2960 e.D.

Kära Bröder,

Jag skall fatta mig kort. Det är ännu inte utropat, men när ni får mitt brev så har jag utnämnts till Jargus nye consilator! Detta är en framgång utan motstycke för Blå sällskapet. Aldrig har vi varit så nära. Jag har arbetat målmedvetet ända sedan tiden på St Yrgams för att detta ska ske. Nu äntligen har mina böner hörts.

Min position inom kejsardömet kommer drastiskt förändras. Jag kommer få fyll insyn i statsapparaten. Jag kommer få ett sigill med långtgående befogenheter. Kejsaren själv kommer lystra till mina råd. Tro mig, bröder, jag kommer verka för sällskapet från att första glaset vänts. Jag har inga illusioner om att Jargus kommer att ändra sitt sätt bara tack vare mina råd, men kanske kan jag påverka i rätt riktning.

Mina bröder, jag måste också varna er. Som consilator har jag plötsligt många fler fiender. Många vill höra vad jag säger och läsa vad jag skriver för att använda det mot mig. Mina brev kommer framöver vara mycket sporadiska. När de kommer så levereras de av personligt bud. Jag kommer att använda mitt hemliga sigill från St Yrgams.

Consilator Antonius Vincafluva Botaneiates

2957 e.D.
V!

Det glädjer mig oerhört att se ditt brev och att Daak håller sin skyddande hand över dig och ditt manskap. Även om jag stödjer ert uppdrag under Honom så är jag oroad över den blodspillan som väntas. Drunok är en broderskyrka, även om de tolkat Boken annorlunda.
Tiden här i klostret förflyter snabbt trots monotona uppgifter, men jag har mina mål tydlig framför mina ögon. Teologin är ett intressant ämne som jag snabbt satt mig in i. Endast genom att förstå Den Helige kan De Blå segra. Du är min bäste vän från den tiden, och det kommer jag aldrig att glömma, vad som än sker i framtiden.  Jag hoppas du biktar dig så att du kan utrensa det onda inom dig.

Antonius har skickat brev till mig, han är intresserad av mina framgångar. Jag hoppas bara att det inte är på samma sätt som Felix såg på Lukas. Usch, det är en vedervärdig historia, verkligen fruktansvärd. Jag förvånades över att inte Den Ende själv markerade men ju mer jag följer i Hans ledsagningar inser jag hur svårt det måste vara för Honom att blanda sig våra vardagsbestyr. Som du säger, folket verkar lida mer arm än mycket länge. Vår respekterade kejsare verkar inte lyfta ett finger för att styra upp situationen. Jag undrar om det är något jag, eller alla vi, missar. Något vi inte ser som ter sig självklart för Jargus? Men vad skulle det vara?

Nej, nu ringer klockorna för kvällsvard. Mäster blir högröd i ansiktet och tvekar inte att bruka käppen på de som är sena så detta blir mina sista ord för den här gången. Jag hoppas att vi återses snart igen, min vän.

D.

Kära Bröder,

Min sorg och saknad är stor. Vår tid tillsammans på St Yrgams har varit en dröm. En dröm som fostrat oss att gå starka ut i livet och leva i framgång – för Jargien behöver oss. Men nu är den slut för gott.

Låt oss minnas de goda stunderna tillsammans. Låt oss minnas Marius ständiga frågor och Felix tålmodiga svar. Låt oss minnas hur Valthian lärde oss god svärdskonst. Låt oss minnas Darrians högläsningar, eller Jarims upplyftande och ack så spontana tal.
De minnen som inte varit goda skall vi låta vila i ro. Vi har alla gjort saker vi ångrat. Det får inte spridas rykten och osämja i vårt sällskap – det vore att splittra allt vi byggt upp. Unge Lukas har lämnat sällskapet efter det som skedde. Han hade inte viljestyrkan. Jag vill inte att ni ska klandra Felix för det han anklagats för. Han har intygat för mig, och jag tror på honom, att allt Felix gjorde var i välmening och att han trodde att Lukas samtyckte. Vi alla såg Lukas svagheter, och kanske var vi inte förlåtande nog mot honom. Den Ende kommer att göra sin utmätning i sinom tid, låt oss nu gå vidare.

Låt oss återvända till Erat för att träffas när tiden är mogen. Till dess, skriv och skriv, ty vårt sällskap lever endast på vår vänskap.

Antonius Botaneiates, primär
2954 e.D.

Mina vänner,

Jag kommer snart tillbaka till Erat. Jag längtar så. Jag vill gärna vara med på er festlighet nästa månad. Ni verkar ha glömt att fråga mig om den tidigare. En fråga till Felix: vill du ha tillbaka boken på festen eller kan jag låna den ett tag till? Jag tycker att det är svåra områden att plugga in och skulle behöva mer stöd och hjälp.

Kommer det att vara några unga fröknar på festen? Eller är det bara får blåblodingar? Nog för att det är spännande och lärorikt att plugga men det vore inte fel att få känna på lite kvinnohull ibland. Felix har berättat mycket om det. Sedan vill jag gärna se infödingstroféerna du pratat om, Herr Randarian. Darrian sade hade inte sett dem och var nyfiken.

Det känns tråkigt och ensamt utan er. Jag önskar jag hade familj att återvända till som er. Jag har bara Den Helige att vända mig till. Jag hoppas för bättring i Jargien, som ni också gör.

Hälsningar,

Lukas, en av de blå