Zhaza – ett kapitel

Zhaza stod uppe på däck och spanade ut över havet. Det långa korpsvarta håret var tillbakadraget i en fläta, men vinden slet sina vana trogen ur några lockar som hon irriterat strök bort från ansiktet. Det var på väg att bli storm trodde hon. Alla tecken tydde på det.

Hon vände sig om och sökte med blicken efter kapten. Han var djupt inbegripen i en diskussion med förste styrman och hon tog tillfället iakt att ostört betrakta honom. Ingen kunde kalla honom vacker, denne råbarkade kapare. Ärrad och sliten efter många hårda år till sjöss, med knäckt näsa och början till mage förstod inte kvinnorna vad det egentligen var de såg hos honom. Men något fanns det, det var alla ense om. Kanske den obändiga styrkan man anade, den som speglade sig i de klara , isblå ögonen. Eller det djuriskt maskulina han utstrålade med en kraft hon aldrig tidigare sett. Hennes hjärta hoppade över ett slag. En oväntad ömhet spred sig inom henne. Han var hennes. Och hon var hans.

Sättet de träffats på hade knappast hjälpt till, han var kapare och hon matros på ett handelsskepp. Han hade charmats totalt av den intensiva, vackra kvinnan och hennes vilda kämpaglöd när de äntrade skeppet för att överta dess rikedomar. Efter ett tecken från honom togs hon om hand och fördes till kaparnas skepp som fånge. Hon mindes fortfarande hur förtvivlad hon hade varit. Hon kunde fortfarande minnas skriken från matroserna, hur skeppsdäcket färgades rött av blod. Hon hade kämpat intensivt, men motståndet blev för starkt.

Inslängd i en mörk cell ansträngde hon sig för att bita ihop och inte fälla en tår. Hon skulle visa dem att de inte hade att göra med vilken kvinna som helst. Hon var inte som andra. Hennes vilja och självkontroll var enorm, ingen hade någonsin fått bestämma över henne. Det här var hennes liv, och hon tänkte leva det fullt ut. Precis på det sätt hon önskade. Men nu låg hon i en smutsig cell, ombord på kaparnas skepp. Förtvivlat försökte hon hålla modet uppe. Det ordnade sig nog till slut.

Piraterna som vaktade henne kastade lystna blickar på hennes smärta figur. Hon hade inte mycket till former, men en smidig och stark kropp, senig och muskulös. Hyn var svagt olivfärgad, ögonen stora och intensivt mörkblå. De utstrålade intensivt förakt när hon blängde tillbaks på piraterna. Hon morrade något och vände dem demonstrativt ryggen. Några timmar senare kom kapten själv tillbaks. Han gav en order och hon släpades in till hans hytt.

Beredd på det värsta tog hon ett djupt andetag innan hon slängdes in av två muskulösa pirater. Hon ramlade framlänges och låg kvar så någon sekund, innan hon samlade sig och sakta reste sig upp. Blicken som riktades mot kaptenen var fylld av oförställd ilska och avsky. Han ryckte till lite, men brast sedan i skratt. Ett lågmält, förvånansvärt godmodigt skratt. ”Seså flicka lilla, inget ont ska hända dig här. Se här, jag har bara inbjudit dig till min kvällsvard! Du måste väl vara rejält hungrig?” Han pekade bort mot ett bord, dukat för två. Misstänksamt sneglade Zhaza mot honom, men när han inte gjorde någon min av att vilja kasta sig över henne, utan istället lugnt gick bort emot bordet slappnade hon av. Försiktigt följde hon efter. Maten doftade himmelskt och hennes mage värkte av hunger.

De närmsta timmarna blev mycket trevliga. Kapten och hon visade sig ha mycket gemensamt. Han var en bra konversatör och hade en härlig humor som hon snabbt smittades av. Hon slappnade av allt mer i hans sällskap och vaktade inte längre på sin tunga så som hon brukade göra. Hela historien om hennes olyckliga uppväxt, bråken med fadern, gled ur henne under det att kapten nickade tyst och betraktade henne med en svårtydd min. Han hade blivit förälskad. Han hade aldrig träffat någon som henne tidigare, trots ett otal kvinnohistorier genom årens lopp. Hon var den första kvinna som väckte hans respekt, beundran och ömhet på samma gång. Han såg till så hon fick en egen hytt och höll själv ett öga på henne under dagarna så inte männen antastade henne.

De åt kvällsvard ihop varje dag och hon stannade allt längre hos honom i hytten. Aldrig tidigare hade hon trivts så bra i någon mans sällskap. Män var något hon använde antingen för vinnings skull, eller bara för att ha lite kul. Han väckte känslor till liv hos henne hon inte känt på länge. Känslor hon trott vara döda sedan tidig barndom.

De blev ett älskande par. Hon flyttade in till honom i den stora kaptenshytten och blev med tiden hans högra hand och allt-i-allo. Hon lärde sig hur man skötte ett skepp och vann efter ett tag även större delen av kaparnas respekt.

Allt var inte frid och fröjd dock. Det var hårda tider för kapare och besättningen började knorra. De tyckte att kapten var för feg, att han lät alltför många rika handelsskepp slippa undan.

Zhaza rynkade pannan där hon stod vid relingen. Det hade varit ovanligt oroligt den senaste veckan. Mannarna behövde sysselsätta sig med något snart. Hon hade försökt prata med Kapten om det, men han verkade inte vilja lyssna riktigt. Hon kunde inte bli av med den olycksbådande känslan av överhängande fara. Det var speciellt en man hon inte litade på. Han hade mönstrat på för inte så många månader sedan, men redan vunnit anseende bland karlarna. Han var en av dem som fördömde kaptens beslut högljuddast och uppviglade gräl allt som oftast. Han kunde bli farlig om de inte såg upp. Uppviglare var det sista man ville ha ombord på kaparskepp i orostider… Hon slöt ögonen en kort stund och gjorde något hon inte gjort sedan hon var liten. Hon bad. Bad till Cirza att de skulle ta sig ur de här tiderna oskadda.

Hon slog bort tankarna och tillät sig för en sekund njuta av havet. Kände det tilltagande regnet piska henne i ansiktet och såg vinden röra upp enorma vågor långt bort vid horisonten.

Stormen närmade sig. Det var dags att utföra alla förberedelser inför den.  Hon vandrade därifrån för att prata med kapten om vad som behövde göras den här gången.

Kortfattad beskrivning och bakgrund

Hon kommer från en jägarfamilj. Konstanta bråk med den mycket religiöse fadern som fördömde hennes leverne och otyglade vilja. Till slut rymde hon hemifrån. Fadern hatar henne. Bodde ute på gatorna i stort sett något år innan hon mönstrade på ett handelsskepp som matros. Kapades av pirater efter ett tag, hon togs till fånga och hamnade bland piraterna. Kaptenen fastande för hennes utseende och tog henne till sin älskarinna. Med tiden blev hon hans högra hand, och de utvecklade mycket starka känslor för varandra. En dag uppstod myteri. Kaptenen blev dödad framför hennes ögon, men själv lyckades hon fly genom att slänga sig i sjön. Blev mirakulöst nog upplockad av ett förbipasserande skepp som tog henne i hamn. Hon hamnade på Takalorr och tog värvning som legosoldat tillsammans med några tiraker. Lärde sig tala Sakhra flytande under denna tid, samt utvecklade goda relationer med tiraker. Kunde Ashariska halvbra efter sjötiden, så nu är hon trespråkig, mutligt sett.  Hon steg i graderna som legosoldat och bytte efter ett tag till att vara livvakt. Detta gick mycket bra även det och hennes rykte blev gott. Kontakter uppstod med det cirefaliska handelshuset Temiranz, där hon fick finare och finare kunder. Nu är hon ca 26 år. Vanetzicon finaste kunden hittills.

Har tre äldre syskon, två bröder på 31 och 29, samt en syster på 28.

• Jägare – jakt, skogsmark, stigfinnare
• Matros – sjömannaskap, supa, spela tärning
• Kapare . stridsvana, flertal vapen, ledarskap
• Legoknekt/livvakt – Social kompetens, etikett, djungelvana, tirakisk kultur och språk
• Mycket bra på närstrid.

Intervju

Vilket kön är du? Kvinna
Vilken ras är du? Cirefalier
Hur gammal är du? 26
Vilket yrke har du? Livvakt

Bakgrund

Var föddes du? Szaracon Tamatz

Vad heter du? Zhaza

I vilken miljö växte du upp? Lågutbildad, religiös, jägarfamilj. Mat för dagen, inte så mycket mer.

Hur var din uppväxt? Trotsade min familj, speciellt min far. Vägrade finna mig i alla regler. Rymde hemifrån vid en ålder av 16. Hatad av min far. Ganska svår uppväxt.

Skedde det något speciellt under din barndom? Tappade tron på att religionen var något att ha pga alla svårigheter under barndomen. Lärde mig tidigt att utnyttja mitt utseende för egen vinnings skull. Ett sista stormbråk med min far, där han förklarade att han hatade mig, att jag var en hora och slampa. Följande natt rymde jag.

Har du några barndomsvänner kvar? En, ficktjuv. Fortfarande bosatt i Caserion.
Vad hade din familj för social ställning? Ingen hade något ont att säga om dem, respekterade i bygden, men tämligen fattiga.
Vilka i din familj lever och vilka är döda? Alla lever.
Vad tycker din familj om dig och ditt yrkesval? De vet inte om det. Ingen kontakt med dem.
Vad tycker du om din familj? Jag bryr mig inte om dem längre. De svek mig.  Vetskapen om det gör fortfarande lite ont…men det visar jag inte utåt.
Vem i familjen stod du närmast? Min äldre syster.
Är din familj annorlunda på något sätt? Nej. Precis som alla andra hycklande, gudsnådeliga människor.
Är din familj troende? Oh ja.
Vad har du för utbildning? Kan läsa och skriva lite, genom tempelskolan. Lågutbildad.

Hur kom du att få det yrke du numera har? Var tvungen att avbryta min bana som kapare. Legosoldat blev det istället, och därifrån var steget inte långt till livvakt.
Vem var din lärare? Jag är mycket självlärd. Den gamle veterankrigaren från ett av handelskeppen var min mentor under en period och lärde mig slåss till havs och överleva i de brutala hamnkvarteren.

Har du haft något tidigare yrke? På väg att bli jägare. Matros, kapare, legosoldat.
Beskriv din första eller mest minnesvärda kärlekshistoria. Kapten ombord på kaparskeppet. Han beskyddade mig, hindrade de andra från att våldföra sig på mig genom att ta mig till sin älskarinna. Först avskydde jag honom. Med tiden övergick de känslorna till stark kärlek. Vi upplevde så mycket ihop… men en dag startade ett myteri. Kapten dödades och jag var tvungen att fly. Saknar honom mycket. Brukar inte bli kär annars. Tillåter mig inte det.
Har du varit med om något väldigt speciellt? Fly hals över huvud från ett skepp under pågående myteri kanske… inte annars.
Har du gjort något som du är stolt eller skäms över? Jag skäms inte över något jag gjort! Stolt över att jag vågade trotsa min far!
Är du gift? Nej, verkligen inte. Vill ha min frihet.
Har du barn? Nej.

Den mentala delen

Är du troende? Nej. Eller ja.. har tappat tron på att religionen kan hjälpa mig..

Vad har du för kortsiktiga mål i livet? Bättre på mitt rykte ännu mer som förstklassig livvakt. Uppnå ett visst oberoende.

Vad är dit huvudmål i livet? Leva det! Finna äventyr, upplevelser.

Vad har du för vanor?Svär. Dricker och spelar friskt sedan min tid på sjön. Borstar mitt långa hår ganska ofta. Det är min stolthet.På vilket humör är du oftast? Glad, spontan och öppen.

Vilken är din största svaghet? Män kanske.. vet inte riktigt..
Vilken är din största styrka? Min viljestyrka och kämpaglöd.

Har du någon hobby? Flirta, spela och slåss. Livet är min hobby ju!
Vad fruktar du? Inget jag erkänner för mig själv i alla fall.

Vad ogillar du? Svaghet, religionen. Dominanta överheter
Vad älskar du? En bra flirt, vandra i skog och mark. Vapenkonst och kamp!
Vad har du för politiska åsikter? Inte insatt.. dock håller jag inte med om att cirefalier är överlägsna andra. Har träffat så många andra människor under min tid på sjön, så jag har insett att läran om cirefaliers överhet är lögn.
Hur hanterar du ilska? Våld. Om det är något mer sårande håller jag det även inom mig.
Vad krävs för att du skall gripa till våld? Förolämpningar i vissa fall…det beror faktiskt helt på vilket humör jag är.
Hur hanterar du sorg? Går avsides, visar det inte utåt.
Hur hanterar du glädje? Spontana glädjeyttringar! Gärna en rejäl fest om det går!
Vilken är din syn på sex? Det var därför män kom till.
Vad skulle du vilja förändra i ditt liv? Skulle vilja nå en högre position så jag blev mer oberoende.
Vad motiverar dig? Ära, stolthet.
Hur ser du på dig själv? Guds gåva till mannen Stark och orädd, uppkäftig och spontan. Stolt över mig själv! Finns dock vissa svaghet som andra inte vet om. Och de kommer inte att få veta om det heller.
Hur tror du att andra ser på dig? Se ovan.
Hur önskar du att andra skall se på dig? Kunnig, orädd och professionell.
Vad är det första intrycket som personer får av dig? Snygg, tuff och orädd för överhögheter.
Hur är din mentala hälsa? Järnvilja.
Favoritkommentar?
Vad är det mest pinsamma som skulle kunna hända dig? Förfölja en man, bli kärlekskrank och efterhängsen.
Hur beter du dig? Självsäkert, hjälpsamt, spontant
Vad gör dig glad och lycklig? En bra strid eller en rejäl fest! Minnena med kapten..
Vad gör dig ledsen och missnöjd? Minnen av min familj, långtråkighet.
Om du fick önska dig vad som helst, vad skulle det vara? Kapten tillbaks till livet, vrida klockan tillbaks så jag åter fick segla vid hans sida och uppleva alla äventyr till sjöss som kapare.

Den fysiska delen

Vilken färg och frisyr har ditt hår? Mycket långt, rakt svart hår. Alltid uppsatt i en fläta.

Ögonfärg? Mörkblå

Din hudfärg? Mycket lätt olivfärgad.
Din kroppsbyggnad? 178 cm lång, väger 69 kg. Muskulös och senig kroppsbyggnad. Relativt smal, ingen amazontyp alls. Inte så dramatiskt kvinnliga former, men det jag har visar jag desto mer.
Anletsdrag? Inte klassiskt sköna, men tilldragande ändå. En lätt knäckt näsa.
Hur gammal ser du ut att vara? Lätt ärrat utseende gör att jag ser ut att ha varit med om en del.
Klädsel? Manskläder som jag modifierat eller bär på typiskt kvinnligt sätt. Ex. knäpper jag inte tunikan särskilt långt upp. Kvinnligt men praktiskt.

Utrustning?

När jag är på uppdrag brukar jag konstant bära åtminstone vissa rustningsdelar, men jag föredrar lätta och kroppsnära skydd, helst inte metall. Har en liemza som standardrustning, samt benskenor och armskenor i läder vid behov. Axelskydd i metall. Ibland har jag använt metallhjälm.

Jag bär alltid med mig ett par dolkar av olika sort (är nästan en samlare),  samt min kära Confarz (yxan) som alltid hänger i bältet. Har även en chineramoz (”dräparbåge”) som jag köpte på Takalorr, men den brukar jag inte bära på. Därtill har jag ett dubbelarmborst.

Hållning? Rakryggad, stolt hållning.
Röst? Inte speciellt kvinnlig röst, eller kvinnligt språk för den delen.
Särskilda kännetecken? Brännmärke på bröstet, häxmärke vid ländryggen. Ärrad lite överallt.

Övrigt

Var bor du? Melorion.

Vem tvättar dina kläder? Jag själv

Har du någon fiende som vill dig illa? Min far och piraterna på skeppet, samt diverse busar och konkurrenter jag stött på genom åren.
Har du gott om pengar? Ja, jag har stoppat undan en hel del på diverse ställen. Tyvärr måste jag färdas världen runt för att få tag i dem.
Har du stort inflytande i samhället? Nej, inte alls
Har du några viktiga kontakter?  Se ovan
Beskriv mardrömmen som plågat dig under en längre tid. Min far som nedkallar Cirzas vrede över mig
Vilken är din favoritfärg? Mörkröd
Hur reagerar du på ”practical jokes”? Tycker att det är lustigt för det mesta.