Etikettarkiv: fantasy

2933 Felix första brev

Postat av
Svara

Kära Vän,

Jag skriver till dig för att meddela att jag har både gift mig och skilt mig. Adriata, min förra fru som du säkerligen minns, blev helt okontrollerbar mot slutet. Hon betedde sig som en sur och bitter nucka fastän hon endast var 23 år fyllda. Ständigt var det tjat om det ena och det andra och eftersom hennes temperament är eldigt som hos en vildkatt så blev det till slut alltför frustrerande. Hon fick 2 miljoner denarer och en villa inte långt ifrån Tibara där hon kan sitta och studera de heliga skrifterna. Jag fyllde ju nyss 28 så jag måste säga att det var den bästa present man kunde få – att slippa henne. Kvinnor är som vin, de är ljuva i början men förvandlas efter ett tag till ättika.

Men, det var inte det jag tänkte berätta om. Nej den jag ville förtälja er om är Tita. Min nya fru. En ung vacker flicka på 16 år som kommer från en mycket förnäm familj. Det är en flicka med kontraster vill jag lova. Hennes ansikte är sött som en dockas, hon kan rodna som ingen annan och hon har ett ljuvt leende. Men när man väl får av henne kläderna så har hon en barm som får en att vilja falla i tårar och hon uppskattar älskogens alla mirakel utan någon som helst skam. När du kommer och hälsar på mig måste du bara träffa henne så jag får höra din åsikt.

I övrigt så har det varit rätt så kaotiskt. Har försökt påverka politikerna i någorlunda vettiga riktningar men än så länge så är det rent ut sagt tragiskt. Alla tycks vara mutade och de ser bara till sina egna vinningar. De vill inte göra det som är bäst för vare sig Jargien eller det jargiska folket utan ser bara till sig själva. Jargus sitter som en despot på tronen och även om lönnmorden mot honom misslyckats så borde ju åldern ta ut sin rätt. Frågan är väl bara vad som händer efter Jargus?

Efter mina två år av pilgrimsresor säger jag dig detta. Jargien är föråldrat. Visst vi har ett stolt förflutet som vi skall värna med rätta men att inte utvecklas alls är ett säkert tecken på undergång. Något måste ske om det rike som vi växt upp i och älskar skall bevaras.
Nåväl nu skall jag återgå till Tita. Hon har ropat länge nu innanför sängkammaren där jag bundit fast henne, något hon uppskattar mycket, och det är väl dags att hon får sin belöning.

Din vän,

/Felix, 2933 e.D.

2932 Brev från Valthians far till Felix

Postat av
Svara

Högt ärade Felix,

Jag har hört ryktas att din nya gladiatorarena snart står färdig att invigas. Jag har kommit över ett parti om fem tjog slavar som jag tror skulle passa utmärkt till invigningen, för er och folkets förnöjelse. Mitt förslag är att jag skickar min son Valthian som nyligen fyllt 12 år med slavarna så att du har dem ett månvarv innan invigningen. Jag hoppas att du tar emot denna gåva som inte på något sätt bryter mot handelsförbudet på slavar eftersom det är en gåva utan krav på motprestation.

Nu till ett helt orelaterat ämne. Som jag nämnde ovan så har min son Valthian nyss fyllt tolv år och bör börja sin vapenträning eftersom han om några år skall inställa sig för tjänstgöring i Legionen. Jag har förstått att du har goda kontakter med vapenmästaren Gahallan Regelius, som har en son i Valthians ålder, jag tror han heter Izman. Jag skulle se det som en stor tjänst om du kunde ombesörja att min son får träna för Gahallan under några års tid, så att han blir väl förberedd för livet I Legionen.

Länge leve kejsaren!

Luberos Arv

Postat av
Svara

Introduktion

Den fuktiga luften dallrade nästan hörbart. Det knäppte i de omgivande, uråldriga träden och han hade glömt att han vadade i träsklandets nästan oljiga vatten. Vani’atan framför honom upptog hela hans sinne. Hennes blick brände rakt igenom honom. Med obevekligt växande hänförelse såg han hur Vani’atan och hennes bröder metodiskt tecknade symboler i luften i en ohyggligt långsam dans. Efter att med blicken följt samma symbol upprepas tio, tjugo kanske trettio gånger tycktes det lilla ljus som fanns i gläntan söka sig till rörelsen, och fylla i den likt en pensel. Plötsligt hördes ljudet av en nästan blöt implosion och en kort förändring av trycket i gläntan. Det tidigare skrumpna växtliknande ägget Vani’atan höll tycktes i detsamma fyllas med något…

När de senare vandrade längs med bergskammen mot Ibaeros högg det till i hans hjärta då han insåg att han bara var en främling, en kort vindpust, en plötsligt passerande främmande doft. Han sneglade mot Vani’atan som sorgelöst kivades med sina bröder utan oro för stupet nedanför dem, utan krav på att prestera. Samtidigt, när han blickade ned mot den fjärran viken såg han de många fartygen, röken och ljusen från Luberos-kolonin, som börjat äta sig in på den förhärskande djungeln. Hans blick vandrade tillbaka till de många äggen som dinglade från Vani’atans bälte, och han insåg med ens att det fanns medlemmar i Huset som skulle vara mycket intresserade av att veta mer om dessa…

Luberos arv

Luberos arv är en kampanj som handlar om möten mellan två starka, annorlunda men av ödet sammanflätade kulturer: Ebhron i sin storhets dagar och den mystiska alvklanen Nie’nidor. Mötet sker på den stora, fuktiga och skogsbeklädda ön Luberos, som i sig bär på många hemligheter och starka urkrafter. Mötet innebär inte bara en kulturell maktkamp utan också känsloladdade möten mellan kampanjens rollpersoner. Kampanjen spelas över en vecka men historien spänner över mer än en människogeneration i speltid.

Kampanjdata

Datum: en vecka i juni eller första veckan juli
Preliminära spelare: Marco, Petter, Fredrik, Niklas, Alex, Paul
Värld: Mundana, mer än tusen år innan den normala nutiden
Regler: Eon IV

Tema

Temat på kampanjen har ett par viktiga element:

  • Kärlek: Rollpersonernas fokus ska ligga i relationer, längtan, önskningar, åtrå, fiendeskap och tragedi. Samma ingredienser som Romeo och Julia eller Othello.
  • Konflikt mellan kulturer: klassisk problematik med inspiration från vår tids kolonisering. Mötet mellan två helt olika folk och maktkampen som kommer ur det. Polarisering.
  • Tidsperspektiv: Alverna lever mycket länge, och Ibaeros har levt utan yttre kontakt under mycket lång tid. Ebhroniterna är del av ett samhälle där den enskilda människan och dess liv är obetydligt.
  • Mystik: Något är konstigt med Luberos. Något är skevt med Ordens logik. Något är udda med Ibaeros. Något är sällsamt med Luberos flora och fauna. En gnutta weird, helt enkelt.

Rollpersoner

Vi har förut spelat culture gaming där alla (nåja) RPer tillhör en främmande kultur och de andra folken är ”de konstiga” Vi har testat i NX att spela två uppsättningar karaktärer på varsin sida av samhället fast i helt olika scener. Jag tänkte att vi kan pröva något annat: att hälften av RPna tillhör ena sidan, andra hälften tillhör andra. Då blir kulturkrockarna och relationerna något som utspelas mitt i gruppen. Samtidigt är det en risk att alla RP snabbt förenas och glömmer vart de kommer från. Så tanken är att vi i valda scener spelar bara den ena eller andra sidan – hos alverna eller hos människorna. De spelare som har en RP från andra sidan tar istället en egen utvald statist, som är deras RPs motpol. Människospelaren kanske gestaltar den konservative gamle alvledaren som inte ser människor som annat än kortlivade parasiter.
Enligt denna logik hoppas jag att vi åtminstone kan ha en manlig alv, en kvinnlig alv, en människoman och en människokvinna. Några av dessa bör redan ha nära relationer med varandra från början.

Alvrollerna

RPna bland alverna tillhör de yngre och oförstörda. Deras liv bjuder på mycket lite fara, och tack vare de många själaväxterna som förser dem med föda och lyckorök har de inget att oroa sig. Istället spenderar de dagarna med att utforska ön eller hjälpa släkten väcka själaäggen genom olika ceremonier och ritualer. De lever i en stark gemenskap, där alla känner alla, alla delar med varandra, där alla räknas som släktingar. När Ebhroniterna anländer i sina skepp ser alvrollerna detta som något fantastiskt, en möjlighet att nå utanför ön, att lära sig mer om det främmande. Under kampanjens gång kommer alvrollerna inte åldras nämnvärt, och kommer att kämpa med att förstå det mänskliga perspektivet.

Människorollerna

Männniskorollerna börjar som tonåringar men slutar förmodligen som åldringar. De tillhör, per definition, särskilt utvalda som är på Luberos för att lägga grunden till en framgångsrik koloni. Hela Ebhrons system är en stark meritokrati där alla kämpar för att visa sin duglighet, och vet att de när som helst kan petas ned av en broder eller syster. De har alla lämnat sina biologiska familjer för att leva med sina hus, de avdelningar av Ebhrons styrande ordnar som slipar sin förmåga i olika specialiserade områden. De är välutbildade och är på Luberos för att utöka Ebhrons rike, handel och kunskap. De anser sig tillhöra en upplyst klass där alla är inkluderade och alla kan vinna. Samtidigt är de del i ett stort maskineri med brutal intern politik. Människorollerna har förmodligen en analytisk inställning till Luberos, men kommer ha många chanser att förföras av den alviska livsstilen, av det främmande och underliga, av gemenskapen.

Fakta om Jargien

Postat av
3

Kampanjen skrevs med förhandsmanus från Jargien-modulen, så här vill vi inte gå in i någon större detalj med hänsyn till författaren och er som vill spara överraskningen till senare.

Jargien är dock det största kejsardömet i Mundana (ej största riket), centralt beläget i kända Mundana och med bördiga områden och behagligt klimat.

Det har 18 provinser, alla ledda av varsin princep som svarar inför Jargus. De är ofta självstyrande, med egna lagar och seder. Provinshärskare utses normalt direkt av kejsaren, men en del är ärftliga.

Jargiens inre makt är splittrad över många fraktioner. Generellt sett finns kejsarmakten, kyrkomakten och krigsmakten. Kejsarmakten kan sägas bestå av kejsaren och dess direkta ämbeten samt av alla de byråkratiska institutioner som är underställd kejsaren – eller de 18 provinserna. Kyrkomakten är fristående men är internt ofta splittrat mellan aboraten och inkvisitionen, som båda är makthungriga. Krigsmakten är fördelad så att en armé alltid är posterad långt från sitt hemområde – men om de olika arméerna kan enas är det en formidabel kraft.

Genomsyrandes allt detta är ätterna, som består av välkända släkter som ofta spårar sitt ursprung mycket långt tillbaka i tiden. Ätterna spelar alltid ett politiskt spel med varandra för att få bästa positionerna inom kejsar-, kyrko- och krigsmakten.

Den som letar efter en enkel och tydlig struktur letar förgäves i Jargien. Allting är mångobottnat och komplicerat, alltid är det svårt att veta vem som verkligen bestämmer och vem som verkligen betalar.

Nedan är ett antal filer och diagram som skapades för att beskriva den jargiska makten i större detalj:

Relationsdiagram

PDF: Relationsdiagram

Relationer mellan ätterna

Röda linjer anger fiendeskap, blå anger allians. Gula ätter tillhör Gula fanan (ungefär den kyrkliga fraktionen), de gröna tillhör Gröna fanan (ungefär den kejserliga fraktionen).

PDF: släkterdiagram

Härkarta

Röda stjärnor anger positionerna för de stora härerna, och blå markörer där flottorna håller till. Namnet på härarna och ätten de kontrolleras av anges också.

Kejsardömets statsapparat

En organisationskarta över styret i jargiska kejsardömet.

Maktpositioner

För att få full översikt över maktbalansen listade vi alla personer och ätter med makt i ett Excel-ark, där det också framgår vem som kontrollerar vilka provinser, städer, ordnar, etc. Varje ätt identifieras av en färg i Excel-arket.

Excel-fil: Maktpositioner

Mutpriser och förmögenheter

Fråga inte varför, men vi gjorde en ganska detaljerad uträkning av vad intäkterna är för Jargiens alla provinser, samt vilka förmögenheter de allra rikaste samlat ihop. Om du gillar fiktiv ekonomi, eller behöver klura ut storlekarna på de stora politiska mutorna, ta en titt!

Excel-fil: Mutpriser

Jargiska dekadenser

Postat av
Svara

De rikas dekadensern

Glutharianer: Att äta massiva mängder mat blandat med sexorgier. Den värre avarten har blivit att äta människa, endast i form av exklusivt tillagade mindre rätter. Oklart om köttet verkligen är mänskligt, men det ryktas ha serverats både kamorian, eyrentigrinna och alv. En historisk gluthariansk sekt lät även döda en fientlig ädling och äta upp denne under en orgie.

Bärstol: Att bäras av slavar, och i vissa fall även låta sina husdjur bäras av slavar, är mycket vanligt bland Davals dekadenta.

Efterbörd: Att spara sin efterbörd (moderkaka) och äta vid vuxen ålder för att förbli ung. Eller äta andras moderkakor, om man aldrig sparade sin egen…

För evigt jungfru: Att kirurgiskt göra en kvinna ”oskuld” om och om igen.

Nakenporträtt: Det är populärt bland Davals societet, framförallt männen, att porträtt av sig där de visar sina organ. Dessa visas sedan stolt upp, även om organens storlek må vara överdrivna.

Mat: Cyklopkött, fågelungar i okläcka ägg, erigerade könsdelar, etc.

Dryck: Modersmjölk, guldvatten, glaciärvatten, jungfrutårar (att tvinga en jungfru gråta för att kunna samla tårarna).

Offerstrid: Skadade krigsfångar tvingas ofta slåss mot varandra, då den som förlorar avrättas.

Decimering: Vid svåra brott, ex. stöld av extremt viktiga föremål eller mord på någon högt uppsatt, inom krigslegioner eller annorstädes där det saknas tydliga misstänkta, så har stadsvakter och garnisoner ibland introducerat decimering i området. De tar in var tionde/tjugonde/etc person, och avrättar en i tur och ordning tills de får vittnesuppgifter som leder till gripande. Vid flera tillfällen har ingen kunnat gripas ens efter att hela tiondelen dödats.

Byråkratiska dekadenser

Licensierade vittnen: Vissa viktigare dokument måste bevittnas, men en del byråkratiska kontor har börjat kräva så kallade licensierade vittnen – de accepterar bara vittnen som bevisats vara pålitliga, men de delar själva ut licensen (vilket ger dem möjligheten att neka tillgång till någon licens eller tjänst).

Förfalskningsskatt: För att förhindra förfalskning har skrivarbyråer, pergamenttillverkare och andra ålagts med en särskild skatt, för att täcka kostnaden för förfalskningar dessa kan tänkas göra. Givetvis har detta lett till fler förfalskningar för att täcka skattekostnaden hos dessa hantverkare.

Ansökningsbyråer: I vissa distrikt där byråkraterna ålagts för stor arbetsbörda har de infört regler om att ansökningar endast får inkomma från dem som tidigare gjort ansökningar. Detta exkluderar en väldig massa människor, som nu tvingas vända sig till ansökningsbyråer.

Lagar för mord: I ett flertal städer har lagarna detaljerats för vilken typ av vapen som används vid mord. Definitionerna har angetts med olika mått. Men kryphålet har då blivit att ha ett extremt långt eller kort svärd, ex, för att utföra mordet och därmed helt komma undan.