Författararkiv: Niklas

Vani’atan

Postat av
Svara

Vani’atan (Niklas)

 Vani’atan (purpuröga) är särskilt begåvad i att väcka Arvet och har tack vare detta fått en framskjuten plats i samhället som en av Kretsens betrodda. Närhelst hon inte utför de sysslor som samhället kräver så spenderar hon en stor del av sin tid med sin älskade Iri’anel, på långa vandringar på Luberos med Mi’os (en skuggtiger) eller Deliolith, försunken i meditation eller i glädjefyllda lekar med sina övriga syskon, Lea och Eo.

Bakgrund

Vani’atan är en särdeles blek nie’nidor som är en aning mindre till växten än sina syskon. När hon först kom till samhället hette hon Alewa (solsken) men ganska snabbt upptäckte man att hon hade talang för att väcka Arvet. Detta uppmärksammades av Kretsen och Vaerithas ålades att utbilda henne. När Vani’atan började bruka kraften i Arvet visade det sig att hon var extra mottaglig för dess påverkan och det förändrade hennes kropp. Vaeritha beslutade då att ge henne namnet Vani’atan (purpuröga), vilket hon burit som namn sedan dess.

Vaeritha har sett till att Vani’atan fått en grön vi’ae samt introducerat henne för Tyrial och på så sätt har hon fått tillgång till en del av de skrifter han förvarar. Hon har läst en mängd av dem och även om hon inte alltid förstått hela innebörden eller andemeningen så har hon ändå memorerat det. Genom skrifterna och Vaeritha mentorskap har Vani’atan bemästrat alla de vanliga ceremonierna som inte är begränsade till Kretsen. Skrifterna har dock hjälpt Vani’atan i sin meditation som hon helst genomför en bit utanför samhället. Under sina meditationer så har hon kommit till insikt om att allt liv måste mötas genom vänskap och att det aldrig får övergå till våld, oavsett hur kontrollerat eller ritualiserat det anses vara. Våld leder oundvikligen till disharmoni och slutligen kaos och än så länge har hon inte tvingats ta till våld ens för att försvara sig.

Inom sin syskonskara och i det större samhället så har hon aldrig tagit upp särskilt mycket plats och hon har aldrig haft något stort behov att befinna sig i centrum även om hon har ett stort behov av trygghet och bekräftelse. Under större delen av hennes liv så har Iri’anel funnits där för henne och gett henne det hon behöver, något som med tiden blivit en stark kärlek och passion. De två fullkomligt sprudlar av harmoni när de är med varandra och de lämnar sällan den andre ur sikte, om så bara för att utföra de dagliga sysslor som krävs. Vani’atan älskar Iri’anel och det han ger henne men det finns ändå visst tvivel. Även om han har visat stor acceptans och respekt för hennes talang för att väcka Arvet så har han aldrig riktigt förstått det ur hennes perspektiv. Han har inte samma förståelse för det liv som genomsyrar Luberos och hur fantastiskt det är. Han förstår inte varför hon måste bege sig ut på vandringar på Luberos för att få “känna” de varelser som finns där och när han säger “Jag förstår” så klingar det endast ihåligt.

Vani’atan har länge varit fascinerad av att upptäcka Luberos och “känna” allt det liv som existerar på ön. Det var främst hennes (något äldre) bror Deliolith som tog med henne ut på de första längre turerna men hennes begåvning och träning kring Arvet har hindrat henne från att följa med honom varje gång. Varje gång han återvände berättade han de mest fantastiska saker han upptäckt vilket nästan har gjort Vani’atan rastlös att få komma iväg. Under en av de senare resorna var Vani’atan med Deliolith och upptäckte en fantastisk dal som de än så länge inte berättat så mycket om för de andra (inklusive Iri’anel då han skulle inte förstå dess skönhet). Dalen omgav sig med ett töcken av drömmar som Vani’atan kunde känna av på ett långt avstånd och om det inte vore för den hade nog Deliolith aldrig funnit den på egen hand. Det var i denna dal hon träffade en ung alysar (skuggtiger) och kunde direkt “känna” hur ett band skapades mellan dem och hon valde att kalla honom för Mi’os (styrka). De fortsatte att färdas tillsammans på Luberos och kom att uppskatta varandras sällskap. Vani’atan har funnit det enklare att nå inre harmoni genom sina meditationer närhelst Mi’os är i närheten, en tydligt lugnande kraft för henne.

Deliolith har dock fortsatt sina färder ut mot Luberos utkanter och hans senaste berättelser om människorna har gjort henne ännu mer nyfiken. Hon hoppas kunna komma iväg för att se dessa underliga varelser som valt Luberos som sitt hem.

I likhet med många andra alver har hon svårt att gå medelvägen när det gäller känslor, antingen så sprudlar hon av dem eller så är hon skeptiskt beräknande. Manoempatisk kort och gott. Hon pendlar oftast mellan tre områden, nyfiken och lekfull mot passionerad, lugn och öm mot ängslig och bekräftelsebehov.

Relationer

Iri’anel: Vani’atans stora kärlek som är en passionerad och stark men samtidigt en ömtålig och vilsen själ. Han är nästan allt vad hon kan önska sig, nästan. Det hon faller mest för är hans styrka, finurliga leende och hans kropp som hon älskar att leka med. Hon är oroad över hans drömmar och hans svårighet att finna inre harmoni och hon finner det numera mest sorgligt att det är våldet, striden och jakten som ger honom mest lugn, något som de grälat om fler gånger än hon orkat räkna. Snart måste något hända, en positiv gnista i deras långsamt dalande harmoni, annars finns det risk att hon kvävs i den.

Mi’os: Han är en alysar (skuggtiger) som når en bit över midjan på Vani’atan. Han följer alltid med henne när hon beger sig ut utanför samhället och även om han är välkommen i själva staden så föredrar han att hålla sig borta. Har mer än en gång räddat Vani’atan undan problem på Luberos och hon sover alltid gott med honom i närheten.

Deliolith: Han är den vördade brodern som Vani’atan ser upp till eftersom han är så berest och har sett så mycket mer av Luberos. Hon hoppas kunna följa honom fler gånger framöver.

Vaeritha: Vaeritha verkar uppskatta och respektera Vani’atans förmåga även om de har väldigt olika personlighet. Vaeritha är krävande och har ett helt annat synsätt som inte är kompatibelt med Vani’atan.

Meanora: Likt många andra hyser hon stor respekt till henne men Vani’atan har även träffat henne för att vidga sina insikter om Arvet och hur det har påverkat henne.

Personlighet och motiv

  • Beteende:Nyfiken och otroligt fascinerad av andra varelser och deras drömmar. Hon kan bli väldigt uppspelt över väldigt lite samtidigt som hon är väldigt lugn, sansad och eftertänksam inom själva samhället.
  • Motiv: Upptäcka. Världen är en så fantastisk plats som bara väntar på att “kännas”, skådas, beröras, inandas och helt enkelt upptäckas. Hon vill även finna förståelse för sin gåva och om möjligt dela med sig av förståelsen till Iri’anel.
  • Kärlek: Hon hyser ett särskilt intresse för varelser med annorlunda drömaura. Hon skulle vilja “drunkna” i någons aura, bli helt upptagen och omsluten av den. Hon uppskattar särskilt de som fyller hennes behov av trygghet och bekräftelse, samtidigt som en stark kropp aldrig är fel.
  • Rädsla: Att bli utsatt för våld eller se någon närstående bli det. Blir även lätt ängslig efter att nattens mörker lägger sig över ön. Ensamhet och otrygghet.
  • Citat: “Åh, du skulle ha sett dess drömmar – det var som vid botten av regnbågsfallet, fast där varje droppe av vatten istället svepte över himlen likt en fallande stjärna men ändå lika färggranna som trollsländorna vid Mianaiträdet, i tusen och åter tusen till antalet.”

Utrustning

  • En knälång enklare gräddvit klänning med kanter i blekt purpur.
  • En grön vi’ae.
  • En tunt halsband med ett smycke föreställande två dansande fiskar som hon fått av Iri’anel.
  • Öronbesmyckning i guld som visar på att Vani’atan är en av Kretsens betrodda.
  • Ansiktsmålningar med sol- och livstema.
  • Korta verser ur ceremonierna på fingrarna, händerna och underarmarna.

Maurice Sypher

Postat av
Svara

Något år yngre än Christopher Cara. Var under barndomen i Miami nära vän med Chris. Kom tidigt in på lite mer ljusskygg och våldsam verksamhet (gäng, etc?) till skillnad från Chris. Då de blev förälskade i samma kvinna blev det en stor konflikt med våldsamma inslag som föranledde Chris att i all hast lämna Miami med kvinnan. De har sedan dess träffats ett fåtal gånger under kyliga omständigheter.

Maurice känner sig klart attraherad av Alysha, som är lik sin mor, och attraktionen besvaras av dottern för att reta fadern (Chris). Maurice har under långa perioder arbetat för Condor Consortium (även om han inte hyser särskild lojalitet till dem) och är väl tränad i de flesta säkerhetsfrågor. Det är Chris mor Anne som kontaktar Maurice och säger att vare sig Chris vill det eller inte ska Maurice vara säkerhetschef – hon lägger dessutom till att de två borde skärpa sig och gräva ner stridsyxan. Maurice lovar detta men i hemlighet funderar han på hur han ska kunna ta makten framför Chris, eller snarare, hur han ska göra Chris beroende av honom så att han kan börja ställa krav.

Har en del praktisk cybernetik, eventuellt har han fått cybernetik p.g.a. tidigare skada. Bor i eget hus med ordentlig bil. Händig och med de prylar som behövs.

Taldar Arlech

Postat av
Svara

Jag, Taldar Arlech, föddes Goedi den 5:e Maj under Fullmåne, året 1479 S.T. som det sjunde barnet till baron Sober Arlech av Skenetrip och baronessan Darina Clammath. Av mina sex äldre syskon så var en av dem långt äldre än de andra, min äldsta syster Welle Arlech som gifte sig året efter min födelse (med den äldsta sonen till en riddare från Seredan). Jag hade sex kusiner (på både min fars och min mors sida, då min mors syster var gift med min fars bror (korsgifte)), där den yngsta var lika gammal som min äldsta bror, Regor (född 1475). Jag växte upp på baronborgen i Skenetrip tillsammans med mina syskon (jag hade även fem yngre syskon). Som den tredje sonen (av total fem söner) var jag nog den som min far minst tyckte om, och med min dominante far kunde min mor inte göra annat än att hålla med. Min far talade om alla dess svagheter som fanns i Taldar, och han inte dög till att bli riddare eller ens väpnare. Han tvekade heller inte att hunsa mig när tillfälle gavs medan han uppmuntrade de andra sönerna när de lekte sin krigslekar.

Den familjemedlem som stod mig närmast var min två år äldre syster, Talyn, men även till viss del också min näst äldsta syster Ilwe, som skickades i kloster (min far talade om alla dessa hemgifter). De övertalade dock min far att hämta en präst som lärare till mig. Denne prästen hette Tarlaken Neres Son och var min kusins makes bror. Han började undervisa mig i Daak och skrivkonsten år 1492, men även i andra ämnen, som astrologi, lagkunskap och bokhållning. Studierna fortsatte och jag höll avstånd från min övriga familj. Under november månad 1496 så dog min älskade syster Talyn i en sjukdom, blott 19 år gammal. Taldar blev utom sig av sorg (det var första dödsfallet som han upplevt då mor- och farföräldrarna redan hade varit döda vid Taldars födsel) och han beskyllde sig själv till viss del för inte ha varit där för henne. Även min mor stängde in sig de första veckorna efter sin dotters död.

Tarlakan hade hört att några pilgrimer skulle resa från Salston Tor till Calnia. När han nämnde detta för Taldar så bestämde sig Taldar för att följa med , inte för att han hade några brott att bekänna, utan för att på något sätt lätta sitt hjärta från sorgen, och även för att undkomma resten av familjen. Han tog avsked från sin syster Ilwe och hans sjuka mor (influensa), och lovade att be för hennes bättring, resan avgick under mars månad år 1497. Taldar reste då till Salston Tor för att möta de övriga tre pilgrimerna, Rendol Bors son, Jorsin Bors son och Margan Delgens son, och både Margan och Rendol var äldre än Taldar. Taldar stannade i Salston Tor i fyra dagar innan alla fyra fortsatte mot Calnia dagen efter St. Constance dag (fastedagen, 16:e mars). Alla fyra hade det trevligt under resan, trots vårvädret och de övriga pilgrimerna var synnerligen intresserade av varför Taldar gav sig ut på pilgrimsfärd när han var adlig, så Taldar berättade. Från Salston Tor tog det 18 dagar innan gruppen nådde St. Inalys katedral i Calnia. Rendol, som hade varit i Calnia förut, rekommenderade stället Burwells krog, ungefär 100 meter från St. Inaly. Under den följande månaden sov de i en pilgrimsstuga och spenderade dagarna på Burwells krog då Rendol hade sagt att de skulle vara en stor parad under början av maj, vilket han hade missat senast han var här. De övriga i gruppen hade inget emot att stanna i väntan på en parad i huvudstaden. Det skulle säkerligen bli något speciellt.

Den så kallade Flottparaden började den 10:e maj, och karnevalstämningen var inte långt borta. De säger att det är rikets största fest, och jag har svårt att tro att någon fest ens kunde vara så stor. Hela staden var i rörelse, 50 000 innevånare! Det bjöds på mat i överflöd, tornerspel hölls på Stora Torget, musikakademin höll flera uppträdanden, Flottparaden i hamnen, dragonernas flyguppvisning och all dans och alla gycklare, men det som imponerade mest var Magikerakademins fyrverkeriuppvisning. Aldrig har jag skådat något så magnifikt, detta ljusspel som nådde hela staden och ändå var så verkligt att man kunde känna det. Denna upplevelse fick mig att åtminstone försöka komma in på akademin. Jag lyckades även övertala Jorsin att följa med mig under den kommande dagen.

Magikerakademin var ingen liten byggnad, så stor att den nästan gick att jämföra med St. Inalys katedral. Det skulle kosta två pund silver per år för att bli novis och man var tvungen att arbeta 24 veckor åt akademin, så Taldar och Jorsin blev helt enkelt så illa tvungna att skaffa fram fyra pund silver. Jorsin och Taldar skickade båda brev hem i hopp om att kunna få låna pengar. Taldar kunde under tiden få en eftergift av akademin då han var av adlig börd. När så breven kom tillbaka så visade det sig att de inte kunde få ihop mer än tre pund silver tillsammans, så Taldar lånade ut de pengar som behövdes för att Jorsin skulle bli novis. Jorsin lovade då att han skulle arbeta vid sidan av studierna för att kunna betala tillbaka skulden, likadant gjorde Taldar, som lyckades få användning för sin lagkunskap. Taldar hade redan förälskat sig i Calnia, och hade bestämt sig för att stanna här. Även Jorsin stannade, medan Margan och Rendol reste tillbaka till Salston Tor under juni månad, men de skulle komma tillbaka nästa år. Magikerakademin var inte så strikt som Taldar tänkt sig att en akademi skulle vara. Han var också relativt gammal som novis, då de flesta var några år yngre och några få var rena barnungar och skulle passa bättre som pager. Jorsin och Taldars gemensamma favoritämne var alkemi, kanske just för att man som novis inte fick syssla med det, utan bara adepterna. När det gällde sådant man fick syssla med så var det just ljuset för Taldar, alltså Fototropi, medan Jorsin fascinerades otroligt av att kunna påskynda läkningen och hjälpa människor, Biotropi. Det visade sig att Taldar hade ett visst anlag för alstring, och avancerade snabbare än Jorsin, då han blev adept under oktober samma år. Firandet av ha blivit adept avbröts dock snabbt när Taldar fick brev om att modern avlidit. Studierna fortsatte dock och Jorsin lyckades betala tillbaka lånet till Taldar under mars 1498. Under flottparaden samma år så kom Rendol och Margan ner till Calnia, och det visade sig att Margan hade gift sig så även hans fru Kari var med. Det var under karnevalen som Taldar träffade sin första kärlek; Melony Gerods dotter. Studierna fick allt mindre plats och Taldar träffade Melony allt mer och mer. Efter karnevalen så blev även Jorsin adept på akademin. Melonys far, Gerod Maraks son, var en vinhandlare, och en ansedd man i staden. Han hade lämnat Consaber för en handelsresa söderut strax efter karnvalen, så han var inte medveten om sin dotters förhållande med Taldar. När han så kom tillbaka efter fem månader så var han inte glad över vad som hänt. Han ansåg att hans conriske dotter inte skulle gifta sig med någon nordlig lågadlig perenn som inte ens var riddare. Taldar och Melony fortsatte att träffa varandra i hemlighet, ända tills hennes far arrangerade ett giftermål, under april månad 1499, med en conrisk riddare från Tuirn.

De första veckorna efter att Melony försvunnit så dränkte Taldar sina sorger på Burwells krog innan Jorsin fick upp humöret på honom, och studierna fortsatte där de tagit slut. Melony hade en yngre syster vid namn Owaine, som ganska nyss hade fått ett barn utan någon känd far. Taldar hade i princip känt Owaine sedan september år 1498, givetvis via Melony. Gerod hade varit mycket upprörd över att hans andra dotter haft en oäkting och krävde att få veta vem fadern var, men Owaine vägrade svara (eller så visste hon inte då). Följden av detta var att Taldar tog hand om Owaine och hennes nyfödda dotter Inaly, kanske för att Taldar inte kunde släppa Melony ur tankarna (systrarna var ganska lika varandra). Owaine berättade för Taldar att det var Canin Haber som var barnets far, sonen till greven av Firina, Piett Haber, men Canin var redan gift sedan 1495 med en viss Haida Renovel, dottern till greven av Nantien. Taldar bedömde det som osannolikt att Canin skulle ta emot Owaine, då greven av Nantien säkerligen skulle bli mycket upprörd. Samtidigt så studerade han vidare och under december månad år 1499 så fick både Taldar och Jorsin sin Discipel-titel, och kunde nu börja arbeta som magiker. För övrigt fortsatte studierna och under juni månad år 1500 så kom en av Taldars bröder ner till Calnia, Ebot Arlech. Han berättade att han skulle bli vakt på kungens slottet, men han hade också kommit ner för att berätta att fadern, Sober, hade avlidit. Ebot skulle sedan resa tillbaka norrut för att närvara vid begravningen och undrade då också ifall Taldar skulle med, och trots att det var hans far som var den avlidne så följde han med, bland annat för att träffa Ilwe. Taldar gav en del pengar till Owaine så att hon kunde klara sig under de upp till två månaderna som Taldar skulle vara borta och sa åt henne att kontakta Jorsin Bors son ifall hon behövde hjälp.

Taldar och Ebot kom till Skenetrip under slutet av juni månad, och begravningsceremonin började tre dagar senare. Regor hade inte bara tagit över rollen som baron, utan även rollen av att försöka hunsa Taldar, även fast fadern hade varit långt mycket skickligare på det än Regor, som högljutt undrade varför Taldar inte genomgått riddarträning och vad han gjort nere i Calnia, förutom supit sig redlös. Taldar svarade med att han utbildat sig till magiker vid akademin, och visade samtidigt upp lite magiska konststycken. Man kan lugnt säga att det inte var vad de hade förväntat sig, och stämningen blev enligt Taldar i alla fall mycket bättre. Regor tog det lugnt under resten av veckan som Taldar stannade där. Taldar plockade även med sig allt som han ägde, samt att han fick en hel del böcker av Tarlakan, som hade varit sjuk sedan någon månad. När Taldar skulle återvända insåg han att han kunde försöka kontakta Canin Haber. Då Piett Haber hade avlidit året innan, så var Canin greve av Firina. Taldar kunde inte släppa tankarna på att berätta för Canin att han hade en dotter i Calnia, och Taldar var övertygad om att Canin skulle bli glad av nyheten (även om möjligheten att Canin istället skulle bli arg gnagde i bakhuvudet). Taldar gästade Firinas borg och genom att presentera sig som magiker fick han den upptagne Canins uppmärksamhet. Taldar lyckades då antyda nyheten för Canin, som först blev mycket tyst, och sedan drog Taldar undan för att höra fler detaljer. Canin verkade se både fördelar och nackdelar i den nyvunna kunskapen och skickade en riddare med Taldar till Calnia för att eskortera Owaine och Inaly till Firina. Resan ner var en intressant upplevelse, då den medföljande riddaren var Taldars raka motsats och de hade svårt att hålla sams om någon av dem öppnade munnen.

Owaine tackade Taldar av hela sitt hjärta innan hon följde med Canins riddare till Firina. Taldar och Jorsin fortsatte sedan sina studier. Värt att notera var att Taldar hade fått en mycket anti-thalsaskisk lärare från Vytare som spenderade större delen av lektionerna att tala illa om thalaskierna och Thalamur. Denna man lyckades övertala Taldar att gå med i Vytare eller Consenti (Taldar valde det senare) för att slåss för den sabriska saken. Senare, under januari 1501 så avancerade båda till Magus, Jorsin blev dock inte medlem av Consenti, utan gick istället med i ett mindre hus. Under april månad samma år så fick Taldar budet om att Tarlakan hade avlidit och Taldar sörjde några dagar över detta, (men han började väl vänja sig vid av all denna död omkring honom). Taldar tjänade ihop en del pengar av att vara lärare på akademin och att arbeta som lagkunnig rådgivare till olika köpmän. Han tog sedan ledigt från akademin, efter att ha varit medlem i fyra år, för att åka ner till Turina på Danbréann för att se ifall han kunde hitta Melony, medan Jorsin stannade kvar i Calnia. Väl nere i Turina så fick han reda på att Melony hade dött i barnsäng året innan och hennes man hade tagit sig an en ny fru. Taldar försjönk återigen ner i vemod, och dränkte sorgen i alkohol som så många andra gånger. Taldar tog dock tag i sig själv och hyrde ett hus i Turina, och började arbeta i staden. Det han upptäckte till sin förvåning var att det var sådan enorm skillnad på riddarna och adeln i norr och här. Södern var mycket bättre än nordern, och det tog bara några veckor innan Taldars perenn-calniska dialekt hade förbytts till inhemsk conrisk dialekt. Taldar började till och med fäktas Mason an Turina för att känna sig mer som hemma bland conrierna och i staden (det var många adelsmän som lät sina söner lära sig Mason an Turina). Taldar stannade i Turina i nästan ett år, så att han kunde resa till Calnia för Flottparaden. Så när han kom hem så hade han först en återträff med sina magivänner från akademin, sedan gick de alla till flottparaden, och under några dagar så träffade han Owaine, där han bland annat berättade att Melony hade avlidit. Owaine berättade då att hon redan visste om det och att hon ångrar att hon inte skickade något brev till Taldar. Taldar kunde inte förlåta Owaine för detta, än, så han träffade henne inte mer under Flottparaden och hon åkte tillbaka till Firina.

Sedan Regor hade blivit baron hade han aldrig brytt sig om att skicka några brev till Taldar, när han bodde i Calnia. Den ende som gjorde det var, i någon mån, hans syster Ilwe, men när Ebot flyttade ner och tog anställning vid det kungliga gardet så fick han givetvis brev ifrån norr. Inte heller hade Ebot så mycket emot att dela nyheterna med Taldar, så Ebot blev egentligen den bror som Taldar kännde mest och tyckte bäst om.

Efter flottparaden (år 1502) återtog Taldar sina studier på akademin och Owaine skickade ett antal brev, som Taldar till slut svarade på, och så började en jämn ström av brev att skickas mellan akademin och Firina. Taldar fortsatte att studera samtidigt som han tjänade in pengar under uppehållen. Emellanåt så for han ner till Turina för att träna fäktning, som han ansåg mer vara en sport än en krigsövning. Åren gick helt plötsligt väldigt snabbt, och Taldar antog rangen Blasonand inom huset Consenti under februari månad 1505. När så det Pereinska Frihetskriget (1505 – 1506) under bröt ut under maj månad så gick åkte även Taldar dit för att slåss för den sabriska sakens skull. Tillsammans med många andra krigarmagiker av Consenti och Consentinerorden så slogs man mot thalaskerna i Pereine. Det var under kriget som Taldar mötte greven av Seredan, Margon Ulthari, som givetvis var Regors länsherre. Då Regor själv inte deltagit i kriget så var Margon en aning förvånad över att möta en Arlech i Pereine. Taldar stannade i den trevlige grevens sällskap under hela kriget, och man kanske kan säga att de räddade livet på varandra några gånger och då Taldar var den enda magikern i grevens styrka så kunde han utmärka sig genom osynlighet, blixtar, bländsken och andra fototropiska effekter. Taldar var även en duglig fäktare, även fast det var fel typ av strider för att vara effektivt (men han kunde i alla fall försvara sig själv).

Efter kriget så följde han med greven hem och bodde där några veckor för att sedan resa ner till Calnia igen, fast han stannade i Skentrip i två dagar för att talas vid lite med Ilwe och resten av sin familj. Han stannade även till i Firina för att njuta av korvfestivalen (18:e maj) och träffa Owaine. Ner till Calnia kom han ungefär en månad efter det att flottparaden hade varit, men så farligt var det inte då Taldar faktiskt varit på paraden sex gånger innan. Han började återigen arbeta vid akademin och träffa sin akademivänner. Taldar började även forska en del, samtidigt som han började lära sig Ataxatropi. Blasonand Taldar skrev även en avhandling om ritualisering av relokalisation, dess effekter, samt en fullständig ritual för att resa till ett känt ställe, vartsomhelst inom Consaber. Genom denna avhandling blev Taldar Blason av Consenti år 1509.

Taldar fortsatte sedan det vanliga arbetet, medan resor till Turina har blivit allt mer ovanligt (Taldar var senast där i två månader under år 1510). Istället för att åka till Turina har han allt oftare rest norrut, till Firina, Skenetrip och greveborgen i Seredan (Caer Sered?). I och med Duncreigh-häxan Rafali avancemang till baronessa av Salston Tor (som tidigare varit en mycket trevlig samhälle), det hotfulla Thalamur och allmänna oroligheter betroddes Taldar som huset Consentis representation i Nantien och Seredan. Taldar avreste från Calnia med sina värdsliga ägodeler under november 1511.