Ätten Fortunatis

Ätten Fortunatis är en mycket gammal ätt som kan härledas till ett par hundra år före Daak. Ursprungligen har ätten sitt fäste i nordvästra Jargien i det jordbrukssamhälle som växte fram där. Man är fortfarande en stor jordägare i provinsen Jargien. Med tiden och i takt med att större städer började växa fram skaffade man sig en position inom byråkratin och handeln i området. Ätten blev snart en dominerade ätt i konungariket Jargien. Sakta men säkert genomförde man en kolonisering och erövring av områden nordväst om Jargien (dagens Okrana) och anlade här med tiden ett starkt fäste för ätten. Många inom ätten anser fortfarande att Okrana är något av ”Fortunatis-land”. Ättens starka fästen kom med tiden att delas mellan Lamur, där det administrativa och ekonomiska centrat för släkten återfanns, och Jarum, där mer traditionella markägare inom ätten samlades.

I takt med att konungariket Jargien expanderade gjorde så även ätten som en av rikets mest framträdande familjer. När Jargien utropades till kejsardöme av en Fortunatis medföljde också många ättmedlemmar till den nya administrationen i Daval. Dessa har allt sedan dess blivit kvar där och Daval har blivit ett viktigt fäste för ättens politiska och ekonomiska inflytande.

Ätten Fortunatis är en välkänd ätt och relativt omtyckt och respekterad av befolkningen, särskilt på landsbygden i de västra delarna. De är kända i de högre kretsarna som hedersamma och goda administratörer. De har en tendens att särskilt söka sig till exaktorposter, men även poster som magistrater. Ätten har få millitära talanger och de få som finns koncentreras till Okrana för att utgöra ett första hinder mot hotet från väster. Relationen till Daak-kyrkan är allt sedan ätten lade grunden till dess expansion i konungariket Jargien mycket god. Ändock innehar få Fortunatis höga ämbeten inom kyrkan, men desto fler är klostermän och –kvinnor. Då mycket av ättens makt koncentreras kring handel med jordbruksvaror och inom CCA har de ämbetsposter man eftertraktat ofta strävat till att gynna dessa intressen, därav främst exaktor och magistratämbeten snarare än militär och kyrklig makt.

 

Framträdande Fortunatis genom historien

• Kung Ignatius I, Byggde upp Daak-kyrkan i Jargien (ca 50 e.D.)
• Drottning Vitalia, Förlorade hela jargiska flottan i slaget om Szal Dorain mot falierna (ca 210 e.D)
• Kejsare Nargan a Lamur, Kejsardömet första kejsare (ca 478 e.D)

 

Ättens tre grenar

Genom århundradena har ätten i huvudsak kommit att indelas i tre olika grenar enligt nedan.

Traditionalisterna/Jordägare, Byråkrater

Allmänt: Detta är den äldsta grenen av ätten. De utgör fortfarande lite av ättens rötter och har ett relativt stort inflytande inom den. Medlemmarna är inte särskilt rika individuellt, men tillsammans utgör deras egendomar en stor förmögenhet. Mycket av denna är dock bunden till mark, kreatur och slavar. Denna del av ätten är också närmast bunden och lojal till Daak-kyrkan.

Huvudort: Starkast fäste i Jarum i ’Palatia Fortunatis’

Huvudnäring: De flesta inom ätten är markägare i Okrana, men i viss utsträckning även i Genrio, Mihrit, Rankun och nordvästra Jargien.

Positioner: Håller samtliga exaktor- och magistratämbeten i Okrana, samt spritt i övriga intilliggande provinser. Också borgmästartiteln i Jarum och indirekt i Absalon tillhör ätten. Stark närvaro inom Okranas militär genom Imperator Cornelius lo Brave, men också genom andra officerare i de stora garnisonerna i provinsen.

Företrädare: Imperator Cornelius lo Brave Fortunatis – Imperator för ‘Pugnon Vinca’ utanför Jarum. Fick ta över ansvaret för ättegrenen i Okrana efter Heracleitus Fortunatis död för ett tiotal år sedan. Eftersom Heracleitus son, Marius, inte fanns på plats i Jarum, och inte heller hade något brinnande intresse för att ta över detta ansvar, var Cornelius ett givet val. Han är mycket respekterad av de flesta Fortunatis. I takt med att Domitius Fortunatis, släktens främsta företrädare och lagråd i Daval, har börjat träda tillbaks allt mer av åldersskäl, har Cornelius fått allt mer att säga till om i ätten.

Övriga: Marius Fortunatis – i särklass rikast i denna del av ätten. Son till den föregående företrädaren för ättegrenen; Heracleitus Fortunatis. De flesta hade väntat sig att Marius skulle ta över denna del av ätten efter sin far, men Marius hade andra önskemål. Många inom denna ättegren ser därför med sneda ögon på Marius som lite av en svikare mot det traditionella Fortunatis. Att Marius mor var en Fortunatis från ättegrenen i Daval och en hårdför rik kvinna med stort inflytande och okonventionella metoder förbättrar inte synen på Marius person.Många är dock ambivalenta i sin inställning eftersom många blivit beroende av Marius kreditgivning för sin verksamhet. Marius många kontakter har också visat sig användbara i politiska strider även i Okrana och han har hittills aldrig svikit medlemmar av sin ätt.Marius har också seglat upp som ett tänkbart alternativ som efterträdare till Domitius Fortunatis som släktens främsta företrädare i Daval. Marius är son till Domitius äldre syster, som var en mycket färgstark och i Daval omtyckt och respekterad kvinna. Han har också hjälpt många inom ätten genom sin givmildhet och sin kreditgivning vilket gjort honom populär även i Fortunatis Daval-kretsar. Han har de senaste åren också börjat få visst indirekt politiskt inflytande genom sina kontakter med högt uppsatta politiker och handelsherrar.

Ione Marcian-Fortunatis – är borgmästare i Jarum. Trots att Ione i grunden är en Marcian ser alla Fortunatis henne som en Fortunatis. Hon beter sig också i mångt och mycket som detta och även om hennes far är en traditionell Marcian så är hennes mor en Fortunatis. Äktenskapet med Marius väckte därför stor glädje hos många inom denna ättegren som såg paret som ett ”kronprinspar till Fortunatis-tronen”. Många vänder sig till Ione för hjälp med diverse bestyr inom främst Okrana. Genom sin goda starka ställning inom både Fortunatis och Marcian är hon en mycket inflytelserik person i provinsen, vissa menar till och med att hon är den mest inflytelserika personen alltså även starkare än sin bror – provinshärskaren.

Zabinius Fortunatis – är borgmästare i Absalon och en Fortunatis genom ingifte. Då han är Zhan har han inte särskilt hög status inom ätten, men har visat sig kompetent att sköta Absalon och varit trogen Fortunatis.

Vincento Fortunatis – sköter CCA:s verksamhet i Jarum och därmed i hela Okrana. Därigenom är han en central figur inom ättegrenen och står nära Maris Fortunatis.

Marxinno Fortunatis – är magistrat i Jarum och en viktig politisk aktör inom Okrana.

Jargierna/Byråkrater, Handelsmagnater, Politiker

Allmänt: Denna del av ätten bildades när ätten fick allt mer makt i konungariket Jargien och härstammar från de ättemedlemmar som då lämnade jordbrukssamhällena för att arbeta inom konungarikets administration. De blev politiker och byråkrater i de stora städerna och med kung, och senare kejsare, Nargan de mäktigaste i provinsen Lativa. Denna ättegren kännetecknas av att de anser sig vara de ”sanna” Fortunatis och därför för mer än ”bönderna i Okrana” och ”lismarna i Daval”.

Huvudort: Starkast fäste i Lamur i ’Palatia Narges’

Huvudnäring: De flesta inom ätten är byråkrater och politiker inom den jargiska administrationen i provinsen Jargiens administration och/eller handelsmän. Det politiska inflytandet i provinsen Jargien är stort för denna ättegren genom sina många byråkrater och politiker. I grund och botten är många fortfarande markägare, men få är bofasta på sina gods utan dessa fungerar mer som en form av industri för handeln. Behovet av slavar är därför outtömligt. Ättemedlemmarna bor istället i palats och överdådiga lyxvillor i de större städerna.

Positioner: Håller många ämbetstitlar och politikerämbeten. Försöker binda så många handelshus som möjligt till CCA genom sitt inflytande i provinsen.

Företrädare: Guvernör Falx a Fortunatis – guvernör för provinsen Lativa. Inflytelserik och mycket respekterad av sin del av ätten. Ses med lite skepticism från de traditionella Fortunatis i Okrana då de anser att han inte stödjer dem tillräckligt.

Övriga: Eusebius Fortunatis – är borgmästare i Sabesta. Eusebius är också CCA-direktör i området och duktig på att knyta kontakter. Han kan beskrivas som något av en sann diplomat och har få ovänner, men är lider ändock av förföljelsemani och är övertygad om att många försöker komma åt honom. Han driver också en av Jargiens största vingårdar. Eusebius har inte en särdeles stark ställning inom ätten och att han inte lyckats äkta någon ligger honom till last, då detta förväntas av övriga i ätten.

Davalborna/Byråkrater, Handelsmagnater, Politiker

Allmänt: Denna del av ätten Fortunatis består av ättlingar till de Fortunatis som utvandrade från provinsen Jargien till Daval när kejsardömet bildades av Nargan a Lamur Fortunatis och Daval blev huvudstad. Många Fortunatis fick höga poster i den nya huvudstaden och kejsardömets administration av sin släkting och Fortunatis har sedan dess behållit en stark närvaro i staden. De senaste århundradena har man dock förlorat i politiskt inflytande i staden, men har fortsatt flera byråkratposter och en allt starkare ställning inom handeln genom CCA.Denna del av ätten är den i särklass rikaste och mest inflytelserika av de olika ättegrenarna. Dock har de en tradition av att lyssna till övriga ättegrenar och respektera deras beslut. Inflyttningen från främst ättegrenen i Okrana är relativt stor vilket gör att omsättningen av ättemedlemmar i denna ättegren är relativt hög. Det gör också att idéer utanför Daval ofta kommer till uttryck.

Huvudort: Daval, ’Palatia Regnum Priscus’ (det ursprungliga kejserliga palatset)

Huvudnäring: De flesta inom ätten är byråkrater och politiker inom den jargiska administrationen och/eller handelsmän. Merparten arbetar som tjänstemän inom administrationen och yngre Fortunatis, även från de andra ättegrenarna, sätts ofta i skola på dessa positioner för att därefter åta sig viktigare positioner runtom i Jargien. De som sysslar med handel är engagerade i CCA:s verksamhet, endera i Daval eller runtom i kejsardömet. I princip alla CCA-agenter från ätten Fortunatis anser sig härstamma och svara inför ättegrenen i Daval.

Positioner: Håller många ämbetstitlar och politikerämbeten. Försöker binda så många handelshus som möjligt till CCA genom sitt inflytande i respektive provinser.

Företrädare: Lagråd Domitius Fortunatis – lagråd som dock är till åren kommen. Han gör sig knappast hörd längre och har mer och mer tappat möjligheten att leda ättens spörsmål i Daval. Han är dock oerhört respekterad av övriga inom ätten och få är de som har möjlighet att trotsa hans vishet och politiska inflytande.

Övriga: Intalea Fortunatis - är dotter och arvtagare till Domitius Fortunatis. Hon är också huvudstadens exaktor och därför en av kejsardömets viktigaste ämbetsmän. Intalea är mycket respekterad för sin stora slughet och sitt skarpa affärssinne, men i kombination med att hon är både grym och hänsynslös har detta medfört att hon inte är särdeles omtyckt, inte ens av sina egna ättemedlemmar som menar att hon ofta går för hårt fram. Många ättemedlemmar har ifrågasatt om Intalea verkligen är lämpad för att bli ättens främsta företrädare i huvudstaden. Den senaste tiden har Marius Fortunatis seglat upp som en tänkbar kompromiss, även om han är långt ifrån mångas förstahandsval.