Neres föddes år 1484 (2938 e.D) i baroniet Fene, i grevskapet Tresna, hemmahörande i hertigdömet Negaidh på sydöstra Danbréann. Neres fader Melkor är en yngre broder till den kände baron Yftar Vimargon av Fene. Melkor är en riddare, precis som sin fader, men han har även vårdat en släkttradition att vända sig till havet. Eftersom Neres inte var den äldste sonen (hans äldre broder Timel ärver) var valet naturligt – havet. Trots detta uppfostrades han som page och väpnare innan han, 16 år gammal, blev jungman. Hans adliga börd och stöd från fadern garanterade honom en snabb klättring i besättningens hierarki. Efter att ha provat på livet till sjöss i tre år, då han besökt hamnar från Västlanden till Ebhron, fick han gå i lära under styrman Frenkel Mareigh av Calnia, en erkänt skicklig man som på sin ålders höst gärna lärde ut sina knep.

Neres fick en gedigen utbildning i navigation och lärde sig de hemliga sabriska knepen och instrumenten som krävdes för att korsa de sju haven. Under tiden han utbildades slipade han på sina fäktkunskaper under mästare från Mason an Turina. Neres kan tacka sin fader storligen för att denne betalat hela hans utbildning med pengar och tjänster. Neres kände dock att havet precis tilltalade hans frihetskänsla.

Utbildningen fick avbrytas i förtid år 1504 då det började bli oroligt i Thalamur och han gick till sjöss ombord på den fyrmastade karacken Conisbrough III som sergeant över ena kompaniet marinkårister. Uppgiften var att patrullera Thalamurs kust. När kriget så bröt ut år 1505 gick man rakt mot Pereine och Colonan, Thalamurs utbrytarstater, och hjälpte där till med att skydda utbrytarnas intressen. Ett flertal skärmytslingar utspelades och Neres utmärkte sig i strid.

När kriget var över och Neres belönats för sin tjänst kände han att han ville ut och se världen. Med hjälp av tur och en välsmord gom lyckades han skaffa sig titeln som löjtnant på den tvåmastade sabriern Hajen, vars uppgift var eskort av viktiga handelsfartyg världen över. Denna tjänst höll han i tre år, varav största delen spenderades i Jargiens hamnstäder där han lärde sig att uppskatta både jargisk kultur och tro. När kaptenen ådrog sig en sjukdom i Jargien fick Neres tillfälligt ta över det högsta befälet ombord. Hans kapten var lyhörd på Neres önskningar och kom att lita på Neres fingertoppskänsla för hanterandet av farliga vatten och piratdrabbade leder.

När Neres så småningom återvände till Calnia var han naturligtvis ute efter en kaptenstitel. Han började röra sig i de mer hovliga kretsarna i ett försök att imponera på dem som hade makten att ge honom titeln. En av dessa var amiral Morollan Elisari som fann Neres vara en intressant och läraktig ung man. Neres fick 1510 befälet över den tvåmastade vågridaren Svärdsfisken. Hans stolthet var stor, men samtidigt insåg han att titeln inte innebar det äventyr han förväntat sig – fartyget låg större delen av tiden i hamn. Han fortsatte sålunda att roa sig i de hovliga kretsarna. Dessvärre kom han snabbt att uppslukas av intrigerna och supandet. Ung och oerfaren vid det hovliga livet som han var insåg han inte vilka fällor han lurades in i. Genom diverse intriger han fortfarande inte till fullo förstått avslöjades det vänsterprassel han haft med amiral Morollans favoritdam, samtidigt som han utpekades som skyldig till vissa mindre religiöst välgrundande orgier som försiggått i huvudstaden. Primoden krävde inofficiellt hans huvud på ett fat och talade öppet om den synd som sjömännen fört med sig till den heliga huvudstaden, medan Morollan var rasande. Efter en mindre skärmytsling med Morollan omplacerades Neres år 1512 till att föra befäl över sabriern Hajen, det skepp som han kommit att älska, som dessutom agerade flaggskepp gentemot den mindre jakten Spjut. De båda fartygen var nu placerade i Stora Arkipelagen med uppgift att eskortera, patrullera och om möjligt, göra tillslag mot smugglare, pirater och fiender till konungen. Neres insåg snart när han kommit ner till de varma, azurblå vattnen kring koloniöarna att hans fartyg hade mer eller mindre fria händer – vilket han inte var sen att utnyttja.

Personlighet

Neres är en livsnjutare och har varit det hela sitt liv. Han föddes upp under trygga förhållanden, med ständig närhet till ritter över de fria hedarna på Danbréann eller det inbjudande vågskvalpet från fartyg. Neres är dock inte lat – snarare tvärtom. Får han arbeta under eget befäl har han inget emot att slita både dag och natt för att uppnå sina mål.

Neres har problem att rätta sig i leden. Hans snabba avancemang inom flottan har fått honom att tappa respekten för titlar och auktoriteter – han respekterar endast skicklighet och erfarenhet. När han går i hamn ser han alltid till att spendera varje mynt på horor, sprit och förlustelser. Han är varken generös eller snål – snarare oaktsam över sina resurser. Han är också en charmör och kvinnokarl och tar varje tillfälle att framstå i bättre dager hos kvinnor. Neres har ogärna ihjäl folk men ser inga problem i att såra någon då och då i alla de skärmytslingar som kan uppkomma i hamn eller ombord. Allt är tillåtet i krig och kärlek.

Det finns dock en till, mycket viktig sida av Neres. Han är djupt religiös, precis som sin fader. Han förstår att han som sjöfarare är utelämnad till Guds försorg och att han kommer att duka under i nästa storm om han inte hedrar Daak. Denna djupa tro har kombinerats med en stark vidskeplighet och en tro på att det alltid finns tecken runt omkring en – det gäller bara att tyda dem. Neres har en något okonventionell syn på tron. Han har inte mycket till övers för helgon, präster eller ceremonier – tron är något som angår honom, hans manskap och Gud själv. Denna tro har många gånger fått honom på kollisionskurs med kyrkans män. Att Neres pratar direkt till Gud anses i Consaber som en stor synd.

De senaste åren har Neres inombords känt en stigande ånger. Han har insett att han inte levt sitt liv enligt sin tros regler, att han syndat alltför mycket och framförallt känner han stor ånger över den dekadens som han deltog i vid Calnias hov och som nu gjort honom till bitter fiende med Morollan Elisari, till hovet och till kyrkan. Hans stolta sida vill hämnas oförrätterna, men resten av honom inser att han har sig själv att skylla och att han måste sona sina synder snarast. Det räcker inte med enkel botgöring – han måste tjäna Gud även om det innebär att följa vägar Neres normalt inte skulle följa. Neres är inte bara orolig för sitt eget liv utan framförallt för den besättning som han nu vakar över. Om han sviker Gud förlorar han sin tur och haven vänder sig emot honom – det är inget öde han vill se för egen del eller för besättningen.

Fartyg

Hajen: Tvåmastad sabrier, längd 18 meter, dräktighet 28 läster, besättning 12 man. Bemannad med 26 marinkårister (inkl maskinister till kastmaskinen)

Spjut: Enmastad jakt, längd 16 meter, dräktighet 10 läster, besättning 5 man. Bemannad med 11 marinkårister

Tecknen

Neres har ett tag väntat på tecknen från Gud på vad han ska göra, vad han kan utföra för att sona sina synder. Vulkanutbrottet på Luberos var förstås ett ack så tydligt tecken – men på vad? Natten innan drömde han dock om att han som kapten tvingades välja mellan att fortsätta jakten eller plocka upp skeppsbrutna – en tydlig symbolik som förstås syftade på att de skeppsbrutna skulle räddas först. Han drömde också att en vackert färgad fågel skulle visa vägen till de skeppsbrutna. Under dagen siktades något vackert, glänsande flygandes på himlen – men det måste ha varit fantastiskt stort. Snabbt talades i besättningen om att man sett fågel Ignarios (Daaks heliga fågel) och att den pekade ut vägen till en helig källa. Att den låg på Luberos innebar dock stor tveksamhet ombord, eftersom alla vet att Luberos är en fördömd och livlös ö.

Bavell Vittfarne

Bavell Vittfarne är Neres styrman tillika mest erfarne sjöman ombord. Bavell har seglat på alla de sju haven och alla ombord ser upp till hans visdom. Bavell är gladlynt, mycket vidskeplig och omtänksam om besättningen. Han överlåter ofta styrmanssysslorna åt någon annan och vandrar runt på skeppet och ser till att allt står rätt till. Bavell är också stor och rejäl och sägs ha krossat många piratskallar under årens lopp även om åldern nu börjar ta ut sin rätt. Bavell och Neres fann snabbt varandra och nu ett år senare ser Neres upp till Bavell och rådgör med honom om allt. Framförallt har Bavell mycket goda kunskaper om dessa sydliga vatten.