Käre D,

Du kanske minns hur jag under vår studietid i St Yrgams ofta hävdade att vi kanske inte behöver avsätta Jargus för att få igenom en återgång till forna tiders storslagna kejsardöme. Det kanske äntligen har hänt, helt utan vår inblandning. Den gamle verkar ha vaknat till och har beordrat ett snabbt och storskaligt anfall av Drunok! När du läser detta är, om allt går enligt planerna, jag och mitt lätta kavalleri långt inne bakom fiendens linjer.

Det skall bli skönt med ett snabbt och hederligt fälttåg mot ett nästan civiliserat folk, inte alls som de där hemska åren av ständiga överfall när vi anlade kolonin Lomaro. Men det blir nog inte bara ärofyllda segrar, det finns ju trots vår överlägsenhet vissa faror med krig. I Lomaro miste jag ju som du vet inte bara ett finger, det höll mig även ifrån att vara hos mina bröder för att hindra dem från den tragiska fejd som blev deras död, och det är ju inte helt omöjligt att även denna  strid för Kejsardömmets och Daaks ära kommer tvinga mig och många andra till stora uppoffringar. Men jag tar gärna dessa risker i hopp om att detta krig är början på en ny guldålder för vår kära nation. Men det kräver nog att ni som stannar hemma driver på och uppmuntrar Jargus på nytt uppflammande glöd. Även om det visar sig att vi måste skaffa en ny kejsare så är det viktigt att folket och framför allt de styrande klasserna ser på det här initiativet med glädje så att det blir denna framåtanda som tonsätter den kommande utvecklingen och inte den långa tidigare perioden av stagnation och apati.

Jag kan tyvärr inte bidra med något här på hemmaplan, då jag inte har någon tid att arrangera sådant, jag är redan på väg mot fronten och skriver detta i det flackande ljuset från en av legionens dåliga vaxljus. Jag är övertygad om att ni andra kämpar lika hårt här hemma för vår sak som jag kommer att kämpa bakom fiendens linjer för den samma.

Hoppas vi ses igen,
V.
2957 e.D.