I kampanjen Syndens Diplomater testade vi en helt ny metod för att hantera det som normalt uppfylls av hjältepoäng, ödespoäng och motsvarande. Det vill säga att ge spelarmakt över reglerna och över spelledarens berättelse.

Normalt används ödepoäng för att exempelvis slå om slag, motstå skador, ändra händelseförlopp, hitta lönndörrar och annat. Vi valde en helt annan och mer experimentell metod i Syndens Diplomater. Eftersom kampanjen utspelade sig i Mutant Chronicles värld använde vi kortspelet Doomtrooper som utspelas i samma värld. Vi ignorerade alla kortexter och fokuserade helt på bilden, och titeln, på korten. Därifrån valde vi ut ett antal som representerar olika handlingar, händelser och annat som kan föras in i spel (vi undvek alltså kort som motsvarade personer och föremål, men det behöver man inte göra).

Sedan när vi spelade tilldelades alla slumpmässigt några kort. Under spel kan vem som helst slänga ett kort och fritt berätta hur det ska tolkas. Exempelvis kan spelaren slänga kortet ”Eldavbrott/felfunktion” och sedan förklara att en fiende fått eldavbrott och missar sitt skott. Så länge det är rimligt och kopplat till kortet fungerar det bra – särskilt om man tror lite på ”samberättande”.

Korten fick en väldigt bra effekt på flera plan. Dels är de ett exempel på att begränsning föder kreativitet. Istället för att använda en abstrakt poäng och sedan komma på en händelse ur tomma intet, så tvingas man tänka utifrån kortet. Det innebär också att olika kort är värda olika mycket i olika situationer. Dels bidrog korten med en kul spelmekanism, som förstärktes när flera olika kort spelades i följd, kombinerades och användes i konflikter mellan spelare.

Exakta reglerna för hur man fick nya kort har försvunnit i glömskans dimmor när detta skrivs, men principen var att spelarna fick ex. ett kort varje spelmöte, och sedan ytterligare kort när vid utmärkande händelser, som röstades fram av gruppen som helhet.

Eftersom systemet bygger på att återanvända kortspel så kommer kortens betydelse aldrig vara skräddarsydda för kampanjen. Å andra sidan är det ett snabbt och enkelt sätt att slänga in speligt samberättande i de flesta typer av kampanjer, särskilt om kampanjvärlden har ett associerat kortspel. Man bör dock vara öppen för friformande eftersom det är mycket mer komplicerat att försöka reglera vad dessa kort får och inte får göra (vill man ha sådana regler bör man tillverka sin egen kortlek).