Högst ärade Ciremaliz,

Jag, Tzorza Harazmel av husfurst Mzians familj från Ciremelo, har nu i enlighet med Ers Excellens vilja lett denna av Cirza välsignade expedition i nitton dagar. Under denna tid har stora händelser inträffat, vilka Jag härmed ämnar skildra.

Det är med glädje Jag först kan förtälja att Våra kontakter med Västmarks President förbättrats. Cirza-templet har av Presidenten lovats att ett tempel skall få uppföras i huvudstaden Rampor, något Jag personligen framförhandlat. Jag ser med glädje fram mot att besöka bygget när Vår expedition åter är på väg mot Vårt signade moderland.

Vad Jag nu kommer att förtälja är av stor vikt för Vår expedition och är resans hittintills otvivelaktigt märkligaste episod. Händelsen utspelade sig inte långt efter det att expeditionen anlänt till Soldarns huvudstad Talon. Denna händelse har satt djupa spår i hela Vår expedition, och har väckt svåra frågor på många plan.

Expeditionen bjöds in till vinodlare Temanz av husfurst Nahrzasz familj från Remzian Krack som tack för att Mästerkirurg Tzilan av markfurst Kzazians familj från Zamm Mian behandlat ett akutfall på dennes gård. Vinodlare Temanz talade under bjudningen om en plats inne i den närliggande skogen, som han refererade till som en cirefalisk ruin eller gravplats. Då denna plats kunde vara knuten till den cirefaliska erövringen av Soldarn och således mycket intressant för Vår expedition, beslöt Jag att platsen omgående skulle besökas.

Tidigt nästa morgon begav sig Vår expedtion iväg mot platsen, som skulle ligga ett stycke in i skogen. Under eftermiddagen delade Jag upp expeditionen i tre delar för att på så sätt effektivisera Vårt sökande. Den del av expeditionen där Jag själv befann Mig lyckades lokalisera platsen vid kvällningen, innan Vi ännu hunnit återförenas med de övriga grupperna. Vi gjorde flera fynd av ting som sannolikt var mycket gamla. Historiker Nerzelan av husfurst Durzmal från Zhirim Mian var intresserad tillika imponerad av flera av Våra fynd, särskilt ett vad som förefaller vara mycket ålderdomligt svärd, ej olikt de cirefalierna använt anno dazumal.

Då mörkret sedan länge infunnit sig beslöt Jag att nattläger skulle upprättas på platsen. Det är från och med denna natt som förunderliga saker började inträffa. Det svärd Herr Nerzelan intresserat sig för och under natten förvarat tätt intill sig, befann sig vid gryningen intill Min sovplats, trots att Primasväktare Lezhari av furst Zhaziors familj från Ciremelo som med Cirzas hjälp troget vakat över Vår expedition försäkrade att ingen flyttat svärdet under natten. Flera av expeditionens medlemmar tyckte sig även ha sett otydliga varelser i skuggorna eller ha hört mystiska röster. Även Jag själv upplevde stundtals dessa fenomen.

Med dessa händelser i tankarna ägnade Jag flera timmar av den följande dagen åt en ritual för att söka Cirzas vägledning. Samtidigt undersökte expeditionen platsen mer noggrant och fann tydliga spår av en strid, vilken sannolikt ägt rum för mycket länge sedan. Vi fann även en medaljong som hela tiden tycktes dra mot älven, intill vilken Vi hade Vårt läger. Vi kunde konstatera att det på platsen en gång funnits både cirefalier och soldier, de senare sannolikt av deras packning att döma samorimän. Vid vadstället, under vattnet, fann Vi också en mattbit, vilken skulle kunna tänkas vara en samorisk relik.

Allt av vad som nu följer förstår Jag ej till fullo. Jag redogör därför här för vad Jag upplevt och hoppas att Ers Excellens mer tydligt kan se det samband Jag själv inte kan.

Efter att det cirefaliska svärdet på ett oförklarligt sätt hade börjat utsöndra en blodliknande vätska och medaljongen allt starkare drog mot älven insåg Jag att en åtgärd måste vidtagas. Skogen runt platsen tycktes bli mörkare. Många av expeditionens medlemmar anser sig nu än tydligare ha uppfattat en närvaro av människoliknande skepnader. Älven som tidigare endast varit en lugn bäck, brusade upp likt en vårflod.

Splittring uppstod inom expeditionen kring vad som borde göras med föremålen. Jag var själv vid tillfället djupt skärrad. Vi beslöt slutligen att medaljongen skulle kastas ned i älven, dit den drog. Plötsligt tycktes skogen på den sida av älven där Vi stod fyllas av okända mörka riddare som kom ridandes mot Oss i ett vansinnigt tempo. Expeditionen försökte ta sig över den rasande älven över till motsatt sida för att undkomma detta mörka hot. Genom hjältemodiga insatser av många individer lyckades hela Vår expedition ta sig över till andra sidan. Den mattbit Vi funnit under vattnet rycktes plötsligt loss i den vilda strömmen och en av expeditionens medlemmar kastade sig efter den i ett försök att fånga den, men misslyckades.

Jag har själv inget klart minne av vad som härefter hände, men medlemmar i expeditionen hävdar att skogen på den sida till vilken Vi kom tycktes vara fylld av vänliga människor och varma känslor. Det var i detta ögonblick av förvirring som båda dessa upplevda folkmassor plötsligt försvann och också samma ögonblick som älven åter började rinna likt en stilla bäck. Ingenting av det Vi nyss upplevt tycktes finnas kvar.

Vad Jag ännu ej fått klarhet i är det faktum att både Jag själv och många övriga av expeditionens medlemmar upplevde att det var de mörka och ogästvänliga skepnaderna var cirefaliska, och att människorna på den fridsamma sidan tycktes vara soldier. Vad som kan vara anledningen till detta övergår för tillfället mitt förstånd. Jag, Tzorza Harazmel, ber härmed ödmjukt Ers Excellens om råd i denna fråga.

De gudfruktiga män Ers Excellens vist beslutat ingå i Vår expedition har skött Sina förelagda uppgifter väl. Inte minst Gruvmäster Vanetzicon av husfurst Nihariz familj från Uzharon har visat sig vara expeditionen mycket behjälplig.

En händelse som dock förbryllat Mig är det faktum att det brev Ers Excellens skrev, var adresserat till Mäster Vanetzicon. I enlighet med vad Jag förstår var Ers Excellens vilja så läste dock ingen, Mig själv inräknat, förutom Mäster Vanetzicon vad som stod i brevet. Jag såg dock det sigill med vilket Ers Excellens själv signerat det.

De tre jargierna Ers Excellens i detta brev ombad Mig införliva i Vår expedition har anlänt. Trots att Jag personligen ännu ej lärt känna dem till fullo, är Jag övertygad om att de kommer att tillföra expeditionen mycket, just så som Ers Excellens säkerligen avsåg.

Sedan dessa märkliga händelser har expeditionen rest vidare till Hadarlon, där Vi genomfört ett officiellt besök och även fått tillgång till stadens stora bibliotek. Historiker Nerzelan har där funnit en del material kring händelsen i skogen, men inget som kastar ett klart sken över vad som där en gång hänt. Vid tidpunkten för nedtecknandet detta brev ämnar Jag leda expeditionen vidare genom Iraacskogen med riktning mot Boron.

Med en önskan om förböner i Cirzas namn för Vår expedition, Må Cirza vandra med Oss,

Harazmel Tzorza iz Mzian ret iz Ciremelo

Hadarlon, 22:e Mhalo 5011.