En post-futuristisk värld med biologiska drag. En främmande värld, men med samma eviga mänskliga draman och problem.
Kampanjbeskrivning
Grisodling i cyberpunk. Ett par syskon eller barndomsvänner lever det hårda livet som pivs, gatubarn, på São Paulos gator, en stad där high-tech blandas friskt med low-tech. De äger inte mycket men de hankar sig fram. Stämningen är mörk men med många inslag av svart humor. Det är inte bara droger, våld och sex utan också vänskap, djungelns lag, lojalitet, etc. Men en dag händer något som vänder tillvaron upp-och-ned och driver karaktärerna på flykt ut i staden. Det blir att överleva på gatan, kosta vad det kosta vill. Det handlar om att undvika, och om att beveka.
Spelarna tar rollerna av ett sammansvetsat gäng pivs, men de tar också då och då rollen av dekadenterna - en samling otydliga varelser i sociala elitens yttersta topp. Vad är den röda tråden som binder dem samman?
Det frustande metroplexet
São Paulo, centralort i landet med samma namn (utbruten från Brasilien i ett av Europas globalpolitiska spel). En stad som trots sin misär alltid varit den skötsamma storebrodern till Rio, staden där kunskap, planering och pengar faktiskt spelar roll. Många stora lärosäten finns i staden, och här bedriver ett otal globala megakorporationer forskning och utveckling. Framförallt inom biologiska industrier…
São Paulo ligger på en enorm uppsvälld platå, omgiven av bergig ödemark på de flesta håll. Staden har växt till alla sina naturliga gränser, men den enorma ytan har gjort att stadens bebyggelse relativt låg – runt 10 våningar bortsett från stadskärnan och ett par företagscenter.
Metroplexet är uppdelat i ett antal prefekturer, men i praktiken är uppdelningen baserad på vilka gäng som kontrollerar vilken favela – slumområden. De flesta favelor kontrolleras av ett, eller i ett fåtal fall flera, gäng. Gängen tar gradvis över all verksamhet i distrikten. Gängen samarbetar i löst sammanhållna allianser, som endast aktiveras på allvar om staten gör större utrensningsaktioner.
På systemets sida finns det också gott om fraktioner. Statspolisen är mycket manstark men också korrumperad. Elit-poliserna, snarast elitsoldater, är mycket farliga men ser det hela som ett pågående krig. Givetvis håller sig alla större korporationer med egna säkerhetsstyrkor. Sist, men absolut inte minst, så finns EuroCore – Europas teknologistinna elitstyrkor.
