Dobax

Dobax (Fredrik)

Dobax är en 17 årig taup, med en ovanlig begåvning för språk. Han är självsäker, på gränsen till arrogant och alltid mycket formell. Han är född på Luberos och son till den framstående Akoia, men har tillbringat nästan halva sitt liv i Ar Kabal. Har nu återvänt till Luberos, formellt för huset Gdemes räkning, men det kan tänkas att det egentligen är för att förbereda sig på att bli överhuvud för släkten.

Bakgrund

Föddes på Luberos, minns barndomen på Luberos som lycklig och fri. Har inga minnen av fadern men modern, Akoia, minns han som hård, på gränsen till oövervinnerlig, och trots att hon gav honom mycket stor frihet som sträng.

Som barn sprang han omkring i kolonin och den omgivande skogen, ibland åtföljd av sin orolige tjänare, Tsaul, som fått stränga order av modern att låta Dobax göra vad han ville och lära av sina misstag. Strapatserna uppmuntrades av Lawube som ofta visade Dobax du mer spektakuära delarna av ön, och även   Dobax visade tidigt extrem talang för språk och kunde redan som sjuåring alla språk som talades i kolonien, inklusive acceptabel alviska som han lärt från den alviske representaten i kolonin – Deliolith.

Trots koloniens knappa resurser försökte modern ge honom en en utbildning som anstår en arvtagare till en av imperiets främsta ätter, och eftersom ättens huvudsäte nu verkade hamna i civilisationens utkant gavs han även viss stridsträning. Utbildningen var hård och det gjordes väldigt klart för unge herren att han hade ett mycket stort ansvar för ättens framtid och att han måste förbereda sig väl för att kunna göra vad som krävdes.

Vid nio års ålder blev Dobax hämtad av huset Gdeme, för vilket han var en perfekt kandidat för att placerats på Luberos i framtiden. Varför modern gick med på att släppa iväg honom till Gdeme, trots uppenbar motvilja, är fortfarande oklart för honom.

Nu har Dobax återkallats till ön och sin moder Akoia. Under den långa färden till ön lärde han känna Parda – de två ungdomarna hittade till varandras famn under tristessen.

Relationer

Lawube: Minns honom som en mycket äldre broder.

Annan relation: Deliolith

Annan relation: Akoia

Personlighet och motiv

Beskriv (allt behöver fyllas i!)

  • Beteende: Formell, ibland arrogant. Självsäker.
  • Motiv: Plikten till huset och ätten. Utforska öns mysterier och överträffa sig själv.
  • Kärlek: Fascineras/attraheras av styrka, faller för ömhet.
  • Rädsla: Att misslyckas och svika sina plikter.

Dobax är en plågad ung man. Han är pressad av både hus och släkt, och förväntar sig stordåd av sig själv. Dock ifrågasätter han inte ändamålet helgar medlen-moralen intellektuellt, utan är istället arg på sig själv för att han inte kan släppa sina samvetskval; han vet att han alltid gjort det rätta. Denna inställning gör att han kan ha intuitiva spärrar för att göra hemskheter, men givet att han kan motivera det med att det är för ett gott ändamål och han får tillräckligt med tid för att övertala sig själv, så kan han överkomma spärrarna och göra vad som helst, dock med jobbiga följder för hans välmående.

Dobax har pressats mycket hårt under sin utbildning, både fysiskt och psykiskt. Den fysiska träningen har gjort honom mycket smidig och stark, men har hämmat hans växt något, så han ser ganska liten och späd ut (tänk ung elitgymnast eller dansare). Pressen från huset och ätten, och även det plågade samvetet, har givit honom vissa sömnproblem som ytterligare har spätt på hans spröda framtoning.

Dobax har inte haft några nära vänner. Det närmsta en vän han haft är hans trogne tjänare Tsaul, men på grund av en åldersskillnad på över 40 år, och på grund av att Dobax ägnat i princip hela sin vakna tid till träning och tjänstgöring för huset, kan den relationen snarare beskrivas som en stark lojalitet. Mentorn i Gdeme, Mästare Chaol, har även han stått Dobax nära, men Dobax har fruktat honom och inte kunnat komma honom särskilt nära, dock litar han på honom och ser upp till hans kunnande.

Bristen på vänner har gjort Dobax lite främmande för närgångenhet, och kan inte riktigt slappna av i andras närvaro. Han kan även uppfattas som stel eller rent av otrevlig, speciellt i informella sammanhang; i formella miljöer däremot vet han hur han skall föra sig och smälter in väl. Den hårda miljön i Gdeme, och hans egna höga krav på sig själv, gör att han har ganska lite sympati för svaghet, och uttrycker sig ofta lätt nedsättande.

Men trots allt är Dobax en ganska känslodriven ung man, och väntar, om än omedvetet, på att någon skall ta sig igenom hans skal av plikt och plågor.

2964 Brev från Valthian till Marius

Högt ärade vän och medsvurne!

Det gläder mig oerhört att höra att du fått tillstånd att starta en koloni på ön Maritus, jag kan tänka mig att det finns stora tillgångar där som legat outnyttjade allt för länge, eller ännu värre, missbrukats av infödingar. Som du vet var jag under några år militärt ansvarig vid bildandet av kolonin Lomaro. Jag har inte berättat mycket om det eftersom minnena från de åren plågar mig svårt än i denna dag, många år efter att jag säkerställde ordningen och lämnade den hemska platsen, men nu när jag hörde att du skulle ge dig in i koloniseringsbranchen tänkte jag att jag borde dela med mig av mina erfarenheter, trots att det är plågsamt.

När jag och mitt kompani anlände till Lomaro såg platsen mycket fridfull ut, men den skulle snart visa sitt sanna barbariska ansikte. Jag var då endast andreman i kompaniet som var lett av Funo Lomaro. Han var en god vän och vi hade under flera år skolats tillsammans i de strategiska och taktiska konsterna av vår läromästare och mentor Leon Randarian, men det stod efter endast ett par dagar i Lomaro klart att hans inställning till barbarer var allt för mjäkig. Han trodde att det skulle räcka med att ha vakter utplacerade vid kolonins gränser, en taktik som resulterade i stora förluster; många dugliga soldater dukade under när deras vaktposteringar plötsligt blev anfallna.

Jag lyckades till sist övertyga Funo om att mer offensiva metoder behövdes. Vi skickade ut patruller för att leta upp infödingarnas närliggande bosättningar och se till att inga fanns inom flera dagsmarcher. Funo mötte sitt öde när han var ute med en av dessa patruller. Det var vid slutet av en flera dagar lång utflykt, jag var kvar i vårt basläger och såg hans patrull från vakttornet vi låtit uppföra utanför. Förmodligen släppte han lite på disciplinen när vakttornet kom innom synhåll, det hade varit en lång och utmattande utflykt. Då plötsligt uppenbarade sig en hord barbarer runt patrullen. Funo var chanslös. Jag red naturligtvis ut med en patrull, men när vi kom fram var fienden borta och de flesta av mannarna var skadade eller döda. Jag befordrades och fick ansvaret för operationen. Funos död övertygade ledningen hemma på fastlandet att mer resurser krävdes, så jag fick ytterligare manskap och utrustning.

Vi fortsatte ett tag med patrullerna, men efter att under otaliga månvarv ha sett många vänner och goda soldater duka under av pilar från osynliga bågar insåg jag att det var lönlöst. Jag gav order om att börja avverka skogen. Alla slavar som inte var absolut nödvändiga till annat fick arbeta hela dagarna med att fälla träd. Anfallen blev färre men större. I ett av de största anfallen blev jag som du vet av med mitt vänstra lillfinger. Vi förlorade många slavar. Efter ett halvår med den nya taktiken kom vändpunkten. Torrperioden var ovanligt hård detta år och jag tog ett djärvt beslut. En dag när vinden låg på hårt från havet gav jag order om att bränna skogen.

Det brann i sju dagar. Jag red ut med hela kompaniet efter att elden lagt sig. Efter nio dagar hade vi fortfarande inte sett en enda levande barbar. På den tionde dagen såg vi en grupp. De flydde i vild panik vid blotta åsynen av oss, men vi han ikapp dem och nedgjorde dem till sista man.

Jag råder dig därför att vara hård mot infödingarna från början, och omedelbart göra klart att de numer tillhör det av Daak givna Kejsardömet Jargien. Jag hoppas jag kan komma och besöka kolonin någon gång.

V.

2964 e.D.

2957 Brev från Valthian till Darrian

Käre D,

Du kanske minns hur jag under vår studietid i St Yrgams ofta hävdade att vi kanske inte behöver avsätta Jargus för att få igenom en återgång till forna tiders storslagna kejsardöme. Det kanske äntligen har hänt, helt utan vår inblandning. Den gamle verkar ha vaknat till och har beordrat ett snabbt och storskaligt anfall av Drunok! När du läser detta är, om allt går enligt planerna, jag och mitt lätta kavalleri långt inne bakom fiendens linjer.

Det skall bli skönt med ett snabbt och hederligt fälttåg mot ett nästan civiliserat folk, inte alls som de där hemska åren av ständiga överfall när vi anlade kolonin Lomaro. Men det blir nog inte bara ärofyllda segrar, det finns ju trots vår överlägsenhet vissa faror med krig. I Lomaro miste jag ju som du vet inte bara ett finger, det höll mig även ifrån att vara hos mina bröder för att hindra dem från den tragiska fejd som blev deras död, och det är ju inte helt omöjligt att även denna  strid för Kejsardömmets och Daaks ära kommer tvinga mig och många andra till stora uppoffringar. Men jag tar gärna dessa risker i hopp om att detta krig är början på en ny guldålder för vår kära nation. Men det kräver nog att ni som stannar hemma driver på och uppmuntrar Jargus på nytt uppflammande glöd. Även om det visar sig att vi måste skaffa en ny kejsare så är det viktigt att folket och framför allt de styrande klasserna ser på det här initiativet med glädje så att det blir denna framåtanda som tonsätter den kommande utvecklingen och inte den långa tidigare perioden av stagnation och apati.

Jag kan tyvärr inte bidra med något här på hemmaplan, då jag inte har någon tid att arrangera sådant, jag är redan på väg mot fronten och skriver detta i det flackande ljuset från en av legionens dåliga vaxljus. Jag är övertygad om att ni andra kämpar lika hårt här hemma för vår sak som jag kommer att kämpa bakom fiendens linjer för den samma.

Hoppas vi ses igen,
V.
2957 e.D.

2932 Brev från Valthians far till Felix

Högt ärade Felix,

Jag har hört ryktas att din nya gladiatorarena snart står färdig att invigas. Jag har kommit över ett parti om fem tjog slavar som jag tror skulle passa utmärkt till invigningen, för er och folkets förnöjelse. Mitt förslag är att jag skickar min son Valthian som nyligen fyllt 12 år med slavarna så att du har dem ett månvarv innan invigningen. Jag hoppas att du tar emot denna gåva som inte på något sätt bryter mot handelsförbudet på slavar eftersom det är en gåva utan krav på motprestation.

Nu till ett helt orelaterat ämne. Som jag nämnde ovan så har min son Valthian nyss fyllt tolv år och bör börja sin vapenträning eftersom han om några år skall inställa sig för tjänstgöring i Legionen. Jag har förstått att du har goda kontakter med vapenmästaren Gahallan Regelius, som har en son i Valthians ålder, jag tror han heter Izman. Jag skulle se det som en stor tjänst om du kunde ombesörja att min son får träna för Gahallan under några års tid, så att han blir väl förberedd för livet I Legionen.

Länge leve kejsaren!

Impa

En av favelans moddare (tekniker), och den enda som förstår sig på robotar, trots sina 17 år. Har dock mentala problem som han självmedicinerar – ger ofta intryck av att vara drogad på ett eller annat sätt. Hetsig till attityden. Har en fembent robot, Pancha, som är programmerad att bete sig som ett husdjur.

Såldes av fadern till ett läkemedelsföretag att experimentera på. Läkemedlet var ett koncentrations- och inlärnings-förhöjande preparat som fungerade utmärkt förutom att det även sabbade det samma. Experimentet varade i ett par år, Impa lärde sig mycket, men när experimentet tog slut dumpades han på gatan, förvirrad och ensam. Han hittades och togs om hand av Miroslav Delka. Efter någon månad mindes Impa plötsligt sin lärare Pero som insåg att lite speed skulle hjälpa impa att koncentrera sig. Resten är historia.

Riktigt namn: Impazinho

ATTRIBUT
Fysik 4
Flex 5
Karma 5
Smart 8
Edu 7
Fokus 3
Sense 6
Överblick 3
Strid 4
Försvar 2
KOMPETENSER
Drogtol 1
Modda 1
Hoj 1
Drogsmakare 1
Programmering 2
Kemi 1
Robotik 2
Nät 1
DRIVKRAFTER
Bli förlåten 1
Notera felande länk 1
All nighter 1
TAGGTYP
Sug Tjack och rus Självmedicinerar sitt DAMP/ADHD syndrom med speed, övermedicinerar ibland med flit och ibland av misstag.
Ärr Samvetskval Den yngre styvsystern dog i labbet. -1T när beskylld eller kval för ansvaret.
Edge Moddare Mycket skicklig på robotik, men bara då medicineringen är lagom
Ware Robot Fembent “loppa” (Pancha), beter sig som en feg hund när den inte är direkt styrd.
Attityd Hetsig Osäker, reagerar kraftigt på förolämpningar, både reella och inbillade. Glömmer snart senare oförrätten.
När och kär Otippad mentor Läraren Pablo Esteban som lärde mig använda speed och lärde mig grunderna i robotik.
VAPEN PEN SKADA
Plastpistol 6 4T
Lewis 0 3T
SKYDD SKY KROPPSDELAR
Väst 5 Torso