Digital intrångstekniker för Interpol, d.v.s. hacker. Känner sig inte helt hemma i teamet, men spenderar gärna sin tid med vännerna efter jobbet.
Mörk snö är ett kort scenario där 2060 års London, sedan länge fast i diktatorn St. Johs hårda nypor, drabbas av ett underligt väderfenomen. Samtidigt dras stadens Turingagenter, evigt motarbetade av den lokala polismakten, in i ett rutinfall som inte är så enkelt som det verkar… I takt med att London sugs in i en spiral av död, snö och förtryck inser Turingagenterna att de är de enda som kan stoppa Storasyster…
Att det började falla snö var inget jävla under. Engelskt väder var inte vad det brukade vara. Att snön var mörk – smog någon? Att det snöade i juli – en aningen… ”peculiar”, kanske. Men, som sagt. Om det snöar i London måste St. John ha tillåtit det – något annat vore otänkbart.
London 2060 är i de flesta européers ögon en smutsig rest som satt sig i svalget på den europeiska själen. Det är kontinentens sorgebarn, ett land som konsekvent valt att gå sin egen väg, om det så betyder att gå alldeles medeltida. Blightlands dödade den engelska landsbygden – nu endast synlig på St. John-posters – och folket flydde in till städerna. Segregation, arbetslöshet och fattigdom innebar kravaller – och kravaller innebar starkare polismakt. Gissa vad som hände sedan? Mer kravaller.
St. John utlyste ett undantagstillstånd som inte släppt ännu. Stora delar av Londons stadsdelar är inmurade – för att hålla folk inne. Utegångsförbud är standard. Stadens polismakt, det tidigare så välrenommerade MetPol, har växt likt en cancerböld och helt tagit över staden. St. John tolererar inga oroligheter i ”Imperiets” pärla.
Motvilligt deltar Storbritannien i vissa internationella förbund – mest för att upprätthålla illusionen av att man är en världsspelare. Interpol är ett av dem, men den så europeiskt polerade internationella polisorganisationen kallar Londonkontoret för ”Kolgruvan”, med viss rätta. Dit skickas de agenter som misskött sig eller måste hållas utanför bild. I London lägger Interpol inga större resurser – de vet att MetPol kommer att motarbeta dem i vad än de företar sig. Anledningen är förstås att Interpols ledning inte direkt gör en hemlighet av att de helst ser St. John avsatt. Ett dödläge, minst sagt.
Tiden tycks ha stannat i London, eller gått bakåt. När resten av världen gått alldeles kolfiber, crysteel och spegelglas så har London valt att investera mer i betong och tegel. Här försöker man fortfarande krama ur bensin ur oljan från sinande borrplattformar. Här är Nätet övervakat och mobilerna är av tidigare års modell. Tåg – vanligt rälsbundet sådant, mind you – anses vara den bästa form av transport. Och ja, visst eldar man i de uråldriga kolkraftverken – St. John tycks sätta stort värde på att helt slå europeiska CO2-börsen ur balans.
James föddes till världen på asteroiden Victoria, Imperials stolthet och nav i deras imperium. Hans familj val välbärgad med kontakter inom den stora klanen MacGuire. Hans mycket auktoritära moder var klanskvinna och befälhavare med mördande blick och en imponerande hårman. James var dock sjuklig under sin barndom och hölls mycket inomhus. Enda chansen för honom att komma ut var när han lyckades rymma genom att dyrka upp husets lås och på egen hand upptäcka världen utanför. Han fick en klassisk uppfostran av privatlärare och hans mor bestämde tidigt att han skulle bli någon sorts läkare – hon föraktade honom för att han inte hade fysiken att strida.
På Victoria University var han bland de bästa i klassen och han hoppades att få jobb som forskare inom läkemedel. På fritiden sysslade han med fäktning och deltog i universitetets retoriksällskap. Men hans mor ville annorlunda. En chans att komma in på i försvarsmakten som assistent till den kände fältkirurgen Charles Bronchite hade öppnat sig och efter avslutade studier skickades han direkt till officersskola och därefter till Charles. Under ett antal år fick James en riktig inblick i livets skörhet. Han deltog som läkare både under rent odrägligt blodiga förhållanden med avsågande av ben utan smärtstillande, till att hjälpa Charles att utveckla ny fältmedicinsk utrustning eller metodik. James jobbade nästan dygnet runt, för det fanns alltid något kvar att göra.
Allt förändrades dock i ett slag då James tjänstgjorde i Venus djupaste djungler bakom ett par berömda Blood beret-förband. De galenskaper som soldaterna såg ute i djungeln måste ha varit obeskrivliga, för när några av de sårade hjältarna kom till fältsjukhuset löpte de plötsligt amok, tuggandes fradga. James träffades av en granat rakt på benen och många andra skadades i kaoset. När han vaknade upp många veckor senare var hans ben borta. Myndigheterna vägrade erkänna attacken och blood-beretförbanden hyllades som hjältar. Ingen ville veta av James klagomål och hoppades att han skulle hålla tyst med den blygsamma sjukpenning han fick. Under två år levde James ett icke-liv i rullstol, utan hopp eller framtidsutsikter och med ett växande hat för Imperial. Han började missbruka smärtstillande och senare droger. Hans mor stod på myndigheternas sida och såg det som James fel att han träffades av granaten, och hon försköt gradvis honom från familjen.
Hans stora chans kom som blixt från klar himmel. En dag knackade en kostymklädd man på och erbjöd honom jobb – hos de fruktade fienderna Cybertronic. Förmånerna var digra. Nya ben, fri sjukvård och rehabilitering, flytt till Luna, hög lön och möjligheten att arbeta med outforskade områden som en forskare inom medicin och kemi. James tackade ja, och följde med Cybertronic. Han lämnade sin familj och hela Imperial bakom sig – men snart blev hans förräderi känt och James fick många fiender. Hans mor har föresatt sig att återta familjens heder genom att fånga sin son och föra honom till rättvisan.
På Luna kom James att inrikta sig på kriminalteknik och började slutligen arbeta för Cybertronics säkerhetsstyrkor och där utreda särskilda fall tillsammans med en stor mängd assistenter. Han belönades med en doktorstitel i kriminalteknik och levde mycket gott. Den sista tiden har han arbetat med ett mycket stort fall där han hela tiden fått ytterst lite information att gå på. Efter att ha producerat ett antal kontroversiella testresultat förflyttades han utan kommentarer till Cybertronics Kartell-delegation för att där utreda fall under Byrån för Externa Utredningar.
Allt har dock inte varit en dans på rosor hos Cybertronic. I början fick han utstå hundratals förhör om hans sysslor i Imperial och allt han visste om dem. Förhören var alltid lika kallt vänliga, men han har en känsla av att han drogades ibland. Hans rehabilitering inbegrep också många droger, droger som han fortfarande måste ta för att orka med dagen. Drogerna gör också att han i stort sett saknar sömnbehov… till råga på allt vet han inte riktigt hur stor del av honom som är cybernetisk.
Hans minnen av Imperialtiden har blivit snabbt sämre och han minns knappt hur sina föräldrar var eller hur Victoria var. Han försöker dölja detta genom att ofta agera typiskt Imperialskt, vilket dock inte ses med blida ögon av hans kollegor. Han vet också att han är ett undantag, att de flesta som kommer till Cybertronic helt glömmer sin bakgrund och bildar en fanatisk lojalitet för företaget. Hos James har lojaliteten kommit den med – i form av fruktan. Han inser att han aldrig kan lämna Cybertronic levande.
Hans enda ”nöje” på fritiden är futila försök att socialisera med kvinnor. Dessvärre ser han sin mor i alla kvinnor och det brukar urarta till förnedring, misshandel, våldtäkt eller värre… Han får alltid mycket dåligt samvete, men det hindrar honom inte från att göra samma sak nästa dag. Hans ”nöje” har tvingat honom att besöka stora delar av stadens nöjesliv i jakten på kvinnor. Cybertronic tycks acceptera hans nöjen och han har ibland sett hur en livvakt förföljt honom och sett till att mörka hans dåd.
Från välbärgad familj på Venus, läste polishögskola, sedan ett par års militärtjänst, ganska otrevliga förhållanden. Gick vidare till att bli magistrat (bödel) inom Bauhaus rättssystem, avancerade. Räddade livet på en högadlig, adlades till baron och förflyttades till Luna där denne fått en mindre ”förläning”. Numer svårt skuldsatt.
Uppväxt på Luna i en journalistfamilj från Capitol, inledde en journalistkarriär men kom på oklara vägar in i polisväsendet. Inledde i trafikdepartement, kom sedan in i internutredningen. Uppenbarligen fruktad, skicklig förhörsexpert. Nyligen flyttad till Kartellen under oklara förhållanden, sannolikt utmanövrerad av fiender. Har varit skådespelare i ett antal mindre populära filmproduktioner, men har allt mer längtat till en filmkarriär och blandar till och med ibland ihop sig själv med sina filmkaraktärer.