En fundering som ofta slagit mig på WRNU-forumen (http://rollspel.nu), och som förstärkts av rollspelsmarknadens gällande trender i stort, är att det just nu är väldigt populärt att skapa många, och nischade, rollspel. Hela indie-trenden präglas just av små, korta och konceptuellt starka spel.

En allt vanligare typ av inlägg på makarforumet är någon som blivit inspirerad av ett visst tema och vill göra ett spel på det. Många samlas för att spåna vidare på spelet runt konceptet. Andra inlägg (som i ärlighetens namn var fler förut) brukar jämföra hur många olika spel som köpts in, samlats på eller testats.

Allt detta känns spontant för mig lite främmande. Inte orsaken till det, utan valet att hänga upp ett visst tema / knippe inspiration på skapandet av just ett spel. Jag får också – ofta – idéer till saker som vore kul att rollspela. Inspirationen kommer från överallt och ingenstans, och jag nedtecknar omgående i närmsta digitala medium. Men mitt sätt att omsätta detta till faktiskt rollspel handlar alltid om en kampanj, inte ett spel. Och jag går så långt att jag hellre lägger kampanjen i en välkänd spelvärld – med nödvändiga modifikationer på antingen världen eller storyn – än att jag börjar leta efter rätt rollspel.

För mig är valet av spel underordnat storyn, och därför är spelet endast ett verktyg. Ofta nöjer jag mig med det verktyg jag är bekväm med – hellre än att få precis rätt verktyg. Jag omsätter inspirationen i en kampanj, som inbegriper allt från stämning, plats, karaktärer, konflikter och plot. Jag lägger också oftast till eller modifierar några enkla regelmoment som förstärker kampanjens koncept (med blandade resultat – jag är en medioker regelsnickrare).

Jag ser dock ett starkt argument för att vilja omsätta inspiration i spelet istället för kampanjen, och det är när man anser att reglerna har mycket stor påverkan på upplevelsen. Jag köper att skräddarsydda regler förstärker storyn, och om möjligheten ges så skulle jag utnyttja det. Men jag köper inte nödvändigtvis att reglerna är viktigare än story. Så jag lägger hellre min kraft på att forma en story än regler. Och att spela allt i samma fåtal världar har andra fördelar – kampanjerna lever i en större kontext, det går att koppla samman storys (även om de är helt olika i stil och tema) eller bara antyda till saker som skett annorstädes. För mig är varje avslutat rollspelspass ett verk som etsats in i spelvärlden, något som fyller vår ”målarduk”.  Jag vill ogärna slänga undan vad som en gång skapats.

I slutändan är givetvis inget sätt bättre än det andra. Det är valet mellan beständighet och frihetsgrader, mellan regler eller story, improvisation eller plot. Kampanjerna här på Kampanj är ett exempel på vår spelstil – till 15 kampanjer över 10 år har vi använt 4-5 spel totalt. Men vi har fortfarande nått en enorm bredd i de berättelser som utspelats – det finns så många sätt att tolka en rik spelvärld på!