En 18-årig drugrunner och kurir med kuslig förmåga att slinka undan, ofta genom kloakerna. Är dock lite av en outsider, tillsammans med sin familj, och tenderar bli överbeskyddande över kvinnor och barn, kanske sedan hans lillasyster dödades i en olycka.
Riktigt namn Bernard Delke. Gillar att äta råttor. För köttets skull. Och råttor har heder. Håller avstånd till andra människor, men vill gärna bli kramad av den äkta kärleken.
|
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Var i yngre ålder en av gängets ”dolls” – en upphittad leksak. Är nu, nitton år gammal, en kvinnlig sergeant i gänget, lite äldre, favorit bland några av gängets ledare. Tycks inte ha något emot förnedring men kan vara mycket brutal tillbaka. Hon vet att ta för sig och gör det – hon har chansen att en dag leda gänget och vet det.
Namn/Nick: Chac chi eller Lupe Ålder: ca. 18 år Sysselsättning: Sergeant, [gäng] Kön: Kvinna Nationalitet/Ursprung: Uruguaynsk, föräldrar okända Vikt: 67 kg Längd: 171 cm
Utseende
Bruna ögon, färgat rött hår, kraftigt sminkad och med en mängd gängtatueringar över kroppen. Klädseln är ofta åtsittande, ackompanjerad av ett antal accessoarer som halsband, stora örhängen, bälten eller liknande samt pumps i grälla färger. Piercing ovanför läppen och i tungan. Relativt vältränad och muskulös.
Lupe hittades på gatan i Uruguays huvudstad Montevideo när hon var i fyraårsåldern. Kvinnan som hittade henne var en djupt nerknarkad kvinna som använde Lupe som dragplåster i sin tiggarverksamhet. Lupe fick ofta stryk av kvinnan för att hon inte lockat till sig tillräckligt med mat eller pengar för dagen. När Lupe är ungefär sju år träffar kvinnan en man med en liten lägenhet i stadens fattigare kvarter. Lupe och kvinnan flyttar in och det tar inte lång tid innan mannen utför sexuella övergrepp mot Lupe.
I en polisrazzia i området upptäcks dock de vidriga förhållandena Lupe lever under och den resurssvaga socialtjänsten kommer att få hand om Lupe. En av tjänstemännen placerar henne mot betalning raskt i ett välbärgat hem. Vistelsen i hemmet varar dock bara någon timme innan hon fraktas vidare för att säljas som slav i Sao Paolo. I Sao Paolo drogas och utnyttjas hon under ett flertal år. I elvaårsåldern tvingas hon börja en karriär som ficktjuv i stadens centrala delar och gör en relativt framgångsrik karriär inom området. En något äldre kvinnlig ledare ser dock Lupe som ett hot och sätter dit henne genom att informera polisen. Lupe tas återigen omhand av statliga myndigheter och placeras nu i ett hem för föräldralösa flickor med obligatorisk skolgång.
Lupe har en förmåga att ständigt hamna i bråk med övriga flickor på hemmet och rymmer efter ett halvår på hemmet ut på gatorna igen. Snart inser hon att hon är väldigt ensam i den stora världen och totalt utblottad. Hon stjäl för att överleva, men utan ett gäng som uppbackning är det betydligt mer komplicerat än hon är van vid. Relativt snart kidnappas hon i sin sömn och tas till ett doll-house. Hon utsätts fram till fjortonårsåldern för en mängd övergrepp. Dock slår det ofta över för Lupe med jämna mellanrum som plötsligt vildsint kan börja misshandla besökare. Detta ger henne ett rykte som medför att allt färre vågar träffa Lupe. Lupe råker därav ofta i gräl med Chudo som satts att sköta den del av doll-houset som Lupe vistas i. Chudo försöker tygla Lupe genom misshandel, något som resulterar i att Lupe en dag formligen slår skiten ur Chudo.
Till slut når ryktet om den stridbara dollen en av [gänget]s ledare, Perro Santo, som inte förstår varför hans sergeanter fruktar en doll. Han beger sig själv till doll-houset, våldtar henne men får sig snart en dos av Lupes vildsinthet mitt under akten. Även om Perro Santo lyckas övermanna Lupe så är det inte utan viss svårighet. Efter att ha återhämtat sig från Lupes attacker lämnar Perro Santo uppenbart road rummet, med order om att ingen rör Lupe framöver.
Lupe släpps följande dag från doll-houset och tas till Perro Santo. Där utsätts hon av några av [gänget]s soldater för den sedvanliga prövningen och förnedringen som en blivande soldat utsätts för. Den fysiska utmattningen efter flera dagars misshandel, såväl mental som fysisk, är total och slutar med att Perro Santos kort deklarerar: ”Hon duger”. Efter en månad av återhämtning från elddopsprovet påbörjar Lupe sin träning som soldat för [gänget]. De flesta soldater är ursprungligen spejare och Lupe visar sig till en början oerhört klumpig i sin framtoning. Hon kan vara smyga eller hålla sig gömd till sina soldatkollegors stora förtret. En sergeant vid namn Petito (parodi på hans enorma kroppsbyggnad) tar sig dock an Lupe och det visar sig att hon med rätt träning lär sig snabbt. Under de följande åren följer allt mer kvalificerade uppgifter och för något drygt år sedan blev Lupe uppgraderad till sergeant.
Hon har ingen egen grupp av soldater som är brukligt för en sergeant utan handplockas av vissa ledare för mer kvalificerade uppgifter. På senare tid har det framförallt bestått i att agera livvakt åt olika ledare sedan hon visat sig ha en onaturlig förmåga för att reagera innan någon annan hunnit uppfatta en hotfull situation. Detta har också medfört att hon ett antal gånger färdats in till stadens centrum och andra områden tillsammans med vissa av [gänget]s ledare för att vakta dem medan de gör affärer eller roar sig som ”normalt” folk.
Spanska, portugisiska
Tillfredställelse. RP känner konstant en inneboende känsla av otillfredställelse, grundad i hennes brutala uppväxt och en känsla av övergivenhet. Därav söker RP hela tiden uppnå tillfredställelse och söker konstant efter ett sätt att hämma känslorna. Smärta, såväl psykisk som fysisk, lindrar tillfälligt. Mental smärta uppnås genom förnedring och underdånighet. Har dock vid flera tillfällen slagit över då RP inte klarar av att känna sig trängd (se Ärr) och resulterat i ett flertal grova mishandlar av icke ont anande offer. RP skär sig regelbundet i huden för att uppnå fysisk smärta, alternativt ger sig in i ett ordentligt slagsmål för att åka på lite stryk.
Sjätte sinne. RP har en förmåga att känna av märkliga stämningar och hotfulla situationer. Hon har ett mycket gott sinne för detaljer och förändringar i omgivning samt känslovibbar och känner därigenom ofta av tidigt om något kan utvecklas till en hotfull situation. En vanlig känsla för RP är just att något odefinierbart ”känns fel”.
Utnyttjad/Maktlös. RP har blivit utnyttjad under hela sin uppväxt och känt en ständig maktlöshet. Att känna sig trängd, fysiskt eller mentalt, fungerar inte för RP. Bryter sig loss med alla tillgängliga medel.
Vigo. Stum (tror man, han säger iaf. inget), folkskygg 8-årig pojke som ofta finns i RP:s periferi. Vigo finns aldrig direkt intill RP utan smyger runt i utkanten av hennes tillvaro. Typiskt är att han sätter sig i gathörn en bit bort från RP och ”spanar” som att det vore världens naturligaste sak att göra. Vid några tillfällen har han närmat sig RP när hon varit ensam, men få gånger kommit närmre än cirka fem meter från henne. Han hämtar numera mat RP lämnar åt honom när RP gått en bit ifrån maten. Flera andra gängmedlemmar tycker Vigo är creepy och har halvhjärtat försökt fånga in honom på skoj. Hittills har ingen lyckats. Vid ett antal tillfällen har Vigo förvarnat RP om annalkande fara.
Hänsynslös, överlevare, drastisk, ohämmad. Svag för barn och ofta barnens favorit.
Lupe har under de senaste åtta månader i hemlighet träffat Armando Diaz, en polis i tjugofemårsåldern stationerad på gränsen mot flavelan. De båda träffades på en av flavelans uteställen. Förbindelsen var från början endast sexuell, men har utvecklats till något mer under de senaste månaderna. Armando har föreslagit för Lupe att hon ska lämna gatulivet och att de båda ska flytta från Sao Paolo till New America där Armando har släktingar.
|
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Följande är en ungefärlig krönika över hur Ecos Favela spelades ut en vecka sommaren 2010
Berättelsen inleds med de olika pivsens personliga dilemman. Lupe, sergeanten på uppåtgående, har nyligen inlett en relation med polisen Adriana - men hållit det hemligt för övriga. Under morgonen dyker Adriana plötsligt upp, förklädd, för att prata med Lupe. Lupe är inte glad över att få påhälsning i sin egen favela, med risken att hängas ut som kollaboratör. Men Adriana verkar väldigt orolig – hon vill att de två ska göra slag i planerna de halvt på skoj gjort att tillsammans fly från São Paulo. Hon har hört från okända källor att favelorna kommer att attackeras, och är orolig. Lupe avfärdar dock Adrianas oro och lyckas få henne att kvickt lämna favelorna, med löfte om att de ska ses snart igen.
Samtidigt har Chudo, ledaren för gängets dollhouse, upptäckt att hans yngre syster Ema (också en doll) försvunnit under natten. Det har hänt förut, men det gör honom ändå orolig. Efter att ha frågat runt får han reda på att gängledaren Paz’s livvakt, Mini, sist var med Ema. Chudo avfärdas dock av Mini. När han sedan frågar nere vid favelans port, där soldatos alltid vaktar, så hasplar de så småningom ur sig att ryktet är att Mini misshandlade Ema och att hon därefter ”försvunnit”. Chudo är inte nöjd, men måste ta det försiktigt med Mini.
Parallellt med detta har halvbröderna Ghost och Impa som vanligt varit ute för att skaffa kemikalier till faderns droglabb, en viktig verksamhet inom Favelan. När de kommer tillbaka hör de dock rop, och hittar sin far Miroslav under attack från några av gängets soldatos. Den som förmodligen är sergeanten vänder sig om och ropar att Ghost och Impa gör bäst i att hålla sig i skinnet och se på, eftersom de agerar med Paz välsignelse – Miroslav påstås ha gjort närmanden på sergeantens syster. Efter tvekan så accepterar Ghost och Impa – till stor del beroende på att Ghost själv helt tappat förtroendet för sin far. När soldaterna lämnat platsen jämrar sig Miroslav över att hans söner inte ingripit men de två ignorerar honom under tystnad.
Pivsen kallas upp till Paz, som lovat ett ”viktigt uppdrag”. Chudo är inte road, helt upptagen med tankarna att hans syster Ema råkat illa ut i händerna på Mini, och även om mötet kallades för att dela ut ett viktigt uppdrag degenererar det snabbt till att Chudo anklagar Mini och drar vapen. Paz lyckas dock avväpna situationen, genom att påminna Chudo om vem han borde vara lojal mot. Deras story är att Ema inte råkade illa ut, utan att hon såldes till en plexit (Adriana), som sade sig vilja köpa ut Ema för att ge henne ett bättre liv.
Paz förklarar sedan vad som behöver göras. Han och granngängledaren Tzeco har allierat sig för att kunna stå emot de många razziorna som de nya säkerhetsstyrkorna Canisang gjort mot favelorna. Han går inte in på detaljer, men menar att det är dags att slå tillbaka och vara förberedd nästa gång ett tillslag kommer.
Efter att några andra soldatos från Fuchos anländer och anser att de ska få den här platsen så flyttar sig pivsen till gissningsvis den bästa utkiksplatsen i närheten: gated communityn Mont Azur, som likt en ö reser sig i utkanten av Rapas. . Där lever statsanställda i en enorm relativ lyx mot de omgivande Favelorna, givetvis inringat av murar, taggtråd och säkerhetssystem. Men det är klart – Mont Azur har knappast det bästa läget i stan och lockar därmed inte heller annat än medelklass som inte har mycket annat att välja på.
Pivsen bestämmer sig för att ta sig in kloakvägen, tack vare att Ghost kan området som baksidan av sin hand. De tar sig utan större problem in i parkeringshuset under Mont Azur, medan Impa stannar kvar utanför. De börjar smyga upp, och Ghost samt Lupe lyckas smita in i hissen och ta sig upp på taket. Det tycks inte vara många som bor i byggnaderna.
De två spenderar två nätter uppe på taket, medan Impa håller ställningarna utanför och Chudo väljer att ta sig hem till Fuchueras för att leta efter sin syster. Första natten händer det i stort sett ingenting – bortsett från att de under en period hör det svagt susande ljudet av en drönare – förmodligen en dyr och proffsig sådan, enligt Impa som lyssnat över remote. Men Lupe och Ghost tröttnar ganska snabbt och börjar utforska lägenheten nedanför, som är tom. Det slutar med att de spenderar natten i poolen utanför och har sex, istället för att hålla uppsikt.
Nästa natt hör de igen suset av drönare. Men då de är helt upptagna att försöka lokalisera den missar de de inkommande kamouflerade vektorjeten – först när de passerar över huvudet på dem ringer de in upptäckten till Paz kommandocentral. Det var i sista stund, verkar det som. De får se på avstånd hur vektorjetet går ner mot Rapas, och plötsligt utsätts för kraftig eldgivning. De får snart reda på att striden vanns av gängen, och de kan ta sig hem.
Nästa uppdrag från Paz är att pivsen tar en väska in till en kontakt i plexet, närmare bestämt direkt i den toppbevakade stadskärnan. Paz understryker att väskans innehåll är bevis som hela deras framtida öde vilar på. Det är utrustning de hämtat från det beslagtagna vektorjetet. Paz kontakt är en journalist, men han menar att pivsen behöver inte veta mer än så. De behöver bara så snabbt och obemärkt som möjligt överlämna väskan.
Gruppen ger sig snart ut. De skaffar sig ett par motorcyklar för att kunna forcera de ändlösa köerna på autostradorna. Det tar dock hela dagen att köra in mot stadskärnan. De känner till att ju närmre centrum man kommer, desto fler säkerhetsavspärrningar stöter man på. Och då ingen av dem, undantaget Chudo, ens har en identitet, så skulle en sådan kontroll inte gå väl. De kör därför av autostradan när de börjat närma sig för att växla till kloakerna – Ghosts hemvister (inte för att han förut varit så här långt in i plexet).
De vet att stadskärnan är omgiven av en komplett försegling – en automatisk mur och EuroSec-bevakning. Men i kloakerna visar det sig vara lättare att ta sig igenom. De upptäcker robotar som tycks rensa kloakerna, men lyckas ta sig undan och ta sig upp i en mindre park inne i plexet. De letar sig fram till den korrekta adressen, och det bestäms att Ghost och Chudo får gå in med väskan, medan Lupe vaktar utanför och Impa håller sig vid kloaköppningen. De stöter förstås på lite besvär. Chudo försöker kolla vad innehållet i väskan är innan de lämnar över den, men hinner inte förrän de blir upphämtade till kontoret ett antal våningar upp. Lupe, med sin ganska speciella utstyrsel, upptäcks av ett par Roxxon-vakter, som halvt flirtar, halvt förhör henne. Hon lyckas med nöd och näppe krångla sig ur situationen, men hon tror ändå att hon väckt någon form av misstanke hos dem.
Uppe hos nyhetsbyrån Reverb Agency möter de Ardhino, som tar in dem i ett separat rum. Han ger ett trovärdigt intryck och tackar djupt pivsens insats och noterar att det måste varit en utmaning att ta sig in ända till plexet. Han vill dock inte berätta vad det är för föremål eller vad han tänker göra med det. Lite lätt förvirrade lämnar pivsen plexet via kloakerna och inleder den långa färden hem.
När de kommit hem framgångsrikt tackar Paz dem personligen och gör det klart att det är dags för fest -bailo! Han menar att med bevisen i säkert förvar kommer inte Canisang våga agera, och att det nu är dags att bygga upp en revolution. Och det börjar med folket – med moralen. Vad bättre än en bailo fetare än alla andra, för att visa hur favelorna slutit sig samman mot Systemet.
På vad som var en tom, skräpig grusplan i Rapas håller nu de lokala favelorna för fullt på att sätta upp för bailo. Man bygger upp en scen på taket till den lokala kliniken (där Ghosts syster även arbetar). Försäljare flockas snabbt till platsen för att kränga sina varor. Köer börjar snart ringla in mot platsen. Kvällen blir ganska snabbt stökig för pivsen. Chudo väljer att knarka bort sin oro för Ema och festar loss rejält. Lupe och Impa dansar som vanligt till musiken, men snart bjuds de upp till Paz och Tzeco för att tackas för deras insatser. Väl där uppe förolämpar dock Lupe Chudo. Vad som sagts har försvunnit i drogdimmorna, men de båda är snart inne i ett intimt handgemäng där Chudo lyckas betvinga den annars livsfarliga Lupe, och börjar dra av henne kläderna ivrigt påhejade av de roade gängledarna. Lupe lyckas dock till slut ta sig ur situationen och undviker nätt och jämt att göra slut på Chudo.
Plötsligt hörs dock ljudet av raketer och vektorjet. Explosioner kastar folk till marken. Vad som en sekund tidigare var en uppsluppen bailo blir plötsligt en krigszon. Utan minsta pardon har Canisang anfallit med maximal styrka – ett dussin vektorjet om inte mer, som snabbt sätter i land kommandosoldater i skydd av mörkret och explosionerna. Allt blir till ett kaos, men pivsen flyr snabbt ned i kloakerna.
Ghost har dock ett tydligt mål – att omedelbart komma till sin systers undsättning – hon arbetar som sjuksyster i kliniken som nu ligger mitt i krigszonen. Via kloakerna försöker pivsen ta sig mot kliniken, där Ghosts syster finns. De möts av flyende människor som tagit samma väg av helt motsatt anledning – att fly attackerna. Väl framme vid det smala schakt med stege som går upp mot kliniken ser de Ghosts syster klättrandes på väg ned. Och ovanifrån öppnas luckan av Canisangs kommandosoldater… en granat slängs ned, vilket slungar Ghost och hans syster i ett handlöst fall från stegen och övriga faller ned i kloakvattnet. Systern visar sig vara svårt skadad, men Chudo och Lupe är eniga om att slå tillbaka. De klättrar upp och smyger in i kliniken. De ser de sista Canisang-soldaterna ta sig ut ur byggnaden – efter att ha satt stora sprängladdningar på väggarna.
Men Chudo improviserar. Han tar loss sprängladdningen och springer upp mot taket. På taket ser han hur de sista Canisang hoppar in i ett vektorjet – han slänger sig på taket, fäster sprängladdningen och hoppar sedan av medan vektoren lyfter. Några hundra meter upp i luften exploderar den i en magnifik kaskad. Chudo och Lupe bestämmer sig för att fortsätta. De har adrenalinet på topp och hämnd i sinnet. De smyger kvickt ut i favelan – men det dröjer inte länge förrän de hamnar i besvär. Canisang-soldaterna är utrustade med det senaste inom teknik, med nattsyn, IR-syn och drönare. De två pivsen överrumplas i en gränd och anfalls omedelbart. Chudo skjuts ned och Lupe ser sin enda chans – att fly. Utan att hinna se sig om springer hon – och Chudo tas som fånge.
Lupe återvänder, och kan bara sorgset meddela att Chudo inte klarade sig. Tillsammans stöter de på Paz och Tzeco, som bara har en sak i tankarna – att säkra bevisen. Med hjälp av pivsen tar de sig med föremålen under jorden till Mont Azur. Efter en mindre eldstrid i lobbyn tar de sig upp till toppvåningen, där de tror sig kunna lagra prylarna utom Canisangs uppsikt. Men drönare har följt deras rörelser, och något kan skymtas utanför persiennerna på den lyxiga glasväggen. Bortom balkongen svävar en vektorjet just upp och släpper loss sin minigun på full rotation. Lägenheten blir ett inferno. Impa slänger sig in i badkaret på den närliggande toaletten. När elden tystnar och han kommer ut är alla andra finfördelade köttslamsor. Han springer ut i korridoren, där han hittar en döende sergeant, som endast säger ”ta bevisen, det är upp till er nu”. Impa får ryggsäcken och tar sig nere till bottenplanet igen.
Pivsen flyr nu till en av Ghosts kontakter, den svenske ripperdocen (ingen vet hans namn). Det var han, med hjälp av assistenten Greta, som installerade Ghosts ögon (som dock är kända för att inte fungera så väl). Dit bär de nu in Ghosts medvetslösa syster, som ripperdocen efter mycket övertalning börjar operera. Ripperdocen bor i utkanten av Plani, som håller på att sakta jämnas med marken av automatiska bulldozers. Det är några veckor kvar tills de ska nås ripperdocens skitiga lilla bungalow.
När de står inne och dividerar om systerns vård anländer en ung kvinna vid namn Tesla. Tesla är en plexit med en önskan att kasta omkull Systemet, och hon har den senaste tiden arbetat mycket ute i favelorna för att avslöja vad Systemet gör och försöka bygga opinion mot dem. Hon har nyligen tvingats lämna plexet efter att ha snokat runt Canisang och är nu mycket nyfiken på att utreda vad som hänt under natten – medierna rapporterar endast mycket vagt om massakern. Hon har spårat en av kontakterna till hennes vän i favelan, Pablo Esteban, vid namn Impa. Så hon stiger in hos ripperdocen och blir givetvis genast ifrågasatt.
Hon lyckas övertyga pivsen om att hon är på samma sida, men när hon nyfiket undrar om bevis från attacken så blir hon ombedd att betala 1000 Euro – vilket sedan blir precis den summa svenske ripperdocen vill ha betalt för vården av systern. Tesla börjar i vilket fall analysera bevisen – vilket är en högteknologisk enhet med vad som verkar vara en DNA-analysator och ett mycket stort internt minne. Tesla förstår snart att föremålet innehåller kompletta DNA-kartor – något som är ovanligt. Det är helt enkelt den digitala information som krävs för att helt klona en människa.
Pivsen accepterar slutligen motvilligt att ta med Tesla i sin grupp för att försöka lösa dilemmat de satts i.
(En cut scene som förklarar Chudos öde) Chudo bedövas snabbt av Canisangs droger och förs in i ett vektorjet. Han vaknar inte upp ordentligt förrän vektorjetet landat på någon industribyggnad, och sedan när han binds fast med ansiktet nedåt på en brits. En läkare kommer in och skär utan vidare pardon upp Chudo’s ryggrad, samtidigt som man börjar tappa honom på blod från strupen. Sedan ser han inte mer.
Pivsen börjar nu röra sig. När de når fram till den närliggande autostradan, som vanligt fyllt med en oändlig rad av fordon i kryptakt, så ser de vektorjet röra sig i maklig hastighet längs med autostradan. Livrädda slänger sig pivsen i skydd, men snart visar det sig att vektorjeten stannar med jämna mellanrum, slår till mot ett fordon, griper en av dess passagerare och sedan fortsätter. De tycks inte leta direkt efter pivsen. Ännu.
(Ej färdiskrivet, gör tidshopp)
Det var mycket de inte förstod. De hade antagit att Tzeco dödades tillsammans med Paz i Mont Azur – men plötsligt är han tillbaka! Rapasmedlemmar har letat efter dem, och påstår att de är förrädarna. De har dessutom införlivat Fuchueras i sina domäner, och tycks köra en alldeles för aggressiv stil för att undvika att trampa på andras tår.
Så det var dags att ta reda på vad fan de håller på med. Pivsen smög sig genom kloakerna tillbaka till Rapas. Bevisen har de gömt i kloakerna, och Impa håller sig gömd ifall de dyker på ett bakhåll. Istället blir det Lupe och Ghost som får i uppdrag att leta reda på Tzeco och förhöra honom. Det inbegriper att filtrera det gamla polishuset mitt i Rapas – en bastant kub till byggnad, som nu antas vara rejält försvarad sedan favelorna blivit rena krigszonerna på sistone.
De klättrar upp på taket av en närliggande byggnad och hoppar över till fasaden på Rapas-byggnaden, där de smyger in via ett fönster – och finner sig i en av gängets sovsalar. Som tur vad är det morgon, och gangstas tar ofta sovmorgon, så de kan smyga ut i korridoren – Ghost har till och med tid att plocka upp en AK-74:a.
Ute i korridoren stegar de upp i trapphuset mot toppvåningen, där Tzeco antas befinna sig, men de får möte. De två gängmedlemmarna passerar, men stannar upp, och ifrågasätter Lupe. Ghost och Lupe väljer att angripa dem. Efter en stunds brutalt handgemäng, där Rapas-medlemmarna snabbt får stryk, hinner de ropa på hjälp och Ghost samt Lupe drar vapen och gör processen kort med dem, men inser att de nu helt tappat överraskningsmomentet.
Så de stormar upp till översta våningen och ser i andra änden av korridoren en hel samling sergeanter, sittandes i en sönderfallande soffgrupp. Utan att tveka öppnar Ghost och Lupe eld. Vad som följer är en dramatisk eldstrid, med manövrar, automateld och framryckningar. Både Ghost och Lupe tar kulor men fortsätter. När Rapas-sergeanterna sedan ligger döda och skadade och krutröken ligger tungt så går de två fram till en kontorsdörr som de misstänker döljer Tzeco.
Utan vidare stegar de in, och möts av en vaksamt leende Tzeco bakom ett bord, med ett autohagelgevär riktat mot dem. De två inser att det är dags att chatta, inte skjuta. De konfronterar Tzeco – varför har han efterlyst de två, hur överlevde han Canisangs anfall, varför har han tagit kontrollen över Fuchueras?
Tzecos svar är aningen överraskande. Han vill ha nya ledare till Fuchueras, och tror att Lupe är den bäst lämpade. Hans avsikt var aldrig att skada Lupe och hennes posse, utan att få tag i dem efter att de (bokstavligt talat) gått under jorden. Allt han vill ha i utbyte är poden, beviset, som han vet att possen har.
Efter tvekan väljer Lupe och Ghost att tro på Tzeco. De messar Impa att ta fram poden, och någon timme senare är den överlämnad. Tillsammans med ett antal av Fuchueras sergeanter, som motvilligt tjänat Tzeco, går nu Lupe och resten av possen mot Fuchueras för att återupprätta ordningen.
Todo