeten. Försöker binda så många handelshus som möjligt till CCA genom sitt inflytande i respektive provinser.

Företrädare: Lagråd Domitius Fortunatis – lagråd som dock är till åren kommen. Han gör sig knappast hörd längre och har mer och mer tappat möjligheten att leda ättens spörsmål i Daval. Han är dock oerhört respekterad av övriga inom ätten och få är de som har möjlighet att trotsa hans vishet och politiska inflytande.

Övriga: Intalea Fortunatis - är dotter och arvtagare till Domitius Fortunatis. Hon är också huvudstadens exaktor och därför en av kejsardömets viktigaste ämbetsmän. Intalea är mycket respekterad för sin stora slughet och sitt skarpa affärssinne, men i kombination med att hon är både grym och hänsynslös har detta medfört att hon inte är särdeles omtyckt, inte ens av sina egna ättemedlemmar som menar att hon ofta går för hårt fram. Många ättemedlemmar har ifrågasatt om Intalea verkligen är lämpad för att bli ättens främsta företrädare i huvudstaden. Den senaste tiden har Marius Fortunatis seglat upp som en tänkbar kompromiss, även om han är långt ifrån mångas förstahandsval.

Örter på slätten

ÖRTER PÅ STORA SLÄTTERNA

Mestadels taget från Eons grundbok, men med några egna tillägg.

Ryttarblad (Alvmynta): Hedar Ob2t6. Krydda, även uppiggande: -Ob1T6 utmattning.

Slagruna (Amilith): Tundra Ob5T6. Grå lav, kokas och förtärs. Höjer smärttröskeln, bra för bärsärkar och stora kämpar. –Ob2T6 Chockslag under en timme. Höjer Aggression vid beroende.

Bergslök: Hedar Ob1T6. Matlagningslök, läker tillagad 1 smärta och 1 utmattning.

Bitter vattenört: Insjöar, sommar/höst, Ob2T6. Strävsmakande, näckrosliknande vattenblomma, återfinns i mindre sjöar. Dess frön gör bröd hållbart. De lugnar också (-1T6 utmattning, +Ob1T6 mot Aggresion).

Lögnare (Dvärgros): Kullar Ob5T6. Bronsfärgad ros, blanda bladen med sprit, honung och arsenik. +Ob2T6 att ljuga under 1T6 timmar.

Eldfot: Träsk Ob5T6. Rödbrun rotväxt från Kagamarken. Uppvärmande, nedkylning +Ob2T6 svårare, men utmattande, +1 utmattning.

Hingstpåle (Filippaört): Slättand, sommar, Ob4T6. Långstjälkig växt, gula knoppar och angenäm doft. Görs till fet salva, smörjs runt könsorgan. Ökad lust (-Ob2T6 Amor).

Grenbringel: Hedar, sommar, Ob4T6. Ax med parvisa blommor och blad, doftar välkomnande. Torkade blad röks, euforisk stämning. Aggression, Dansa, Förföra och Sjunga –Ob1T6 under 3-4 timmar. Beroendeframkallande. Vanlig schamanört.

Honungsklocka: Öppna landskap, sommar, Ob1T6. Gul blomma, sötning för mat. Ger hallucationationer vid stor dos (bra för schamaner).

Rökpurpur (Mudelört): Slättland, sommar, Ob2T6. Violett blomma med träig stjälk, starkt doftande blad. Torkas, mals och röks. Liknar alkohl. Beroendeframkallande.

Naken flenört: Busklandskap, sommar, Ob2T6. Illaluktande blomma, tvåläppig krona. Infusion på växt utan rötter är smärtstillande på sår. Helar Ob1T6+3 Smärta.

Röd jordklöver: Våtmark, höst, Ob3T6. Ansätts av svart igelmask. Dess efterlämnade sekret är blodåterbildande. Koncentrat av maskangripen jordklöver återställer Ob1T6 blodförlust.

Självhela: Slättland, sommar, Ob2T6. Ört med blå krona, mycket liten. Pressas till saft, stryks på förband, sänker blödningstakt med Ob2T6.

Småborre: Busklandskap, vår/sommar, Ob2T6. Fothög växt med grå blad. Doftar fruktigt. Helar 1T6 Smärta (men hälften bara temporärt).

Stor mjuknäva: Kullar, vår, Ob2T6. Se naken flenört.

Svartrot: Busklandskap Ob5T6. Blandas med vätska och arsenik. Intagade ger minnesförlust för de senaste Ob5T6 timmarna. Svår huvudvärk, Ob5T6 utmattning.

Vallört: Slättland, sommar, Ob2T6. Bredbladig, storblommig ört. Ljust violett eller gulvit. Dekokt helar 1T6+1 Trauma.

Vargört: Slättland, höst, Ob2T6. Träaktig buske med stora taggar och blågrå bär, stickande lukt. Stryks utanför tält för att mota bort djur och andar.

Slögräs (Åkerdryga): Slättland, höst, Ob5T6. Havreliknande sädesslag. Bakas till bröd. Inmundigande sänker VIL med Ob3T6 under 1T6+1 timmar. Offret blir lojt och viljelöst.

Odelgräs: Slättland, vår/sommar, Ob1T6. Färskt odelgräs kan läggas med kött, matvaror eller på sår för att hålla dem rena och motverka förruttnelse.

Benrot: Busklandskap, Ob3T6. En särskild typ av mindre buske med mycket hård stam och rötter. Dess trä ger ifrån sig en svag, oljig doft. Det är mycket vanligt att rauner plockar dessa buskar och sedan skär ut små figuriner eller andra symboler – ett mycket tidskrävande hantverk. Dessa små figuriner kan sedan användas för att helga gudarna och vid offer.

Ondreva: Slättland, Ob3T6. Detta korta, sträva gräs utsöndrar giftiga safter, framförallt ur roten. Större djure, som hästar, blir ofta sjuka av detta gräs som inte är helt lätt att upptäcka bland annat, högre gräs. I koncentrerad form kan safterna strykas på vapen eller blandas med mat (mycket bitter smak) och orsakar då Ob1T6 Trauma varannan timme i tre timmar. Detta sker under kraftiga kräkningar som anses smittsamma.

Raunisk kultur

Det är viktigt att tänka på att rauner (och många andra folk inom Mundana) har skiljda sätt att tänka, resonera och bete sig än moderna människor. Det är förstås självklart, men inte alltid lät att göra rent konkret. Här följer en fri lista av beteenden eller motsvarande som kan användas i spel och som belyser rauniskt sätt att tänka:

Traditioner

  • Högljutt skrika när man attackerar
  • Skär sig ofta i armarna för att markera när de gjort något ärofullt och mäktigt. Vanligt också att märka vapenskaften med hack för det antal motståndare man dödat.
  • Sjunga vid ritt för att hålla tristessen borta
  • Älskande par brukar ofta jaga varandra på hästar för att slutligen enas i kärleksstund i gräset (också bra för att komma ifrån jurtan, där man annars får dela bädd med resten av familjen)
  • Slakta ett får genom att skära upp det inifrån
  • Gästfrihet mot alla som dyker upp enligt tradition, även fiender
  • Urga: en lätt stång med rep, används som lasso. Urgan används också som vimpel, bland annat för att märka ut en plats på slätten där man vill vara ifred (ex. för kärleksstunder). Detta respekteras av alla rauner.

Synsätt

  • Rauner anser sig vara den främsta rasen i skapelsen. Övriga folk, liksom djur och monster, är endast hinder på vägen. Det betyder dock inte att man föraktar andra folkslag – finns det något att vinna på dem kan man, precis som hästar och horndrakar – utnyttja dem.
  • Rauner i allmänhet anses vackra om de är långa, bleka, har mandelformade ögon samt har välvårdat, långt, svart hår. (Inom vissa kulturer anses de rauniska männen vara särskilt vackra, bland annat i Jargien och västlanden).
  • Kvinnor bör inte vara storbystade, rundade eller satta. En vacker kvinna är lång och smal, gärna plattbröstad, med skarpa anletsdrag och väldigt långt, kolsvart hår.
  • Rauniskt talesätt: ”Kvinnor och vildhästar rider samman”. Kvinnor förväntas vara ”bångstyriga” och viljestarka. Är de fogliga ses de som sinnessvaga, och det får mannen att stå i dålig dager. Kvinnan kan till och med få dominera mannen, även om mannen i fråga inte direkt får beröm för detta.
  • Rauniska män bör ha god men välansad skäggväxt – i allmänhet är dock skäggväxten gles, så kraftigt behårade män får extra respekt. Långt hår, i en fläta, är en regel, utom på yngre barn. Männen förväntas dock inte spara håret för långt, eftersom det hindrar i strid.
  • Rauniska män förväntas vara beslutsamma och hårda, men en god man kan resonera och kompromissa. Grymhet är inte en dygd, men grymhet mot andra folk ses inte riktigt som äkta grymhet.
  • Intimitet existerar inte som fenomen. Det är normalt att alla familjer delar tält, och det saknas helt privatliv. Få föremål är ”ens egna”, och sex eller nakenhet är helt naturligt för de vuxna tältmedlemmarna. Dock förväntas fullvuxna skaffa sina egna tält. Personliga behov utför man strax utanför tältlägret, ofta i samvaro med andra. Vill man ha privatliv – oftast synonymt med att ”vara nära andarna/gudarna/naturen” rider man ut på slätten och är borta en längre tid.
  • Synen på döden är väldigt pragmatisk. Livet på slätterna är alltid på gudarnas nåder. Att folk dör, hela tiden, är lika naturligt som att hästar dör hela tiden. Döda skall dock hedras i ritualer, och man vill minnas de döda med glädje – begravningar är stora fester. Endast mödrar förväntas sörja (sina) döda. De som överlevt länge är antingen visa (om de inte var krigare) eller fega (om de var krigare). Att dö av ålder är oftast ett ovärdigt sätt att dö på, helst dör man i strid eller under jakt. Vid avrättningar ansese det ibland mer hedersamt att dö utan blodvite – men strypning eller klubbning – men det är endast förunnat viktiga män. När de sina dött är det vanligt att man ger dem en enkel svepning och tar dem till närmsta gravkulle. Där får de ligga öppet och ”ätas av korparna”, vilket är ett offer till Himmel.
  • Rauner mäter föremåls värde i hur svåra de är att återskapa. En hornbåge är således väldigt värdefull, därefter kommer goda metallvapen och -rustningar, därefter goda hästar. Vanliga ridhästar råder det dock ingen brist på och ses ibland nästan som en förbrukningsvara. I allmänhet har rauner en stor förkärlek för föremål och de samlar gärna på sig vapen, smycken och kläder. De rituella kläderna hos raunerna kan vara väldigt påkostade, särskilt för kvinnor, och anses mycket värdefulla då goda tyger oftast måste köpas in utifrån. Många föremål tillskrivs mystiska egenskaper.

Beteenden

  • Blixtar anses vara gudomliga varningar. De som dödas av blixten tros ha förolämpat gudarna.
  • Alla rauner har deltagit i arbetet kring födsel, avel eller slakt av boskap eller hästar. Detta har bidragit till att avdramatisera död, köttsliga lustar och födsel även bland människor. I krig ses ofta fienden som slaktboskap, och hanteras på ungefär samma sätt. Under Tarbatais erövringar beordrades han vid ett tillfälle, enligt legenden, att en stad skulle omintetgör. Arbetet fördelades så att varje krigare fick trehundra invånare att slakta var.
  • Barn under 12 års ålder ses inte som fullvärdiga människor, och räknas ofta inte till stammens invånare (”ryttare”). Om de uppvisar handikapp eller större skador är risken stor att de sätts ut i vildmarken, eller dödas i sömnen av sina mödrar (för att dölja skammen). Dessa barn ses som förbannade och de får inga begravningsriter och sörjs inte. Samma gäller för mindre barn som dör av sjukdom eller motsvarande.
  • Slavar ses mer som djur än människor, även om det förstås kan finnas personliga band mellan en slav och en raun. Det anses dock olämpligt att ligga med slavar, framförallt om de inte är av raunisk härkomst. Det hindrar inte att det är vanligt. Att döda någons slav är likställt med stöld.
  • Trots att raunerna kan ses som brutala högaktar de visdom och erfarenhet. De anser dock inte att man kan leva sitt liv endast med slughet/vishet, man måste kunna visa på fysisk förmåga också.
  • Vanliga fritidssysselsättningar för rauner är hantverk, hårvård eller berättande. Det är mycket populärt både att lyssna på och delge berättelser, rykten, legender och skvaller, bland både män och kvinnor.
  • Hämnd är ett centralt begrepp för rauner. Öga för öga, tand för tand (eller som raunerna säger, ”häst för häst”). Alla straff som utdöms är antingen av typen ”gudarna dömer” (envig eller prövning) eller ”häst för häst”. Om en slav dödas, har målsägandets klan rätt att döda eller ta en slav av den skyldige. Om en broder dräpts, skall en border dräpas på motsatt sida. Om sådan utjämning sker kan de två parterna ofta komma överens och i vissa fall bli vänner.
  • Bland rauner anses det alltid vara acceptabelt att luras, fly (taktisk reträtt) och bedra, om det är led i en större konflikt. Att förlora eller helt ge upp en konflikt är dock mycket ohedersamt. I fältslag är man pragmatisk – befälhavaren finns ofta på en kulle, inte i stridens mitt – och det är en normal del av taktiken att fly med styrkan i underläge (eller för att luras).

Gudatro

  • Små och stora offer är mycket vanligt bland raunerna. De flesta kan genomföras av vem som helst, inte bara pajoner/ihanor. Det är vanligt med offer innan strider, jakter, prövningar, giftermål, oskuldens övervinnelse, födslar och begravningar. Vid större händelser offrar man djur eller slavar, vid mindre kan man offra tillagad mat eller sprit. Det händer också att man offrar sitt eget blod, eller säd, inför personliga prövningar.
  • Nedlagda rauniska fiender hedras ofta med en kort rit efteråt, där deras blod sprids över marken. Detta för att påkalla gudarnas uppmärksamhet och klargöra att fienden kämpade väl.
  • Gudarna anses vara mycket nyckfulla och opålitliga. Att offra till dem är enda sättet att blidka dem, men det berättas många legender om hjältar som tagit upp kampen mot gudar för att visa sin rätt.
  • Gudarna ser inte allt. Vill man dem något måste man uppmärksamma dem, ofta med höga rop, eldar eller offer. Det går alldeles utmärkt att lura gudarna och smussla med sådant de inte gillar, men de visa menar att förr eller senare kommer gudarna upptäcka allt ändå. De är mycket sluga, de där gudarna.
  • Att tala till gudarna sker lämpligen genom att man ropar till dem – annars skulle de inte höra. Man kan också lämna efter sig meddelanden, i form av offer, stenrösen eller liknande tecken – förr eller senare drar ju Vind, Eld, Himmel eller någon annan gud förbi. Följdaktligen – vill man kontakta Vind bör man göra det i stark vind, budskap till Eld bör brännas, budskap till Himmel kan ropas mot solen eller skjutas med pil. Kärlek och Krig anses vara närvarande för det mesta, men lämpligen kontaktar man dem i närhet av faktiskt krig, eller kärlek (även vänskap).
  • Var och en är fri att tolka gudarnas tecken, men pajoner eller ihanor har alltid veto eller tolkningsrätt, även över khaner. Det förutsätts att pajoner eller ihanor vet vad de pratar om, även om dessa i sällsynta fall genomskådas som lögnare och dräps.

Järtecken

Raunerna tror mycket på järtecken, möjligheten att se framtiden eller gudarnas vilja i händelser runt omkring dem. Man letar framförallt efter järtecken när man offrar och blotar, men de kan även uttolkas i andra viktiga situationer. Typiska järtecken som kan tolkas olika beroende på sammanhang är:

  • Falk flyger
  • Falk störtar
  • Död falk
  • Häst vägrar
  • Häst faller
  • Regn & sol samtidigt
  • Stäppbrand
  • Molnformer
  • Vitt djur
  • Missbildat djur
  • Märken på kroppen