Etikettarkiv: Karaktär

Harazmel

Postat av
Svara

Tzorza Harazmel iz Mzian iz ret Ciremelo

Utseende

Kropp

Harazmel är en en ganska kraftig och inte allt för lång man som uppnått den respektabla åldern av fyrtiosex år. Han har med åren lagt på sig en hel del extra hull och väger närmare etthundra kilo. Trots att han inte har någon stor ölmage eller liknande ser man tydligt på hela kroppen att kilona finns där. Intrycket förstärks ytterligare i och med att han är kortväxt, speciellt för att vara cirefalier. Han är knappt en meter och sjuttio centimeter.

Han har också med tiden lagt sig till med ett stort men välansat svart helskägg. Sitt axellånga lika svarta hår har han vanligtvis bakåtkammat eller i vissa situationer i en hästsvans, om det är mer praktiskt. Ansiktet avgränsas tydligt av skägget och håret. I ansiktet märks tydligt en ganska stor näsa, lite runda kinder och två buskiga ögonbryn ovanför blå ögon. Dessa drag är hemskt nog inte helt typiska för en cirefalier.

Klädsel

Normal klädsel för Harazmel är en vit toga med en vit tunika under. Denna klädsel är den han använder som tzorza vilket han praktiskt taget har varit konstant större delen av sitt liv. Vid mer högtidliga tillfällen är togan något utsmyckad och har en slags rangsymbol på axeln. Till denna klädsel bär han i praktiken alltid sandaler. Om vädret inte tillåter sandaler använder han någon form av enkla stövlar. Han bär alltid en ring i vänster öra som symboliserar Cirzatemplets fem grundpelare utöver den familjering han givetvis bär i höger öra. Det händer också att han bär smycken, vanligtvis halskedja och armlänkar.

Röst

Harazmel har en stark och välmodulerad röst när han höjer rösten för exempelvis välsignelser och vid undervisning. Han har en betydligt mjukare, något mer tankfull och avvaktande röst vid tal i normal samtalston. Somliga kan uppfatta Harazmels tal som något omständigt eller sävligt.

Bakgrund

Barndom

Jag föddes och växte upp på ett stort gods, lantligt beläget en bit norr om Ciremelo. Mina första år var som för vilken ung pojke som helst. Från att jag kunde gå flängde jag runt på vårt gods och försökte hjälpa far eller min bror med vad de gjorde. Jag sprang i köket och nallade kakor och drog mor i kjolen och var redan på den här tiden ganska rund om magen. Hela tiden försökte jag vara som min bror. Han var alltid så duktig, och jag såg upp till honom. Precis så ville jag bli, det var jag säker på. Jag umgicks ofta med en pojke i grannskapet, Vanetzicon hette han. Han var min bästa vän under den här delen av livet.

När jag var sju år tyckte min far att jag var mogen att börja tjänstgöra i byns tempel. Jag var lite ledsen över att behöva lämna livet på gården, i början saknade jag min bror och Vanetzicon jättemycket. Men jag lärde mig ganska snart att tycka om det. Jag gick som lärling hos en snäll gammal tempelman. Penzior tror jag bestämt att han hette. Jag lärde mig om Cirza, om de fem pelarna som talar om hur man skall leva och att ta hand om de dagliga sysslorna i templet. Detta var mitt liv i nästan ett och ett halvt år tills min läromästare gick bort.

Efter att Penzior hade gått bort, blev jag satt som lärling till en mer tillbakadragen, råttliknande man vid namn Azit. Han skulle lära mig skriva med bokstäver. Men när jag inte lärde mig vad jag skulle tillräckligt snabbt straffade han mig. Han slog mig ofta fastän jag ingenting gjort, jag ville bara därifrån.

Jag tog kontakt med min far, men han sade att jag skulle lära mig tids nog. Att jag inte skulle se slagen som en bestraffning, de skulle tvärt om sporra mig att arbeta fortare. Alltså uthärdade jag slagen. Men efter ett tag gjorde mycket mer än att slå mig. Han förgrep sig på mig. Det hände inte regelbundet, ibland ofta, ibland mycket sällan. Jag kände en stor skuld för denna bestraffning. Det var ju givetvis mitt eget fel, min far hade ju givetvis rätt. Om jag bara lärde mig själv fortare, skulle det inte hända. Jag sporrade mig själv att lära mig fortare och fortare. Men det hjälpte inte. Övergreppen fortsatte, mitt liv blev mörkare och mörkare.

Jag vet egentligen inte hur länge detta pågick, de flesta av mina minnen från den här perioden är ganska dimmiga. Jag vet inte ens varför jag fick resa bort från byn till huvudstaden Ciremelo. Inte heller minns jag min första tid där. Så småningom blev dock min tillvaro bättre.

I Ciremelo fortsatte jag min träning i språk och teologi. Jag var vid det här laget fjorton år, och jag hade inte längre någon regelbunden kontakt med min familj. Samtidigt som jag nu trivdes bra med mitt tempelliv, saknade jag ändå Vanetzicon och de där hemma. Jag tänkte dock i ärlighetens namn allt mindre på dem. Det kändes som om templet var mitt hem nu.

Jag försökte fortfarande lära mig allting så fort som bara var möjligt. Jag blev uppmärksammad just för detta, och det kändes bra, som ett erkännande. Jag började inse att vad min andre läromästare gjort varit bra för mig. Han hade sporrat mig att lära mig fort, precis som min far hade sagt. Jag började mer och mer fundera på varför jag egentligen tyckt illa om mannen.

Tempelman

Över tio år av mitt liv tillbringade jag i Ciremelos tempel. Vid 20 års ålder blev jag vigd till tempelman. Jag var nu ”vellmaer Harazmel”. För första gången i mitt liv var jag nu någonting. Jag var inte bara en pojke, jag var en av Cirzas tjänare. Efter fem år som tempelman fick jag dessutom möjligheten att tjänstgöra som tempelman ombord på ett stort handelsskepp som seglade mellan Jargiska kejsardömet och Ciremelo.

Jag var mycket entusiastisk när jag gav mig ut på mina första resor. Men förmodligen hade det skyddade livet inom templets murar gjort mig en aning naiv. Jag förstod inte att inte alla var som vi. Jargerna var så primitiva. De framstod rent ut som dumma.

Jag arbetade på skeppet i tre år innan jag åter slog mig till ro i Ciremelo. Där fortsatte jag att studera, nu främst historiska skrifter och Tzorlack angående folkslag och länder. Jag sökte svar på de frågor som dykt upp i mitt huvud under mina resor till Jargien. Genom mina studier av Tzorlack lär jag mig även Tebramad, det språk på vilket Tzorlack är skriven.

Så småningom får jag egna lärlingar. Det känns lite ovant till en början, men jag kommer in i rollen efter några månader. Jag ville ge dem samma sporre jag själv fick i den åldern, och älskar med dem. Speciellt kom jag att gilla en pojke vid namn Pirz som var en mycket skärpt och lärde sig snabbt. Jag tror att anledningen till att jag gillade honom var att jag såg mig själv i honom. De flesta av dessa gossar vet jag inte var de har tagit vägen idag, men Pirz har enligt vad jag förstått börjat en mycket fin karriär inom templet. Jag har dock inte träffat honom på några år.

Tzorza

Vid 33 års ålder blir jag upphöjd till Tzorza. Jag var lite besviken över det faktum att detta inte kändes lika uppmuntrande som min tempelmannavigning. Min far blev dock mycket nöjd, när budet om mitt avancemang nådde honom, och det gläder mig storligen.

Jag fortsätter att studera Tzorlack men begränsas något av att få andra forskade på samma områden som jag själv. För att söka fler med samma inriktning sökte jag mig till Cirza Falz för att där studera Tzorlack och kunna utveckla mina tankar mer ingående.

Expeditionen

Vid 46 års ålder får jag ett oerhört hedersamt uppdrag av självaste Ciremaliz Penrin Tzorzaziir. Jag skall under en kommande tid leda en expedition vars syfte är att bevisa den faliska rasens storhet. Till min hjälp har jag fått en grupp experter inom olika områden. Till min stora förtjusning är en av de expeditionens deltagare min barndomsvän Vanetzicon som kommit tillbaka från en längre tid i Gordrion.

Även om jag inte ser honom särskilt ofta ser jag fortfarande Vanetzicon som en god vän. Det var med honom jag sprang runt som barn, och vid de få tillfällen jag var hemma från templet försökte jag alltid se till att träffa honom.

Relationer

Familj

Jag själv är inte gift och har inte några barn. Mina båda föräldrar är döda och min familj består idag av min bror och hans familj.

Min familjs gods där jag växte upp är beläget norr om Ciremelo och består av 24 hektar mark. Godset gav under min uppväxt familjen goda inkomster. Vi hade allt vad vi behövde och en del lyx däröver. Min familj hade ett mycket gott rykte. Under de sista åren av min fars liv och efter hans död drivs familjegodset vidare av min bror. Han har drivit det mycket framgångsrikt och även utökat det. Han är en av de mest betydelsefulla personerna i byn och när han talar, lyssnar folk.

När jag var 32 dog min mor. Hon hann fylla 54 år innan hon dog i en lungsjukdom. Hon bar på sjukdomen i närmare ett år innan den slutligen tog hennes liv. Sex år senare, när jag var 38 dog även min far i en ålder av 63 år. Han var en gammal man och nöjd med att se sina söner växa upp och lyckas väl med sina respektive yrkesbanor. Han var inte minst mycket stolt över mig och mitt avancemang inom templet. Vid den här tiden var jag Tzorza i Ciremelo.

Ibland är jag lite ledsen över att jag inte fick tillbringa mer tid med min familj. Jag försvann från godset när jag var en pojke och var sedan där några enstaka veckor per år.

Kärlek

Jag har inte haft något långvarigt öppet förhållande. Jag har till och från haft relationer, uteslutande med unga män. Jag skulle dock vilja placera mitt förhållande med Pirz som det för mig emotionellt mest viktiga. I stor utsträckning liknar pojken mig själv och han är mycket ivrig att lära sig.

Under de senaste åren har jag dock inte haft någon längtan efter en relation. Jag har kommit att trivas mycket bra med forskartiden, då jag får all tid jag behöver för mig själv att tänka igenom saker.

Expeditionen

Dessa beskrivningar är skrivna under kampanjens gång.

Vanetzicon

Vanetzicon är en man jag uppskattar att ha i min närhet. Situationen blir ju lite speciell, då jag umgåtts med honom redan som barn. Det väldigt många år efter det där vi inte umgicks och därför blir återseendet nu desto gladare. Jag känner det också som att vi är i ungefär samma stadie i livet.

Han må ha större behov av världsliga nöjen, men jag kan ju samtidigt inte klandra honom. Han har valt en helt annan bana genom livet och där lyckats mycket väl, all heder åt honom för det. Dessutom har han ju hjälp expeditionen mycket vid flera tillfällen och hans kontakter med Temiranz kan komma nog så väl till pass.

Framförallt under och efter händelserna i skogen känns det som att vi kommit varandra närmare. Jag tror att en del av den vänskapliga närhet vi hade som barn hittat tillbaka.

Jag får dock öka pressen på Vanetzicon för att se till att han byter ut sin odrägliga livvakt. Nog för att hon fungerat väl som en sådan precis som han påpekar, men hon passar rakt inte in i denna expedition.

Tzilan

Vår kirurg Tzilan är en man jag förmodligen normalt inte skulle umgås med. Han är är onekligen mycket kunnig inom sitt område men saknar de kvalitéer jag uppskattar och verkar väl högdragen i sitt sätt.

Inte desto mindre är han en viktig del av expeditionen, så jag får uppträda korrekt mot honom.

Nerzelan

Historikern Nerzelan är en person jag inte helt lärt känna ännu. I expeditionen har han hittills varit tämligen annonym. Vid de tillfällen jag pratat med honom om expeditionen och dess mål har han låtit både intresserad och insatt och jag både hoppas och tror att vi får stor använding för honom.

Hans romans med den jargiska kvinnan var dock ett snedsteg. Hade det fortsatt mycket längre hade jag nog fått ta upp saken med honom. Nu löste ju sig det problemet av sig själv.

Lezhari

Lezhari är precis lika plikttrogen som man kan förvänta sig. En bättre säkerhetsansvarig för vår expedition hade inte Cirza själv kunnat välja. Det känns tryggt att ha någon i gruppen man till fullo kan lita på, vars lojalitet man inte behöver ifrågasätta.

Zhaza

Denna ogudaktiga kvinna börjar jag få allt svårare för att tolerera. Hon har inte gjort mycket mer än att smäda Cirza och ställa till problem under sin tid i expeditionen. Vore det inte för att Vanetzicon anställt henne skulle jag sett till att hon fått ångra sina handlingar i långt större utsträckning.

Personlighet

Intressen

Min huvudsakliga tjänst i Cirzatemplet är som forskare och jag tillbringar större delen av min tid med olika forskningsprojekt. Främst intresserar mig frågor kring den faliska rasen och dess relation till övriga folkslag. Det är detta som driver mig att fortsätta söka, att jag vill söka klarhet i förhållandet mellan Mundanas raser.

Jag deltar inte speciellt ofta i festligheter, jag anser att en Tzorza har plikter som är viktigare än världsliga nöjen. Jag försöker dock då och då hinna med att spela en omgång kungsbräde när jag har en god vän att spela med. Spelet ger en mycket god träning av tankeförmågan, något som jag själv kan ha nytta i under studierna. Jag uppskattar också en lugn pratstund med en bildad, likasinnad människa.

Mentalitet

Jag är nästan alltid lugn och allvarlig men är inte svår att tala med. Jag tror att jag utstrålar ett visst lugn. Detta lugn kommer från det faktum att jag vet att jag har Cirza bakom mig i mina handlingar. Ingen styrka kan vara större än så. Jag blir också ytterst sällan arg, då jag anser att den ilska inte tillför människan något gott.

Jag har svårt för människor som har överdrivna leenden eller som hela tiden måste hävda sig. Därför kommer jag oftast inte överens med försäljare i allmänhet.

Jag ber alltid en kort bön innan jag beger mig in i okända hus eller anländer till okända platser. När jag göra detta vet jag att jag har Cirza med mig, vad som än händer. Detta till trots håller jag mig gärna inomhus under natten. Jag anser att det är den tid då Cirza avsåg att man skall sova. Tydliga tecken eller onda omen kan göra mig något orolig.

Vanliga fraser

Harazmel använder sig ofta av något komplicerade meningar i stil med:

”Det är ju förvisso tämligen uppenbart att…”

”Det är ju inte så att jag på något sätt betvivlar det ni säger, men…”

Funderingar

De frågor som driver mig att fortsätta söka efter svar är frågor såsom; varför finns det olika raser och olika gudar? Vad är det som verkligen skiljer oss från de lägre stående. Hur kan svaret på den frågan vara så uppenbart men ändå så dolt?

Zhaza

Postat av
Svara

Zhaza av husfurst Dalarions familj från Szaracon Tamatz.

Cirefalisk kvinna, född på Caserion men bosatt i Melorion, nära huvudstaden Ciremelo. Ung och hetlevrad. Tänker inte alltid innan hon handlar. Stark personlighet. Ingen respekt för överheter. Livvakt till Vanetzicon. Lärt sig slåss för att kunna överleva. Ser bra ut och vet att utnyttja det. Tröttnat på religionen, desillusionerad beträffande den.

  • Familj: Hatad av fadern
  • Kontakter: Prisjägare. Träffade på Takalorr. God vän.
  • Kontakter: Tjuv, barndomsvän, Szaracon Tamatz.
  • Mental: Orädd
  • Mental: Självlärd
  • Fysisk: Blixtrande reflexer
  • Fysisk: Smidig
  • Händelse: Duell
  • Händelse: Oskyldigt anklagad, brännmärkt
  • Förmögenhet: 2400 silver, samlad och gömd från kapartiden.
  • Kontakter: Lönnmördare, skyldig en tjänst, Takalorr.
  • Kontakter: Veteranpirat/marinkårist, från Asharina, mentor.
  • Nackdel: Häxmärke på ryggslutet

Zhaza – ett kapitel

Zhaza stod uppe på däck och spanade ut över havet. Det långa korpsvarta håret var tillbakadraget i en fläta, men vinden slet sina vana trogen ur några lockar som hon irriterat strök bort från ansiktet. Det var på väg att bli storm trodde hon. Alla tecken tydde på det.

Hon vände sig om och sökte med blicken efter kapten. Han var djupt inbegripen i en diskussion med förste styrman och hon tog tillfället iakt att ostört betrakta honom. Ingen kunde kalla honom vacker, denne råbarkade kapare. Ärrad och sliten efter många hårda år till sjöss, med knäckt näsa och början till mage förstod inte kvinnorna vad det egentligen var de såg hos honom. Men något fanns det, det var alla ense om. Kanske den obändiga styrkan man anade, den som speglade sig i de klara , isblå ögonen. Eller det djuriskt maskulina han utstrålade med en kraft hon aldrig tidigare sett. Hennes hjärta hoppade över ett slag. En oväntad ömhet spred sig inom henne. Han var hennes. Och hon var hans.

Sättet de träffats på hade knappast hjälpt till, han var kapare och hon matros på ett handelsskepp. Han hade charmats totalt av den intensiva, vackra kvinnan och hennes vilda kämpaglöd när de äntrade skeppet för att överta dess rikedomar. Efter ett tecken från honom togs hon om hand och fördes till kaparnas skepp som fånge. Hon mindes fortfarande hur förtvivlad hon hade varit. Hon kunde fortfarande minnas skriken från matroserna, hur skeppsdäcket färgades rött av blod. Hon hade kämpat intensivt, men motståndet blev för starkt.

Inslängd i en mörk cell ansträngde hon sig för att bita ihop och inte fälla en tår. Hon skulle visa dem att de inte hade att göra med vilken kvinna som helst. Hon var inte som andra. Hennes vilja och självkontroll var enorm, ingen hade någonsin fått bestämma över henne. Det här var hennes liv, och hon tänkte leva det fullt ut. Precis på det sätt hon önskade. Men nu låg hon i en smutsig cell, ombord på kaparnas skepp. Förtvivlat försökte hon hålla modet uppe. Det ordnade sig nog till slut.

Piraterna som vaktade henne kastade lystna blickar på hennes smärta figur. Hon hade inte mycket till former, men en smidig och stark kropp, senig och muskulös. Hyn var svagt olivfärgad, ögonen stora och intensivt mörkblå. De utstrålade intensivt förakt när hon blängde tillbaks på piraterna. Hon morrade något och vände dem demonstrativt ryggen. Några timmar senare kom kapten själv tillbaks. Han gav en order och hon släpades in till hans hytt.

Beredd på det värsta tog hon ett djupt andetag innan hon slängdes in av två muskulösa pirater. Hon ramlade framlänges och låg kvar så någon sekund, innan hon samlade sig och sakta reste sig upp. Blicken som riktades mot kaptenen var fylld av oförställd ilska och avsky. Han ryckte till lite, men brast sedan i skratt. Ett lågmält, förvånansvärt godmodigt skratt. ”Seså flicka lilla, inget ont ska hända dig här. Se här, jag har bara inbjudit dig till min kvällsvard! Du måste väl vara rejält hungrig?” Han pekade bort mot ett bord, dukat för två. Misstänksamt sneglade Zhaza mot honom, men när han inte gjorde någon min av att vilja kasta sig över henne, utan istället lugnt gick bort emot bordet slappnade hon av. Försiktigt följde hon efter. Maten doftade himmelskt och hennes mage värkte av hunger.

De närmsta timmarna blev mycket trevliga. Kapten och hon visade sig ha mycket gemensamt. Han var en bra konversatör och hade en härlig humor som hon snabbt smittades av. Hon slappnade av allt mer i hans sällskap och vaktade inte längre på sin tunga så som hon brukade göra. Hela historien om hennes olyckliga uppväxt, bråken med fadern, gled ur henne under det att kapten nickade tyst och betraktade henne med en svårtydd min. Han hade blivit förälskad. Han hade aldrig träffat någon som henne tidigare, trots ett otal kvinnohistorier genom årens lopp. Hon var den första kvinna som väckte hans respekt, beundran och ömhet på samma gång. Han såg till så hon fick en egen hytt och höll själv ett öga på henne under dagarna så inte männen antastade henne.

De åt kvällsvard ihop varje dag och hon stannade allt längre hos honom i hytten. Aldrig tidigare hade hon trivts så bra i någon mans sällskap. Män var något hon använde antingen för vinnings skull, eller bara för att ha lite kul. Han väckte känslor till liv hos henne hon inte känt på länge. Känslor hon trott vara döda sedan tidig barndom.

De blev ett älskande par. Hon flyttade in till honom i den stora kaptenshytten och blev med tiden hans högra hand och allt-i-allo. Hon lärde sig hur man skötte ett skepp och vann efter ett tag även större delen av kaparnas respekt.

Allt var inte frid och fröjd dock. Det var hårda tider för kapare och besättningen började knorra. De tyckte att kapten var för feg, att han lät alltför många rika handelsskepp slippa undan.

Zhaza rynkade pannan där hon stod vid relingen. Det hade varit ovanligt oroligt den senaste veckan. Mannarna behövde sysselsätta sig med något snart. Hon hade försökt prata med Kapten om det, men han verkade inte vilja lyssna riktigt. Hon kunde inte bli av med den olycksbådande känslan av överhängande fara. Det var speciellt en man hon inte litade på. Han hade mönstrat på för inte så många månader sedan, men redan vunnit anseende bland karlarna. Han var en av dem som fördömde kaptens beslut högljuddast och uppviglade gräl allt som oftast. Han kunde bli farlig om de inte såg upp. Uppviglare var det sista man ville ha ombord på kaparskepp i orostider… Hon slöt ögonen en kort stund och gjorde något hon inte gjort sedan hon var liten. Hon bad. Bad till Cirza att de skulle ta sig ur de här tiderna oskadda.

Hon slog bort tankarna och tillät sig för en sekund njuta av havet. Kände det tilltagande regnet piska henne i ansiktet och såg vinden röra upp enorma vågor långt bort vid horisonten.

Stormen närmade sig. Det var dags att utföra alla förberedelser inför den.  Hon vandrade därifrån för att prata med kapten om vad som behövde göras den här gången.

Kortfattad beskrivning och bakgrund

Hon kommer från en jägarfamilj. Konstanta bråk med den mycket religiöse fadern som fördömde hennes leverne och otyglade vilja. Till slut rymde hon hemifrån. Fadern hatar henne. Bodde ute på gatorna i stort sett något år innan hon mönstrade på ett handelsskepp som matros. Kapades av pirater efter ett tag, hon togs till fånga och hamnade bland piraterna. Kaptenen fastande för hennes utseende och tog henne till sin älskarinna. Med tiden blev hon hans högra hand, och de utvecklade mycket starka känslor för varandra. En dag uppstod myteri. Kaptenen blev dödad framför hennes ögon, men själv lyckades hon fly genom att slänga sig i sjön. Blev mirakulöst nog upplockad av ett förbipasserande skepp som tog henne i hamn. Hon hamnade på Takalorr och tog värvning som legosoldat tillsammans med några tiraker. Lärde sig tala Sakhra flytande under denna tid, samt utvecklade goda relationer med tiraker. Kunde Ashariska halvbra efter sjötiden, så nu är hon trespråkig, mutligt sett.  Hon steg i graderna som legosoldat och bytte efter ett tag till att vara livvakt. Detta gick mycket bra även det och hennes rykte blev gott. Kontakter uppstod med det cirefaliska handelshuset Temiranz, där hon fick finare och finare kunder. Nu är hon ca 26 år. Vanetzicon finaste kunden hittills.

Har tre äldre syskon, två bröder på 31 och 29, samt en syster på 28.

  • Jägare – jakt, skogsmark, stigfinnare
  • Matros – sjömannaskap, supa, spela tärning
  • Kapare . stridsvana, flertal vapen, ledarskap
  • Legoknekt/livvakt – Social kompetens, etikett, djungelvana, tirakisk kultur och språk
  • Mycket bra på närstrid.

Intervju

Vilket kön är du? Kvinna
Vilken ras är du? Cirefalier
Hur gammal är du? 26
Vilket yrke har du? Livvakt

Bakgrund

Var föddes du? Szaracon Tamatz

Vad heter du? Zhaza

I vilken miljö växte du upp? Lågutbildad, religiös, jägarfamilj. Mat för dagen, inte så mycket mer.
Hur var din uppväxt? Trotsade min familj, speciellt min far. Vägrade finna mig i alla regler. Rymde hemifrån vid en ålder av 16. Hatad av min far. Ganska svår uppväxt.
Skedde det något speciellt under din barndom? Tappade tron på att religionen var något att ha pga alla svårigheter under barndomen. Lärde mig tidigt att utnyttja mitt utseende för egen vinnings skull. Ett sista stormbråk med min far, där han förklarade att han hatade mig, att jag var en hora och slampa. Följande natt rymde jag.
Har du några barndomsvänner kvar? En, ficktjuv. Fortfarande bosatt i Caserion.
Vad hade din familj för social ställning? Ingen hade något ont att säga om dem, respekterade i bygden, men tämligen fattiga.
Vilka i din familj lever och vilka är döda? Alla lever.
Vad tycker din familj om dig och ditt yrkesval? De vet inte om det. Ingen kontakt med dem.
Vad tycker du om din familj? Jag bryr mig inte om dem längre. De svek mig.  Vetskapen om det gör fortfarande lite ont…men det visar jag inte utåt.
Vem i familjen stod du närmast? Min äldre syster.
Är din familj annorlunda på något sätt? Nej. Precis som alla andra hycklande, gudsnådeliga människor.
Är din familj troende? Oh ja.
Vad har du för utbildning? Kan läsa och skriva lite, genom tempelskolan. Lågutbildad.
Hur kom du att få det yrke du numera har? Var tvungen att avbryta min bana som kapare. Legosoldat blev det istället, och därifrån var steget inte långt till livvakt.
Vem var din lärare? Jag är mycket självlärd. Den gamle veterankrigaren från ett av handelskeppen var min mentor under en period och lärde mig slåss till havs och överleva i de brutala hamnkvarteren.
Har du haft något tidigare yrke? På väg att bli jägare. Matros, kapare, legosoldat.
Beskriv din första eller mest minnesvärda kärlekshistoria. Kapten ombord på kaparskeppet. Han beskyddade mig, hindrade de andra från att våldföra sig på mig genom att ta mig till sin älskarinna. Först avskydde jag honom. Med tiden övergick de känslorna till stark kärlek. Vi upplevde så mycket ihop… men en dag startade ett myteri. Kapten dödades och jag var tvungen att fly. Saknar honom mycket. Brukar inte bli kär annars. Tillåter mig inte det.
Har du varit med om något väldigt speciellt? Fly hals över huvud från ett skepp under pågående myteri kanske… inte annars.
Har du gjort något som du är stolt eller skäms över? Jag skäms inte över något jag gjort! Stolt över att jag vågade trotsa min far!
Är du gift? Nej, verkligen inte. Vill ha min frihet.
Har du barn? Nej.

Den mentala delen

Är du troende? Nej. Eller ja.. har tappat tron på att religionen kan hjälpa mig..

Vad har du för kortsiktiga mål i livet? Bättre på mitt rykte ännu mer som förstklassig livvakt. Uppnå ett visst oberoende.

Vad är dit huvudmål i livet? Leva det! Finna äventyr, upplevelser.

Vad har du för vanor?Svär. Dricker och spelar friskt sedan min tid på sjön. Borstar mitt långa hår ganska ofta. Det är min stolthet.På vilket humör är du oftast? Glad, spontan och öppen.

Vilken är din största svaghet? Män kanske.. vet inte riktigt..
Vilken är din största styrka? Min viljestyrka och kämpaglöd.
Har du någon hobby? Flirta, spela och slåss. Livet är min hobby ju!
Vad fruktar du? Inget jag erkänner för mig själv i alla fall.
Vad ogillar du? Svaghet, religionen. Dominanta överheter
Vad älskar du? En bra flirt, vandra i skog och mark. Vapenkonst och kamp!
Vad har du för politiska åsikter? Inte insatt.. dock håller jag inte med om att cirefalier är överlägsna andra. Har träffat så många andra människor under min tid på sjön, så jag har insett att läran om cirefaliers överhet är lögn.
Hur hanterar du ilska? Våld. Om det är något mer sårande håller jag det även inom mig.
Vad krävs för att du skall gripa till våld? Förolämpningar i vissa fall…det beror faktiskt helt på vilket humör jag är.
Hur hanterar du sorg? Går avsides, visar det inte utåt.
Hur hanterar du glädje? Spontana glädjeyttringar! Gärna en rejäl fest om det går!
Vilken är din syn på sex? Det var därför män kom till.
Vad skulle du vilja förändra i ditt liv? Skulle vilja nå en högre position så jag blev mer oberoende.
Vad motiverar dig? Ära, stolthet.
Hur ser du på dig själv? Guds gåva till mannen ;-) Stark och orädd, uppkäftig och spontan. Stolt över mig själv! Finns dock vissa svaghet som andra inte vet om. Och de kommer inte att få veta om det heller.
Hur tror du att andra ser på dig? Se ovan.
Hur önskar du att andra skall se på dig? Kunnig, orädd och professionell.
Vad är det första intrycket som personer får av dig? Snygg, tuff och orädd för överhögheter.
Hur är din mentala hälsa? Järnvilja.
Favoritkommentar?
Vad är det mest pinsamma som skulle kunna hända dig? Förfölja en man, bli kärlekskrank och efterhängsen.
Hur beter du dig? Självsäkert, hjälpsamt, spontant
Vad gör dig glad och lycklig? En bra strid eller en rejäl fest! Minnena med kapten..
Vad gör dig ledsen och missnöjd? Minnen av min familj, långtråkighet.
Om du fick önska dig vad som helst, vad skulle det vara? Kapten tillbaks till livet, vrida klockan tillbaks så jag åter fick segla vid hans sida och uppleva alla äventyr till sjöss som kapare.

Den fysiska delen

Vilken färg och frisyr har ditt hår? Mycket långt, rakt svart hår. Alltid uppsatt i en fläta.

Ögonfärg? Mörkblå

Din hudfärg? Mycket lätt olivfärgad.
Din kroppsbyggnad? 178 cm lång, väger 69 kg. Muskulös och senig kroppsbyggnad. Relativt smal, ingen amazontyp alls. Inte så dramatiskt kvinnliga former, men det jag har visar jag desto mer.
Anletsdrag? Inte klassiskt sköna, men tilldragande ändå. En lätt knäckt näsa.
Hur gammal ser du ut att vara? Lätt ärrat utseende gör att jag ser ut att ha varit med om en del.
Klädsel? Manskläder som jag modifierat eller bär på typiskt kvinnligt sätt. Ex. knäpper jag inte tunikan särskilt långt upp. Kvinnligt men praktiskt.
Utrustning?

När jag är på uppdrag brukar jag konstant bära åtminstone vissa rustningsdelar, men jag föredrar lätta och kroppsnära skydd, helst inte metall. Har en liemza som standardrustning, samt benskenor och armskenor i läder vid behov. Axelskydd i metall. Ibland har jag använt metallhjälm.

Jag bär alltid med mig ett par dolkar av olika sort (är nästan en samlare),  samt min kära Confarz (yxan) som alltid hänger i bältet. Har även en chineramoz (”dräparbåge”) som jag köpte på Takalorr, men den brukar jag inte bära på. Därtill har jag ett dubbelarmborst.

Hållning? Rakryggad, stolt hållning.
Röst? Inte speciellt kvinnlig röst, eller kvinnligt språk för den delen.
Särskilda kännetecken? Brännmärke på bröstet, häxmärke vid ländryggen. Ärrad lite överallt.

Övrigt

Var bor du? Melorion.

Vem tvättar dina kläder? Jag själv

Har du någon fiende som vill dig illa? Min far och piraterna på skeppet, samt diverse busar och konkurrenter jag stött på genom åren.
Har du gott om pengar? Ja, jag har stoppat undan en hel del på diverse ställen. Tyvärr måste jag färdas världen runt för att få tag i dem.
Har du stort inflytande i samhället? Nej, inte alls
Har du några viktiga kontakter?  Se ovan
Beskriv mardrömmen som plågat dig under en längre tid. Min far som nedkallar Cirzas vrede över mig
Vilken är din favoritfärg? Mörkröd
Hur reagerar du på ”practical jokes”? Tycker att det är lustigt för det mesta.

Vanetzicon

Postat av
Svara


Expeditionens expert på handel, främmande kultur och kontakter världen över är Vanetzicon. I sin ungdom reste han världen över, och blev snart en handelsresande. Efter att ha gjort sig ett namn kopplades han till handelshuset Temiranz och fick så småningom uppdraget att driva ett av handelshusets gruvor i Gordrion. Först ganska nyligen lämnade Vanetzicon detta yrke och har nu gått med expeditionen.

Vanetzicon är en gladlynt man som uppskattar god kultur och en intressant debatt över ett par glas vin. Samtidigt är han eftertänksam och kan ofta ses med pannan i djupa veck och handen runt skägget.

Gruvmästaren klär sig alltid i de finaste tyger och vackraste smycken. Han har ett rykte om sig att vara mycket förmögen, och det syns på hans kläder.

Vanetzicon har med sig sin livvakt Zhaza.

Tzilan

Postat av
Svara


En något åldrad och krum mästerkirurg som länge haft ett mycket aktivt ord i den akademiska debatten kring den cirefaliska rasens överlägsenhet. Han är en stark förespråkare av de biologiska skillnaderna mellan cirefalier och andra och anser att den biologiska forskningen nästan helt bör styra forskningsexpeditionen. Han är också ansvarig för den biologiska delen av expeditionens forskning.

Tzilan är professor i kirurgi och är därtill skicklig i både helandets och medicinalväxternas konster. Han har i sin ungdom varit ute och rest som fältskär på cirefaliska krigsskepp och också studerat i Feman Riskoz i Asharien.

Tzilan säger sällan saker utan att ha tänkt igenom den noga, men samtidigt tvekar han aldrig att uttrycka sin åsikt. Han vet att han har högst rang i expeditionen och förväntar sig tillbörlig respekt för detta. Han ogillar att bli störd när han är koncentrerad eller på annat sätt är i arbete.

Tzilan för med sig två assistenter och en kusk. Kusken framför hans stora och luxuösa vagn och med på fartyget har han sett till att det finns gott om renad sprit, förband, behållare, kirurgiska instrument och allt annat som kan vara av nytta.

Nerzelan

Postat av
Svara

Nerzelan av husfurst Durzmal från Zhirim Mian

Föddes på dagen Charz, avtagande vecka i Cirzazi. (3:e dagen, 2:a veckan, 1:a månaden).

Nerzelans har en äldre syster, Canaza, som är 36 år, och två yngre syskon, systern Zhra (28 år) och brodern Dalm (32 år). Fadern Durzmal (56 år) är en bildad man, numer professor i arkitektur. Modern Vamalla dog i barnsäng när Zhra föddes (Vamalla var då 28 år själv), och fadern tog det inte bra. Tidigare hade han varit en livsglad och öppen man, men sedan dess har han varit sträng, tillknäppt och tyst, och lagt nästan all sin energi i sitt yrke. Barnen vård togs över av barnflickor och släktingar.

Nerzelan har ända sedan tonåren varit helt betagen i sin yngre syster. Även Zhra, som är en stor skönhet, har besvarat känslorna till och från under alla åren. Nerzelan ämnade att gifta sig med sin syster, men strax innan han tog mod till sig (när han var 24 år och hon 19) för att fråga sin fader meddelade denne att hans yngsta dotter skulle giftas bort med vapenmästaren och ”ur-cirefaliern” Dalarion, en lokal kändis, som fått upp ögonen för den undersköna Zhra. Nerzelan kom med tiden att hata Dalarion och allt denne stod för. I samma takt spenderade Nerzelan allt mer tid på universitet, där han läste historia, geografi och antropologi. Han började sky själva staden, för han visste att någonstnas i den fanns Dalarion och befläckade Nerzelans vackra syster. Han reste utomlands och fann en helt annan värld som han gillade mycket.