2968 Brev från Marius till Valthian

Kära Broder Valthian,

jag tackar vänligast för din hjälp när det gäller min näst äldste son Flavius önskan att få genomföra en grundläggande militärtjänstgöring. Hans två år inom kejsardömets legioner, och dessutom den ökända ’Corer Fexiores’, har gjort honom gott. Även Flavius är mycket tacksam för din hjälp och ditt goda mentorskap åt honom under hans tid. Det glädjer mig mycket att en av mina söner väljer den militära banan och dessutom i armén. Flavius var länge inriktad på att liksom mig tjänstgöra inom flottan. Jag har dig mycket att tacka för att han kommit på bättre tankar. Du vet hur mycket jag älskar havet och framförallt skepp, men den jargiska flottan, som jag tidigare förlänats titeln imperator navale över, är ju inte särdeles ståtlig. Såväl sabrierna som cirefalierna har ekor med bättre stridskapacitet än delar av vår flotta. Det är synd och skam att den ståtliga kejserliga flottan tillåtits förfalla så under Jargus tid.

Hursom har Flavius beslutat sig för att vid stridsakademin i Megara studera militär strategi och historia. Det glädjer mig mycket!

När du nu blivit av med en Fortunatis hoppas jag att du tar emot en annan. Det var länge sedan jag hade tid över för mig själv och Daval har på sistone börjat tråka mig.  Jag har tröttnat till leda på alla dessa kejserliga blanketter som skickas till mig att jag beslutat att elda upp dem alla och betala de baskade förseningsavgifterna istället. Det visade sig att de blanketter som anlänt under en månads tid räckte gott och väl för att värma större delen av hushållet i närmare ett dygn. Nu behöver jag lite omväxling och hoppas att du vill ha förbarmade över mig i denna fråga.

För några år sedan besökte jag ju dig och din bataljon under en dryg månads tid och deltog i era sedvanliga aktiviteter. Detta skänkte mig stor glädje och jag hoppas nu att du är villig att ta emot mig under en liknande tidsperiod för att dela ett par stop öl med dig och dina mannar och även få pröva att svinga min värja, vilken dina mannar vid åsyn skrattar gott åt. Jag har också sökt tillse att din gamla kamrat vapenmästaren Izman Regelius medföljer frånDaval till dig för detta besök, men det verkar som den gode Izman har viktigare saker för sig bland hovets damer. De vore trevligt om vi tre kunde återuppleva några av de stunder vi upplevt tillsammans på St Yrgams.

Angående St Yrgams stötte jag nyligen ihop med en av våra plågoandar från denna tid – professor Ervius Donato. Jag mötte honom helt plötsligt där på gatan i Daval. Eller jag tror det var han. Han stannade till ett kort ögonblick och stirrade förvånat in i mina ögon. Hans ansikte var vedervärdigt åldrat och ärjat av hans märkliga hudsjukdom, men hans ögon lyste fortfarande klara, med en gulaktig ton. Han höll sig fortfarande med långa naglar och stripigt hår. Jag kom på mig själv med att än en gång, liksom senaste gången jag såg honom för snart tjugo år sedan, instinktivt vika av med blicken. När jag, till skillnad från vad jag vågat förr, tittade upp igen, var han som bortblåst.

Jag grämer mig ibland att vi tillät denne man göra det han gjorde mot Lukas.  Vi hade kunnat stoppa det! En så ung och svag pojke som Lukas var! Vår vän! Eller i alla fall vår broder. Och vi gjorde ingenting. Vi hade lätt kunnat stå upp mot Ervius om vi velat, men vi lät det hända. Och vissa av oss själva gjorde värre saker. Eller hur Valthian?
Jag har försökt söka upp Lukas flera gånger sedan Erat. Vissa har sagt att han tog sitt eget liv bara någon dryg månad efter att vi lämnat Erat. Funnen i en av stadens sämre gränder, påstås det. Men inga bevis. Och andra säger att de sett honom levande flera år senare. Hans mor lever än, har aldrig blivit sig själv sedan Lukas försvann. Jag ga henne ett exemplar av min bok, det kanske piggar upp.

I vilket fall har jag tänkt bege mig till mitt residens iFlavare som ju bara ligger några dagsmarscher från din bataljons bas. Mina döttrar medföljer dit och det vore trevligt om du hade möjlighet att personligen titta förbi ett par dagar som svar på detta brev. Särskilt Tullia tjatar om att få träffa dig. Antagligen eftersom du är den ende påMundana som hittills låtit henne vilt svinga ett svärd. Tur att det var din slav hon träffade och inte något dyrt prydnadsföremål eller liknande.

Sist men inte minst måste jag också ödmjukast få tacka för dina insatser hos Imperatorernas byråkrater här i Daval. Ditt föredrag om hur mycket effektivare den militära postgången skulle vara om den sköttes av CCA:s postverk istället för av militära kurir i fredstid har tydligtvis gjort ett stort intryck på byråkraterna. De har beslutat att låta legionen som är stationerad i Tibara under en period nyttja CCA:s kurirer för postgången för senare utvärderingar. Som tack för din insats kommer givetvis CCA att visa sin generositet.

På återseende,
Marius Fortunatis, 2968 e.D.

2968 Brev från Jarim

Kära Valthian, Marius, Felix,

Jag har inte skrivit till er på länge och vi har inte träffats på ännu längre. Mitt ärende är dessvärre inte endast för vänskap och glada historier. Ni har säkerligen mottagit Antonius brev rörande den nye sekondanten, och jag vet att ni alla var nära bekanta med Darrian. Men jag har mina farhågor om denne nye sekondant. Ni kan inte ha undgått att Athors sten försvunnit, ett stort orosmoln för alla kyrkotrogna. Hans andra affärer är oklara likaså. Vad jag fått erfara menar vissa att Darrian ändrats mycket på sistone, att han blivit en mer hänsynslös och kall människa.

Dessa må vara kvaliteter Antononius söker för sin sekondant, men i min mening bör sekondanten svara först och främst för värderingarna i det Blå Sällskapet, och i andra hand för sin egen framgång. Jag kan yppa för er att Antonius tidigare talat med mig om att utnämna mig som sekondant. Min erfarenhet inom Blå sällskapet är svåröverträffad, och som rådsherre av Erat har jag nära kontakter med de lärda och universitete – där våra rötter ligger, bröder.

Jag ber er, far varsamt med mitt brev och mina åsikter, som yppats i förtroende. Förhoppningsvis kommer vi få en chans att samtala någon gång snart, men jag ber er också att skriva tillbaka med era tankar.

Er frände,
Rådsherre Jarim Lascaris, 2968 e.D.

2968 Brev från Antonius till alla

Kära Bröder,

Det Blå sällskapet leder vidare! In Bla no Vida! Vi välkomnar era framgångar i livet!
Jag skriver dock till er för allvars skull. Vårt kejsardöme, vår moder, är lika sjuk, om inte sjukare, än förr. Förbannelsen Jargus vilar än över oss. Men tro mig bröder, det kan inte vara längre till! Det talas om deklaration av galenskap, att Consiliet ska förklara Jargus ofullmäktig. Han kan nu spendera veckor utan att utföra en endaste av sina plikter då han är upptagen med sina studier av främmande skrifter och astrologier – tursamt nog kan jag och Consilator Randarian utföra det mesta som förväntas av kejsaren.

Jag vill också skriva till er för den glada nyheten att vår broder Prior Darrius Everni Victorinas nu är sekondant i vårt Sällskap! Ni känner honom alla, hans nit och flit har tagit honom långt. Prior Victorinas efterträder som ni förstår den sedan länge bortgångne Arius Zeno. Denna befordran har länge varit planerad., och jag hoppas ni alla kan stå bakom Prior Victorinas som om han vore mig. Prior Victorinas kommer att flytta till Daval, och bistå mig i bevarandet och expanderandet av det Blå sällskapet.

För att fira detta tillfälle bjuder jag också in er alla till ett tvådagars konvent för Sällskapet, där vi inte bara skall äta och dricka gott utan även dryfta viktiga ämnen kring kejsardömets framtid, likväl som er egen framgång. Som alltid ställer Blå sällskapet upp för att lösa problem som hindrar er framgång. Starka medlemmar leder till ett starkt Sällskap! Jag hoppas vid den Ende att ni alla kan närvara.

Skål för er framgång, sucesium flua.
Consilator Antonius Vincafluva Botaneiates, 2968 e.D.

2967 Brev från Darrian till Felix

9/10 – 2967

Kamrat Felix,

Jag tackar för din inbjudan till gladiatorfesten men jag måste tyvärr avstå då min kära, ödmjuka hustru mår mycket dåligt. Som du kanske har hört blev hennes fader överfallen och nesligt mördad av vildsinta tirakbestar. Mycket olyckligt. Jag har skickat ut gränsjägare för att spåra upp dem och utplåna dem som de skadedjur de är. Jag kommer dock att anlända till Daval runt nyåret för att ta hand om affärer och besöka Tibara. Jag hoppas vi kan ses då. Jag har ett par frågor om Davals politiska värld.

Du får skicka mina hälsningar till Marius och Valthian, som jag förutsätter kommer till din säkert magnifika fest. Känner jag dig rätt kommer inget att fattas någon, varken mat, dryck eller underhållning av alla de slag. Vad kostar en pojke nu för tiden? Sådana nöjen ni har tillgång till!

Jag tackar dig också för den vackra vita springaren du skickade för att gratulera till min utnämning. Den blå rosetten kanske var lite övertydlig men jag måste tillstå att jag drog på läppen över din spetsfundighet.
Nåväl, jag måste återvända till affärer och ge min hustru mitt stöd.

Din kamrat,
Darrian Everni Victorinas

2965 Brev från Marius till Felix

2965 e.D.

Kära Felix,

Jag hoppas allt är väl med dig! Jag har precis återvänt från min senaste tur till den boplats jag anlagt bortom det blå havet. Jag har nu slutligt namngivit platsen ”Maritus”. Jag hade ursprungligen tänkt att döpa den till ”Marius” efter mig själv, men efter att min fru deklarerat att vi män alltid har storhetsvansinne och helst skulle döpa världen efter oss själva, beslutade jag mig för ”Maritus”. Tillika delar för att blidka henne som att reta upp henne.

Som du förstår har jag inte återvänt till Daval eller Lagath, då jag hade besökt dig personligen istället för dessa ständigt opersonliga brev. Jag befinner mig nu på Palatia Fortunatis i Jarum. Om du vågar dig ut hit till ”vildmarken” någon gång skulle jag gärna vilja visa dig detta palats. Det är verkligen en oas här i Jargiens utkanter, på gränsen mot ökenlandskapet Tarkas, och utan det hade det knappast varit värt att besöka Jarum. Ättens främsta företrädare har alla egna inkvarteringar här och den gemensamma trädgården blir bara mer och mer behaglig med åren.

Döm om min förvåning när en bankrutt Fortunatis vid namn Gregarius hade inkvarterat sig i palatset under min bortavaro. Dessutom i en del av min privata villa på palatsområdet. Denne stackars man, som jag knappt hört talas om tidigare, har spelet bort hela sin förmögenhet på casinot i Szal Dorian och är nu utfattig. Då beger man sig tydligen till de rika släktingarna i Jarum och tiger pengar. Karln är ofantligt arrogant och viftar med nåt gammalt skuldebrev han fick ärva av sin far där min gren av ätten tydligen lånat fem tusen denarer för något drygt hundra år sedan. Hade han inte varit så imbecill och uppblåst hade han fått pengarna för länge sedan, utan skuldebrev. Mina legater har fört en skicklig domstolsprocess mot honom och den gode magistraten av Jarum, Marxinno Fortunatis, har beslutat att ogiltigförklara skuldebrevet. Gregarius är nu skyldig mig 2.500 denarer för rättegångskostnaderna istället. Dessutom snart hemlös. Nog om detta.

Jag har när du får detta brev antagligen precis avrest mot Daval, dock med ett kort uppehåll hos min syssling Falx a Fortunatis, guvernören av Lativa i Larum, och min vingård utanför staden. Det borde alltså ta mig ytterligare någon dryg månad innan jag anländer till mitt residens i Daval. Jag ser mycket fram mot att åter få dela ett glas vin med dig en varm sommarkväll!

Innan dess, och med denna leverans skickar jag en gåva från Tharhai – en pantera! Vi stötte under en expedition in i fastlandet på denna eldsprutande best. Den infångades efter en tre timmar lång jakt och hela sju av mina inhyrda soldater fick sätta livet till. De lokala medicinmännen lyckades dock till slut skjuta besten med tillräckligt många bedövningspilar för att den skulle somna in. Jag vet att din önskan om att infånga en drake ännu inte infriats och tydligen skall dessa djur vara väl lämpade för just detta ändamål. Om du vill använda panteran till detta eller enkom för ditt nästa gladiatorspel överlåter jag naturligtvis till dig. Eftersom panteran rent formellt tillhör CCA vore jag tacksam om vi vid dess död kunde få tillbaks dess doftkörtlar för att kunna framställa den populära Pantera-parfymen. Odjuret finns upptaget i räkenskapsböckerna och det är tyvärr minst lika stor byråkrati i de jargiska handelshusen som i det jargiska kejsardömet i övrigt, som du känner till… Jag bävar för de blanketter jag behöver fylla i för att få en avskrivning av dessa doftkörtlar till stånd.

Det hela får mig plötsligt att tänka på den gång i Erat när vi båda skrämde slag på såväl Antonius Botaneiates som Darrian med det uppstoppade hyggelmonstret du visade mig i arkivet. Minns deras miner när det där monstret vrålandes dök upp i en av pelargångarna i trädgården! Jag skrattar fortfarande gott åt Darrians min! Antonius som sedan skällde ut dig efter noter och kallade dig för den ”barnsligaste mannen i historien”! På sedvanligt vis lyckades du dock komma undan genom att gömma dig hos din dåvarande älskarinna Abelia, prefektens dotter, medan jag själv, en ”oskyldig” sjuttonåring, under tiden fick en grundlig utskällning av – just det – prefekten.

Ibland saknar jag vår tid i Erat väldigt. Det var en frihet vi antagligen aldrig kommer få återuppleva. Kejsardömets framtid har sedan dess i mina ögon blivit allt mörkare. Eller så har man helt enkelt med åldern insett att de fagra ord som förmedlas via dessa universitet var föremål för en tung granskning av kejsardömets censorer.

På tal om sådant här tvingas jag också lägga ner lite tid på ett ärende du vet att jag knappast uppskattar att behöva ödsla tid på. Det gäller såklart ”familjepolitik”. En man vid namn Orlandus Quintillis, alltså en av dina ättlingar, har ställt till massa förtret här i Okrana. Han är godsägare i de östra delarna av denna väldiga provins, men har nu helt plötsligt fått för sig att han också behöver en ämbetstitel. Som du säkert känner till är min ätt Fortunatis petig med att behålla alla exaktor- och magistrattitlar i vad många inom ätten anser vara ”deras” provins. Orlandus har nu tydligen börjat muta folk till höger och vänster för att erhålla ett sådant ämbete i provinsen. Det här har tydligen upprört många Fortunatis här, särskilt som du är medveten om våra båda ätters redan ansträngda relation.

Jag vore tacksam om du kunde få den här Orlandus att dra sig ur detta. Jag kan personligen bekosta en sådan titel i provinsen Mihrit åt honom om det behövs för att han ska dra sig ur. Jag föreslog mina släktingar att jag helt enkelt skulle köpa hans lilla farm, men det tyckte de tydligen inte var rätt sätt. Alla dessa ämbetstitlar? Vad ska de med dem till? De lägger ju bara än mer ok på deras axlar…

Jag ser mycket fram emot att träffa dig min käre vän! Förbered nu ett ståtligt gladiatorspel så ska jag införskaffa det bästa av viner åt vår återträff vid mitt uppehåll i Lativa.

/Marius