Akt III – Frontsträcka Troja

Den bisarra glädjen som funnits i HQ Maximilian utbyts till avgrundsdjup skräck eller apati vid en av de hårdaste frontsträckorna i Chau Sara. Stridsgrupp Delta tvingas delta i striderna i XIIIe. Frontsträckan håller på att falla men förstärkningar lovats och höga officerare observerar – men inga förstärkningar kommer och man tvingas lämna regementet i sista stund innan det utraderas helt i en zergisk offensiv. Med stulna fordon, skadade och sargade, fortsätter de ut i fiendeland…

Instick

  • <ngn>: ”Var i helvete är förstärkningarna!!”
  • <ngn> sörjer djupt en fallen kamrat (kort monolog)
  • Captain Dekker läxar upp nyrekryter (inkl Sgt Jones) och förklarar hur jävligt kriget egentligen är: ”This is fucking war, boy!”.

Akt IV – Route Zerg

Med 200 mil att tillryggalägga i döda landskap, piskade av plötsliga åskväder och tjärstormar, dansandes mellan zergkontrollerat och Korhalkontrollerat territorium, tvingas stridsgruppen vara kreativa för att överleva. Splittringarna inom gruppen är tydliga. Dr Isarki börjar infiltrera ledarskapet. Flera möten med spridda zergstyrkor och patruller från Korhals söner.

Scener

  • Majoren dyker upp som zerg(?)
  • Black Hole blir mer och mer infesterad
  • Angel/Raynor dyker upp

Akt V – LV-426

Anländer till [[Utpost 782XJG]], målkoordinaten. Befolkningen ger direkt ett underligt intryck. Tvingas strida för att nå fram till komplexet LV-426. Det är uppenbart för stridsgruppen att Dr Isarki och även befälen vet mer än dem om vad LV-426 egentligen är. Ingången till LV-426 är stängd, gruppen tvingas bosätta sig i byn för att kunna infiltrera komplexet. Befolkningen och de sporadiska zergtrupperna beter sig alltmer oförklarligt, skräcken kryper på, likaså en våldsam storm…

Dramatis Personae

Lucy Dekker: Captain Dekkers dotter lämnade tidigt det långt från harmoniska hemmet och sökte sig ett eget liv. Hennes livsval hade redan fått Dekker att i ilska bryta helt med henne. Hon lämnade planeten och försvann, men på omvägar fick Cpt. Dekker höra att hon tagit tjänst hos Korhals söner, som det ultimata upproret mot fadern. Dessa rykten var korrekta.

Lucy är ung, bara 18 år, men har redan hunnit med mycket, då hon började leva sitt eget liv redan som 14-åring. Lucy blev politisk tack vare de kretsar hon rörde sig i, vilket fick henne att gå med i Korhals söner. När kriget på Chau Sara inleddes var hon en av de många frivilliga som sökte sig till planeten, för att kämpa för kolonisterna, mot Konfederationen och Zergs. Hennes några år äldre pojkvän, Sanchez, en löjtnant på väg upp inom Sönerna, oroade sig för Lucy’s säkerhet och ville hålla henne borta från fronten. När Korhals söner intog den fjärran utposten 782XJG under hårda strider såg han till att Lucy, nu utnämnd till korpral, stannade på utposten. Lucy var inte nöjd men hon tog snabbt kontrollen över utposten och har sedan dess agerat som dess ledare.

Lucy är bra på att spela vuxen men är fortfarande en liten flicka innerst inne. Hon mådde inte bra innan 782XJG, och sakta men säkert blev situationen mycket värre på grund av psi-sändaren som grävts ned under kolonin. Hon har börjat se syner och blivit paranoid, dessutom tycks hon ha fått krafter…

Trots sina gener är Lucy ganska späd, men hon är mycket enveten i strid som till vardags. Hon har grundläggande stridsträning och agerar orutinerat vid strider. Hon har trots det deltagit lyckosamt vid ett par strider.

Möjlig twist: Hennes jämnårige broder, en marine, tillfångatogs när utposten intogs. Hon har sedan dess hållit honom fången, och allt eftersom hennes psyke brutits ner har hon betett sig allt konstigare med honom. Hon idkar sexuellt umgänge med honom och varvar det med tortyrliknande övningar.

Crazy José: José fick sitt tillnamn redan innan LV-426 satte igång på allvar. Den gamle mannen har varit med från början, 22 år sedan, och byggt upp kolonin. Han vet om alla dess skrymslen och gömmor, hur gasrören går från träsket till raffinaderiet, hur bunkern är uppbyggd. Han har varit med och byggt allt detta med sina egna händer. Nu 62 år gammal spenderar han fortfarande dagarna med att reparera eller bygga, ofta under jord. Han är alltid skitig.

José har som sagt alltid varit lite underlig, men LV-426 har gjort det hela mycket värre. Han kan hålla långa monologer ut i luften om allt mellan himmel och jord. Han talar ofta om utomjordingar och konspirationer, och om något ondskefullt som bor i jorden. På sistone har han talar mycket om ”grävarna”, något slags varelser han möter när han är under jorden.

Scener

Isarkis uppdrag: Dr Isarki har varit på LV-426 tidigare som observatör och hon vet allt om hur dessa sändare fungerar. Hon vet också en hel del om zergs, även om kriget medfört att dittills okända zergarter dykt upp (ex. drottningar). Dr Isarki har ett trestegsuppdrag från Prof. Engel:

  • Säkra LV-426, bedöm skador och vad fienden vet
  • Reparera vid behov och uppgradera sedan sändaren att sända i mångfaldigad styrka.
  • Avvakta resultat. Om inga resultat kan påvisas eller order översänds, modifiera sändaren till en psi-bomb. Använd den för att slå ut zergs – oavsett om evakuering kan ordnas eller ej.

Till sin hjälp har Isarki assistent Clarke, som egentligen är en cyborg. Som cyborg kan han utföra en mängd reparationsarbeten och utöva våld om nödvändigt. Dessutom har Prime fått i order att utföra Isarkis order – om Isarki dör skall Prime försöka verkställa uppdraget efter bästa förmåga. Clarke har ett inbyggt system som skall förklara uppdraget för Prime i händelse av Isarkis död, även om Clarke satts ur stridbart skick.

Korhals söner anländer med förstärkningar

ToDo

Instick

”Nä, jag pallar inte mer av det här. Jag pallar inte!!”

Effekter av psi-sändaren:

  • blir större när kraften ökas
  • marines påverkas mindre pga neuralmoddningen, ghosts inte alls
  • mardrömmar
  • apati el. aggressivitet
  • hallucinationer
  • illamående
  • repetitioner
  • tidseffekter
  • teleportationer
  • osynlighet
  • telepati
  • paranormala fenomen

Kusligheter

  • en RP ser ngt, de andra antar att det är en hallucination, men det visar sig att RP:n har rätt och de har fel (svårt att veta vad som är verkligt)
  • bosättare beter sig underligt
  • bosättare dyker upp på konstiga sätt
  • Solaris (gamla vänner dyker upp som mkt verkliga illusioner)
  • konspirationsteorier
  • saker flyttas
  • bevis pekar mot att vissa inom gruppen är illojala
  • zergs är också rädda
  • barnlik i träsket
  • pododlingen har slagit fel, växterna har blivit skrämmande, dallrande missfoster

Akt IV – Förintelse

Komplexets innandöme är ett antiklimax, inte mer än en stor mängd kraftfulla apparater. Men Något finns där, något ligger i luften. Gruppens inre stridigheter kulminerar då man måste ta beslutet – vad ska man göra åt utposten, och framförallt, hur ska man ta sig tillbaka efter att en radiorapport uppsnappats som avslöjat att alla terranernas frontsträckor har fallit? Det finns all anledning att stressa beslutet då stridsgrupp delta siktar en enorm zergarmé som inom kort kommer anlända till utposten. Kommer det någonsin en främmande ”tredje part” och intervenerar i detta beslut som har större konsekvens än något annat…

Utpost 782XJG

Utposten ligger långt ute i ödemarken. Enda vägen dit är en grusväg som går längs med pipelinen som förbinder utpostens gasverk med kolonin Ebergrad, 1500 km bort. Utposten är placerad bredvid ett enormt tjärträsk. Den underjordiska aktiviteten är väldigt hög här och utposten har därför ett tjugotal borrplattformar ute i träsket och därtill ett dussin borrtorn runt om själva utposten. Utposten har runt 200 invånare. Den är ganska nybyggd (2477, 22 år sedan) och verken kräver ganska lite manskap för att gå runt. Alla på utposten arbetar i verken eller med service för andra invånare. Man försörjer sig på begränsad pododling och matransoner som skickas in med jämna mellanrum. Utposten är placerat i en klippskreva alldeles intill träsket. Den har ett huvudsakligt försvarsverk – en bred bunker som täcker infarten till utposten och ett par skyttegravar anslutna till bunkern.

Forskningscenter LV-436 kallades det underjordiska komplex som huserar psi-sändaren. Det var ytterst hemligt, men givetvis visste flera av bosättarna om att det fanns ett underjordiskt komplex – de visste dock inte vad som gjordes där. LV-436 hade tidigare ett tiotal forskare och ett trettiotal soldater. De försörjdes med de resurser som flögs in till soldaterna som officiellt bara bevakade utposten. Men när Korhals söner fick kontrollen över regionen kom de snart till Utpost 782XJG. LV-436-soldaterna beordrades att kämpa till sista man utan att kompromissa komplexet – så de sköt ihjäl alla forskarna och stängde den enda ingången till komplexet. Efter hårda strider intog Korhals söner bunkern. De förstod så småningom att det fanns något mer under bunkern, men de kunde inte ta sig in. När kriget mot Konfederationen trappades upp förflyttades nästan alla styrkor från Utpost 782XJG – endast ett halvdussin soldater är kvar samt runt 20 militiamän från utposten.

Psi-sändaren har fortsatt att sända eftersom större delen av komplexet är automatiserat, men dess sändningar är inte kraftfulla nog för att faktiskt kontrollera några zergs. Sändaren har dock fått ett antal zerglings att dyka upp oväntat vid utposten. De har rapporterats ha betett sig mycket konstigt – ömsom attackera, ömsom fly (flykt är något zerglings inte är direkt kända för att syssla med). Byborna har också sakta men säkert fått symptom av psi-sändarens närvaro sedan dess uppgraderades till nuvarande styrka år 2497. Förändringarna har dock varit så långsamma att ingen direkt reagerat på dem. Vad som är kanske mest påtagligt för en gäst i utposten är att folk tappat greppet om vad som anses verkligt eller inte – sunt förnuft verkar saknas.