Riddar Tiamel II av ätten Renovel tillika Nantiens förkämpe

Barndom

Tiamel den andre av ätten [[Renovel]] föddes nytändande veckan i Maj, dagen Veni år 1480 (20/5), med andra ord 3:e dagen efter St Ereto. Han växte upp på grevskapet Nantiens borg Caer Nan i närheten av Silersham där han snabbt visade sig vara sin faders älsklingsbarn, trots att han var den tredje sonen. Detta kunde bero på den enorma karisma som den unge mannen hade, och utöver detta en god fysik och anlag för riddarträningen.

Vid 12 års ålder gick Tiamel in som sin egen faders väpnare, fast ofta blev han istället väpnare åt någon av de andra riddarna på borgen. Tiamel blev under sin väpnartid mycket god vän med sin nästkusin Bundel Renovel, en ganska bråkig och kraftigt byggd yngling. Tiamel fick en ganska klassisk riddaruppfostran trots att hans familj numera var av högre börd. Detta berodde på att ridderskapet är något som alltid legat ätten Renovel nära om hjärtat. Därför lade Tiamel ofta saker som bokhållning och räkning, vilket är en förutsättning för att styra ett grevskap, åt sidan för att lära sig slåss.

En av de viktigaste händelserna i Tiamels liv skedde år 1493. Det hände när han en gång följde med sin fader och dennes riddare på en ‘upptäcktsfärd’ i de nordliga skogarna. De blev då överraskade under natten av ett fåtal jättespindlar, vilket gjorde mycket djupt intryck på den unge Tiamel. Gruppen lyckades dra till reträtt (flydde!) utan några förluster ibland manskapet. Sedan dess har Tiamel en mycket djup rädsla och avsky för spindlar.

Mognad

Tiamel var under hela sin uppväxt mycket omtyckt av hela sin familj, även sina bröder, som trots allt blivit snuvade på ett framtida grevskap. I 21-årspresent, den dagen då Tiamel var en fullärd riddare, fick han den mycket vältränade batonhingsten Gyldenblod, och de båda fäste sig mycket snabbt vid varandra. Efter detta började Tiamel bli allt mer självständig, vilket även ökade konkurrensen mellan bröderna, speciellt med den äldste brodern Bredrig, och skapade en ganska kylig stämning dem emellan. Tiamel fick dock en mycket bra relation med sin syster, som var bortgift med greven av Firina, även om de träffades relativt sällan.

Tiamels rykte började så småningom även det växa, och han blev känd som den skicklige riddaren från norr. Detta skapade än mer kyla bröderna emellan, främst den äldste brodern, Bredrig blev mer och mer svartsjuk. Mellanbrodern Tuforn ställdes ofta som medlare emellan de båda och det var även vid denna tidpunkt han öppet började tala om sina tankar kring att träda i kyrkans tjänst.

Kriget

1503 dog Tiamels moder Ulli i lungsot. Detta verkade för andra inte beröra Tiamel, men han hade varit mycket fäst vid sin mor och i hemlighet började han så smått dricka allt mer och mer. Två år senare, 1505, blev det krig, det Pereinska frihetskriget. Mot Tiamels vilja beslutade hans far att Tiamel skulle stanna hemma och föra befäl över garnisonen, men i slutspurten av kriget kallades han ändå in. Där tjänstgjorde han som riddare i den nordligaste delen av armén. Saker som hände under kriget är inget Tiamel direkt ångrar men han skulle inte frivilligt göra om dem.

Festperioden

Efter kriget började Tiamel alltmer frekvent besöka de närliggande städerna, främst Firina. Han kände en tristess hemma i borgen, och ville komma bort från det vanliga livet. Under dessa resor mötte han två personer som kom att få stor betydelse i hans liv. Den förste han stötte på var den nyblivne juveleraren Smidon (född 1471) i Firina. Dessa två fann varandra ganska snabbt då de till sättet var ganska lika; båda två var förtjusta i både kvinnor och vin. Den andra han mötte var baron Vorulf av Herikas hålldam Dine år 1510, som ofta var inne i staden. Tiamel började efter detta resa ned till Firina all oftare för att träffa Dine och de inledde snart en kärleksaffär i största hemlighet. Affären var från Tiamels sida först bara en lek där han gillade utmaningen att hemlighålla en kärleksaffär men han kom snart att börja fatta tyckte för den unga damen. Under åren som han besökte Firina blev han nästintill en rumlare, som drack lite väl mycket och spenderade en hel del pengar.

I början av år 1511 fick Tiamel reda på att han skulle ta sig an en väpnare, en mycket ung och skicklig spejare från armén, [[Harn]]. Detta var en gentjänst från Burwell till en lokal kapten, och förhoppningsvis skulle Renovel även få en kontakt inom armén. Harn skulle läras lite vett och hyfs, för att bli en bra officer, enligt ridderliga ideal.

Giftermål med Dine

Den stora förändringen i Tiamels liv kom i och med juni år 1511 då Tiamel fick reda på att Dine var med barn. Dine sade att hon med all säkerhet visste att barnet var Tiamels. De två bestämde sig för att försöka gifta sig snarast möjligt, för att undvika uppenbara oäktingar. Tiamel reste så till Dines bror, baron Frederick Wachtelon av Belos, och bad om hennes hand. Frederick valde då efter mycket funderande att säga ja. Dels berodde det på att han fick chansen att gifta in sin syster i en grevesläkt (med största sannolikhet skulle hon bli grevinna) och dels på att Renovel var kända som goda allierade. Detta val var dock, om inte formellt, en brytning med släkten Haber som baron Vorulf tillhörde. Vorulf hade nämligen själv visat intresse att gifta sig med Dine, då hans fru varit död sedan några år. Hemgiften blev något liten, ett gods med stora skogsmarker i norra Belos, och morgongåvan blev ett betydligt mindre gods nära Silersham.

Efter det jakande svaret red Tiamel snarast till baron Vorulfs borg där han förklarade att Dine inte längre var hans hålldam, vilket gjorde Vorulf mycket förtretad. När Tiamel anlände hem med sin tilltänkta väntade hans nya väpnare på honom, Harn. Harn gick genast in i tjänst. På skördefesten (St Tyndall, första augusti), samma år, gifte Dine och Tiamel sig. Tiamel lärde under slutet av året känna den alviska magikerskan Caileanne och fick hjälp i vissa spörsmål, men på St Faulks dag (15 december) föddes Tiamels son, Falkuan Burwell III.

Resan från Consaber (ingame)

Efter att Tiamel fött sin förste son stannade han hemma på sin borg. Plötsligt i början av januari slogs han av idén att delta i de prestigefyllda svärdspelen i Hadarlon i maj. När mars kom var det dags för avresa. Följet var ganska stor och bestod av följande personer: Tiamel, Dine, Falkuan, Harn, Bundel, Lill Bundel samt ett antal tjänare.

Resan ner till Daan Hammal gick bra och de anlände i maj. De reste upp till Hadarlon. Där anmälde de sig till uttagningen. På kvällen innan själva svärdsspelen hölls ett gästabud där Tiamel blev bekant med Hertigen av Turina, hans förste riddare samt den av konungen utsände riddaren. Den han främst bekantade sig med var Hertigen av Turina. Nästa dag hölls så spelen. Tiamel klarade sig genom hela uttagningen medan Bundel tyvärr åkte ur. Tiamel fortsatte näst dag i själva tävlingen. Det gick bra och han slutade på en fjärde plats efter att ha förlorat mot herr Illrik.

Samma kväll blev Tiamel erbjuden av Hertigen att komma ner till Turina och hälsa på honom efter spelen. Efter ytterligare en dag spenderad i Hadarlon begav sig följet vidare. Denna gång genom den väldiga Iracskogen för att nå staden Boron. De stannade i staden en dag och fortsatte sedan åter norrut. De passerade Jhamalo Tamatz, Chadarians Hopp och Fala för att slutligen nå Ashariens huvudstad Camard. Där begav de sig till det värdshus som Dines båda tvillingsystrar, Tyssna och Rana, ägde. Det spenderade ett par dagar i staden.

Efter det begav de sig upp mot Nimto Bro. Tiamel började redan nu klaga på att reskassan gick åt lite för hårt. Dine lugnade honom med att de var här för att ha kul, vilket iofs inte lugnade honom. I Nimto Bro deltog de i en gladiator tävling för skojs skull. Bundel deltog också men de båda blev ganska snabbt utslagna då gladiatorarenan satte in sina bästa krigare emot dem. Tiamels svärd gick dessutom av under tävlingen vilket gjorde att hans reskassa drastiskt sjönk då han införskaffade ett nytt i Lim’alan.

De fortsatte sin resa genom Khazimbergen mot Jargien. På väg upp i bergen blev Tiamel vid ett tillfälle överfallen av ett hyggelmonster. Han överlevde dock striden men blev ganska skadad och medvetslös. Han vaknade upp igen när de kommit en bit upp i bergen. En av de första sakerna som hände efter att han vaknat var att följet blev överfallet av ett antal tiraker. Tirakerna hade övertaget då de var fler, hade två trukher med sig samt att följet blev överraskat. Det gjorde att striden gick ganska segt tills Tiamels häst Gylden Blod gav sig in i närkamp med den ene trukhen. Hästen lyckades döda trukhen och gav sig på nästa som Bundel stod och slogs med. Han lyckades även döda denne trukh medan trukhen i sin tur tillfogade en så allvarlig skada på hästen att den senare förblödde. De återstående tirakerna dödades men de lyckades välta vagnen så att hjulen på ena sidan knäcktes. Detta blev ett stort problem för gruppen. Vagnen var tvungen att hållas uppe av hästar och det gick mycket långsamt att ta sig framåt. Efter ett par dagar då deras mat var näst intill slut nåde de den jargiska staden X.

Personlighet

Tiamel är mycket lojal mot främst sin familj och ätt, snarare än kungen, men naturligtvis Consaber som rike. Vem som styr riket har ingen större betydelse för honom så länge regenten är stabil och skapar säkerhet i riket. Däremot anser han att det är på tiden att det blir en Urma Bréansk ätt som får kungatiteln igen.

Tiamel är ganska ridderlig och älskar berömmelse och ära. Han älskar sin hustru Dine djupt. Han ser sin tid som rumlare lite som förbi men har fortfarande svagheten för kvinnnor och vin kvar. Han har dock på senare tid blivit medveten om detta och försökt tygla detta så gott han förmår. Främst för att han är rädd att vanära Dine genom att skaffa en oäkting. Dine är mycket väl medveten om att han har dess svagheter och försöker därför hålla koll på honom så gott hon förmår. Tiamel har inte insett att detta är anledningen till att Dine kräver att få följa med på allehanda resor som Tiamel anser lämpar sig bäst att göra själv.

Tiamel är naturligtvis troende även om han inte riktigt insett meningen med att Daak skulle införa så mycket restriktioner och förbjud mot livets njutningar. Detta är dock inget han talar högt om utan går regelbundet i kyrkan och ber såsom anstår en god sabrier. Han tvivlar dock inte en sekund på Daaks existens och förstår mycket väl sin broder Tuforns val att gå i Daaks tjänst vilket han anser vara mycket nobelt och ärofullt.

Tiamel har precis som alla andra sabrier fått lära sig att avsky Thalamur som barn. Han har egentligen inget emot thalaskier som folk, utan snarare som stat och dess magikrater. Han är fast övertygad om att det är magikratin i Thalamur som hjärntvätta folket där.

Strid och krigsföring är Tiamels kall, och han skulle inte kunna tänka sig ett liv utan detta. Han är mycket intresserad av allt som har med detta att göra och respekterar ”branschfolket” i allt från simpla knektar till stora härförare.

Tiamel är en mycket empatisk person och känner därför ofta för andra människor. Han är väl medveten om att han måste spela ett spel för att ta sig någonstans i adels värld. Av sin far har han lärt sig att hellre ligga lågt och vänta på rätt tillfälle än att brusa upp och göra en stor sak av minsta lilla. Egentligen tycker inte Tiamel om detta spel då han i andra sammanhang är van vid att vara rättfram.

Tiamel har respekt för ofrälset och ser dem som sitt eget folk och sig själv som deras beskyddare. Han kan inte tänka sig att dra sig så långt som att resa ner till värdshuset en kväll och ta en öl med bönderna men däremot mycket väl närvara vid deras större festligheter. Han försöker även resa runt en del i sin förläning för att själv få en bild av läget. Enligt honom själv är detta något som uppskattas av bondebefolkningen. Att upprätthålla rättvisa är något som Tiamel håller hårt och fast vid.

Livsmål

Att bli världens bäste och mest beryktade riddare samt att säkra ätten Renovels fortsatta existens. Vill även se världen, och därigenom sprida sitt rykte. Älskar att lära sig nya saker, förutsatt att han tror han kommer få användning av det. Tiamel anser att det är mycket viktigt att ha kul i livet och gillar därför gillen av diverse slag.

Rykte

Sedan många år har Tiamel varit känd som en mycket god riddare och svärdsman bland ridderskapet och i viss mån bondebefolkningen i norra Consaber. Hans många år i Firina har gjort honom till en lokal kändis där, och många stadsbor hälsar på honom. Desto mer omtalad i Firina har han blivit av de många turerna i den uppblossande fejden med släkten Haber, som ju i praktiken äger Firina. När han dödade baron Vorulf i en duell på torget i Firina spred sig ryktet betydligt längre än vanligt bland borgare och ofrälse.

Bland andra adliga har han fått ära av flera andra händelser. Det börjar sprida sig, bland annat nere på Danbréann, att han fick en mycket god placering i svärdsspelen i Hadarlon, och detta resultat understryks av flera mindre strapatser som han varit med om, vissa med anknytning till fejden med Haber. Denna fejd har i sin tur fått allt fler adelsmän att spetsa öronen, då fejder i norra Consaber är en känslig sak. Förmodligen har de flesta högadliga i Consaber mer eller mindre hört talas om fejden, även om de kanske inte hört allt om själva Tiamel.

Tiamel, eller snarare släkten Renovel, är mycket omtyckt i Nantien, och även av ofrälse och lågadliga i angränsande områden. Nackdelen med detta är förstås att så mycket förväntas av ätten att minsta felsteg kan skapa stort missnöje.

Egenskaper

Har alltid varit känd för att vara mycket empatisk, vilket gör att Tiamel ofta har god hand med främlingar. Tiamel har även lyckan att vara ambidextriös, vilken är en stor del i hans stora framgång som riddare. Är även mycket uppmärksam av sig, vilket verkar vara medfött. Till sist har han alltid berömts för att vara mycket vig.

Relationer

Burwell: Tiamel älskar och ser upp till sin far. Skulle inte tveka en sekund att göra som han blev ombedd, även om han kanske skulle motsäga sin far.

Bredrig: Relationen mellan Bredrig och Tiamel har sedan tio år tillbaka varit relativt isig. Ingen av de båda bröderna verkar lita fullt ut på den andre. Detta har naturligtvis sin grund i att Burwell deklarerat att han vill ha Tiamel till arvtagare. Detta gjorde Bredrig till en början mycket trumpen mot både sin far och sin bror. Bröderna har dock starka band i och med att de växt upp tillsammans. Tiamels tillit till Bredrig har dock stärkts på senare tid då Bredrig visat sig välvillig.

Tuforn: Tiamel respekterar sin bror Tuforn oerhört mycket, mer än Tuforn någonsin anat. Tiamels respekt för brodern växte sig än starkare när denne valde att stanna kvar i Tibara och gå i Daaks tjänst. Detta val smärtade dock Tiamel mycket eftersom hans bror därmed skulle komma att finnas på andra sidan Mundana. Barnsliga tankar som att anlägga ett nytt kloster och utse Tuforn till ny abborat har dock slagit honom. Tuforns tillfälliga återkomst till Consaber i mitten av 1513 gjorde Tiamel väldigt upprymd och glad och han hoppas att han stannar länge.

Haida: Tiamels enda syster Haida har betytt mycket för Tiamel genom hans liv. När Tiamels mor dog tog Haida mer eller mindre över den rollen. Hon var också den enda som någonsin visste hur mycket Tiamel sörjde sin avlidna mor då han flera gånger grät ut i hennes famn. Haida var också den som genom bryskare metoder fick Tiamel att sluta upp med sitt rumlarliv i Firina och inse att han faktiskt älskade Dine. Han sörjer Haida mycket djupt och anser i sitt innersta att hennes död är Canins fel.

Dine: Tiamel älskar Dine djupt och skulle inte tveka att själv anfalla en hel thalaskisk här för att rädda henne. Han anser att Dine är något uppkäftig men detta är bara ett kul inslag och hon skulle inte vara samma kvinna utan denna egenskap. Han är mycket stolt över henne och hennes sätt att föra och bete sig vid officiella gillen.

Taldar: Taldar, eller Tallbarr, ett smeknamn Tiamel aldrig verkar tröttna på, är en mycket trevlig kille. Han är dock lite stel av sig och borde dricka mer och lära sig ha kul. Han är dock en viktig kontakt och hans ”hokus pokus” har visat sig användbart mer än en gång.

Bundel: Tiamels kusin Bundel kan kort och gott sägas vara en ”bra karl” men betoning på karl. Han lyckas alltid lösa problem på sitt eget sätt och har mycket god hand med de övriga riddarna. Tiamel försöker febrilt hitta något sätt att åter väcka honom ur hans dvala.

Rafali: Baronessan Rafali är det underligaste som någonsin sänts till norra Consaber. Denna kvinna är helt klart inte van vid att sköta en förläning efter bästa huvud och skulle behöva hjälp med denna uppgift. Hon är dessutom mycket egendomlig och ryktena om hennes samröre med Rakhori lugnar inte direkt Tiamel. På något underligt vis litar han dock på henne ändå. Hon är mycket vis för sin unga ålder och dessutom en viktig länk till kungen.

Smidon: Juveleraren Smidon är en hyvens kille som delar livsåskådning med Tiamel. Fantastiskt rolig kille att umgås med!

Ocran: En mycket stabil och skicklig riddare. Dessutom har han ett huvud med mycket förstånd. Han är lojal men något blyg, framförallt för kvinnfolk, och det skulle inte skada om han lärde sig att ha kul emellanåt.