Etikettarkiv: Krönika

2957 Brev från Darrian till Valthian

Postat av
Svara

2957 e.D.
V!

Det glädjer mig oerhört att se ditt brev och att Daak håller sin skyddande hand över dig och ditt manskap. Även om jag stödjer ert uppdrag under Honom så är jag oroad över den blodspillan som väntas. Drunok är en broderskyrka, även om de tolkat Boken annorlunda.
Tiden här i klostret förflyter snabbt trots monotona uppgifter, men jag har mina mål tydlig framför mina ögon. Teologin är ett intressant ämne som jag snabbt satt mig in i. Endast genom att förstå Den Helige kan De Blå segra. Du är min bäste vän från den tiden, och det kommer jag aldrig att glömma, vad som än sker i framtiden.  Jag hoppas du biktar dig så att du kan utrensa det onda inom dig.

Antonius har skickat brev till mig, han är intresserad av mina framgångar. Jag hoppas bara att det inte är på samma sätt som Felix såg på Lukas. Usch, det är en vedervärdig historia, verkligen fruktansvärd. Jag förvånades över att inte Den Ende själv markerade men ju mer jag följer i Hans ledsagningar inser jag hur svårt det måste vara för Honom att blanda sig våra vardagsbestyr. Som du säger, folket verkar lida mer arm än mycket länge. Vår respekterade kejsare verkar inte lyfta ett finger för att styra upp situationen. Jag undrar om det är något jag, eller alla vi, missar. Något vi inte ser som ter sig självklart för Jargus? Men vad skulle det vara?

Nej, nu ringer klockorna för kvällsvard. Mäster blir högröd i ansiktet och tvekar inte att bruka käppen på de som är sena så detta blir mina sista ord för den här gången. Jag hoppas att vi återses snart igen, min vän.

D.

2954 Brev från Antonius

Postat av
Svara

Kära Bröder,

Min sorg och saknad är stor. Vår tid tillsammans på St Yrgams har varit en dröm. En dröm som fostrat oss att gå starka ut i livet och leva i framgång – för Jargien behöver oss. Men nu är den slut för gott.

Låt oss minnas de goda stunderna tillsammans. Låt oss minnas Marius ständiga frågor och Felix tålmodiga svar. Låt oss minnas hur Valthian lärde oss god svärdskonst. Låt oss minnas Darrians högläsningar, eller Jarims upplyftande och ack så spontana tal.
De minnen som inte varit goda skall vi låta vila i ro. Vi har alla gjort saker vi ångrat. Det får inte spridas rykten och osämja i vårt sällskap – det vore att splittra allt vi byggt upp. Unge Lukas har lämnat sällskapet efter det som skedde. Han hade inte viljestyrkan. Jag vill inte att ni ska klandra Felix för det han anklagats för. Han har intygat för mig, och jag tror på honom, att allt Felix gjorde var i välmening och att han trodde att Lukas samtyckte. Vi alla såg Lukas svagheter, och kanske var vi inte förlåtande nog mot honom. Den Ende kommer att göra sin utmätning i sinom tid, låt oss nu gå vidare.

Låt oss återvända till Erat för att träffas när tiden är mogen. Till dess, skriv och skriv, ty vårt sällskap lever endast på vår vänskap.

Antonius Botaneiates, primär
2954 e.D.

2951 Brev från Lukas till Blå sällskapet

Postat av
Svara

Mina vänner,

Jag kommer snart tillbaka till Erat. Jag längtar så. Jag vill gärna vara med på er festlighet nästa månad. Ni verkar ha glömt att fråga mig om den tidigare. En fråga till Felix: vill du ha tillbaka boken på festen eller kan jag låna den ett tag till? Jag tycker att det är svåra områden att plugga in och skulle behöva mer stöd och hjälp.

Kommer det att vara några unga fröknar på festen? Eller är det bara får blåblodingar? Nog för att det är spännande och lärorikt att plugga men det vore inte fel att få känna på lite kvinnohull ibland. Felix har berättat mycket om det. Sedan vill jag gärna se infödingstroféerna du pratat om, Herr Randarian. Darrian sade hade inte sett dem och var nyfiken.

Det känns tråkigt och ensamt utan er. Jag önskar jag hade familj att återvända till som er. Jag har bara Den Helige att vända mig till. Jag hoppas för bättring i Jargien, som ni också gör.

Hälsningar,

Lukas, en av de blå

2947 Felix andra brev

Postat av
Svara

Kära vän,

Jag ber om ursäkt att jag inte har svarat på dina brev på länge. Mycket har tagit upp min tid. Sedan Titas tragiska bortgång, hon blev ju inte mer än 29 år, så har jag inte haft orken med några direkta sociala kontakter. Nu börjar det dock vända uppåt även om jag är missnöjd med att min äldsta son väljer att studera till präst, vad skall det vara bra för?  Min yngsta dotter har jag redan hittat en lämplig make till, så om några år så kan jag se till så att hon får en trygg tillvaro långt ifrån Daval.

Daval är annars samma smältdegel som den alltid varit – ständiga konflikter med upplopp här och där. Nu senast var det ont om bröd då ingen säd fördes till staden på grund av en konflikt mellan handelshusen och licenser som gått ut. Det krävs visst att hus skall brännas ned för att politikerna skall agera och inte bara prata. Att Jargus fortfarande sitter på tronen får väl antingen ses som ett av Daaks mirakel eller någon demonisk förbannelse.
Själv rör jag mig ju mellan högt och lågt. Visst är det trevligt med överdådiga middagar hos mins familj överhuvuden men detta måste man ju upphäva med billigt vin och tärningsspel i slumområdena. Var inte orolig, jag klär ut mig och har med mig förklädda livvakter. Dessutom behöver man ju lite fara, annars blir livet lätt utan utmaningar.

På tal om utmaningar har jag köpt Davals största gladiatorarena. 18 miljoner denarer kostade det mig men det beräknar jag att tjäna in inom 5 år. Jag har redan avtal med diverse handelshus att frakta in monster och bestar. I synnerhet hyggelmonster och troll är ju populära. Dessutom har jag hyrt in mängder med gladiatorer så att vi kan återskapa kända slag. Har även passat på att träna en del med svärdet själv, man måste ju hålla sig i form, även om jag inte är någon legionär så hoppas jag på att kunna möta någon formidabel motståndare på arenan under dess invigning – folket måste ju få sitt lystmäte.
I alla fall så är du inbjuden till en veckas gladiatorspel och festligheter som jag bjuder Daval på. Tro mig. Du kommer inte glömma detta. Ingen kommer att glömma detta på mycket länge. Hoppas vi träffas inom kort!

Din vän,

/Felix, 2947 e.D.

2933 Felix första brev

Postat av
Svara

Kära Vän,

Jag skriver till dig för att meddela att jag har både gift mig och skilt mig. Adriata, min förra fru som du säkerligen minns, blev helt okontrollerbar mot slutet. Hon betedde sig som en sur och bitter nucka fastän hon endast var 23 år fyllda. Ständigt var det tjat om det ena och det andra och eftersom hennes temperament är eldigt som hos en vildkatt så blev det till slut alltför frustrerande. Hon fick 2 miljoner denarer och en villa inte långt ifrån Tibara där hon kan sitta och studera de heliga skrifterna. Jag fyllde ju nyss 28 så jag måste säga att det var den bästa present man kunde få – att slippa henne. Kvinnor är som vin, de är ljuva i början men förvandlas efter ett tag till ättika.

Men, det var inte det jag tänkte berätta om. Nej den jag ville förtälja er om är Tita. Min nya fru. En ung vacker flicka på 16 år som kommer från en mycket förnäm familj. Det är en flicka med kontraster vill jag lova. Hennes ansikte är sött som en dockas, hon kan rodna som ingen annan och hon har ett ljuvt leende. Men när man väl får av henne kläderna så har hon en barm som får en att vilja falla i tårar och hon uppskattar älskogens alla mirakel utan någon som helst skam. När du kommer och hälsar på mig måste du bara träffa henne så jag får höra din åsikt.

I övrigt så har det varit rätt så kaotiskt. Har försökt påverka politikerna i någorlunda vettiga riktningar men än så länge så är det rent ut sagt tragiskt. Alla tycks vara mutade och de ser bara till sina egna vinningar. De vill inte göra det som är bäst för vare sig Jargien eller det jargiska folket utan ser bara till sig själva. Jargus sitter som en despot på tronen och även om lönnmorden mot honom misslyckats så borde ju åldern ta ut sin rätt. Frågan är väl bara vad som händer efter Jargus?

Efter mina två år av pilgrimsresor säger jag dig detta. Jargien är föråldrat. Visst vi har ett stolt förflutet som vi skall värna med rätta men att inte utvecklas alls är ett säkert tecken på undergång. Något måste ske om det rike som vi växt upp i och älskar skall bevaras.
Nåväl nu skall jag återgå till Tita. Hon har ropat länge nu innanför sängkammaren där jag bundit fast henne, något hon uppskattar mycket, och det är väl dags att hon får sin belöning.

Din vän,

/Felix, 2933 e.D.