Etikettarkiv: Karaktär

Lezhari

Postat av
Svara


Ansvarig för säkerheten på expeditionen. Agerar livvakt för främst Harazmel. För befäl över gardet vid behov, även om gardet har egna befäl. Håller sig vanligtvis i bakgrunden, men tar gärna kommandot i frågor som rör hans område, det vill säga säkerhet. Han är dock artig och lyssnar på allas inlägg.

Ingen mer än möjligtvis Harazmel vet så mycket om Lezharis bakgrund. Han är personligen utvald av storprimasen att leda tempelväktargardet. Det har dock visat sig flera gånger att Lezhari är synnerligen kompetent och förmodligen också en mycket skicklig kämpe. Lezhari rör sig smidigt, är vältränad och har alltid högsta uppmärksamhet. Inte sällan är det han som först upptäcker en annalkande fara.

Bzernon

Postat av
Svara

Bzernon av husfurst Mafalz familj från Casemian

Ursprungligen caserisk diplomat från Gordrion. Har verkat i de flesta länder i Mundana, dock med tonvikt på västerlanden. Är en erkänt skicklig diplomat med inriktning mot handel. Har verkat som ambassadör för Melorion, för närvarande dock som konsul i Kaal.

Bzernon är enrelativt lugn och sansad man. Hans temperament kan dock förbyttas mycket plötsligt och övergå i rent raseri. Detta raseri tar sig dock aldrig uttryck i våld, då Bzernon har en mycket kritisk hållning till våld, i både stora och små ordalag. Hans raseri yttrar sig snarare i total oförståelse över hur den andre parten kan vara så enträgen och obildad. Dessa raseriutbrott är dock relativt sällsynta.

Bzernon är en riktig finsmakare som har en ovana att lägga sig i andras matlagning. Han är dessutom mycket intresserad av vinframställning. Han har nyligen blivit utnämnd till hedersdoktor i diplomati vid Ciremelos Universitet. I akademiska kretsar är han även känd för sina avhandlingar om faliernas överlägset civiliserade livsstil.

Tiamel II Renovel

Postat av
Svara

Riddar Tiamel II av ätten Renovel tillika Nantiens förkämpe

Barndom

Tiamel den andre av ätten [[Renovel]] föddes nytändande veckan i Maj, dagen Veni år 1480 (20/5), med andra ord 3:e dagen efter St Ereto. Han växte upp på grevskapet Nantiens borg Caer Nan i närheten av Silersham där han snabbt visade sig vara sin faders älsklingsbarn, trots att han var den tredje sonen. Detta kunde bero på den enorma karisma som den unge mannen hade, och utöver detta en god fysik och anlag för riddarträningen.

Vid 12 års ålder gick Tiamel in som sin egen faders väpnare, fast ofta blev han istället väpnare åt någon av de andra riddarna på borgen. Tiamel blev under sin väpnartid mycket god vän med sin nästkusin Bundel Renovel, en ganska bråkig och kraftigt byggd yngling. Tiamel fick en ganska klassisk riddaruppfostran trots att hans familj numera var av högre börd. Detta berodde på att ridderskapet är något som alltid legat ätten Renovel nära om hjärtat. Därför lade Tiamel ofta saker som bokhållning och räkning, vilket är en förutsättning för att styra ett grevskap, åt sidan för att lära sig slåss.

En av de viktigaste händelserna i Tiamels liv skedde år 1493. Det hände när han en gång följde med sin fader och dennes riddare på en ‘upptäcktsfärd’ i de nordliga skogarna. De blev då överraskade under natten av ett fåtal jättespindlar, vilket gjorde mycket djupt intryck på den unge Tiamel. Gruppen lyckades dra till reträtt (flydde!) utan några förluster ibland manskapet. Sedan dess har Tiamel en mycket djup rädsla och avsky för spindlar.

Mognad

Tiamel var under hela sin uppväxt mycket omtyckt av hela sin familj, även sina bröder, som trots allt blivit snuvade på ett framtida grevskap. I 21-årspresent, den dagen då Tiamel var en fullärd riddare, fick han den mycket vältränade batonhingsten Gyldenblod, och de båda fäste sig mycket snabbt vid varandra. Efter detta började Tiamel bli allt mer självständig, vilket även ökade konkurrensen mellan bröderna, speciellt med den äldste brodern Bredrig, och skapade en ganska kylig stämning dem emellan. Tiamel fick dock en mycket bra relation med sin syster, som var bortgift med greven av Firina, även om de träffades relativt sällan.

Tiamels rykte började så småningom även det växa, och han blev känd som den skicklige riddaren från norr. Detta skapade än mer kyla bröderna emellan, främst den äldste brodern, Bredrig blev mer och mer svartsjuk. Mellanbrodern Tuforn ställdes ofta som medlare emellan de båda och det var även vid denna tidpunkt han öppet började tala om sina tankar kring att träda i kyrkans tjänst.

Kriget

1503 dog Tiamels moder Ulli i lungsot. Detta verkade för andra inte beröra Tiamel, men han hade varit mycket fäst vid sin mor och i hemlighet började han så smått dricka allt mer och mer. Två år senare, 1505, blev det krig, det Pereinska frihetskriget. Mot Tiamels vilja beslutade hans far att Tiamel skulle stanna hemma och föra befäl över garnisonen, men i slutspurten av kriget kallades han ändå in. Där tjänstgjorde han som riddare i den nordligaste delen av armén. Saker som hände under kriget är inget Tiamel direkt ångrar men han skulle inte frivilligt göra om dem.

Festperioden

Efter kriget började Tiamel alltmer frekvent besöka de närliggande städerna, främst Firina. Han kände en tristess hemma i borgen, och ville komma bort från det vanliga livet. Under dessa resor mötte han två personer som kom att få stor betydelse i hans liv. Den förste han stötte på var den nyblivne juveleraren Smidon (född 1471) i Firina. Dessa två fann varandra ganska snabbt då de till sättet var ganska lika; båda två var förtjusta i både kvinnor och vin. Den andra han mötte var baron Vorulf av Herikas hålldam Dine år 1510, som ofta var inne i staden. Tiamel började efter detta resa ned till Firina all oftare för att träffa Dine och de inledde snart en kärleksaffär i största hemlighet. Affären var från Tiamels sida först bara en lek där han gillade utmaningen att hemlighålla en kärleksaffär men han kom snart att börja fatta tyckte för den unga damen. Under åren som han besökte Firina blev han nästintill en rumlare, som drack lite väl mycket och spenderade en hel del pengar.

I början av år 1511 fick Tiamel reda på att han skulle ta sig an en väpnare, en mycket ung och skicklig spejare från armén, [[Harn]]. Detta var en gentjänst från Burwell till en lokal kapten, och förhoppningsvis skulle Renovel även få en kontakt inom armén. Harn skulle läras lite vett och hyfs, för att bli en bra officer, enligt ridderliga ideal.

Giftermål med Dine

Den stora förändringen i Tiamels liv kom i och med juni år 1511 då Tiamel fick reda på att Dine var med barn. Dine sade att hon med all säkerhet visste att barnet var Tiamels. De två bestämde sig för att försöka gifta sig snarast möjligt, för att undvika uppenbara oäktingar. Tiamel reste så till Dines bror, baron Frederick Wachtelon av Belos, och bad om hennes hand. Frederick valde då efter mycket funderande att säga ja. Dels berodde det på att han fick chansen att gifta in sin syster i en grevesläkt (med största sannolikhet skulle hon bli grevinna) och dels på att Renovel var kända som goda allierade. Detta val var dock, om inte formellt, en brytning med släkten Haber som baron Vorulf tillhörde. Vorulf hade nämligen själv visat intresse att gifta sig med Dine, då hans fru varit död sedan några år. Hemgiften blev något liten, ett gods med stora skogsmarker i norra Belos, och morgongåvan blev ett betydligt mindre gods nära Silersham.

Efter det jakande svaret red Tiamel snarast till baron Vorulfs borg där han förklarade att Dine inte längre var hans hålldam, vilket gjorde Vorulf mycket förtretad. När Tiamel anlände hem med sin tilltänkta väntade hans nya väpnare på honom, Harn. Harn gick genast in i tjänst. På skördefesten (St Tyndall, första augusti), samma år, gifte Dine och Tiamel sig. Tiamel lärde under slutet av året känna den alviska magikerskan Caileanne och fick hjälp i vissa spörsmål, men på St Faulks dag (15 december) föddes Tiamels son, Falkuan Burwell III.

Resan från Consaber (ingame)

Efter att Tiamel fött sin förste son stannade han hemma på sin borg. Plötsligt i början av januari slogs han av idén att delta i de prestigefyllda svärdspelen i Hadarlon i maj. När mars kom var det dags för avresa. Följet var ganska stor och bestod av följande personer: Tiamel, Dine, Falkuan, Harn, Bundel, Lill Bundel samt ett antal tjänare.

Resan ner till Daan Hammal gick bra och de anlände i maj. De reste upp till Hadarlon. Där anmälde de sig till uttagningen. På kvällen innan själva svärdsspelen hölls ett gästabud där Tiamel blev bekant med Hertigen av Turina, hans förste riddare samt den av konungen utsände riddaren. Den han främst bekantade sig med var Hertigen av Turina. Nästa dag hölls så spelen. Tiamel klarade sig genom hela uttagningen medan Bundel tyvärr åkte ur. Tiamel fortsatte näst dag i själva tävlingen. Det gick bra och han slutade på en fjärde plats efter att ha förlorat mot herr Illrik.

Samma kväll blev Tiamel erbjuden av Hertigen att komma ner till Turina och hälsa på honom efter spelen. Efter ytterligare en dag spenderad i Hadarlon begav sig följet vidare. Denna gång genom den väldiga Iracskogen för att nå staden Boron. De stannade i staden en dag och fortsatte sedan åter norrut. De passerade Jhamalo Tamatz, Chadarians Hopp och Fala för att slutligen nå Ashariens huvudstad Camard. Där begav de sig till det värdshus som Dines båda tvillingsystrar, Tyssna och Rana, ägde. Det spenderade ett par dagar i staden.

Efter det begav de sig upp mot Nimto Bro. Tiamel började redan nu klaga på att reskassan gick åt lite för hårt. Dine lugnade honom med att de var här för att ha kul, vilket iofs inte lugnade honom. I Nimto Bro deltog de i en gladiator tävling för skojs skull. Bundel deltog också men de båda blev ganska snabbt utslagna då gladiatorarenan satte in sina bästa krigare emot dem. Tiamels svärd gick dessutom av under tävlingen vilket gjorde att hans reskassa drastiskt sjönk då han införskaffade ett nytt i Lim’alan.

De fortsatte sin resa genom Khazimbergen mot Jargien. På väg upp i bergen blev Tiamel vid ett tillfälle överfallen av ett hyggelmonster. Han överlevde dock striden men blev ganska skadad och medvetslös. Han vaknade upp igen när de kommit en bit upp i bergen. En av de första sakerna som hände efter att han vaknat var att följet blev överfallet av ett antal tiraker. Tirakerna hade övertaget då de var fler, hade två trukher med sig samt att följet blev överraskat. Det gjorde att striden gick ganska segt tills Tiamels häst Gylden Blod gav sig in i närkamp med den ene trukhen. Hästen lyckades döda trukhen och gav sig på nästa som Bundel stod och slogs med. Han lyckades även döda denne trukh medan trukhen i sin tur tillfogade en så allvarlig skada på hästen att den senare förblödde. De återstående tirakerna dödades men de lyckades välta vagnen så att hjulen på ena sidan knäcktes. Detta blev ett stort problem för gruppen. Vagnen var tvungen att hållas uppe av hästar och det gick mycket långsamt att ta sig framåt. Efter ett par dagar då deras mat var näst intill slut nåde de den jargiska staden X.

Personlighet

Tiamel är mycket lojal mot främst sin familj och ätt, snarare än kungen, men naturligtvis Consaber som rike. Vem som styr riket har ingen större betydelse för honom så länge regenten är stabil och skapar säkerhet i riket. Däremot anser han att det är på tiden att det blir en Urma Bréansk ätt som får kungatiteln igen.

Tiamel är ganska ridderlig och älskar berömmelse och ära. Han älskar sin hustru Dine djupt. Han ser sin tid som rumlare lite som förbi men har fortfarande svagheten för kvinnnor och vin kvar. Han har dock på senare tid blivit medveten om detta och försökt tygla detta så gott han förmår. Främst för att han är rädd att vanära Dine genom att skaffa en oäkting. Dine är mycket väl medveten om att han har dess svagheter och försöker därför hålla koll på honom så gott hon förmår. Tiamel har inte insett att detta är anledningen till att Dine kräver att få följa med på allehanda resor som Tiamel anser lämpar sig bäst att göra själv.

Tiamel är naturligtvis troende även om han inte riktigt insett meningen med att Daak skulle införa så mycket restriktioner och förbjud mot livets njutningar. Detta är dock inget han talar högt om utan går regelbundet i kyrkan och ber såsom anstår en god sabrier. Han tvivlar dock inte en sekund på Daaks existens och förstår mycket väl sin broder Tuforns val att gå i Daaks tjänst vilket han anser vara mycket nobelt och ärofullt.

Tiamel har precis som alla andra sabrier fått lära sig att avsky Thalamur som barn. Han har egentligen inget emot thalaskier som folk, utan snarare som stat och dess magikrater. Han är fast övertygad om att det är magikratin i Thalamur som hjärntvätta folket där.

Strid och krigsföring är Tiamels kall, och han skulle inte kunna tänka sig ett liv utan detta. Han är mycket intresserad av allt som har med detta att göra och respekterar ”branschfolket” i allt från simpla knektar till stora härförare.

Tiamel är en mycket empatisk person och känner därför ofta för andra människor. Han är väl medveten om att han måste spela ett spel för att ta sig någonstans i adels värld. Av sin far har han lärt sig att hellre ligga lågt och vänta på rätt tillfälle än att brusa upp och göra en stor sak av minsta lilla. Egentligen tycker inte Tiamel om detta spel då han i andra sammanhang är van vid att vara rättfram.

Tiamel har respekt för ofrälset och ser dem som sitt eget folk och sig själv som deras beskyddare. Han kan inte tänka sig att dra sig så långt som att resa ner till värdshuset en kväll och ta en öl med bönderna men däremot mycket väl närvara vid deras större festligheter. Han försöker även resa runt en del i sin förläning för att själv få en bild av läget. Enligt honom själv är detta något som uppskattas av bondebefolkningen. Att upprätthålla rättvisa är något som Tiamel håller hårt och fast vid.

Livsmål

Att bli världens bäste och mest beryktade riddare samt att säkra ätten Renovels fortsatta existens. Vill även se världen, och därigenom sprida sitt rykte. Älskar att lära sig nya saker, förutsatt att han tror han kommer få användning av det. Tiamel anser att det är mycket viktigt att ha kul i livet och gillar därför gillen av diverse slag.

Rykte

Sedan många år har Tiamel varit känd som en mycket god riddare och svärdsman bland ridderskapet och i viss mån bondebefolkningen i norra Consaber. Hans många år i Firina har gjort honom till en lokal kändis där, och många stadsbor hälsar på honom. Desto mer omtalad i Firina har han blivit av de många turerna i den uppblossande fejden med släkten Haber, som ju i praktiken äger Firina. När han dödade baron Vorulf i en duell på torget i Firina spred sig ryktet betydligt längre än vanligt bland borgare och ofrälse.

Bland andra adliga har han fått ära av flera andra händelser. Det börjar sprida sig, bland annat nere på Danbréann, att han fick en mycket god placering i svärdsspelen i Hadarlon, och detta resultat understryks av flera mindre strapatser som han varit med om, vissa med anknytning till fejden med Haber. Denna fejd har i sin tur fått allt fler adelsmän att spetsa öronen, då fejder i norra Consaber är en känslig sak. Förmodligen har de flesta högadliga i Consaber mer eller mindre hört talas om fejden, även om de kanske inte hört allt om själva Tiamel.

Tiamel, eller snarare släkten Renovel, är mycket omtyckt i Nantien, och även av ofrälse och lågadliga i angränsande områden. Nackdelen med detta är förstås att så mycket förväntas av ätten att minsta felsteg kan skapa stort missnöje.

Egenskaper

Har alltid varit känd för att vara mycket empatisk, vilket gör att Tiamel ofta har god hand med främlingar. Tiamel har även lyckan att vara ambidextriös, vilken är en stor del i hans stora framgång som riddare. Är även mycket uppmärksam av sig, vilket verkar vara medfött. Till sist har han alltid berömts för att vara mycket vig.

Relationer

Burwell: Tiamel älskar och ser upp till sin far. Skulle inte tveka en sekund att göra som han blev ombedd, även om han kanske skulle motsäga sin far.

Bredrig: Relationen mellan Bredrig och Tiamel har sedan tio år tillbaka varit relativt isig. Ingen av de båda bröderna verkar lita fullt ut på den andre. Detta har naturligtvis sin grund i att Burwell deklarerat att han vill ha Tiamel till arvtagare. Detta gjorde Bredrig till en början mycket trumpen mot både sin far och sin bror. Bröderna har dock starka band i och med att de växt upp tillsammans. Tiamels tillit till Bredrig har dock stärkts på senare tid då Bredrig visat sig välvillig.

Tuforn: Tiamel respekterar sin bror Tuforn oerhört mycket, mer än Tuforn någonsin anat. Tiamels respekt för brodern växte sig än starkare när denne valde att stanna kvar i Tibara och gå i Daaks tjänst. Detta val smärtade dock Tiamel mycket eftersom hans bror därmed skulle komma att finnas på andra sidan Mundana. Barnsliga tankar som att anlägga ett nytt kloster och utse Tuforn till ny abborat har dock slagit honom. Tuforns tillfälliga återkomst till Consaber i mitten av 1513 gjorde Tiamel väldigt upprymd och glad och han hoppas att han stannar länge.

Haida: Tiamels enda syster Haida har betytt mycket för Tiamel genom hans liv. När Tiamels mor dog tog Haida mer eller mindre över den rollen. Hon var också den enda som någonsin visste hur mycket Tiamel sörjde sin avlidna mor då han flera gånger grät ut i hennes famn. Haida var också den som genom bryskare metoder fick Tiamel att sluta upp med sitt rumlarliv i Firina och inse att han faktiskt älskade Dine. Han sörjer Haida mycket djupt och anser i sitt innersta att hennes död är Canins fel.

Dine: Tiamel älskar Dine djupt och skulle inte tveka att själv anfalla en hel thalaskisk här för att rädda henne. Han anser att Dine är något uppkäftig men detta är bara ett kul inslag och hon skulle inte vara samma kvinna utan denna egenskap. Han är mycket stolt över henne och hennes sätt att föra och bete sig vid officiella gillen.

Taldar: Taldar, eller Tallbarr, ett smeknamn Tiamel aldrig verkar tröttna på, är en mycket trevlig kille. Han är dock lite stel av sig och borde dricka mer och lära sig ha kul. Han är dock en viktig kontakt och hans ”hokus pokus” har visat sig användbart mer än en gång.

Bundel: Tiamels kusin Bundel kan kort och gott sägas vara en ”bra karl” men betoning på karl. Han lyckas alltid lösa problem på sitt eget sätt och har mycket god hand med de övriga riddarna. Tiamel försöker febrilt hitta något sätt att åter väcka honom ur hans dvala.

Rafali: Baronessan Rafali är det underligaste som någonsin sänts till norra Consaber. Denna kvinna är helt klart inte van vid att sköta en förläning efter bästa huvud och skulle behöva hjälp med denna uppgift. Hon är dessutom mycket egendomlig och ryktena om hennes samröre med Rakhori lugnar inte direkt Tiamel. På något underligt vis litar han dock på henne ändå. Hon är mycket vis för sin unga ålder och dessutom en viktig länk till kungen.

Smidon: Juveleraren Smidon är en hyvens kille som delar livsåskådning med Tiamel. Fantastiskt rolig kille att umgås med!

Ocran: En mycket stabil och skicklig riddare. Dessutom har han ett huvud med mycket förstånd. Han är lojal men något blyg, framförallt för kvinnfolk, och det skulle inte skada om han lärde sig att ha kul emellanåt.

Harn

Postat av
Svara

Tiamels unge och ofta fumlige väpnare. Var tidigare en mycket ung och skicklig spejare från armén. Harn fick denna chansen då greve Burwell var skyldig en gentjänst till en lokal kapten, samtidigt som Renovel behövde en kontakt inom armén. Harn skulle läras lite vett och hyfs, för att bli en bra officer, enligt ridderliga ideal.

Taldar Arlech

Postat av
Svara

Jag, Taldar Arlech, föddes Goedi den 5:e Maj under Fullmåne, året 1479 S.T. som det sjunde barnet till baron Sober Arlech av Skenetrip och baronessan Darina Clammath. Av mina sex äldre syskon så var en av dem långt äldre än de andra, min äldsta syster Welle Arlech som gifte sig året efter min födelse (med den äldsta sonen till en riddare från Seredan). Jag hade sex kusiner (på både min fars och min mors sida, då min mors syster var gift med min fars bror (korsgifte)), där den yngsta var lika gammal som min äldsta bror, Regor (född 1475). Jag växte upp på baronborgen i Skenetrip tillsammans med mina syskon (jag hade även fem yngre syskon). Som den tredje sonen (av total fem söner) var jag nog den som min far minst tyckte om, och med min dominante far kunde min mor inte göra annat än att hålla med. Min far talade om alla dess svagheter som fanns i Taldar, och han inte dög till att bli riddare eller ens väpnare. Han tvekade heller inte att hunsa mig när tillfälle gavs medan han uppmuntrade de andra sönerna när de lekte sin krigslekar.

Den familjemedlem som stod mig närmast var min två år äldre syster, Talyn, men även till viss del också min näst äldsta syster Ilwe, som skickades i kloster (min far talade om alla dessa hemgifter). De övertalade dock min far att hämta en präst som lärare till mig. Denne prästen hette Tarlaken Neres Son och var min kusins makes bror. Han började undervisa mig i Daak och skrivkonsten år 1492, men även i andra ämnen, som astrologi, lagkunskap och bokhållning. Studierna fortsatte och jag höll avstånd från min övriga familj. Under november månad 1496 så dog min älskade syster Talyn i en sjukdom, blott 19 år gammal. Taldar blev utom sig av sorg (det var första dödsfallet som han upplevt då mor- och farföräldrarna redan hade varit döda vid Taldars födsel) och han beskyllde sig själv till viss del för inte ha varit där för henne. Även min mor stängde in sig de första veckorna efter sin dotters död.

Tarlakan hade hört att några pilgrimer skulle resa från Salston Tor till Calnia. När han nämnde detta för Taldar så bestämde sig Taldar för att följa med , inte för att han hade några brott att bekänna, utan för att på något sätt lätta sitt hjärta från sorgen, och även för att undkomma resten av familjen. Han tog avsked från sin syster Ilwe och hans sjuka mor (influensa), och lovade att be för hennes bättring, resan avgick under mars månad år 1497. Taldar reste då till Salston Tor för att möta de övriga tre pilgrimerna, Rendol Bors son, Jorsin Bors son och Margan Delgens son, och både Margan och Rendol var äldre än Taldar. Taldar stannade i Salston Tor i fyra dagar innan alla fyra fortsatte mot Calnia dagen efter St. Constance dag (fastedagen, 16:e mars). Alla fyra hade det trevligt under resan, trots vårvädret och de övriga pilgrimerna var synnerligen intresserade av varför Taldar gav sig ut på pilgrimsfärd när han var adlig, så Taldar berättade. Från Salston Tor tog det 18 dagar innan gruppen nådde St. Inalys katedral i Calnia. Rendol, som hade varit i Calnia förut, rekommenderade stället Burwells krog, ungefär 100 meter från St. Inaly. Under den följande månaden sov de i en pilgrimsstuga och spenderade dagarna på Burwells krog då Rendol hade sagt att de skulle vara en stor parad under början av maj, vilket han hade missat senast han var här. De övriga i gruppen hade inget emot att stanna i väntan på en parad i huvudstaden. Det skulle säkerligen bli något speciellt.

Den så kallade Flottparaden började den 10:e maj, och karnevalstämningen var inte långt borta. De säger att det är rikets största fest, och jag har svårt att tro att någon fest ens kunde vara så stor. Hela staden var i rörelse, 50 000 innevånare! Det bjöds på mat i överflöd, tornerspel hölls på Stora Torget, musikakademin höll flera uppträdanden, Flottparaden i hamnen, dragonernas flyguppvisning och all dans och alla gycklare, men det som imponerade mest var Magikerakademins fyrverkeriuppvisning. Aldrig har jag skådat något så magnifikt, detta ljusspel som nådde hela staden och ändå var så verkligt att man kunde känna det. Denna upplevelse fick mig att åtminstone försöka komma in på akademin. Jag lyckades även övertala Jorsin att följa med mig under den kommande dagen.

Magikerakademin var ingen liten byggnad, så stor att den nästan gick att jämföra med St. Inalys katedral. Det skulle kosta två pund silver per år för att bli novis och man var tvungen att arbeta 24 veckor åt akademin, så Taldar och Jorsin blev helt enkelt så illa tvungna att skaffa fram fyra pund silver. Jorsin och Taldar skickade båda brev hem i hopp om att kunna få låna pengar. Taldar kunde under tiden få en eftergift av akademin då han var av adlig börd. När så breven kom tillbaka så visade det sig att de inte kunde få ihop mer än tre pund silver tillsammans, så Taldar lånade ut de pengar som behövdes för att Jorsin skulle bli novis. Jorsin lovade då att han skulle arbeta vid sidan av studierna för att kunna betala tillbaka skulden, likadant gjorde Taldar, som lyckades få användning för sin lagkunskap. Taldar hade redan förälskat sig i Calnia, och hade bestämt sig för att stanna här. Även Jorsin stannade, medan Margan och Rendol reste tillbaka till Salston Tor under juni månad, men de skulle komma tillbaka nästa år. Magikerakademin var inte så strikt som Taldar tänkt sig att en akademi skulle vara. Han var också relativt gammal som novis, då de flesta var några år yngre och några få var rena barnungar och skulle passa bättre som pager. Jorsin och Taldars gemensamma favoritämne var alkemi, kanske just för att man som novis inte fick syssla med det, utan bara adepterna. När det gällde sådant man fick syssla med så var det just ljuset för Taldar, alltså Fototropi, medan Jorsin fascinerades otroligt av att kunna påskynda läkningen och hjälpa människor, Biotropi. Det visade sig att Taldar hade ett visst anlag för alstring, och avancerade snabbare än Jorsin, då han blev adept under oktober samma år. Firandet av ha blivit adept avbröts dock snabbt när Taldar fick brev om att modern avlidit. Studierna fortsatte dock och Jorsin lyckades betala tillbaka lånet till Taldar under mars 1498. Under flottparaden samma år så kom Rendol och Margan ner till Calnia, och det visade sig att Margan hade gift sig så även hans fru Kari var med. Det var under karnevalen som Taldar träffade sin första kärlek; Melony Gerods dotter. Studierna fick allt mindre plats och Taldar träffade Melony allt mer och mer. Efter karnevalen så blev även Jorsin adept på akademin. Melonys far, Gerod Maraks son, var en vinhandlare, och en ansedd man i staden. Han hade lämnat Consaber för en handelsresa söderut strax efter karnvalen, så han var inte medveten om sin dotters förhållande med Taldar. När han så kom tillbaka efter fem månader så var han inte glad över vad som hänt. Han ansåg att hans conriske dotter inte skulle gifta sig med någon nordlig lågadlig perenn som inte ens var riddare. Taldar och Melony fortsatte att träffa varandra i hemlighet, ända tills hennes far arrangerade ett giftermål, under april månad 1499, med en conrisk riddare från Tuirn.

De första veckorna efter att Melony försvunnit så dränkte Taldar sina sorger på Burwells krog innan Jorsin fick upp humöret på honom, och studierna fortsatte där de tagit slut. Melony hade en yngre syster vid namn Owaine, som ganska nyss hade fått ett barn utan någon känd far. Taldar hade i princip känt Owaine sedan september år 1498, givetvis via Melony. Gerod hade varit mycket upprörd över att hans andra dotter haft en oäkting och krävde att få veta vem fadern var, men Owaine vägrade svara (eller så visste hon inte då). Följden av detta var att Taldar tog hand om Owaine och hennes nyfödda dotter Inaly, kanske för att Taldar inte kunde släppa Melony ur tankarna (systrarna var ganska lika varandra). Owaine berättade för Taldar att det var Canin Haber som var barnets far, sonen till greven av Firina, Piett Haber, men Canin var redan gift sedan 1495 med en viss Haida Renovel, dottern till greven av Nantien. Taldar bedömde det som osannolikt att Canin skulle ta emot Owaine, då greven av Nantien säkerligen skulle bli mycket upprörd. Samtidigt så studerade han vidare och under december månad år 1499 så fick både Taldar och Jorsin sin Discipel-titel, och kunde nu börja arbeta som magiker. För övrigt fortsatte studierna och under juni månad år 1500 så kom en av Taldars bröder ner till Calnia, Ebot Arlech. Han berättade att han skulle bli vakt på kungens slottet, men han hade också kommit ner för att berätta att fadern, Sober, hade avlidit. Ebot skulle sedan resa tillbaka norrut för att närvara vid begravningen och undrade då också ifall Taldar skulle med, och trots att det var hans far som var den avlidne så följde han med, bland annat för att träffa Ilwe. Taldar gav en del pengar till Owaine så att hon kunde klara sig under de upp till två månaderna som Taldar skulle vara borta och sa åt henne att kontakta Jorsin Bors son ifall hon behövde hjälp.

Taldar och Ebot kom till Skenetrip under slutet av juni månad, och begravningsceremonin började tre dagar senare. Regor hade inte bara tagit över rollen som baron, utan även rollen av att försöka hunsa Taldar, även fast fadern hade varit långt mycket skickligare på det än Regor, som högljutt undrade varför Taldar inte genomgått riddarträning och vad han gjort nere i Calnia, förutom supit sig redlös. Taldar svarade med att han utbildat sig till magiker vid akademin, och visade samtidigt upp lite magiska konststycken. Man kan lugnt säga att det inte var vad de hade förväntat sig, och stämningen blev enligt Taldar i alla fall mycket bättre. Regor tog det lugnt under resten av veckan som Taldar stannade där. Taldar plockade även med sig allt som han ägde, samt att han fick en hel del böcker av Tarlakan, som hade varit sjuk sedan någon månad. När Taldar skulle återvända insåg han att han kunde försöka kontakta Canin Haber. Då Piett Haber hade avlidit året innan, så var Canin greve av Firina. Taldar kunde inte släppa tankarna på att berätta för Canin att han hade en dotter i Calnia, och Taldar var övertygad om att Canin skulle bli glad av nyheten (även om möjligheten att Canin istället skulle bli arg gnagde i bakhuvudet). Taldar gästade Firinas borg och genom att presentera sig som magiker fick han den upptagne Canins uppmärksamhet. Taldar lyckades då antyda nyheten för Canin, som först blev mycket tyst, och sedan drog Taldar undan för att höra fler detaljer. Canin verkade se både fördelar och nackdelar i den nyvunna kunskapen och skickade en riddare med Taldar till Calnia för att eskortera Owaine och Inaly till Firina. Resan ner var en intressant upplevelse, då den medföljande riddaren var Taldars raka motsats och de hade svårt att hålla sams om någon av dem öppnade munnen.

Owaine tackade Taldar av hela sitt hjärta innan hon följde med Canins riddare till Firina. Taldar och Jorsin fortsatte sedan sina studier. Värt att notera var att Taldar hade fått en mycket anti-thalsaskisk lärare från Vytare som spenderade större delen av lektionerna att tala illa om thalaskierna och Thalamur. Denna man lyckades övertala Taldar att gå med i Vytare eller Consenti (Taldar valde det senare) för att slåss för den sabriska saken. Senare, under januari 1501 så avancerade båda till Magus, Jorsin blev dock inte medlem av Consenti, utan gick istället med i ett mindre hus. Under april månad samma år så fick Taldar budet om att Tarlakan hade avlidit och Taldar sörjde några dagar över detta, (men han började väl vänja sig vid av all denna död omkring honom). Taldar tjänade ihop en del pengar av att vara lärare på akademin och att arbeta som lagkunnig rådgivare till olika köpmän. Han tog sedan ledigt från akademin, efter att ha varit medlem i fyra år, för att åka ner till Turina på Danbréann för att se ifall han kunde hitta Melony, medan Jorsin stannade kvar i Calnia. Väl nere i Turina så fick han reda på att Melony hade dött i barnsäng året innan och hennes man hade tagit sig an en ny fru. Taldar försjönk återigen ner i vemod, och dränkte sorgen i alkohol som så många andra gånger. Taldar tog dock tag i sig själv och hyrde ett hus i Turina, och började arbeta i staden. Det han upptäckte till sin förvåning var att det var sådan enorm skillnad på riddarna och adeln i norr och här. Södern var mycket bättre än nordern, och det tog bara några veckor innan Taldars perenn-calniska dialekt hade förbytts till inhemsk conrisk dialekt. Taldar började till och med fäktas Mason an Turina för att känna sig mer som hemma bland conrierna och i staden (det var många adelsmän som lät sina söner lära sig Mason an Turina). Taldar stannade i Turina i nästan ett år, så att han kunde resa till Calnia för Flottparaden. Så när han kom hem så hade han först en återträff med sina magivänner från akademin, sedan gick de alla till flottparaden, och under några dagar så träffade han Owaine, där han bland annat berättade att Melony hade avlidit. Owaine berättade då att hon redan visste om det och att hon ångrar att hon inte skickade något brev till Taldar. Taldar kunde inte förlåta Owaine för detta, än, så han träffade henne inte mer under Flottparaden och hon åkte tillbaka till Firina.

Sedan Regor hade blivit baron hade han aldrig brytt sig om att skicka några brev till Taldar, när han bodde i Calnia. Den ende som gjorde det var, i någon mån, hans syster Ilwe, men när Ebot flyttade ner och tog anställning vid det kungliga gardet så fick han givetvis brev ifrån norr. Inte heller hade Ebot så mycket emot att dela nyheterna med Taldar, så Ebot blev egentligen den bror som Taldar kännde mest och tyckte bäst om.

Efter flottparaden (år 1502) återtog Taldar sina studier på akademin och Owaine skickade ett antal brev, som Taldar till slut svarade på, och så började en jämn ström av brev att skickas mellan akademin och Firina. Taldar fortsatte att studera samtidigt som han tjänade in pengar under uppehållen. Emellanåt så for han ner till Turina för att träna fäktning, som han ansåg mer vara en sport än en krigsövning. Åren gick helt plötsligt väldigt snabbt, och Taldar antog rangen Blasonand inom huset Consenti under februari månad 1505. När så det Pereinska Frihetskriget (1505 – 1506) under bröt ut under maj månad så gick åkte även Taldar dit för att slåss för den sabriska sakens skull. Tillsammans med många andra krigarmagiker av Consenti och Consentinerorden så slogs man mot thalaskerna i Pereine. Det var under kriget som Taldar mötte greven av Seredan, Margon Ulthari, som givetvis var Regors länsherre. Då Regor själv inte deltagit i kriget så var Margon en aning förvånad över att möta en Arlech i Pereine. Taldar stannade i den trevlige grevens sällskap under hela kriget, och man kanske kan säga att de räddade livet på varandra några gånger och då Taldar var den enda magikern i grevens styrka så kunde han utmärka sig genom osynlighet, blixtar, bländsken och andra fototropiska effekter. Taldar var även en duglig fäktare, även fast det var fel typ av strider för att vara effektivt (men han kunde i alla fall försvara sig själv).

Efter kriget så följde han med greven hem och bodde där några veckor för att sedan resa ner till Calnia igen, fast han stannade i Skentrip i två dagar för att talas vid lite med Ilwe och resten av sin familj. Han stannade även till i Firina för att njuta av korvfestivalen (18:e maj) och träffa Owaine. Ner till Calnia kom han ungefär en månad efter det att flottparaden hade varit, men så farligt var det inte då Taldar faktiskt varit på paraden sex gånger innan. Han började återigen arbeta vid akademin och träffa sin akademivänner. Taldar började även forska en del, samtidigt som han började lära sig Ataxatropi. Blasonand Taldar skrev även en avhandling om ritualisering av relokalisation, dess effekter, samt en fullständig ritual för att resa till ett känt ställe, vartsomhelst inom Consaber. Genom denna avhandling blev Taldar Blason av Consenti år 1509.

Taldar fortsatte sedan det vanliga arbetet, medan resor till Turina har blivit allt mer ovanligt (Taldar var senast där i två månader under år 1510). Istället för att åka till Turina har han allt oftare rest norrut, till Firina, Skenetrip och greveborgen i Seredan (Caer Sered?). I och med Duncreigh-häxan Rafali avancemang till baronessa av Salston Tor (som tidigare varit en mycket trevlig samhälle), det hotfulla Thalamur och allmänna oroligheter betroddes Taldar som huset Consentis representation i Nantien och Seredan. Taldar avreste från Calnia med sina värdsliga ägodeler under november 1511.